Hej på er.
Nu kommer ett inlägg om allt mellan himmel och jord.
Tidigare idag så gick vi till skogs för att leka av oss lite. Jag, Alfons och Boris. Det var i ärlighetens namn de två sistnämnda som lekte, jag var mest med som sällskap. Kul ändå att se dessa två grabbar ha roligt.
Alfons åkte till mina föräldrar, så jag passade på att ta en långpromenad med Boris. Vi tog Bjusanvägen upp förbi Bjusan och hela vägen till toppen av Muskboberget (nedersta bilden). En favoritplats för mig där jag vid flera tillfällen bara satt mig ner för att njuta av utsikten. Skönt att få röra på mig lite, även om jag kanske är lite sjuk.
Jag tycker inte om att inte kunna träna, det har jag nämnt vid otaliga tillfällen. Trots att tävlingarna lyser med sin frånvaro så vill jag ju kunna träna och känna mig i form. Nu går ju inte det och jag tvingas åter gilla läget i det här med att vara sjuk. Som tidigare tillfällen så försöker jag att endast äta ett mål mat per dag, nämligen middag, med efterföljande godisintag. Det för att åtminstone få ha något roligt att se fram emot.
_____
Det blev ju en riktigt speciell skidsäsong detta. Först och främst lyste ju snön med sin frånvaro. Det blev inte många pass på just snö och inte ett endaste intervallpass. Jag kan ju ändå tacka min
Skierg till att det blev så pass bra träning som det blev med tanke på förutsättningarna. Men jag tror att frånvaron av tuffa skidpass gjorde att jag kanske saknade det sista lilla när det väl blev tävlingar. Sen hade jag några lopp där inte materialet var helt konkurrenskraftigt heller, mycket beroende av mig själv att jag varit för dålig att testa ut skidparken inför tävlingar och innan säsongen.
Min fysiska förmåga tror jag inte har blivit sämre. Jag har ju blivit bättre på att springa än på många, många år. Kanske än någonsin på längre distanser. Mina tider på Skiergen har också skvallrat om att jag när jag jämför med mig själv blivit bättre. Snarare tror jag att det som jag nämnde beror på dåligt material på några lopp och sedan bristen av riktig skidträning. Dessutom kanske det inte alltid har varit med det mentala på topp.
Jag ser fram emot att i vår dra igång en bra grundträningsperiod återigen. Det kommer bli bra när jag flyttar till en egen lägenhet, då kan jag när jag inte har Alfons träna på väldigt bra med bra fokus på min egen träning. Slippa anpassa mig efter andra och jag behöver bara tänka på mig själv. Denna egoism kanske är en del till att situationen blivit som den blivit, men jag är ju såhär och jag vill fortsätta med min idrott. Det betyder så mycket för mig att hålla på med detta. Jag bävar för den dagen jag lägger av, hela min identitet bygger på idrottandet. Men som det ser ut nu så kommer jag fortsätta ett tag till.
_____
I det tidigare inlägget idag så var jag jävligt irriterad och less. Då det är så mycket som hänt runt om mig den senaste tiden, att jag ska flytta, att jag inte kan träna och så vidare gör att min stubin är om möjligt än kortare än vanligt. Dessutom så är det lättare att bägaren rinner över nu än vid mer normala tillfällen. Jag är ändå tacksam över att jag har en del vettiga läsare som ändå bryr sig om mig och visar det. Tack för det!
Jag kan förstå att folk retar sig på mig. Det enda (nåja) jag själv gör är att reta mig på andra. Men jag skulle aldrig sänka mig så lågt att skriva anonyma hatkommentarer på folks bloggar eller liknande. Det räcker att skratta bakom ryggen på dom. Det kan ju ni förslagsvis göra med mig också. Eller ännu bättre: sluta läsa här.
Att lägga ner bloggen är inget alternativ heller, det har jag för det första inte råd med. Dessutom så fungerar den som en bra träningsdagbok för mig och även som en vanlig dagbok.
_____
Nu framöver hoppas jag på att bli frisk så snabbt som möjligt så att jag kan träna igen. Detta träningsår kommer bjuda på lite drygt 500 timmar bara. Planen har ju tidigare varit att sänka mängden år efter år. Men när det nu blir flytt och den biten så ska jag ta tag i livet och öka dosen till nästa år istället. Nu är det slut på leken och dags att bli bra igen. Hoppas jag kan dunka in åtminstone 600 timmar igen. Även om inte timmarna är allt så är det ju ändå ingen hemlighet att mer träning gör en bättre. Svårt att förneka det.
I övrigt så vill jag att det här jävla Corona-skiten blåser över snart så att min aktieportfölj kan gå upp i nya ATH:s. Jag kommer försöka spara så mycket pengar jag bara kan till den så att jag bygger upp ett riktigt jävla "fuck off-kapital". För det enda som numer betyder något för mig är: Alfons, träning och mina pengar. Allt annat är av ointresse!
Märker att jag verkar lite väl aggressiv och otrevlig nu. Det var inte meningen.
Vi hörs imorgon kamrater!
