söndag, augusti 25, 2019

Tufft löpbandspass + styrka


Hejsan,

Just stängt träningsveckan med ett nytt tufft träningspass. Löpning, löpband och styrka. Tufft, kul(?), jobbigt och givande.

Såhär såg det ut idag:

- Löpning till gymet: 10,48 min, 2,62 km, 4,08 min/km

- Löpbandsintervaller:

5 x 3 min @ 19,3 km/h (3,06 min/km), 1% lutning, 1 min vila mellan varje

2,30 min vila

5 min @ 9,5 km/h och 15% lutning

2 min vila

5 min @ 11,5 km/h och 10% lutning

2 min vila

5 min @ 15,5 km/h och 5,5% lutning (6,5% sista 30")

Maxade pulsen på 188 sista intervallen.

- Styrka:

Bänkpress: (uppvärmning: 10 x 55, 6 x 65, 4 x 75 kilo) 4 x 5 @ 77,5 kilo
Lutande rodd: (uppvärmning: 10 x 40, 6 x 50, 4 x 60 kilo) 4 x 5 @ 65 kilo
TRX: 4 övningar, 3 set, 10-18 repetitioner, fokus på bål och triceps

- Löpning hem: 11,53 min, 3,02 km, 3,57 min/km

Avslutade passet med totalt 300 tåhävningar. Kände av vaderna litegrann idag, men inte så illa som man kanske kan tro. Det kändes hyfsat stabilt passet igenom, varken superbra eller dåligt. Jag är mest nöjd över att jag fick till de första intervallerna på löpbandet på ett bra och kontrollerat sätt, skönt! Hela detta kalas tog närmare tre timmar att genomföra, men i träningsdagboken skriver jag upp 1,35 timmar.. Sprang i mina gamla Hoka Napali idag, skönt med lite dämpning i en lätt sko. 

Fem dagar med träning kvar, tre lugna distanspass och två intervallpass. Sedan väntar det äntligen två vilodagar och Stockholmsresa med familjen, längtar.


lördag, augusti 24, 2019

150 minuter och 41 kilometer i den klassiska tekniken



Det har blivit något mer återkommande den senaste tiden. Jag pratar givetvis om de klassiska skid- och rullskidpassen. Det är ju en teknik jag förr om åren höll varmt om hjärtat och gör fortfarande. Jag har väl insett att det är bra att köra klassisk skidåkning med benen emellanåt också. För att inte bara låsa sig vid stakningen. Samtidigt får jag ju med benen bra via löpningen också, men några pass emellanåt i klassisk åkning skadar nog inte det minsta, snarare tvärtom.

Idag fick jag till ett fint pass, endast i Skräddarbacken och mestadels på cykelbanor. Jag har en fin slinga, där jag inte åker mycket på samma ställe och får skapligt med höjdmeter. Den vändan är på cirka 20 kilometer lång och innehåller cirka 290 höjdmeter. Det är inte fy skam, nästan bakom knuten dessutom. 

Körde lugnt och sansat hela passet igenom. Planen var att få ett återhämtande träningspass, efter de tre senaste dagarnas tuffare träning. Kändes helt okej, även om träningsvärken gjorde sig påmind både här och där. Jag körde på Elpex-fyrorna, med nyslipade stavspetsar och med ett par Oakley Jawbreaker på näsan. Brillorna är snygga och bra, men jag använder dom endast vid distansträning. Den enda modellen jag använder vid intervaller eller tävling är Radar EV, då jag tycker den sitter allra bäst. Jawbreaker har en tendens att glida ned på näsan en stund in i passet. 

Skramlade ihop 2,30 h, 41,22 km och 575 höjdmeter. 

Morgonmys före lördagsfys





Imorse var faktiskt den första morgonen som Alfons hittade oss på. Vi blev väckta klockan 06,30 av en sprudlande glad kille som kom instormandes genom dörren. Jag klev upp snabbt för att låta Amanda sova vidare. Vi grabbar gick till soffan och kollade på ”Pettson och Findus”. Eller det var mest Alfons som kollade, jag försökte stänga ögonen emellanåt, lyckades dock inte somna. 

Nu ska jag strax ställa mig på rullskidorna och köra ett väldigt lugnt klassiskt pass. Det blir nice!

fredag, augusti 23, 2019

60 minuter tröskelstak, med vädrets makter som motståndare



Tjena.

Jag ska försöka att låta bli att skriva alltför mycket om dagens väder. Men det är svårt att låta bli när det känns som om vädrets makter bedriver någon sorts hatkampanj emot mig. Innan träningen och efter intervallen så var det kanonväder med strålande solsken. Men under min intervall så var det helt bedrövligt stundtals, det ösregnade och blåste stormvindar, givetvis mestadels emot mig. Tämligen irriterande och tålamodsprövande. Men jag tog mig igenom det och efteråt så försökte jag hitta de bra sakerna som jag fick med mig från passet, dessa var:

1. Kom upp över 170 i puls mot slutet, trots slitna muskler.
2. Höll nästan 22 i snittfart trots pissväder och bitvis tuff kupering.
3. Körde igenom passet utan att bryta.

En annan grej var när jag med cirka 90 sekunder kvar av intervallen susade nedför vattentornsbacken (skapligt brant backe i Skräddarbacken) och helt plötsligt får syn på en traktor med fullastat släp med träd + buskar. På något mirakulöst sätt lyckades jag få stopp på mina rullskidor i grevens tid, inte jättelätt då det var halt och brant utför. Men det gick, jag fick stanna upp några sekunder och sedan fortsätta intervallen därefter. Nej, jag var inte på superbra humör just där.

Jag började med en kvarts uppvärmning. Sedan betade jag av min timme med impulser som start och sedan var sjätte minut. Kör 12 stavtag med maximal insats under impulserna. här är siffrorna från intervallen:

60,00 minuter, 21,94 kilometer, 205 höjdmeter, 165 fallmeter, 161 snittpuls, 177 maxpuls

Startade vid Skräddarbacksrondellen sedan åkte jag till Lindan, upp till riksväg 50 där jag vände tillbaka ner mot Lindan, vidare till Hjärpbo, in höger i Rågåker och sedan höger igen till Hjärpbo. Hela vägen förbi Lindan och upp till riksväg 50 igen för en ny vändning. Tillbaka ner till Lindan, vänster och sedan till Skräddarbacksrondellen. 

Från rondellen så har jag "min" sträckning upp via skolan, Aron Eriks väg och Skräddarbacksvägen till toppen av Skräddarbacken. En fin stigning på 3,8 kilometer och 84 höjdmeter. Uppe på toppen så fattades det cirka fem minuter till en timme, så jag fick fortsätta bort mot vattentornsbacken och utför den. Målet på intervallen var dock uppskattningsvis 40-50 höjdmeter högre än starten.

Åkte på mina Elpextreor idag då musklerna var slitna. Men då de yttre förutsättningarna var som de var så rullade de knappt bättre än senast jag åkte samma bana med fyror. Då var det typ vindstilla, varmt och torr vägbana. Så kan det vara ibland och nu har jag fått tre riktigt fina pass i rad!

Idag har jag även anmält mig till Lidingöloppet i höst, det blir skoj!

Det är fredag!



För ganska exakt ett år sedan så var vår kära ”mini-man” än mindre än idag. Inte så konstigt kanske. Men det ger lite perspektiv när man kollar tillbaka och bilder på honom finns i överflöd på mobilen. 

Idag så har jag en magisk träningsvärk i kroppen. Nästan varenda muskel värker och jag njuter faktiskt av det. Varenda morgon jag vaknar upp efter ett styrkepass är spännande. Jag brukar försöka känna efter var det värker och sedan ställa mig vid spegeln för att se ifall jag blivit något mer deff. Det brukar jag tyvärr aldrig vara dock. 

Jag har kommit in fint i det här sockerförbudet igen och tycker det funkar bra. Men det kommer ju tillfällen då och då, där man blir tvungen att verkligen sätta sin karaktär på prov. Imorgon är det exempelvis byfest för oss på gatan och då kommer det bjudas på efterrätt. För en överviktig skidåkare som mig så måste jag försöka skippa den, för att jag senare ska kunna ta mig runt Lidingöloppet innan repen dras. Byfesten kommer bli trevlig och det blir en lugn historia då vi har med oss Alfons. Skönt så. 

I eftermiddag efter jobbet så väntar det ett nytt tufft pass, då ska jag köra en längre tröskel, stakning. Kommer dock köra på treor idag, då mina muskler är slitna. Åtta pass i rad kvar nu, innan vi nästa fredag åker till Stockholm för en trevlig weekend utan träning. 

Vi hörs senare då kamrater!


torsdag, augusti 22, 2019

Nytt dödsångest-pass



Gråter blod mellan TRX-seten

Tjena mina kära bloggvänner. 

Nu är det första gympasset med 5:or lagt till handlingarna. Usch alltså. Det börjar bli riktigt tungt och jävligt. Kanske jag kör lite för tunga vikter, för jag har dödsångest inför varenda jävla lyft och jag tar en jäkla tid på mig både mellan repetitionerna och även seten. Men det är ett jävelskap som bara ska genomlidas, fem tuffa styrkepass kvar nu av denna uppbyggnad, bara att nöta vidare. Tror det är nyttigt att få till ett antal bra och tuffa styrkepass också. 

Jag körde såhär idag:

Stakning på fyror till gymet: 10,07 min, 2,66 km

På gymet blev det:

Marklyft: (uppvärmning: 10 x 90, 6 x 100, 4 x 120 kilo) 4 x 5 @ 137,5 kilo

Knäböj: (uppvärmning: 10 x 60, 6 x 70, 4 x 90 kilo) 4 x 5 @ 107,5 kilo

Frivändningar: (uppvärmning: 10 x 50, 6 x 60, 4 x 70 kilo) 4 x 5 @ 75 kilo (tuffaste övningen, riktigt jävlig idag, fick verkligen slita i varenda lyft)

Chins: 10 x 10, start varje minut

TRX: fyra övningar, 3 set, 10-16 repetioner

Lade även in 4 x 10 stillastående Borzov-hopp, för att försöka få in lite aktivering av sätesmuskeln. Får se om det kan göra mina vader bättre och kanske även ryggen. 

Jag avslutade sedan träningen med stakning: 29,15 min, 8,27 km. Lade då in 10 spurter á 25 stavtag. Bra pass som verkligen satte mig på prov!

Lite från gårdagen och lite annat



Sista 400 metrarna gick igår i 2,54 min/km-fart och pulsen peakade på 197. Så nog tog jag i allt..
Foto: Feetingkebab

Tjena. 

Vi börjar lite kort med lite mer från gårdagen.

Resultat:



Ni hittar komplett resultatlista här.

Jag tycker det är perfekt att drämma av ett ytterligare varv runt älven ganska nära inpå målgången. Då är man ju redan uppvärmd, full med adrenalin och har dessutom lätt att komma upp i puls. Det andra varvet gick ju i 3,42 min/km-fart och det kändes ganska kontrollerat. Perfekt för att få upp lite hårdhet i benen. Måste få lite bra känsla i dessa farter inför Lidingöloppet, vilket jag tycker är på god väg. Sen hade jag behövt mer fart och kortare intervaller för att det ska gå bättre på dessa kortare och snabbare lopp. Det är en sjuk skillnad att springa i 3,10-3,20-fart, mot cirka 3,35-3,45-fart, tycker jag i alla fall.

Efter målgången på varv två igår så blev det först en lugn kilometer gå/jogg och därefter 300 tåhävningar för vadernas skull. Direkt därefter satte jag på mig kompressionsstrumpor och sedan sov jag också med kompressions-calfes. Tycker återhämtningen blir lite bättre av det, inbillning eller inte. 

Idag känns inte vaderna så dåliga alls och det är jag glad över. Jobb som vanligt, men mitt i arbetandet så ska jag iväg på ett lunchmöte inför vinterns klubbyte, spännande! I eftermiddag väntar sedan ett nytt dödsstyrkepass, usch. Bara att blicka framåt och beta av pass, efter pass. 

onsdag, augusti 21, 2019

Tvåa på Älven Runt







Sjukt gubbsteg på mig där.. Inte någon riktigt spänst... 

Det blev en hård fight med ”Bossel”-Jimmie Johnsson om segern idag. Kul att få utmana Jimmie för en gångs skull. 

Kände på uppvärmningen att benen inte riktigt var helt återhämtade sedan lördagens Vasakvartetten. Kändes okej, men inte helt 100. Vaderna värkte något. Men det funkade helt okej. Körde ett varv lugnt som uppvärmning, sedan 2 minuter i 3,30 min/km-fart och därefter 10 x 20 steg med 20 stegs joggvila. På sådana här kortare lopp är uppvärmningen ändå ganska viktig, så man kommer in i andra andningen och inte spränger sig när väl tävlingen startar. 

Jimmie drog de första två kilometrarna ungefär. Dessa gick på 3,12 och 3,19. Sedan gick jag upp och drog de kommande två kilometrarna som gick på 3,24 och 3,31. Det kändes okej, men jag hade inte riktigt den fina känslan som i våras. Men det var nog till stor del för de 24 hårda kilometrarna i lördags och inte alls den där dåliga känslan som jag haft de föregående veckorna. Det är jag väldigt tacksam för. 

Med några hundra meter kvar försökte jag mig på ett ryck, Jimmie orkade hänga på och kunde sedan kontra på mitt ryck. Då fick jag tyvärr släppa några meter och var uppskattningsvis fem sekunder efter i mål. Det var jag som sagt ändå nöjd med! 

Siffrorna från racet enligt min pulsklocka:



Någon minut därefter så körde jag och Linus Larsson ett varv ytterligare i ”Tröskel+-fart”. Det tog 16,40 minuter (3,42 min/km, 174 snittpris). Det kändes kontrollerat och bra! En fin dag helt enkelt. 

På tävlingen sprang jag i mina Hoka Evo Carbon och i allt annat sprang jag i mina Napali 2. 

Idag kommer eleverna till skolan



Egentligen en ganska orelevant bild. Men i brist på annat så. Bilden föreställer i alla fall bromsbackarna på Benzen. Eller de före detta bromsbackarna. Dom har nog sett bättre dagar. Tur att jag har hjälp av min pappa som byter ut saker på Benzen, så den hålls i toppskick. Helt onödigt att köpa en ny bil, får inget för min gamla och det är bara onödiga pengar att köpa en ny. Bättre att ägna sig åt börsen, ligger bara en halv årslön back de senaste tre månaderna... Så med facit i hand hade jag ju kunnat köpt en ny bil ändå. Nåja. 

Idag kommer eleverna till skolan. Spännande. Lite nervöst för mig inför nästa vecka då jag ska börja undervisa i idrott. Men jag får fin hjälp från kollegorna, så det kommer nog gå bra. Det kommer bli lite variation i mitt jobb nu, pappaledig måndagar, assistent plus idrottslärare tisdag till fredag och skidprofilen på fredagsmorgnar. Kommer jag bara in i det hela så ska det nog gå galant. 

Det är lite stressigt i vardagen att få allt att gå ihop, jobb, lämna Alfons på dagis, laga mat, få till träningen och så vidare. Jag imponeras verkligen av folk med fler barn och som jobbar heltid. Själv är det helt galet stressigt bara på 80% jobb och med ett barn. Men det blir väl vad man gör det till antar jag!

Ikväll klockan 18,30 är det älven runt. Vaderna känns bättre idag i alla fall, vilket är skönt. Får se hur kroppen svarar sen bara!

tisdag, augusti 20, 2019

En liten enkel stakvända (ja, i stormen)


Godkväll.

Idag har det tränats nu mot kvällningen. Inget exklusivt, glamouröst, härligt eller roligt träningspass. Utan ett helt vanligt, lugnt och enkelt pass i mängden. 

Jag var vid gott mod och fint humör hela dagen, ända tills jag satte mig på cykeln och cyklade hem från jobbet i dödens stormmotvind. Det och att jag sovit lite för lite de senaste nätterna gjorde mitt humör en aning sämre. 

På träningspasset så började jag sen med dödens motvind ungefär hälften av passet, innan jag vände om och faktiskt fick medvind. Kroppen kändes varken bra eller dålig, varken trött eller pigg. Tror jag känner mig lite mer seg och låg på grund av att det är tävling imorgon (Älven runt, löpning, 4,6 km), det är som att jag omedvetet sätter kroppen på lågvarv, för att spara energi. Inget som för mig är konstigt och något jag är van vid. 

Jag stakade endast, på mina Elpexfyror, i två timmar, 33,18 kilometer och åkte följande rutt: 30 min i Skräddarbacken för höjdmeter (330 totalt på passet) - Lindan - Trollebo - Baggbo - Spraxkya - Alderbäcken - Lindan - Kort vända i Skräddarbacken. Ett pass som bara behövdes göras, nu är det tio dagar träning kvar i rad och följande tre dagar kommer bli lite tuffare, bara att bita ihop och ta en dag i taget. 

Hoppas på bra sömn inatt och att mina vader känns ännu bättre imorgon så att jag kan springa obehindrat. Då kommer jag köra i mina Hoka Carbon Rocket, är tanken!