Tuff dag på Tough race

Fyndig rubrik va?!

Lyckades inte förbättra min svit i detta loppet, hamnade någonstans mellan åtta och tolv i mål. Katastrof. Men samtidigt, kroppen svarar inte som jag vill, så det är inte så mycket att hoppas på då. Det är dock ett riktigt trevligt arrangemang detta Tough Race Sweden, rolig bana, folkfest och en riktig utmaning.

Jag tog mina Elpex med fyror fram och treor bak, till evenemanget och även hem (36 + 38 minuter stakning, 17,0 och 16,4 km/h i snittfart). Kändes rätt bra på dessa idag åtminstone. På uppvärmningen så kände jag att jag inte var speciellt taggad för att springa fort, fanns liksom inte speciellt mycket ork rent muskulärt. Joggade lite, körde några ruscher, samt 90 sekunder i tävlingsfart. 

Kom iväg bra i starten, men redan vid de första hindren (låga väggar) tappade jag en del, lyckades plocka igen och de första två kilometrarna är i princip bara löpning på en äng. Därefter springer man upp- och nedför ett berg, mestadels obanat bland stock och sten. Innan berget så var jag högst tio sekunder bakom ledaren på plats fyra, sedan började tappet. Kände mig stel och gubbig i löpningen i skogen och undrade först varför, sedan gick det upp för mig att mina löppass detta år i princip bestått av löpning på asfalt och löpband. Inget att skylla på såklart, men jag kände mig mer stapplig än vanligt. 

Mellan kilometer 4 ungefär och målet efter 8,5 ligger de flesta hindren. Jag var väldigt långsam i dessa och nästan lika långsam däremellan. Fanns helt enkelt ingen kraft i benen, vaderna började värka och jag fick krampkänning(!) i låren. Ridå. Den dåliga känslan höll i sig till cirka 1,5-2 kilometer från mål, då var det nämligen en simning på uppskattningsvis 200 meter, av någon anledning så började jag få tillbaka lite krafter där och tyckte att jag fick upp farten en aning både över hinder och i löpningen. Det var faktiskt rätt positivt!! Något annat positivt var att hela familjen hade cyklat dit och hejade på mig, Amanda sprang med och peppade mig till och med. Jag klarade också alla hinder utan att behöva göra om, det var ju också positivt. Bästa stunden är sedan efteråt när vi minglar omkring på tävlingsplatsen och idag åt vi även medhavd mat, mysigt!

Givetvis var jag missnöjd efter målgång.Tråkigt att tävla och inte "kunna ta i", vara hämmad av trötthet och trötta muskler. Men samtidigt, vad ska man göra? Gnälla, eller acceptera läget. Jag tror mig veta vad det beror på: dålig sömn den senaste tiden. Förhoppningsvis börjar Alfons sova bättre igen snart och förhoppningsvis så blir vår sömn bättre av att vi sover varannan natt med honom. Jag får väl ha den tron i alla fall. 

Jag kommer successivt träna mindre timmar och mer kvalitativ träning, det tror jag blir bra på sikt. Och kan jag inte bli snabb igen så ska jag åtminstone vara smal, så jag håller i det med sockerförbud och promenader med barnvagnen. Fick ihop 8,5 kilometer på kvällskvisten, det bränner ju lite av mitt överflödsfett vill jag tro!

Imorgon är tanken att cykla en långpanna med Adam Larsson och Simon Andersson, det ser jag fram emot, första turen med nya cykeln! Det är dock min natt att ta Alfons, håll tummarna.

Siffror från mitt race:

52,22 minuter

8,50 kilometer

176 snittpuls

185 maxpuls 

Bilder som Amanda tagit:

Tough Race Sweden idag

Bilderna är från första gången jag sprang tävlingen, 2015, då kom jag fyra, året efter blev jag sexa och förra året hade jag ont i hälsenan så jag deltog ej. Ingen bra svit, men vi får försöka bryta den idag! 

Igår gjorde vi upp ett schema för sovning, Amandas & min träning och i stort för den kommande tiden. Det är ju tufft för oss alla med en skrikande bebis på nätterna. Hoppas det gör saken bättre. Jag fick i alla fall sova inatt då jag sov ensam i Alfons rum, känner mig piggare idag, helt klart. Sen kommer det ju vänta tider framöver där jag helt enkelt inte kommer kunna träna de mängder jag gjort tidigare, men det har ju varit en del i min mer långtgående plan, att succesivt träna lite mindre timmar, till fördel för hårdare pass. Det är ju dels det jag tror jag behöver och det som funkar bäst i livspusslet för oss. Nu i sommar när jag är ledig funkar det väl att träna lite mer, men sen i höst när jag börjar jobba igen så kommer det att bli tuffare, men det får vi ta då. 

Hinderbana idag alltså. Det brukar vara rätt roligt med dessa lopp, även om min hinderteknik är nära på noll. Min taktik i alla lopp jag sprungit har alltid varit att springa så fort jag kan mellan hindren och sedan ta hindren lugnt & försiktigt för att klara av dom på ett bra sätt och att få lite ”vila” i dessa passager. Tanken är att göra detsamma idag. Jag har ju liksom aldrig tränar på något sådant och är inte speciellt sugen på stt göra det heller, även om jag tycker loppen är roliga. Det finns ju ett gäng som är rätt duktiga på att både springa och ta hindren, dom brukar vara svårslagna. Jag kommer tävla i mina Icebug Acceleritas 6. Klockan 11,30 startar vi i elitgruppen, min tanke är stt ta rullskidorna dit till Dalsjö och hem (10-11 km enkel väg).

Hörs senare!

Seg som sirap - slut som artist

Jag brukar vara duktig på att jobba med mentala bilder, inställning och fokusera på saker. Nu har jag fått två nygamla egna valda sanningar:

1. Jag kan inte sova.

2. Jag är värdelös på mitt idrottande och kommer aldrig kunna springa/åka fort igen. 

Dessa två saker går nu runt som två mantran i mitt medvetande och jag jobbar in dom allt djupare och djupare i mitt huvud. Mitt huvud som jag är duktig på att övertyga att jag har rätt, när det kommer till negativa saker.. 

När jag tog mig ut strax före lunchtid idag så hade jag hållit på en stund med att försöka tvinga ut mig själv på träning. Det var inte lätt idag. Tanken först var att snurra i Skräddarbacken, men jag hade noll motivation till det. Istället så tog jag mina nya rullskidor med fyror bak & treor fram och stakade till Lennheden. Som vanligt blåste det stormvindar runt/mot mig och jag hade stora problem med att hålla hjulen snurrande. Musklerna känns så kraftlösa nu att jag nästan misstänker att jag har fått någon sjukdom, utan att överdriva känslan. Förhoppningsvis är det bara sömnbristen, men vi vet ju att jag inte kan sova också.. 

Jag var ute i 2,15 i alla fall, efter cirka 1,30 så körde jag tio minuter 10”-20” för att försöka väcka kroppen lite. Jag tog mig igenom det åtminstone och lyckades skrämma upp pulsen i 163. Faktiskt så kändes det inte bedrövligt just då, bara normaldåligt. Fan vad jag saknar min vanliga ständiga halvdåliga känsla när jag tränar. Det kommer jag aldrig uppleva igen. 

Nu står jag inför ständiga funderingar hur jag ska göra för att komma tillbaka i gängorna och såklart hur jag ska träna resten av sommaren. Jag vilade ju igår, tränade 2,15 idag och imorgon ska jag springa något hinderlopp. Inte mycket träning där på tre dagar, knappast något som skrämmer mina konkurrenter och som gör att jag kan göra mig själv rättvis på tävlingarna i vinter. 

Men en liten ljusglimt i mörkret är väl att vi känner igen dessa tankar och funderingar. Jag har varit här förr och jag har rest mig upp förr. Och skulle jag inte göra det denna gången så är det väl inte hela världen heller?! Jag har ju min familj och det är väl viktigare än någon jäkla hobby. 

Kämpigt.

Alfons och jag vid sommarstugan igår. 

Gårdagens middag. 

Ytterligare en jobbig natt är avhandlad. Jag kan inte somna på många timmar, klarvaken och väntandes på skrik. När jag till slut somnar så blir vi väckt av Alfons vid otaliga gånger. Därefter uppstigning halv sju när han inte sover mer. Han har varit väldigt gnällig den senaste tiden, kanske magont, kanske nya tänder som kommer fram. 

Det känns som om jag varit på ett flera veckor långt träningsläger. Träningen har ju varit tung den senaste tiden och jag är sjukt trött. Orkeslös i musklerna och håglös i största allmänhet. Väldigt uppstressade för mig när jag ser alla andras lyckade pass och träningstimmar. Ibland längtar jag tillbaka till tiden förr, men där och då så var det fel också. Jag tror aldrig man blir riktigt nöjd, man får försöka acceptera läget så gott man kan och göra det bästa av situationen. Jobba efter sina egna förutsättningar helt enkelt. Lättare sagt än gjort. 

Träning idag och tävling imorgon, det blir kul. Kommer ju gå galant när jag fick sådan bra vila igår och inatt..

En trevlig dag

Amandas fina tårta till mamma. Hon är överjävlig på att göra tårtor Amanda! Som vanligt var hon missnöjd över resultatet, men vi andra tycker dom är både snygga och goda! Vi får förlänga sockerförbudet ytterligare nu, det är egentligen inga problem, är man borta från socker mestadels av tiden så blir man väldigt ”äckligt mätt” när man väl äter godsaker, en bra grej faktiskt! 

Idag blev det 8 + 10 kilometers promenad för min del, vilken vilodag va?!

Här är några bilder från dagen:

Innan vi åkte hem så stannade vi till vid min mormors och morfars grav, så att dom fick ”träffa” Alfons för första gången.

Extrainsatt vilodag

God förmiddag.

Jag kände redan igår på passet att jag tänkte ta en vilodag idag. Tanken var först att träna varje dag denna veckan, men det var väl inte alltför uttänkt kan jag känna nu, speciellt då jag inte fått den sömn jag vill ha på slutet. Både igår och i förrgår natt så hade jag sjukt svårt att somna. Den enda nackdelen med att det för en gångs skull är över 20 plusgrader är väl att det är så varmt inomhus när man ska försöka sova. Jag är rätt känslig där och vill ha både mörkt, tyst, svalt och helt stilla. Det är ganska problematiskt då Alfons vid jämna mellanrum kastar sig runt i sängen när han sover. Inatt liksom natten innan tog det många timmar innan jag kunde sova. Tämligen trasig idag, så det ska bli skönt att slippa träna. 

Istället för träning så åker vi till stugan i Dala-Floda för att hälsa på mamma och fira hennes födelsedag i förväg. Det är ett ständigt pusslande för att få ihop livet som pappa, skidamatör och hemmafixare, men det funkar ju bra för det mesta, bara jag får sova lite bättre. 

Nu först väntar en liten promenad i det härliga vädret, hörs sen!

Adam körde mig sopslut

Fantasifull och bra bild. "Här, ta en bild på mig, jag lägger ner ena staven på marken"

Hej där hemma i stugorna.

Idag har jag fått mig ett pass jag sent ska glömma. Kollar vi bara på siffrorna så verkar det kanske inte så avskräckande: Totalt 3,15 timmar, 51 kilometer och 275 höjdmeter. Enbart stakning givetvis. Under passets gång så körde jag och Adam Larsson intervaller som följer: 4 x 8 minuter, 2 minuters vila + 40"-20"-intervaller. 40"-20" så körde vi först sju stycken och sedan skulle vi köra sex till, efter tre stycken så stakade jag in spetsen på mina stavar och fick avbryta. Snopet. Men vi var nästan hemma och jag kunde byta till nya och därefter fortsätta med tre ytterligare. Jag avslutade sedan med att köra i någotsånär långloppsfart i 17 minuter. 

Det kändes rätt bra på uppvärmningen och under den första åttaminutersintervallen. Sedan blev det allt jobbigare och jag slet med rejäl träningsvärk, men konstigt nog så hade jag rätt så hög puls (181 i max), vanligen brukar jag ha väldigt låg puls när musklerna värker. Det är dock ett bra tecken på att jag kommer åt de muskler jag vill på mina styrkepass. 

Adam var riktigt stark idag, jag fick släppa någon meter på 40"-20"-intervallerna. Förhoppningsvis har han blivit lite bättre och jag är kvar på samma nivå. Jag är väl egentligen inte orolig att jag blivit sämre, men visst finns tankarna där. Jag menar, förra året så radade jag upp fyratimmarspass under hela sommaren, dunkade in 182 timmar på nio veckor. Nu har jag knappt kört några längre pass och får slita för att klara tre timmar. Både mentalt och fysiskt. Det vänder nog snart när jag får köra lite mer stakning, så fort helgens löprace är över så är tanken att få till bättre träning. 

Vi hade ändå skapliga snitthastigheter idag på åttaminutersintervallerna: 22,3 - 23,9 - 22,2 - 22,6. Det är bra för att vara mig åtminstone.. Jag körde på mina Elpex med helt nya treor bak och fyror fram. När jag lämnat av Adam och skulle försöka köra i långloppsfart hem från Domnarvet så hände det ingenting, tyckte jag stod still och kom endast upp i 155 som maxpuls, dock var snitthastigheten 19,4, det trots att det var en del uppför (30 höjdmeter och 0 fallmeter) och ett flertal grusavsnitt. Musklerna var helt kraftlösa och jag bestämde mig redan då för att ta vila imorgon.

Amanda har just kommit hem med 13 kilo jordgubbar (två fulla tiolitershinkar) som vi rensat, sedan väntar en liten promenad för att stänga ringarna och därefter ska vi heja på Sverige i fotbolls-VM!

71,8 kg - iOS12

Alfons vinkar av min mamma i måndags, efter att hon passat honom för mig när jag tränade styrka. 

Jag var inte sysslolös igår efter löpningen, för trots att jag inte åt så var det fullt upp med att mata Alfons och ta hand om honom. Han börjar äta som en häst nu, två vanliga måltider per dag, gröt till frukost, mellanmål och ersättning. Han verkar vara lika hungrig som jag.. Efter att jag hade matat och gjort klar honom så tog vi en promenad till Ö&B för att byta gasoltub, sedan vidare till Willys och avslutningsvis hemåt. Vi fick ihop tio kilometers promenad. Det blir några mil för barnvagnen/joggingvagnen! Vi har en vanlig barnvagn också, men den vill inte jag använda, tycker mycket er om att gå med joggingvagn. Vet inte hur ni andra föräldrar har det?!På eftermiddagen vägde jag mig och kunde glatt konstatera att vågen stod på 71,8 kilo. Det kanske finns hopp trots allt?! 

Jag noterade att Apple släppt en beta/testversion av iOS 12, så jag fipplade med det under gårdagen också, så nu kör jag med ett sprillans operativsystem på iPhonen. Har dock inte märkt några större skillnader mot iOS 11. Men ändå kul med nytt. Man ska väl egentligen vara försiktig med att installera sådana testversioner, men va fan, det brukar ju gå bra. 

Inatt så hade jag sjukt svårt att somna, vände och vred på mig och dröp av svett i värmen. Det tog många timmar innan jag kunde somna och givetvis så var Alfons rätt lugn under de timmar jag var vaken. När jag sedan väl somnat så började han med sina nattliga räder och den efterlängtade sömnen blev både kort och sönderhackad. Livet. 

Nu ska jag strax ut på stakintervaller med Adam Larsson, hoppas på att ha lite krafter i alla fall!

Fasta idag och 20+ km barnvagnslöpning!

Tjenare tjenare!

Ja, som rubriken skvallrar om så kör jag fasta idag. Senaste måltiden blev igår kring 19-20-tiden någongång och nästa måltid blir vid ungefär samma tid idag. Det var ju längesedan jag fastade och jag har ju svällt ut som en tvättsvamp, så något måste ju göras om vi ska få rätsida på detta sjunkande skepp igen. Dock så håller jag mig ifrån godis, socker och annat en tid till så det ska nog inte vara någon fara. Precis som tidigare så har det inte varit några problem hittills att fasta, det bara rullar på liksom.

Denna dag så är jag hemma med Alfons, precis som igår. Amanda jobbar från tidigt till sent, så jag bestämde mig för att ge joggingvagnen ett försök. Dessutom så stålsatte jag mig emot alla mina fobier och sprang i skogen trots att det är soligt = ormrikt. Visserligen så sprang jag endast på grusväg, men vi såg en jävla snok som ringlade över vägen och som Boss nästan sprang rätt över, brr. Förutom det så var vi förskonade från dessa ondskefulla mördardjur som bara ligger och väntar på att få äta upp oss människor levande. 

Löpturen idag gick upp till Bjusan och vidare upp till Muskboberget. Från oss och upp till toppen är det ganska precis 7,5 kilometer och 230 höjdmeter, fin stigning! Lite jobbigt är det ändå att springa med joggingvagn visade det sig, jag vill ju gärna ha händerna fria, men bättre än att inte kunna träna helt klart. Tillbaka nere vid Bjusan så tog vi den andra grusvägen som går mot Halla fäbodar, vände uppe vid vändplanen och tog ytterligare en avstickare på en liten grusväg längs denna väg. 

Det blev två längre stopp under turen, det första för att mata Alfons, det andra nere vid Bjusan för att Boss skulle få bada, dricka vatten och svalka av sig. Det var nog i det varmaste laget idag för Boss som mot slutet av passet blev lite trött. Nu har han druckit vatten och ligger skönt i soffan, medan jag matar Alfons med lunch. 

Vi fick ihop 20,83 kilometer, två timmar exakt och 310 höjdmeter. Ett bra löppass helt klart. För att spara på mina onda vader som även idag värkte en del så sprang jag i stödstrumpor och med mina Hoka Clifton 3. 

Nu ska vi strax bege oss ut på en promenad för att handla lite och såklart för att få en fortsatt bra (?) fettförbränning.

Gym-åttor och spurter

Så var dagens jobbigaste lagt till handlingarna, dom tar där dom ska dessa styrkepass. Idag blev det rullskidor på fyror till och från gymet. Som vanligt dödsseg, svag och trött, till det så hade jag idag 135-140 i puls bara av att rulla fram, mot vanligen under 110. Sjukt hur det kan vara. Nåväl, jag försökte ignorera den dåliga känslan och försökte fokusera på uppgiften: ett bra gympass. 

Jag värmde upp med stången, 10 reps vardera av följande övningar: kickstöt, lutande rodd och overhead squats. Sedan så körde jag dagens huvudnummer:

- Frivändningar 3 x 8, 62,5 kilo

- Bänkpress 3 x 8, 70 kilo

- Lutande rodd 3 x 8, 57,5 kilo

- Magchrunches i cablecross 3 x 8, 100 kilo

- Tricepspress i cablecross med låsta armbågar vid sidorna 3 x 8, 64 kilo

- Chins 10 x 9, start varje minut

- TRX-övningar från mitt gamla program, övning 2 (3 x 12/ben), 5 (3 x 18) och 6 (3 x 20) + latsdrag (3 x 10)

Mör i kroppen så klev jag i rullskidorna och stakade upp till Skräddarbacken och höll till i min "spurtbacke" i slutet av "Kalles väg", här körde jag tio stycken impulser/spurter på cirka 15 sekunder vardera, eller 25 stavtag som jag räknar till. De fem första med stillastående start och de fem sista med flygande start. Perfekt för att bli lite lätt stum. Pulsen peakade på den sista spurten med 163 slag/minut, bra där! 

Avslutningsvis så vill jag tipsa om mina nya helt trådlösa hörlurar från Sudio, modellen heter Nivå och var klart över förväntan! Bra ljud och grymt bra passform, helt otroligt. Jag kan dessutom erbjuda er 15% rabatt om ni anger koden "addesteek15", denna kod gäller för alla hörlurar, passa på! 

Lurarna märks knappt och dom hålls på plats på ett sätt jag inte trodde var möjligt, kan verkligen rekommendera dessa!