Efter middagen igår så kom en sköterska in på rummet och sa att hon pratat med läkaren om att vi kunde få åka hem redan igår. Anledningen till det är att Alfons sista infart gått sönder och när det hänt så skulle dom inte sticka honom mer. Så den sista tidens medicinering blir oralt istället. Tidigare har han ju fått medicinen via sina infarter och med hjälp av en maskin som sakta trycker medicinen igenom en slang. Då tog det en timme att ge honom den om allt fungerade enligt plan, men många gånger så stannade maskinen då trycket blev för högt mellan maskinen och Alfons. Vilket slutade med att hela proceduren brukade ta omkring 1,5 timmar. Nu räcker det med att han får en liten skvätt medicin i munnen och sen är det klart. Känns betydligt enklare och mer smärtfritt för Alfons.. Men som jag förstod det så var behandlingen effektivare om man fick den via blodet. Nu är det dock snart klart, imorgon så får han sista medicinen, vi ska tillbaka till lasarettet för att träffa en läkare och för att bli officiellt utskrivna. Det känns rätt skönt!
Alfons har fått lite olika droppar, bland annat miniform, så inatt var han lite lugnare och kunde sova bättre. Hoppas verkligen att det håller i sig. Jag och Amanda kunde i alla fall sova mycket bättre i natt, lugn och ro, samt en mycket skönare säng.
Planen för dagen var att åka ett lugnare pass, men jag har ju tränat varje dag sedan förra måndagen, har ont i foten, tänkte springa intervaller med DSA imorgon, är inte så sugen på att träna idag och när det blir en omställning som igår med plötslig hemgång så får jag svårt att ställa om huvudet på en liten annorlunda träning än vad jag först tänkte mig. Ni hör ju, tveksamt om det blir träning idag. Men jag hinner nog ändra mig.
Nu ska vi ut och gå en sväng. Det gjorde vi ju igår också och då lurade jag upp Amanda till hoppbackarna:
