Orvar Sabel

God förmiddag pirater. 

Igår fick jag fan på Facebook (igen), denna gång av någon som tydligen tävlat skidor förr: 

 

 

Vad har vi på honom? Är det inte han som raggar på småtjejer och som bland annat försökte få med sig hem en före detta juniorlandslagstjej hem på barnförbjudna grejer tillsammans med sin (ovetande?) tjej? Han verkar i alla fall hemskt ödmjuk och trevlig. 

Med min första kommentar så menade jag ju inte att personen i fråga var en vingelpelle, dessutom skrev han ju klart och tydligt att han inte hade för avsikt att åka Vasaloppet ju. Han hade nog utan större problem fått en elitledsplats om han hade pratat med ledningen.  Så får man ett sådant hugg tillbaka. Och genast ska en massa idioter gilla hans kommentar, såna som aldrig kan gilla de få gånger det går bra för undertecknad. "Unfrendningarna" och avföljningarna haglar från mig nu. Ni kan dra åt helvete. Jag tycker fortfarande att det står för många folk i elitledet, och jag skulle kunna vara beredd att kliva tillbaka om det var bara riktiga elitåkare som stod där framme. Dock så har jag missat elitledet på 2-3 tävlingar sedan 2010. Men den allmänna uppfattningen om mig är ju att jag är en sopa utan varken kapacitet, sponsorer eller team. 

Blir less på dessa sociala medier alltså. Finns en hel rad med idioter där ute, många som man förr var kompis med också. Cyklister och annat pack. Men ser eller förstår man inte sanningen/verkligheten så får man ju skylla sig själv. 

Nu har jag kafferast här på värvet, ska sen försöka genomlida dagen innan jag därefter ska testa nya skidor och sedan träna stakintervaller. 

Misslyckades på 95 kilo, sopa

Såhär ser det ut när vi (bröderna psyk) är ute och springer; jag drar och "Jone" ligger två-tre meter bakom. Ingen säger ett ljud. Jag känner mig lika kriminell som jag ser ut i min mäktiga Skistart-buff

Trots att rubriken skvallrar om ett misslyckande så var det inte ett så bedrövligt pass ändå, faktiskt. Träningen bestod av två löpsvängar á 30 minuter (5,67 km + 6,17 km) och ett besök på gymet. Det jag körde idag var följande:

Bänkpress: 2x3, 85 kilo + 2x1, 90 kilo. Försökte mig på 95, men det gick åt fanders, dock så kändes treorna på 85 lättare än tidigare.

Latsdrag: 2x3, 95 kilo + 2x1, 105 kilo

Enbenspress i maskin: 2x3, 136 kilo + 2x1, 146 kilo

Magchrunches i maskin: 4x6, 91 kilo

Tricepspress med hantlar: 2x3, 17,5 kilo + 2x1, 20 kilo

TRX-programmet, ett set per övning, sex övningar

För skojs skull så avslutades gymningen med fem explosiva chins, armhävningar med klapp och dips. Fråga mig inte varför. Tyvärr får jag inte avslöja min brors vikter av sekretässkäl, men jag kan skriva under på att vi sett en klar förbättring på de tre pass han deltagit i. 

Nu ska vi se film, hörs imorgon bloggvänner.

Magchrunches i maskin, försöker efterlikna stakrörelsen så gott det går

Vad handlar det här om ens?

 

Igår så passade jag på att laga Benzen, helt själv! Det var termostaten jag bytte ut. Inte så svårt alls. Hoppas nu bara att det är den som spökat. Hittills har den funkat peppar, peppar. Jag som knappt kan vill byta däck på bilen. Nu jävlar är man en fullfjädrad mekaniker. Brukar annars gilla att tvätta bilen, snarare än att skruva. Valla skidor är något annat som jag inte riktigt gillar. 

Jag fick faktiskt en artikel på längd.se angående cupsegern. Ni hittar den här. Men det lär väl knappt någon bry sig om och jag kommer ju absolut aldrig vara aktuell för något team, om ens för ett lopp. Har aldrig heller varit det någon gång. Samtidigt som betydligt sämre åkare än mig gått från team till team så sitter jag här som en bitter kommunalarbetare. Det är skillnad på folk och folk. Ni kan åka i era team ni, jag blir kvar här och försöker vardagen att gå ihop. Får se om jag åtminstone kan låna ihop lite utrustning så att jag kan fortsätta åka skidor. 

Hade svårt att sova inatt, vände och vred på mig i sängen. Eller ja, så gott det gick. Har lyckats fått en brutal nackspärr, kan knappt röra mig. Dock så har jag åkt bra lopp vid ett par tillfällen med nackspärr, bland annat när jag blev åtta på SM-sprinten 2013. Den gången hade jag så ont under de första stavtagen i varje heat att jag trodde jag skulle svimma. Har läst på lite om nackspärr och det kan faktiskt bero på gamla stukningar av fötterna som sedan vandrar upp genom kroppen på grund av ändrad gångstil och så vidare. Där ser man. Jag skulle väl egentligen komma till det här varför jag inte kunde somna; ligger och oroar mig och våndas för att jag inte vill till arbetet. Är väl inte bara brist på arbetsmoral, jag vill ju liksom kunna fokusera helt på idrottandet. Men så naiv är jag ju inte så att jag tror det fungerar längre. 

Känner mig mer kry idag i alla fall, så jag passar på att träna gym i eftermiddag. Dock så bröt jag fastan igår kväll med thaimat, så det blir kanske 2-3 dagar med 16-24 timmarsfasta denna veckan istället. Man är bra klen ibland.

Hörs senare. 

Lite känslor kring idrottandet

Intervjuad av Jonas Andersson direkt efter målgång igår

Foto: T-W Media

Jag fick någon liten rad om mig i DT och på Sweski, samt en fin artikel på Skidzonen. Som vanligt blir man ju knappt uppmärksammad eller omnämnd, varken innan eller efter lopp, trots att jag ofta denna säsong varit i täten på långloppen. Man är väl sedd som den motionär som man är. 

Får passa på att tacka för alla gratulationer på Facebook, Instagram, bloggen, sms och så vidare. Det värmer. Sen blir man ju alltid less på "vänner" som vägrar gilla eller gratulera, då tror man ju först att det är personer som inte är så aktiva på de sociala medierna, sen upptäcker man att dom är inne och interagerar på andras poster, då lyser det ju rött hos undertecknad. Sådant där tar ju jag personligt och blir övertygad att dom hatar mig. Vilket gör att jag känner agg. Dessa jävla nymodigheter alltså. Man har dragit på sig några haters genom åren alltså. Dom kan dra åt helvete, det är mitt bränsle. Men som sagt så är jag väldigt glad över gratulationerna från er äkta vänner. Också sjukt nöjd över att ha klarat av mitt största mål för säsongen; att vinna Långloppscupen - Skistart Ski Challenge! Fick roligt nog ett pulver från Skistart i pris för detta, vem vet, det kanske fungerar galant?! Kommer nog inte att träna med det, då pappa säljer Briko Maplus, men på viktigare träningspass så kan det ju vara kul att testa. 

Det har varit en jäkla resa detta träningsåret, har mer eller mindre fått tränat precis som jag vill. Det känns ju faktiskt riktigt härligt, att träningen och planeringen sett ut att ha fungerat är ju om möjligt än bättre. Känslan under loppen har dock inte varit så bra som jag har velat, har ofta känt att jag inte riktigt räckt till, eller haft det där trycket som jag velat. Kan dock vara materialet eller det mentala som inte klaffat till hundra. Dock så märker jag ju att jag hänger med bättre än tidigare år, trots att det liksom känts halvsegt. Så min lägstanivå har ju höjts en aning, bara att bygga vidare på det! Det är ju inte alltid roligt att ge sig ut för att träna, men med sådana här kvitton så blir det ju lättare att plåga kroppen i ur och skur! Gårdagens lopp var lite speciellt ändå, jag var mest nöjd över totalsegern, hade liksom inte huvudet riktigt för att sätta upp jakten på de bortflyende herrarna Bill och Peo. Men samtidigt så var jag lite krasslig och hostig så det kan ju ha satt ner prestationsförmågan en aning. Hostade mycket under gårdagskvällen också, så jag valde att sjukskriva mig från jobbet idag, för att kunna vara hemma och kurera mig. 

Det är några lopp kvar denna säsong, bland annat ett annat stort mål; Vasaloppet. Målet där är fortsatt en topp 50-placering, det är inte omöjligt om allt klaffar. Känns för tillfället lite mer avslappnat inför det loppet, nu när jag klarat av ett stort mål. Efter vasan får vi se vad det blir för lopp, vill gärna tävla så länge som möjligt i alla fall, annars är det lätt att man ger upp säsongen efter just vasan. Har man någon tävling att se fram emot så är det lättare att hålla i träningen in mot våren och viloperioden. 

Segrare i Långloppscupen och fyra i Skinnarloppet

 

 

 

Ett av säsongens stora mål och något jag haft liten försiktig målsättning kring är just avklarad. Eller egentligen, målet under hela sommarens träning var att vinna denna långloppscup, men jag vågade inte gå ut med det i rädsla för att misslyckas. Nu har jag i alla fall äntligen lyckats vinna den svensk långloppscupen; Skistart Ski Challenge!! Så jävla skönt. Trots att jag varken har sponsring på pjäxor, skidor eller handskar så funkade det ändå. Och trots att jag jobbar 75% så kan jag nu alltså stoltsera med att ha vunnit cupen. Placeringsraden blev: 8 - 2 - 2 - 2 - 4. 

Dagens lopp var ett okej stabilt lopp. Varken mer eller mindre. Jag är ju med hyfsat, men jag vill gärna komma upp på en nivå högre till nästa år. 

När vi testade skidor innan loppet så var det tvärnit, snön hade inte hunnit bli blöt än och vi hade vallat för plusgrader. Var rätt orolig faktiskt. När vi skulle in i startledet så fick man tränga sig fram med armbågarna, vissa har verkligen noll verklighetsuppfattning. Tydligen är "alla" elitåkare. Lite som när man prickade av sig inför löploppen som friidrottare, där man skulle ange sitt årsbästa för att hamna i rätt heat, sen var man dit flera gånger och kollade av läget, samt sänkte sin tid vid behov. Nog om det. 

Kom iväg fint i starten i alla fall. Först gick skidorna lite segt, men jag lyckades ändå bli tvåa i spurten efter tre kilometer (spurtprispemgar till de tre första). Direkt därefter så började Peo Svahn köra rätt hårt, jag hade fullt upp med att gå med, när sedan Bill Impola kom upp och höjde farten så blev jag tvungen att släppa iväg dessa två herrar. Ganska snart därefter så kommer Dan Moberg ikapp och jag lägger mig i rygg på honom. Nu börjar jag återhämta mig och skidorna börjar gå bra. Jag och Dan har en rätt bra lucka bakåt och inte alltför långt fram, här börjar jag förstå att cupsegern är i hamn. 

Vi gnetar på, Dan drar (såklart), de två framför segar ifrån och de bakom tappar. Tråkigt nog så lyckas Bryntesson jaga ikapp oss, så vi blir tre stycken strax innan varvning. Bryntesson tar hem tredjeplatsspurten efter 24 kilometer, försökte halvhjärtat att utmana, men det gick ju sådär. Ut på sista varvet så ligger jag med rätt så bekvämt, men har ingen lust att dra, Bryntesson ligger med bakom till synes utan ansträngning. Kilometrarna rullar på och jag åker mest runt och är nöjd över totalsegern. Gör något lamt försök att gå ifrån med sex kilometer kvar, men det var lite för lättåkt och jag var lite för feg, så det blev ju fruktlöst. 

In mot målgången så börjar Bryntesson dra upp spurten, jag råkar hamna bakom både Dan Moberg och massa varvade motionärer, tar mig förbi och ikapp Bryntesson. In på upploppet får jag ett felskär och håller nästan på att ramla, hejdå tredjeplats, hej fjärdeplats. Rätt nöjd ändå. Varit jävligt hostig i veckan och var osäker på skidorna. Nu funkade allt det och jag vann cupen. Kan väl äntligen få lägga av nu kanske?!

Dålig svenska och stressat inlägg. Det får ni ta. 

Hörs imorgon, puss. 

Siffror:

1,55,46 timmar 

44,86 kilometer

170 snittpuls

189 maxpuls 

23,1 km/h snittpuls 

450 höjdmeter 

Snart mot Malung

 

 

 

Gjorde en biohacking igår kväll, genom att bada ångbastu och sedan rulla mig i snön. Både jag och Jone gjorde detta. Tre gånger blev det för mig. Uppfriskande och skönt. Känslan är som värst när man kommer in i bastun igen och snön smälter från huden. Skönt var det i alla fall! 

Blev just väckt av att Jone var spårlöst borta, med lite panikkänsla letade jag igenom huset och fann honom i en annan säng på nedervåningen. Tydligen hade jag snarkat som en dåre under natten. Och jag hade inte slutat trots en kuddkrigsmatch emot ett mål. 

Nu har vi just ätit frukost och ska väl så sakteliga bege oss mot Malung. Tydligen hade vi något viktigt där art göra idag, kan bara inte minnas vad?! 

 

 

Fint

En 75:a stak och skate, tack

 

Varför ändra ett koncept som fungerar? Körde ett sedvanligt 75 minuters-pass idag. Precis som jag gjort dagen innan de flesta långloppen i år och tycker det är ett bra upplägg. 

Jag började med 30 minuter lugn stakning. Träffade bland annat på storcyklisten och nyblivne pappan Lars Bleckur. Vi pratade lite kring tävling och träning. Han lade mina ord i sin mun med det här om ångest innan och lättnad efter tävlingar. Trodde jag var ensam om det. Dessutom så påstår han att han lagt av med tävlandet, vi får väl se hur det blir med det. 

Efter uppvärmningen så körde jag en tio minuter lång tröskelintervall: 3,56 kilometer, 163 snittpuls. Därefter återhämtade jag mig i några minuter med lugn åkning och brände sedan av ett fem minuter långt 10"-20"-block; 1,50 kilometer, 164 snittpuls. 

Passet avslutades med 25 minuter lugn åkning. Någon variant och blandning av stakning på platten och skate när det tog emot. 

Kändes helt okej idag faktiskt, kul att det kan göra det emellanåt. 

Nu sitter jag höger fram i en Benz på väg upp mot Malung/Sälen för att stanna där inför morgondagens Skinnarloppet. 

Hörs imöra!

Hostat sönder blodkärl?

 

 

Det var fint väder igår, med solsken även under den andra hundpromenaden. Efter den så hann vi med att städa och fixa i huset, innan vi drog till Falun på en trevlig middag med Ekwalls. 

Idag lyser solen med sin frånvaro. Har just bytt om till träningskläder och ska bege mig till Falun igen för att träna lite lätt. Efter träning och mat så drar jag och min bror till Sälen för att bo där över natten inför morgondagens Skinnarloppet. 

 

Dessa röda prickar såg jag på min kropp idag, på revbenen, under armhålan. Vad kan det vara?? Jag har haft en ganska rejäl hosta i några dagar, som nu blivit bra. Kan det vara att jag hostat sönder några blodkärl?

Took a day off

Vårvackert längs Mats knuts väg, Borlänge

Hej hej!

Skön dag idag, tog en "day off", från jobb träning och andra måsten. Skönt och galet välbehövligt för kropp och själ. Har haft något susande i ena örat i drygt en vecka nu, trött och sliten mentalt. Så jag behöver verkligen ta det lugnt, för min rätt så stressade och trötta själ. Jag kanske inte har så mycket att göra som vissa av er, men det är mycket för mig och så fort det läggs något nytt på dagsschemat som ens bara tar någon minut så blir jag lätt riktigt stressad och irriterad. 

Snart är det sportlov, därefter påsklov och även en utomlandsresa i april. Dessutom så går vi mot varmare och ljusare tider. Det känns ju rätt så jävla skönt! 

Denna dag har hittills bjudit på hundpromenad, handling och matlagning. Nu väntar en ny promenad med jycken och ikväll blir det middag i goda vänners lag. En bättre dag helt enkelt! Lite mer positiv än de senaste dagarnas mer lågmälda bitterhet. 

Skateintervaller 5' 10"-20" + 10x4'

Blixten

Han är tillbaka nu, er favoritbloggare. Tänkte plita ner några rader om dagens träning, så ni har något att skratta åt. 

I sällskap av min bror Jonatan så körde vi skateintervaller. I början på vår uppvärmning så mötte vi storfräsardivorna Adam Larsson, Simon Andersson, Jesper Nyström och Johannes Ringsby. Tänk när man kommit upp sig så pass att få träna med sådana stjärnor. Givetvis så ville dom inte kännas vid oss lowlifers. 

Efter 30 minuters lugn åkning så slog vi först till med fem minuter 10"-20"-intervaller, (dessa intervaller är fan jobbigare än de vi sedan körde). När vi klarat av detta så klädde vi av oss överdragen och drog till med tio stycken fyraminutersintervaller, en minuts vila mellan. Fint att få ventilera ur sig lite, utan att gå sig stum, höll mig fint på tröskeln och kunde åka stort & avslappnat. Nästan så skate känns bättre än stakning nu, eller i alla fall bättre än vad den någonsin gjort. Sjukt värre. 

Vissa av intervallerna förlade vi i mördarbacken, andra runt elljusspåret, så snittfarten varierade mellan 17,0 och 27,9 km/h och snittpulsen mellan 159 och 169 slag/minut. Ett fint pass och en rätt bra känsla i kroppen. Totalt så åkte vi i två timmar, 32,27 kilometer och vi klättrade 860 meter.