Testat Västgötaloppetbanan

 

Efter en lång och jönig resa så är vi äntligen framme sedan någon timme tillbaka. Premiäråkt banorna här på Lassalyckan i Ulricehamn just och jag måste säga att jag är positivt överraskad! Vilken anläggning, vilka spår och vilket engagemang dom verkar ha här nere. Helt otroligt faktiskt. Spåren hade hållit ihop rätt så bra idag, trots att dom kört motionsloppet idag, det känns skönt inför imorgon. Tror det endast är konstsnö på hela banan. 

Jag åkte en del av passet med Mikael Sandgren och även Andreas Svensson. Trevligt med sällskap. Totalt var jag ute i 75 minuter. Som vanligt inför race lade jag till lite intervaller: 10 minuter tröskel och 5 minuter 10"-20"-intervaller. Kändes helt okej. 

Kommer bli tufft att åka på denna banan imorgon, fem varv på en ganska böljande bana med småbackar mest hela tiden. Hoppas kroppen och skidorna är som dom ska, då kan det bli en rolig dag! 

Nu väntar middag här på hotell Lassalyckan, trevligt ställe!

Mot Ulricehamn och Västgötaloppet

 

Vid skidtester igår så fick vi väl ganska väntade svar faktiskt. De bästa paren av de tolv testade blev de fyra nya för året och de paren vi tävlat på i år. För min del blir det två par med till helgens lopp:

- ett par double poling med Briko Maplus Med S, rak två mm rill

- ett par speedmax med Briko Maplus Hot S, rak en mm rill

Det ska förhoppningsvis gå bra!

Nu strax så ska vi bege oss ner mot Ulricehamn och Västgötaloppet. Ner mot sörlänningarna och kanske epicentrum för folket med storhetsvansinne och bristande självuppfattning kring den egna förmågan. Såg också att Mikael Sandgren, fyran i cupen inte är seedad bland eliten, då förstår ni hur grymma dessa sörlänningar är att åka! Ska bli spännande att se hur länge man kan hänga med! Blir en lång resa, men skönt med sällskap av Amanda och Boss. När vi är framme så tänkte jag träna och testa banorna.

Hörs senare.

Skidtester, träningstänk/tankar och tävlingspar

 

Arkivbild på Fischer-spjut(?)

God förmiddag. 

Helgfeeling, men ändå någon form av nervositet och lätt oro. Ständigt denna oron och tankarna på träning och tävling. Ändå håller man på med det och tycker det är "kul"?! Vad det är som är just "kul" har jag svårt att sätta fingret på, men något är det ju som lockar och håller mig kvar i denna cirkusen. Enda tidpunkten på året som det är lugnt och man kan slappna av är från målgången av Vasaloppet och fram tills vecka 17 ungefär, när det nya träningsåret drar igång. Jag låter som att jag har bestämt mig för att lägga av, men så lätt blir ni inte av med mig. Med detta bra träningsåret i ryggen så vore det ju dödsstraff på att lägga av. Jag ser ingen riktig avslutning än på ett antal år. Det är ändå skönt må jag säga, får jag bara allt runtomkring att fungera så är det väl bara att fortsätta. Så länge inte denna oro och ångest för tävlingar blir än mer progressiv. 

Anledningen till bilden i detta inlägg är att det blir ett skidtest istället för träning idag. Lagom aktivitet efter tre bra träningsdagar. Skönt ändå att röra sig lite lätt, kanske drar en fuling och skriver ner en kvart i träningsdagboken? Blir lite mer motiverande då. Hoppas vi får fram några nya, eller nygamla par som går fint. Vi har ju en okristlig mängd med tävlingspar som bara står. Så det gäller ju att vara aktiv med skidtester och på så sätt få koll på skidparken. Men det är svårt att hitta tiden när jag jobbar och samtidigt vill få till någon form av träning också. 

Förutom skidtester så blir det packning av väskan, men det ska väl inte ta sån lång tid, har börjat få rutin på det där nu!

Stakintervallsjävlar

Sugen och hungrig innan intervallerna?! Fin buff i alla fall.

Godkväll, och allt därtill. 

Er favoritbloggare har idag kört skiten ur sig igen, tillsammans med sin bror. Alla pass vi kör ihop börjar med att vi blir osams, han är en om möjligt större tidsoptimist än mig och kommer aldrig i tid. Det är inte på smått vis han är försenad heller, vi snackar halvtimmar. Så det börjar med att jag drar iväg på uppvärmning först, därefter när han kommer så får jag ägna cirka en kvart åt uppläxning: sur och tyst första fem minuterna och sedan tjatande på att det mest grundläggande i en människas beteende gentemot andra är att hålla tider. När jag sedermera är klar med mitt tjat så kan vi sedan fokusera på träningen. 

Stakning idag alltså, hela passet. Såklart. Först lugn åkning i närmare en halvtimme, som avslutades med sex stycken stegringar upp till maxfart. Därpå intervaller, idag blev det lite tröskel och mestadels AIII+, det såg ut som följer:

- 6 minuter tröskel, 1,80 kilometer, 156 snittpuls, 165 maxpuls, 55 höjdmeter

- 3 minuter AIII+, 0,99 kilometer, 166 snittpuls, 174 maxpuls, 30 höjdmeter 

- 2 minuter AIII+, 0,89 kilometer, 162 snittpuls, 173 maxpuls, 0 höjdmeter 

- 1 minut AIII+, 0,38 kilometer, 158 snittpuls, 171 maxpuls, 10 höjdmeter 

- 3 minuter AIII+, 1,23 kilometer, 165 snittpuls, 176 maxpuls, 10 höjdmeter 

- 2 minuter AIII+, 0,83 kilometer, 162 snittpuls, 173 maxpuls, 15 höjdmeter 

- 1 minut AIII+, 0,32 kilometer, 158 snittpuls, 172 maxpuls, 10 höjdmeter 

- 3 minuter AIII+, 1,35 kilometer, 167 snittpuls, 176 maxpuls, 10 höjdmeter 

- 2 minuter AIII+, 0,77 kilometer, 167 snittpuls, 178 maxpuls, 20 höjdmeter 

- 1 minut AIII+, 0,49 kilometer, 159 snittpuls, 171 maxpuls, 0 höjdmeter 

- 6 minuter tröskel, 1,76 kilometer, 161 snittpuls, 168 maxpuls, 60 höjdmeter

Vilan mellan varje intervall var tre minuter. Mjölksyran sprutade ur kroppen, ett riktigt bra pass! Avslutades med lite drygt 20 minuter lugn åkning. 

Anmäld till Kortvasan

 

Igår anmälde jag mig till Kortvasan som går av stapeln den 24:e februari. Har åkt den vid ett, eller möjligen två tillfällen tidigare. Tänker att det kan vara bra att göra något annorlunda mot tidigare år. Dessutom så tycker jag att det blir för långt uppehåll med två veckor utan tävling, inför Vasaloppet. Jag hinner gå ner i sparlåga då och blir liksom seg. Så vi testar ett annorlunda upplägg i år. 

På lördag drar jag ju ner till Ulricehamn, fick hjälp av samordnaren för Skistart Ski Challenge; Martin Holmstrand med boende på hotell Lassalyckan. Stort tack för det!

Jag har fortsatt en rätt rejäl träningsvärk idag, så jag går runt med ett par kompressions-tights i hopp om att snabba på återhämtningen en aning. I eftermiddag så tänkte jag försöka köra lite stakintervaller för ovanlighetens skull. 

En tretimmars

Tre timmar klassiskt fick jag ihop under denna eftermiddag. Inte fy skam det. Jag fick till och med åka i solljus idag, något man inte är bortskämd med så här års. 

Hade rejäl träningsvärk och halvbra fäste på mina twin skins, så hjärtat slog ju knappt. Men jag bestämde mig tidigt för att inte bry mig om det. För övrigt kändes det ändå helt okej. Fick ihop 41 kilometer och 1100 höjdmeter. Sista halvan av passet så åkte jag med min bror och under den allra sista halvtimmen så dök även Simon Andersson upp. Jag skulle faktiskt hälsa till er från Simon att han hade ett par nya Madshus Propulsion som gled bra uppför, men inte utför. 

Hörs imorgon. 

Västgötaloppet till helgen och annat tjafs

 

Förberedelser just innan start i söndagens Wadköpingsloppet

Det blir en del resande nu. Örebro förra helgen och Ulricehamn och Västgötaloppet nu på söndag när Skistart Ski Challenge rullar vidare med den fjärde av fem deltävlingar. Bävar för den långa bilresan på lördag och även hemfärden på söndag. Men det är bara att nöta på, vill ju försöka sopa hem det där. 

Det kryper skönt i musklerna sedan styrkan igår. Välbehövligt att ge dom en duvning då och då. Idag ska dom däremot få lite lättare genomblödning när jag tänker knäppa på mig mina Fischer Twin Skin och köra klassiskt en sväng. Det är ju några minusgrader ute idag, så det är kanske inte säkert att dom fäster så bra. Men man kan ju testa, vägrar att valla i alla fall. 

Förutom jobb och träning så blir det matlagning för undertecknad ikväll. Men jag har helt hjärnsläpp på vad vi ska äta. Vet inte vad jag är sugen på heller. Har ni något tips? Slutar väl med blodpudding och bacon annars. 

Får i alla fall ge mig själv en klapp på axeln att jag aldrig tar av fikat eller godiset här när det bjuds på jobbet. Jag håller mig till min frukost (5-6 dagar i veckan) på tre ägg och tre majskakor, lunch och middag. Inför träningarna så brukar jag ta en näve nötter och två ägg. På kvällarna så blir det dock alltid någon form av godis eller annan sockerbomb. Förr så höll jag dock på med dumheter som brödätande, mellanmål och godis även under dagtid. Så jag har ju blivit lite bättre på det, vilket också visar sig på vågen. Man är ju inte starkare än sin svagaste länk. 

Gymturken

Bröderna dunkar på i övningen jag kallar; Tricepspress med hantlar

Godkväll.

Äntligen hemma igen och just ätit. Inte så jävla äckligt med tacos. Tack för det Amanda! Jag hann ju med att träna idag i alla fall. Planenligt så körde jag 30 + 30 minuter löpning, med Inov-8-skorna (5,51 + 5,35 km) och däremellan gymstyrka. Med mig så var faktiskt min bror, som för första gången på åratal som körde gym. Det gäller att utveckla sina svagheter. Detta är nog en nyckel för honom. Han klarade inte riktigt mina vikter, men nästan. Detta körde jag:

Bänkpress: 2x3, 85 kilo + 2x1 92,5 kilo

Enbenspress i maskin: 2x3, 132 kilo + 1x1, 141 kilo + 1x1, 146 kilo (pers på maskinen)

Magchrunches i maskin: 4x6, 91 kilo

Latsdrag: 2x3, 90 kilo + 2x1, 100 kilo

Tricepspress med hantlar: 4x3, 17,5 kilo (skulle kört två ettor på 20 kilo, men riksmuppen som vi mötte i somras som sa till sina ungar att kasta stenar framför rullskidshjulen hade de aktuella hantlarna. Riktigt obehaglig människa med stirrig knarkblick. Gick runt inne på gymet och skrävlade som om han vore  en riktig världsmästare, i allt.). 

Vi avslutade gympasset med ett varv av TRX-övningarna. Kände mig en aning starkare än senast, det gillar jag!

Slätstrukna cykelbloggare

 

Såhär nöjd kan man bara bli om man har nya överdrags-shorts från Odlo

Tjabba!

Jag är lite hungrig nu faktiskt, rullar på med fastan här. Måste hålla matchvikten. Vägde in på 70 blankt igår kväll i alla fall. Vackert så. Hungern kommer i perioder, men den håller inte i sig länge. Jag är lite för dålig på att dricka vatten. Speciellt när jag jobbar. Idag kommer jag säkert inte ifrån det här eländet före klockan 16, för jag är tvungen att gå på något möte. Rätt ointresserad av det, dessutom blir jag sjukt stressad ju senare klockan blir och jag inte hinner ut och träna. Det är ju mitt viktigaste och mest betydande utav det jag gör. Än så länge. Har alltid haft svårt att förstå hur man kan sätta jobbet före ens eget. Såvida man inte jobbar åt sig självt. Men man är väl inte narcissistiskt lagd för inte. Och när jag skriver om motionärer och så vidare så är det inget personligt, det är bara det att jag hatar folk. Jag är sån. Alltid retar det någon. Vet själv hur lättretad jag är. Stör mig exempelvis på att den slätstrukna cykelbloggaren har fler besökare än mig. 

När jag till slut är klar med det här dagsverket så är det äntligen dags för träning. Eller äntligen var väl att ta i. Men jag måste ju försöka träna. Idag blir det löpning och gym. Perfekt att avsluta en fasteperiod på! 

Hörs väl inatt någon gång!

Tävlingsbilder och mentala barriärer

Vi kan börja med lite bilder från gårdagens Wadköpingslopp:

 

 

 

 

 

 Foton: T-wmedia

 

 

Som ni ser på bilderna så är jag uppe och bombar en del. Samtidigt som slutsegraren ligger och sladdar. Lite tråkigt att jag och Kalle inte lyckades få mer lucka. Det var rätt svårt att gå ifrån, speciellt när vi hade lite sämre skidor än Bryntesson. Ändå skönt att visa att jag är där uppe. Känslan igår var mycket bättre än Grotfallsrundan och förra helgens Sixten Jernberg Memorial Race. Jag är lite feg och lite för defensiv under loppen. Borde våga köra lite hårdare och satsa mer. För orken och kapaciteten finns ju uppenbarligen där. 

Jag får ju ändå säga att jag gjorde det bra i helgen. Pappa hade vallat upp två par skidor en vecka innan. Jag toppade skidorna två dagar innan. Åker ner själv utan någon service- eller langningsperson och lyckas ändå bli tvåa. Bryntesson hade ett team på tre personer som testade ut material och langade dricka. Övriga i toppen hade också langningspersonal, med mera. 

Det här med tävlingar och längdskidor är fan inte bara roligt alltså. Jag brottas mycket med tankar och en del nervositet. Både innan och under loppen. Det är med skräckblandad förtjusning som man håller på med detta. Hade jag inte tävlat så vet jag att jag mått rätt dåligt och varit sugen på att tävla. Men dagarna innan tävlingar så vill jag bara fly söderut, detta är en känsla som stegras upp ända tills jag passerar målportalen på årets ångestkulmen; Vasaloppet. Sen börjar det om igen. Även under loppen så tycker jag det är jobbigt mentalt, typ när jag känner mig sliten, det är många som ligger med i klungan (varav över hälften är såna jag anser inte bör vara där) och det är långt kvar till mål. Dessutom så är det ju lätt att tro att alla andra är så fräscha. Dessa dilemman är det nog fler än jag som brottas med och det är väl bara att försöka lära sig leva med dom om man vill fortsätta utvecklas som skidåkare.