Lättare stakintervaller

Jag var rätt glad innan passet i alla fall

Det blev inget höjdarpass idag, men jag gjorde det jag planerat åtminstone. Jag hade ju vallat upp mina skidor med klister och hoppades på att det skulle gå bra. Var uppe vid spåren tidigare på dagen och såg att det var perfekta spår för min vallning. Dock så hade det frusit på en del tills jag kom upp till Lugnet. Det gjorde att skidorna högg i det isiga spåret. Men det gick lätt, så jag bytte skidor till mina skate istället och körde stakintervaller. Det tråkiga i denna historien är att det dels kom en del blöt nysnö tidigare idag, samt att mina skateskidor måste varit skitiga i belaget sedan gårdagens skate-fest, så dessa jävlar högg nästan lika mycket som de klassiska klisterskidorna. Inte jättekul, det fastnade snö under dom och de gick ruskigt tungt. 

Orkade inte bry mig så mycket mer, så jag körde intervallerna på dessa bromsande skateskidor ändå. Hade ju som plan att ta det rätt lugnt, försöka hitta en bra träff och bara "reta" musklerna lite. Var lite halvseg och kom inte upp i puls alls. Men det där brukar vända snabbt. Så jag brydde mig inte alls i det faktiskt, vilket var ett stort plus för att vara mig. Höll en rätt så moderat intensitet och ville inte gå mig stum för fem öre, utan hellre ha en bra teknik och träff i stakningen. Just det funkade ändå helt okej! 

Jag körde fyra stycken femminutersintervaller med två minuter i vila. Lade även in totalt tio fartökningar á 20 stavtag (fem innan intervallerna och fem efter). 

Så här såg intervallerna ut i siffror:

1:a, 1,41 kilometer, 149 snittpuls, 155 maxpuls, 50 höjdmeter, 16,79 km/h snittfart (enda intervallen där jag startade nästan nere vid stadion, de andra åktes enbart på elljusspåret uppe)

2:a, 1,73 kilometer, 152 snittpuls, 162 maxpuls, 25 höjdmeter, 20,70 km/h snittfart 

3:e, 1,78 kilometer, 155 snittpuls, 164 maxpuls, 30 höjdmeter, 21,47 km/h snittfart 

4:e, 1,76 kilometer, 149 snittpuls, 160 maxpuls, 40 höjdmeter, 21,17 km/h snittfart 

Videobloggvallning

Kaosväder

Kaosväder idag. Nysnö som skräcken och plus en grad. Går inte att göra så mycket åt vädret dessvärre. Idag har jag några timmars jobb, ett möte och lätta intervaller på träningsplanen. 

Har lite problem med min sömn, svårt att somna, vaknar under nätterna och är svettig. Vete fan vad det kan vara. Mardrömmar kanske?! 

Hörs senare kamrater. 

150 minuter skate

Lång dag idag också. Ett event i Tällberg först, hem och kolla skid-SM och sedan träna själv. En bra dag helt klart. Jobb och allt annat är rätt ointressant för er. Vi tar träningen istället:

Körde enbart nere på världscupbanorna, jag vill ha fin och bra kupering. Speciellt när jag åker skate och slipper tänka på något halvdåligt fäste. Hittade en bana som innehöll den blåa femman och elljusspåret, blev cirka sju kilometer och nästan 200 höjdmeter. Perfekt. Hann med att köra nästan fem varv under mina 2,5 timmar jag var ute. Sista två timmarna så hade jag sällskap av Martin Holmstrand och ett tag även av söndagens vinnare Robert Eriksson. Trevligt sällskap! 

Siffrorna från passet:

2,30,48 timmar
34,98 kilometer
123 snittpuls
143 maxpuls
960 höjdmeter

Livet som bloggare och bloggkändis

Livet som bloggare innebär mycket glamour och lyx. Det är väldigt kul att få nya prylar att testa och använda. Man måste ju försöka vara trendig och så vidare. Detta är ett litet axplock av gårdagens skörd. 

Igår fick jag ett mäktigt erbjudande som kommer förändra mitt liv radikalt, om det nu visar sig att det går igenom och jag tackar ja till det. Mer om det framöver!

Denna dag kommer innehålla jobb i Tällberg och sedan ett lättare skidpass! 

Salomon S-Lab Sense Ultra

 En "selfie-knapp" för att enklare ta bilder med mobilen

Nya Gant-skor

Mycket bra gympass!!!!!

Man tränar inte utan lurarna längre, man gör bara inte det! Idag var det Eric Prydz - Live @ EDC Las Vegas 2015, som gjorde mig sällskap, plus Hellbaz såklart!

Jogg runt Kolgården fick börja detta redan legendstatusfyllda pass. Dagen till ära så chockade jag kroppen med att jogga uppvärmningen åt motsatt håll mot vad jag vanligen brukar göra. Man får inte vänja kroppen! När det sedan var dags för gym så kördes följande:

- Bänkpress 2x3 87,5 kilo, 2x1 95 kilo

- Latsdrag 2x3 90 kilo, 2x1 95 kilo

- Magchrunches i maskin 4x6 86 kilo 

- Enbenspress i maskin 2x3 132 kilo, 2x1 136 kilo (rekord)

- Tricepspress med hantlar 2x3 20 kilo, 2x1 20 kilo (22,5 var upptagna, bilder ovan på övning)

- Magövning i TRX-band 4x10 (lugn och kontrollerad rörelse)

- SkiErg 5x333 meter, motstånd 8 (1,05,9 - 1,06,9 (185 i maxpuls))

Förra gympasset var det bästa hittills sedan jag började med detta gympass i oktober och detta var ÄNNU BÄTTRE!! Så jävla nice. Det går åt rätt håll!

Avslutade med ett varv jogg runt Kolgården, även detta åt motsatt håll.

Bevis på SkiErg-tiderna.

Fullblodsegoisten

Man börjar ju så sakteliga inse att loppet är kört med det före detta förhållandet, gäller bara att försöka acceptera faktumet och gå vidare. Folk skiljer ju sig varje dag, så varför skulle inte jag kunna klara av det?! Inget händer ju mig fysiskt av att jag nu är ensam. Inte åt det sämre i alla fall. Nu kan jag ju som så många gånger tidigare nämnt; fokusera enbart på mig själv och på mitt race. Fullblodsegoist som jag är. För det är något som jag märkt med tiden, jag är oerhört självupptagen och egoistisk. Men ska man inte kunna få vara det som en satsande idrottare i en individuell gren?! Är ju ändå inte elak och jag har ju empati. Men jag sätter mig själv alltid i första plats. Inget "laget före jaget" här inte!

Frågan är bara om jag kommer kunna bli kär i någon igen. Har ju åkt på en del törnar och har fruktansvärda tillitsproblem. Har svårt att släppa in någon från det motsatta könet. Det är nog något jag måste försöka jobba bort. Alla kan ju inte vara idioter eller opålitliga som de jag hittills träffat?! Det hade nog varit bra om jag öppnade upp ögonen lite och försökte träffa någon ny. För vad är det värsta som kan hända, att jag blir ensam igen? Det är ju något som jag om än inte gillar, i alla fall börjar bli ganska så van vid. Så jag ska väl försöka ge det en chans. Har bara inte varit redo för det än, av naturliga själ. För tjejer finns det och tjejer får jag. Handlar som sagt "bara" om att jag måste kunna tycka om dom och lita på dom. Det blir nog bra det här. Om någon är intresserad så är det bara att höra av sig till mig, jag bits inte: 076 - 166 49 97.

Passa på att gilla min bloggs facebook-sida, samt följa mig på instagram, så ni inte missar något från mitt händelserika liv.

Idag fick jag en skön sovmorgon. Nu ska jag snart iväg till Dala Wärdshus och äta. Senare blir det ett gympass på Actic Britsarvet!

Skönt att få vakna utvilad för en gångs skull!

Ett quote!

Jag gillar Rocky-filmerna skarpt. Men tyvärr har jag inte lagt märkte till citatet jag strax ska delge er innan. Det var först i början av ett mixtape från Sam Feldt som jag upptäckte följande briljanta och legendariska sägning av Stallone: 

"The world ain't all sunshine and rainbows. It's a very mean and nasty place... and I don´t care how tough you are, it will beat you to your knees and keep you there permanently, if you let it. You, me or nobody, is gonna hit as hard as life. But ain't about how hard you hit... It's about how hard you can get hit, and keep moving forward... how much you can take, and keep moving forward. That´s how winning is done. Now, if you know what you worth, go out and get what you worth. But you gotta be willing to take the hits. And not pointing fingers saying: You ain´t what you wanna be because of him or her or anybody. Cowards do that and that ain´t you! You´re better than that!"

Det ligger mycket i det och det är ju något som jag ska försöka leva efter! Framåt, uppåt. Nutid, framtid. Blir ju inte bättre av att älta det som varit, gjort är gjort. Dock lättare sagt än gjort, men vi ger det väl ett försök?! 

Everyday struggle

Jag höjer mitt finger mot skyn, dit siktar jag, min enda motståndare är jag och mitt huvud!

Ett lätt joggpass på 30 minuter var precis vad jag behövde nu på kvällskvisten. Skönt att springa i min ensamhet längs gatorna i Britsarvet, knoppen och Lugnet, med grym musik i lurarna. En halvtimme, 4,54 kilometer och en medelpuls på 106 är ju inte direkt träning, men något jag behövde för mitt huvud. Avkopplande och stärkande!

Fattar ni hur bra denna är?!

Magiskt är bara förnamnet!
Nu ska jag ut och jogga en vända. Enda anledningen till att träna är ju ändå strävan efter att se bra ut naken, eller?