Möbler till restaurang

Hej kamrater.

Något man inte lägger så mycket märke vid, såvida det inte är riktigt dåliga eller fula grejer är restaurangmöbler och restauranginredning. Det är ju faktiskt rätt så viktigt för en restaurang att ha bra och rätt möbler. Det skapar ju hela stämningen på middagen. Är möblerna snygga och sköna så blir hela restaurangbesöket trevligare. 

AZ Design restaurangmöbler är ett företag som erbjuder Sveriges bredaste utbud på restaurangmöbler. Med restaurangmöbler så menas bland annat: soffor, bord, stolar, barbord, barstolar och så vidare. www.azdesign.se har en riktigt snygg och lätthittad webbsida. Här finns allt man kan tänka sig för att inreda sin restaurang efter bästa sätt. De erbjuder även en bra avbetalning, vilket kan vara bra för många. 

De har en bra köpguide där man får tipsen och så vidare för att allt ska passa ihop på bästa sätt. Det är ju inte bara utseendet som spelar in, utan även kvalitén på restauranginredningen och restaurangmöblerna så att dom håller länge exempelvis, de ska även underlätta för restaurangpersonalen så att deras jobb går så bra till som möjligt. 

Det är mycket att tänka på när man ska investera i en ny inredning på sin restaurang, men man får många tips utav dom och det gör ju att dom uppfattas som än mer seriösa och man märker att dom vet vad dom pratar om. Så kika in på AZ design restaurangmöbler om du är i färd med att byta eller köpa nytt till just din restaurang! 

Fining

Skulle ha tränat med Kalle Gräfnings idag. Men har lyckats sovit över allt och inte tagit mig upp än. Fan. Det är kul det här. Nu blir det väl samma visa som igår: äta, träna, sova. Jag är så jävla fin. Går ju upp och ner mycket. Just nu saknar jag henne så mycket och vet inte var jag ska ta vägen.

Två plus två

Klar med träningen! Fyra timmar skrapade jag ihop. Två timmar klassiskt och två timmar löpning med stavar. 1135 höjdmeter och 46 kilometer. Det snöade under nästan hela löpningen. En aning vackrare när det är vitt ute. Kände mig pigg under hela passet. Träningen är min drog och min räddning här i livet. 

Förutom att jag har fått mer besökare nu när jag blivit lämnad så ska jag även göra som förra gången; typ sluta äta. Gick ju ner 5-6 kilo då och det är ju min plan även nu. Blir finare, så att jag förhoppningsvis får en tjej innan jag dör och det går även lättare uppför. Win-win. 

Puls- och höjd-kurva

Vitt uppe på Hornberget

Nej, men det rullar på

Sov till lunch, drömde att min tjej kommit tillbaka och allt var bra igen. Åkte till "Jungfrun" och åt med stamgäst-gubbarna några timmar. Hem, bytte om och stack ut på träning. Hann åka klassiskt 15 minuter innan jag tappade spetsen på vänsterstaven. Två timmar har jag nu åkt, ska snöra på mig löpskorna och springa två timmar till. Vad händer här näst? Bryter benet kanske. Man kan ju alltid hoppas. 

Stakfilm!

På gårdagens intervallpass så filmade Börje Gräfnings mig och Kalle. Och som ni ser så får jag ju lite problem med att hålla emot i bålen, tappar liksom hållningen och höften, Ett genomgående problem i min skidåkning. Och även i min vardag. Detta är problem som jag tror orsakar min ryggvärk och som jag tror att jag kan få bukt med via rehabövningar där jag lär mig att aktivera de inre bålmusklerna bättre. Jag får ju ont som skräcken bara av att nöja mig framåt i vardagen, mest för att de inre magmusklerna inte aktiveras och för att ryggraden(?) tar hela "smällen".

För er information så kan jag lova att det inte är någon barnlek att ligga i rygg på den väldigt starka Kalle. Han är en väldigt duktig skidåkare, både fysiskt och även tekniskt. Har alltid försökt att kolla på honom när det kommer till de tekniska bitarna i skidåkningen. Han åker väldigt energisnålt och med ett lugn i åkningen. Brukade alltid säga till honom förr när han var en mer "allround-åkare" att det såg ut som han var ute på ett distanspass när han åkte sprint. Anledningen till det är ju att han åker väldigt stort och kraftfullt, trots att han inte är lika muskulös (läs; tjock) som en annan. Så man har ju lite att vinna på tekniken, men jag tycker ändå att det ser okej ut när jag vinglar fram. Det är en rätt så brant backe, föret var inte superlätt och jag (vi) åkte på träningsvallade skidor.

Förresten, vad hände här? Ett inlägg som är helt seriöst, utan både svordomar och ironi?! Än kan jag överraska er mina kamrater.

90 minuters bensär

Idag var jag lyckligt lottad,fick ägna 90 minuter skejtandes i skidspåren på Lugnet tillsammans med Johannes "Kingsby" Ringsby, Kalle Gräfnings och Rikard Tynell. Ringsby är så snäll och mysig. Han vågar dock inte säga så mycket, av rädsla att bli felciterad på bloggen..!

Var lite halvt sliten sedan förmiddagens drabbning. Hög puls och muskeltrött. Men det var skönt att få röra på sig lite. 22 kilometer och 500+ höjdmeter mäktade vi med. Slingan är ju inte så upphetsande direkt, börjar bli rätt less på den. Och motionärerna har plogat fram en ny inlands-is utför den enda lilla backen som finns. 

För övrigt rotat jag väl vidare. Försöker leva efter devisen: "slit längtan ur bröstet ditt, innan det blir infektert!"

Ni vet ju att jag inte gillar att vara ensam?! Något mer jag inte gillar är att betala för saker och vad passade då inte bättre än att Henrik Öijer (länk kommer "Hendrik") gav mig några Noccos. Välkommen till teamet som sponsrar mig Henrik!

Stakning och syraintervaller

Nej, men det är väl klart att något alltid ska jävlas. Varför skulle något få gå bra någongång? Lyckades lägga ner knäet i den hårda snön på sidan av spåret efter en av intervallerna. Det var svart blod som rann ur blåsan ni ser på knäet. Har man tur nu så är det väl någon dödlig sjukdom som yttrat sig.

Tack som fan Kalle Gräfnings att du "lurade" ut mig idag på träning. Annars hade jag väl suttit som ett jävla kolli här hemma och tyckt synd om mig, vilket jag gör just i detta nu. Tragisk, är bara förnamnet. Skit samma, träningen då:

Vi körde ett rent stakpass idag, med intervaller, mjölksyra-dito. På de första uppvärmningsvarven så kändes det så in i helvete tungt, totalt jävla slut, sliten i musklerna och orkeslös. Som tur var så värmde vi upp en skapligt lång stund och jag träffade även på pappa så att jag kunde byta till ett par skidor som gled lite bättre. 

Efter uppvärmningen var det dags för dödens intervaller: 10 min tröskel - 4 x ca 4,30 min (ett varv + upp till toppen igen, alltså cirka 1,5 varv) - 4 x 45-60 sekunder. Vilan emellan var 3-4,5 minuter. Mjölksyran sprutade ur hela kroppen. Tröskeln kändes faktiskt rätt så bra och jag var med och drog åt Kalle. På de andra intervallerna så hängde jag med i lite drygt hälften (på den andra 4,5 min hängde jag med hela) och tappade därefter litegrann 5-7 sekunder uppskattningsvis. Siffrorna på intervallerna:

-  10 min, 3,53 km, 168 snittpuls, 177 maxpuls, 85 höjdmeter

- 4,29 min, 1,57 km, 174 snittpuls, 181 maxpuls, 50 höjdmeter

- 4,34 min, 1,57 km, 171 snittpuls, 179 maxpuls, 50 höjdmeter

- 4,36 min, 1,57 km, 171 snittpuls, 177 maxpuls, 50 höjdmeter

- 4,40 min, 1,57 km, 169 snittpuls, 176 maxpuls, 50 höjdmeter

- 48 sek, 0,25 km, 158 snittpuls, 168 maxpuls, 10 höjdmeter

- 59 sek, 0,31 km, 162 snittpuls, 169 maxpuls, 15 höjdmeter

- 43 sek, 0,23 km, 154 snittpuls, 165 maxpuls, 10 höjdmeter

- 56 sek, 0,33 km, 163 snittpuls, 171 maxpuls, 10 höjdmeter

Det var inte en dans på rosor vill jag lova, men förhoppningsvis välbehövligt för både kropp och själ. 

Förresten, jag bävar som skräcken inför nyår, högtider ni vet, gillar ju inte det.. Kan inte någon bjuda in mig på någon nykter tillställning? Behöver något annat att tänka på än min misär här hemma. 

Minus 1-2 grader och cirka 7-8 snökanoner som matade på

Svärmorsmardrömmen

Annandag

2150 besökare på bloggen igår. Den går ju faktiskt bra just nu. Borde bli singel oftare. Fortsatt bra stöd från folk som ringer och skriver. Hade inte gått utan er. 

Nu ska jag upp på Lugnet och göra ett halvhjärtat försök att köra stakintervaller med Kalle,G. 

Det blev en timme

Tog mig ut på en timmes skate idag i alla fall. Mäktade inte med så mycket mer än det. Hade planer på att springa några timmar också, men jag hade inte den mentala orken till det. Är ju lite stressad nu av att enbart ha tränat en timme på två dagar, men det är ju bättre än inget och jag har tränat bra på slutet. Imorgon ska jag försöka ta tag i det här igen. 

Tack alla som hört av sig och visat sitt stöd, glad att ni finns. Det kommer bli en tuff period nu framöver. Men egentligen så är det ingen skillnad på min vardag nu mot innan, har ju ändå levt ensam. Nu kan jag fokusera helt på mig själv, skönt det i alla fall. Jag ska försöka leva vidare i min skidåkarbubbla, men vet att den kommer spricka om något med henne kommer upp eller fram. Så jag ska försöka isolera mig så gott jag kan från det. 

Har legat i soffan med träningskläderna och stirrat i taket i tre timmar efter träningen. Många tankar som snurrar just nu. Största skräcken är att jag ska vara ensam resten av livet. Men hellre det och må bra. Jag ska försöka sträva efter harmoni nu, men vilken väg jag tar dit vet jag inte riktigt än.

Tillbaks till noll igen

Fick hänga med min kömpis Filip Öijer igår!

Sådär då, en natt är genomliden, bara resten kvar. Har fina vänner som ger och gett ett bra stöd. Stort tack till er, ingen nämnd och ingen glömd! Det här löser vi. Finns väl värre saker som hänt, även om det är riktigt tråkigt. Men att ha varit ihop med någon som inte vill träffas eller höras är inte så kul det heller. 

Idag är det ju juldagen också, inga planer eller någonting för tillfället. Sitter mest här, tom och en aning nedstämd. Man märker verkligen att julen är en familjens- och kärlekens högtid. 

Jahapp, man är i alla fall tillbaks på noll igen. Allt är borta, allt är försvunnet. Det blir inget Norge. Och jag lär väl hänga kvar här i kära Falun. Det gillar ju jag i alla fall. 

Det går som i vågor, ibland blir jag väldigt nere och ibland känns det rätt så bra. Tanken att aldrig träffas mer är den jobbigaste och att ha förlorat någon man tyckte väldigt mycket om. 

Har en känsla att detta kan ta tid. Får väl försöka ta till mig och leva efter klyschor och floskler, såsom att man måste "gilla läget", "tiden läker alla sår", "ensam är stark", osv, osv. Men man är ju inte 20 längre, så det börjar ju brinna i knutarna.

Var även med vid Öijers julklappsutdelning, det var inte Henrik som var tomte.