Mitt Axa Ski Marathon

Åkte i princip hela loppet med den mäktige Erik Wickström, men lyckades på de sista hundratalet metrarna att ställa av honom!

Jag var lite missnöjd precis när jag gick i mål. Men med lite distans till loppet så är jag nöjd. Ruskigt bra startfält, 1,23 efter segern och en trettondeplats. Det får jag faktiskt anse som bra. Troligen det hittills bästa loppet denna säsongen.

I starten så hade jag två åkare framför mig i mitt led, kom inte iväg så pass bra som jag ville och det var trångt. Det var först mot slutet av första varvet jag tyckte att jag hade en bra position i klungan. Varvade som femma. Därefter så fick jag slita, släppte tätklungan litegrann ut på andra varvet, lyckades jobba mig ikapp igen, släppte sedan på slutet av andra varvet, kom ikapp på tredje och sedan var det tack och hej till täten. Hade faktiskt en inte alltför bra känsla någon gång under loppet, tyckte att jag fick slita onödigt mycket och jag var inte så pigg som jag ville. 

På sista varvet så åkte jag i en klunga på cirka sex-åtta man, Petter Engdahl, Marcus Ruus (dessa två körde fäste),  Rikard Tynell, Dan Moberg (dessa två stod för det mesta av dragjobbet), Erik Wickström och Axel Bergsten, jag kan ha glömt någon. Började känna mig lite mer pigg, men ville inte dra (läs; var för feg, då jag tidigare varit så stum). Såg i vändningen med cirka fem kilometer kvar att vi inte var alltför långt efter täten och att vi började plocka på Oskar Svensson som hade släppt klungan. Vi kom ikapp den stackars Oskar i näst sista backen och just som jag passerade honom så sa jag: "- Säg nå kul!?", varpå han svarade: "- Det här är väl så kul!". Det är faktiskt lite roligt att prata under långloppen. Under första varvet där alla stressade om positioner så frågade Oskar mig: "- Är det alltid så här hetsigt under dom här loppen?". Och idag var det faktiskt väldigt hetsigt, blir så med bra startfält och då banan är relativt smal, vi åkte ju fram och tillbaka fyra gånger på banan med enbart tre - fyra spår totalt. Men det är svårt att få till något bättre då snötillgången är som den är.  Hur som helst så började jag känna mig rätt så pigg och när Rikard Tynell började öka farten mot slutet så tyckte jag att det kändes rätt så bra. Såg till att placera mig i spets av klungan inför sista uppförsbacken, men kroppen svarade inte som jag ville så jag saktade medvetet ner på farten, då slapp jag också ligga först utför sista långbacken. In mot spurten så hade jag och Rikard skaffat oss en liten lucka på övriga, jag ledde länge över honom på upploppet men fick ge mig de sista metrarna. 

Trodde när jag gick i mål att jag kommit någonstans över 20 och var ljusår efter. Men då det visade sig att vi var förhållandevis nära, placeringen var bättre än befarad och kroppen inte kändes 100% pigg så var jag ändå nöjd! Hoppas på ännu bättre känsla framöver! Loppets längd enligt min brors GPS var 41,43 kilometer och föret var väldigt kärvt. Jag tävlade på helt blanka skidor med Briko Maplus Cold S, pulver och spray. 

Bilder:

Spurten om segern, Gustav Eriksson får bra häng över stavarna, tyvärr syns inte vinnaren Fredrik Byström i bilden, han var (som jag förstod det) i ett spår närmare kameran. Åkarna bakom är Jimmie Johnsson till vänster och Jörgen Brink till höger.

Min och Rikard Tynells spurtuppgörelse.

Jag står och dividerar efter målgång.

Samtidigt som jag dricker min sportdryck från Tailwind.

13:e

13:e plats och 1,22 minuter efter. Fick slita tidigt i loppet och hade faktiskt varken toppenkropp eller skidor som känslan var. Det var ett grymt bra startfält så jag får ändå vara nöjd! 

Mot Grönklitt

Tjo. 

I bilen på väg till Grönklitt. Fyra varv á 10,5 kilometer på dagens race. 11,00 går starten och jag är rankad 18:e. Många stars med! 

Skate med 10"-20"

Den frusne badpojken.

Goder afton kamrater och annat folk. 

Har bockat av ett pass just, 1,15 timmar skate med ett 15 minuter långt block 10"-20"-intervaller. Lyckades hålla en snittpuls på 167 under det blocket, och det får anses som okej. Det var lite halvkyligt att åka idag, och morgondagens tävling ska enligt uppgift vara kall också. Men man får väl klä sig bra bara! Mer information om morgondagens tävling hittar ni här.

Passade på att stanna till på skidstadion och ta en screenshot av mig själv i webcamen. Tänkte att det var lite fyndigt och att inte så många har gjort det. Ni hittar adressen till camen här.

Webcamen sitter på huset på bilden.

Väckningspass

Tja!

Efter en skön vilodag igår så har jag endast ett kortare pass idag. Det är till att ha det bra. Efter passet så drar jag sedan upp till Mora där jag ska tillbringa natten, då det imorgon är första långloppen för säsongen: "Axa Ski Maraton" i Orsa Grönklitt. Det kommer bli på "blanke ski", troligen kommer alla långlopp gå på blanka skidor. Precis som förra året. 

Stadion åter öppen på Lugnet

For upp och kollade till skidspåren på Lugnet. Nu är stadion öppnad igen. De har också öppnat spåren på den nya hästskon! Spåret är nu cirka 1,6 kilometer, kanonerna sprutar för fullt och temperaturen är minus åtta grader!

Vilodag

Men hej. 

Idag har jag vilodag! Skönt som skräcken. Jag är heller inte speciellt sliten, det är ju helt perfekt må jag säga. Ska väl inte göra alltför mycket idag (spm vanligt) då det är vilodag. Ska iväg på fika senare och träffa min brorson!

Äntligen bra känsla! Tack vare två saker.

Det var friskt på mitt "eftermiddagspass", 15 minusgrader ungefär.

Ville inte frysa.

Men jävlar, äntligen ett pass med bra känsla! Muskulärt, flåsmässigt och teknikmässigt så kändes det idag bra! Kanske berodde på två saker: 

1: Innan passet så var det en idiot kallad "Broilern" som var in och snokade på min Instagram och gillade en bild. Den här broilern och en tjej jag en gång i tiden var ihop med har ju jävlats bra nog med mig och mina känslor. Jag har då lärt mig av en vän (han som säger att glada människor är sådana som inte vet bättre) att man ska träna hårt och hata folk, det blir då som ett bränsle. Och det funkade onekligen väl. Åkte under hela passet och tänkte på hur mycket jag hatade den personen. Funkade mycket bättre än att som dom senaste passen åka runt och hata mig själv och tycka att jag är dålig. 

2: Lyssnade för första gången på månader, eller kanske år på musik under passet. Idag blev det Aviciis och Sander Van Doorns senaste podcasts. Housemusiken med alla mäktiga "dödsdrop" fick mig att verkligen "fucka ur" i spåret. 

Idag var det faktiskt kul att åka där i halvmörkret. Banan var 800-900 meter lång, det var delvis väldigt mörkt, men jag bara matade i mina 1,15, föret var kärvt som skräcken också. Men inget gjorde något, jag var glad och kroppen svarade bra. Det var något som var synnerligen välkommet efter all misärkänsla den senaste tiden! 

45 minuter AII-AIII skate med svordomar

Jahapp, då har jag svurit och frusit mig igenom det första av dagens två planerade pass. Jag märker att jag blir mer och mer less på, ja, typ allt. Men det är ändå någon sorts hatkärlek till "jön-slingan" på Lugnet. Idag hade finingarna spärrat av stadion, vilket gjorde att vändningen var i höjd med asfaltsvägen som korsar stadion, för er med lokalkännedom. Det var total kaoz idag när jag kom dit. Jag överdriver inte om jag säger att det var 100-150 personer på de cirka 800 metrarna som var tillgängliga för skidspår. När det är så pass folktätt så gäller det ju att man håller koll, visar hänsyn och är uppmärksam på andra. Jag kan inte uttala mig om att det är mycket folk där, alla har så klart rätt att vara där. Men många står mitt i spåret, åker i bredd och har noll koll på andra än sig själva, då blir man less och förbannad. Blev någon svordom här och där idag vill jag lova.

Planen idag var att köra tre, eller fyra x 10 minuter. Jag reviderade planen till att köra ett längre drag i AII-AIII-ansträngning, och det funkade ändå hyfsat. Jag fick till 45 minuter där jag högst uppe på toppen hade en bit in i AIII-zonen och längst nere i varvningen hade hög AI - låg AII. Jag kom (endast) 14,14 kilometer på de 45 minuterna, men det var trångt, svåråkt, kärvt och jag var inte helt pigg. Hade i alla fall en snittpuls på 165 och klättrade 345 meter under det draget. Totalt åkte jag runt i 1,45 timmar, 28 kilometer och fick 725 höjdmeter.

Nu ska jag vila en kortis, och sedan är det dags att dra dit igen. Avslutar sedan dagen med att sitta ensam hemma i soffan på denna otroligt trevliga juldag. Inte just det minsta tragisk människa. Jag undrar ju ibland varför jag håller på med detta självplågeri, men svaret finns väl någonstans där bortom självhatet och de stumma låren. 

Två sena pass

Hallå. 

Sov lite för länge idag igen. Men bättre det än att inte sova alls. Idag är min plan att få till två kortare pass. Fördelen jag har som är ensam är att jag inte har någon/något att behöva anpassa sig till, så jag skulle ju kunna åka skidor mitt i natten om jag så vill!

Hörs sen!