Miljöhjälte, lång dag, nostalgitripp och löparknä

Cykelpendlar’n, aka miljöhjälten

Aa men tjena! 

En gråtrist tisdag mitt i september. Förfallet av sommaren pågår i en stadig takt. Deprimerande. Höst är något jag verkligen ogillar. Tacka vet jag slutet av våren, när man har hela sommaren framför sina fötter. Resten av året är mer eller mindre plåga. Nu överdrev jag kanske en aning, men just överdrifter är väl mitt signum det. 

Tisdag innebär alltid en lång dag på jobbet (8-17), vila och fasta. Idag är det en sådan dag som inte avviker från de rutinerna. Lite kämpigt att jobba ända till 17. Stackars Alfons som måste vara på dagis så länge. Men det finns tyvärr inte så mycket alternativ. Jag kompenserar väl det en aning med att fortsätta vara pappaledig på måndagarna. 

Känner av mitt knä fortsatt. Har en förhoppning om att det ska släppa snabbt ändå. Matar på rejält med stretch och massage (massagepistol, foamroller och bandyboll), mest kring höfterna och skinkorna. Jag hade problem med löparknä när jag var yngre också, när jag var 15 och 16 år. Första året i ena knät och andra året i det andra. Jag hade precis börjat med friidrott då, när jag var 14. Sprang 800 meter på 2,12,05 den sommaren. Sedan hade jag ett skadeuppehåll på två år. Mitt pers sänktes därefter rejält på två inomhuslopp när jag var 16 år (januari-februari, året jag skulle fylla 17). Första loppet sprang jag på 2,05 och det andra på 1,59,51. Hoppas att mitt uppehåll blir kortare denna gång, men med samma resultatutveckling (fast helst i skidor/stakning denna gång..). En liten nostalgitripp fick ni ta del av nu, grattis. 

Planen för dagen är ju som sagt jobb, vila och fasta. Ikväll hoppas jag få tid till att kolla på Apples event klockan 19,00. Alltid lika spännande att få se deras nya prylar. Dock är det tufft att hålla tillbaka köpbegäret som uppstår i samband med prylsläpp från det kära Apple..! 

För ett år sedan bytte jag märke från Polar som jag säkert använt i 20 år, till Garmin och en Forerunner 945. Ångrar inte bytet!

Här är ett sätt att använda mina kära Apple-produkter. Det går även att använda min iPad som en extraskärm till min MacBook Pro. Aktiekurser på paddan och mitt excel-ark på Macen, där jag fyller i utvecklingen av aktieportföljen. 

Red Bull, kyla, viktproblem, ny stakteknik och dagen

Fick hem ett gäng ”Rebor” från Red Bull igår. Red Bull är ju det enda märke man kan dricka av såna typer av drickor. Steekigast, först och störst. Lite skillnad mot tönt-märken som Monster etc. 

Hej på er. 

Kyla

Jag vet inte vilken dag ni är på, men jag har fredag igen. Superskönt! Det var dock så kallt åt händerna i morse när jag rastade Boris att jag fick lov att ta handskar på mig när jag cyklade till jobbet. Det är fan tragiskt att behöva ha handskar mot kylan i augusti. 

Vikt 

Min vikt är något jag ständigt tänker på. Känner mig svullen, fet och plufsig sedan en tid tillbaka. Måste försöka äta mindre mat alltså, så jag inte slutar som en heffaklump. Men samtidigt vill jag ju äta för att få energi till att träna också. Jag tycker ju att jag borde kunna få äta mig mätt med vanlig mat, utan att gå upp i vikt. Hoppas det är någon omställning från ledigheten där jag kan träna som jag vill, tills nu när jag jobbar och måste träna på eftermiddagarna. Jag vet ju att det inte är 2-4 kilo fett jag gått upp, det är ju vätska och jag känner mig uppsvälld mest. Men ändå är det jobbigt när vågen fortsätter uppåt. Så lite tufft är det ändå att ha gått från skaplig form och låg vikt, till dålig form och hög vikt. 

Men det är bara att kriga framåt och försöka göra bra saker vad gäller kosten varje gång jag står inför ett val. En stor anledning till att jag tränar är ju för att vara smal och se vältränad ut också. 

Jag brukar aldrig äta frukost när jag jobbar, för vi får lunchen så tidigt. Idag testade jag dock att äta frukost, för att se om jag har mer energi i eftermiddag. Får se hur det går då. Det slutar väl med att jag går upp 7-8 kilo till, bara idag. Inte lätt att vara smällfet i dessa tider.. Hur blir man smal och deff? Jag får försöka äta lite mindre och lite långsammare. För mättnaden kommer ju efter ett tag. Sen fortsätta skippa socker och godis i största möjliga mån. 

Stakteknik

Jag har tidigare tänkt att jag inför varje stavtag ska försöka resa mig upp rakt och få en hög höft. Men jag har aldrig riktigt tyckt det funkar bra och jag får då liksom inget tryck framåt på stavarna och kanske inte med magen som jag vill heller. Famlat lite i blindo här och liksom bara hafsat på. Tycker man blir lite passiv i stavtaget, det känns mer som att jag hoppat upp och ner. 

Men sedan en tid tillbaka har jag hittat ett lite annat stavtag i min åkning. Svårt att förklara i text. Men att jag faller fram lite mer och får ett mer häng över staven. Samtidigt som jag försöker ha ganska mycket böj i armbågsleden och har händerna nära huvudet. Tycker det känns lite bättre i åkningen, framförallt när jag åker lugnare, har inte riktigt nött in det helt när jag försöker köra fortare. Men det känns som att det blir ett mer flow i stavtaget. Jag har kollat en del på Emil Persson, tycker han åker så som jag vill åka. Ni kan kolla på denna film. Hoppas jag får till det bra! 

Dagen 

Idag har jag lite ärenden på agendan. Slutar jobbet kl 14 och då ska jag: lämna Boris över helgen, handla presenter inför Alfons treårsdag på tisdag, handla mat och sedan träna. Planen idag är att köra kortare stakintervaller med kort vila, likt förra fredagen. Sedan hoppas jag på en lugn och skön kväll hemma bara. Imorgon lördag tänkte jag köra någon form av styrka + löpning och söndag ett långpass stakning. Lördag kväll väntar ju också kräftskiva med ett för mig helt nytt sällskap, det blir spännande. 

Sammanställning träning, planer framåt och sista dagen på sem.

Den glade frukostätaren! Här är det gröt som gäller och Alfons äter allt som oftast en deciliter havregryn. Imponerande. 

Boris njuter i solskenet på bryggan under gårdagen. 

Bästa vännerna och bästa killarna. 

Tja tja. 

Sista dagen på semestern nu. Vi kan ta en liten sammanställning rent träningsmässigt från de lediga veckorna:

Vecka 25: 17,05 h - 255 km

Vecka 26: 13,45 h - 220 km

Vecka 27: 26,50 h - 410 km

Vecka 28: 15,30 h - 237 km

Vecka 29: 18,45 h - 337 km

Vecka 30: 17,45 h - 342 km

Vecka 32: 17,15 h - 342 km

Vecka 33: 19,25 h - 371 km

Får ge mig själv en klapp på axeln som betat av detta mastodontprojekt. Det har kostat på, men får jag bara hämta hem träningen nu framöver så tror jag det gör mig starkare. Jag har inte Alfons denna helg, så jag tänker att jag tränar så mycket jag kan även denna vecka ut. 

Tanken framöver är som jag varit in på tidigare att dra ner på styrkan, sedan växla mellan två typer av veckor: en ”vanlig” vecka och en med lite mer intervaller. Den med intervaller tänker jag mig att köra fyra pass fördelat på följande:

1: 60 min tröskel

2: 2 x cirka 30 min på/över tröskel 

3: 20-30 min över tröskel 

(Intervallupplägget kan eventuellt vara kopierat från bloggfavoriten Simon Andersson)

Tror det kan bli bra! Är dock lite orolig över min hand. Igår började det hugga som knivar i den när jag körde bil och när jag packade ur sakerna från dagarna i stugan. Idag känns den dock bättre igen. Skierg gick dock bra att köra förut, så jag får väl anpassa mig efter kroppen och känslan, precis som i det vanliga livet. 

Jag tycker det är lite jobbigt med förändringar och nya saker. Men livet har ju hittills haft en jäkla förmåga till att på ett eller annat sätt lösa sig tids nog. Så det lär väl göra det även denna gång tänker jag. Det enda som dock gått åt helvete alla gånger är mina förhållanden. Men jag har väl inte hittat rätt än helt enkelt. Får försöka hitta mig själv framöver och sen får jag ta saker som det kommer bara. Jag har ju faktiskt en underbar son och det är det viktigaste. 

_____

Just det. Jag glömde nämna en läskig grej på gårdagens löppass. I Ljusbodarna så hamnade jag återigen mitt bland ett gäng kossor. Jag tror att dom blev skrämda när jag dök upp helt plötsligt över ett krön. Dom låg still och vilade i solen, men när jag kom så hoppade dom upp på fötter och började gå emot mig allt snabbare. Jag stannade, vek av åt höger mot en dunge med massa träd. Kossorna kom allt närmare och jag blev livrädd. Kastade mig in i dungen med hela hopen av kossor i bakhasorna, som tur är kom dom inte in i dungen, utan försökte gå runt den, jag skrek "STANNA" så högt jag kunde och lyckades smita genom dungen till grinden. Jäklar vad rädd jag var där. Jag har hört att kossor kan vara farliga och aggressiva, så det gäller nog att vara lite försiktig. Det är ju inte direkt några små djur..

_____

Nu ska vi ut på en cykeltur. Boris ska rastas, Alfons ska få en glass och sedan åker vi till någon strand. 

Ta hand om er!

Allt är piss.

Hej hej. 

Under gårdagen så var Alfons hos sin andra förälder under tiden jag tränade. När han sedan kom hem på kvällen så nämnde han ett killnamn jag aldrig hört förut. Det visade sig då såklart att Alfons fått träffat den nya förmågan vid flera tillfällen, bland annat igår. Trots att vi kommit överens om att det inte skulle ske på lång tid. 

Många otrevliga bilder i mitt huvud målas upp. Trots att jag knappt haft känslor någon gång för den andra personen. 

Så nu har världen vänts upp och ned igen. Från att vara sams och att det funkat bra så är det nu raka motsatsen igen. 

Var sjukt ledsen igår under kvällen, varvat med ilska och frustration. 

Har själv försökt hitta någon via den där jävla Tinder-appen. Men det har ju varit lönlöst. Igår raderade jag skiten och bestämde mig för att helt ge upp det där för all framtid. Kommer ändå aldrig hitta någon, varken där eller i verkligheten. Alla som är i min ålder och lediga ser ju ut som jag vet inte vad.

Jag hade gärna haft en hel och riktig kärnfamilj på två barn och fast partner. Inget sådant som detta. Men det finns väl ingen som vill ha någon som är så ful, tjock, värdelös på allt och gammal som mig. 

Ångesten inatt gjorde att jag somnade typ kl 02 och vaknade med hjärtklappning klockan 05. Fina nätter med sömn får jag då som ni märker. 

Har även ångest inför jobbstarten om en vecka också. Känns jobbigt även det. Denna sommar har varit en riktig piss-sommar för mig. Inte bara vädermässigt. Mår ju bara sämre och sämre, förutom vissa dagar och gånger. 

Trots att jag på bästa sätt försökt göra allt för att må bra med träning, kost, vila och återhämtning så har det inte hjälpt det minsta. Snarare tvärtom. Inte druckit en droppe alkohol på fem månader. Helt i onödan det också visar det sig när jag ändå mår dåligt, blir tjockare och sämre på min idrott. 

Jag tänker då inte försöka mig på att vara positiv något mer heller, även det hjälper inte. Jag funkar bäst som bitter och när jag drivs av självhat. 

_____

Idag har jag vilodag i alla fall. Ska försöka vara som bäst jag kan emot Alfons åtminstone. Vi ska bland annat på Yoump. Är dock galet trött både i huvud och kropp. I övrigt hoppas jag att min jävla pin-kod till visakortet kommer någon gång. Att det ska ta sådan tid. 

Ett lite lättare löpintervallpass - men ändå tufft (såklart)

Nedjogg innan spänsthopp. Brukar köra dessa hopp på gräset och i Hoka Clifton 6, för att slippa bli skadad

Jag är ju ett stort fan av Eric Prydz och housemusik. Idag kom jag över denna galna spelning:

DerekD2☁️ · Eric Prydz Presents [CELL.] @ TML 2020

Det är helt sjukt hur grym han är! Världens bästa DJ! Spelningen är någon digital variant av Tomorrowland. Det hade varit en riktig dröm att få åka på den festivalen någon gång! Lyssna på Eric Prydz om ni vill rädda träningspass, det har jag ju varit inne på förr också, för mig kan det utan att överdriva hjälpa mig några procent när det behövs som mest!

Men vi ska inte prata musik nu.

Planen för dagen var att det skulle vara hårt men kontrollerat och något kortare än annars. Lyckades bra med det, tiderna var enligt plan, men känslan var sådär. Åt lite för nära inpå passet, sovit dåligt, gått upp 2-3 kilo efter lite fusk med kosten i några dagar (åtgärdas från och med idag) och var lite smått nere efter att ha lämnat Alfons. Det har blivit jobbigare att lämna han och Boris på slutet. Saknar dom direkt och det blir ett hål i bröstet. Känner mig ensam, ångest, tomhet och hela det där. Ni fattar. Det går väl i perioder och blir bättre med tiden hoppas jag.

Nu blev det ett nytt sidospår, sorry.

Började med att värma upp i lite drygt två kilometer i sub 5 min/km-fart. Sedan betade jag av följande intervaller längs blodomloppets milbana här i Borlänge:

3 km @ 10,03 min

3 min vila

2 km @ 6,35 min

2 min vila

1 km @ 3,12 min

3 min vila 

3 x 60"-60" i typ 3,10 min/km-fart, så inte alltför tufft

4 x 30"-30" i typ 3,05 min/km-fart

Avslutade med två kilometer nedjogg i 4,25 min/km-fart. 

Det positiva var att det kändes lite bättre mot slutet av passet och att den första intervallen hade sin långsammaste kilometer först. Ofta brukar jag ha en tendens till att öppna för hårt i löpning och sedan falla tillbaka min slutet. Målet på lördag är att springa milen under 34 minuter, får se hur det går. Jag anser ju egentligen att jag har kapacitet ner emot 33,20 (3,20 min/km), men har bara sprungit på typ 34,30 och jag vet ju hur jobbigt det är. Förhoppningen är ju att kunna springa två jämna femmor, eller ännu bättre göra en snabbare avslutning. Har ju sprungit en mil kontrollerat i början på sommaren på 35,13, men så fort det ska gå bara lite snabbare så brukar det ta stopp, 9:e maj hade jag ju strax under 35 på Simons träningstävling. Får se på lördag hur det går då, men har jag en bra dag så ska inte sub 34 vara omöjligt. 

Efter intervallerna så körde jag mina vanliga hopp, fast två set istället för tre och därefter blev det också lite TRX-styrka för att underhålla bålen. 

Imorgon väntar stakning!

 

Sovmorgon, Vikings, fästingar och så vidare

Gårdagens kvällspromenad runt sportfältet 

Hej på er. 

Ny dag, ny sovmorgon. Jag har varit lite dålig på att lägga mig i tid i några dagar nu, har lagt mig något efter midnatt några nätter nu. Så jag har låtit mig ta lite sovmorgon. Det kan jag väl vara värd emellanåt. 

Jag har börjat kolla på ”Vikings” på Netflix, kommit en halv säsong och jag måste säga att det verkar lovande. Jag är dock dålig på att bara sträckkolla, blir många stopp för att kolla av mobilen, sjukt beteende jag vet. 

Efter tittandet och när jag lagt mig i sängen så betar jag av mina andningsövningar (Wim Hof Metrodome) som jag gjort i någon månads tid nu. Har även börjat lyssna på diverse hypnoser på Youtube, sökt på något i stil med ”hypnos sömn”. Vet inte om det har funkat, men värt att ge det en chans. 

Fick några vettiga kommentarer här på bloggen igår kring mitt tillstånd och beteende. Mycket var ju huvudet på spiken. Att jag exempelvis skulle försöka hitta jobb på ett företag istället, vilket skulle vara mer utvecklande för mig, låter inte så dumt. Men att jag skulle lägga ner elitsatsningen är inget jag är riktigt beredd på än. Det gäller bara att jag hittar en balans i livet och tankarna kring träningen och kanske avdramatisera det hela en aning. 

I eftermiddag kommer Alfons förbi och hämtar upp Boris. Då får jag träffa honom en liten stund i alla fall, trevligt. Imorgon kväll kommer han hit i några dagar igen och det ser jag fram emot. 

Jag har plockat ett antal fästingar från Boris igår och idag. Jäkla äckliga djur det där. Själv har jag ”peppar, peppar” aldrig haft någon fästing på mig. 

Nu ska jag cykla en sväng med Boris och sedan beta av det första av två intervallpass för dagen: Skierg. 

Vi hörs!

Fotosession, lätt ångest/oro/tomhet och dagens träning

Bilderna ovan från igår eftermiddag när vi lekte på sportfältet. Alfons klippte gräset med sin låtsasgräsklippare och Boris jagade pinnar. Fick till några bilder där båda var på samma bild och stilla samtidigt. Inte det lättaste! 

Några bilder från Yoump igår. 

Hej på er. 

Gråvädret fortsätter, skitsommar. Finns inte så mycket saker att göra då tyvärr, men det är bara att gilla läget och ge sig ut i regnet ändå. Grabbarna måste ju få röra sig och även jag behöver ju luft på vilodagar. Vi hade ändå en mysig dag igår med Yoump, cykling i regnet dit och hem, samt lek ute på sportfältet. Sen sov jag återigen bredvid Alfons hela natten. 

Idag ska jag lämna Alfons, men ha kvar Boris. Alfons och kompani ska iväg till Stockholm. Skönt med lite sällskap i form av Boris ändå. Jag har haft lite lätt ångest, oro, tomhetskänsla i kroppen/knoppen, ensamhetskänsla och svårt att komma till ro i några dagar nu. Vet inte riktigt vad det beror på heller. Men det lär väl bero på tankemönster och inbillade saker. Måste försöka lära mig att vara mer i nuet och att avdramatisera träningen. Någon som har tips emot ångest, oro, tomhet och så vidare?

Planen för dagens träning är löpintervaller bana, tröskel asfalt och hopp. Imorgon har jag ändrat planen till cykling i fem timmar, det för att spara min hand ytterligare någon dag. Tror dock att den blivit bättre. Jag smörjer med voltaren och har ett handledsskydd på mig dygnet runt. Så det ska nog snart gå att staka igen. 

Hörs senare!

Bilder från gårdagens kvällspromenad och Dala-Järna nästa

Några bilder från gårdagskvällen vid sommarstugan. Harmonisk miljö och en fin kväll. Men jag har lite svårt att få harmoni utan Wi-Fi, min TV, alla mina saker och närheten till stan. Jag gillar inte att vara i stan bokstavligen, men ändå att vara nära den. 

Jag tog en promenad med Boris runt om i fäboden igår och lyssnade på Håkan Hellström. Fina låtar må jag säga! 

Sov bredvid Alfons inatt. Svårt att somna, han far omkring som en tok mellan lakanen. Jag själv låg och funderade på allt mellan himmel och jord. Har lite svårt ibland att sova någon annanstans än hemma. Nåväl, ny dag nu i alla fall. Jag ska strax ta bilen till Dala-Järna för att åka lite klassiskt på rullskidbanan där, några år sedan jag sist var där!

Livsbetraktelser, Yoump och dagen

Hallå där. 

Två vilodagar i hamn. Känns skönt att koppla bort träningen en stund. Både för kroppen och knoppen. 

Jag är ju en sådan som analyserar och funderar väldigt mycket från och till. Ofta tänker jag ju på träningen och allt däromkring. Det blir ofta det viktigaste i mitt liv. Känns ändå lite sjukt när jag är 36 år, inte egentligen har något riktigt mål, det enda jag säger när någon frågar är ”topp 50 på Vasaloppet”. Men samtidigt vill jag träna hårt, känna mig i form och försöka se bra ut i kroppen. Emellanåt känns det som att tävlingar inte är så noga för mig heller. Men samtidigt är det ju något jag saknar när det är långt uppehåll mellan racen. 

Jag trivs ju också oftast i livet, men det är ändå som att det är någonting som saknas, de där sista procentenheterna. Tanken att ”är det bara såhär” kommer ju upp ibland. Jag älskar Alfons och tycker väldigt mycket om att vara med honom, trivs som sagt med träningslivet också. Men någonting saknas för att det ska kännas helt hundra på topp. Kanske är det så det ska vara. Hellre det än att må katastrofalt dåligt liksom. Mycket är väl en inställningsfråga och mentalt också. Det blir ju lätt att jag tar träningen på lite för stort allvar och offrar andra saker såsom: 

- Roligheter/middagar/utekvällar/osv med vänner och bekanta. 

- Inte lägger någon som helst vikt vid att försöka träffa någon ny flamma. 

- Accepterar jobbsituationen som den är, försöker inte plugga klart eller avancera i arbetslivet/den civila karriären. 

Ja, det kan kanske verka konstigt för vissa, men samtidigt helt normalt för andra. Vet egentligen inte var jag ville komma med detta, mest plita ner lite tankar som susar omkring i huvudet, i hopp om att kunna tänka på annat. Man ska väl egentligen inte fundera så mycket överhuvudtaget, framförallt inte vad andra tycker och tänker. 

Som jag varit in på tidigare så har jag i alla fall tacklat den tidigare separationen från Alfons mamma genom att träna mycket, ätit bra mat, tagit bort godsaker och alkohol och bara försökt göra bra saker för min kropp. Det är jag ändå stolt över och kommer fortsätta med. Relationen till mamman är väl inte direkt på topp, det är som det är. 

Nu till något annat:

Igår så hade vi en mycket trevlig stund Alfons och jag. Vi ”cykelrastade” Boris, sedan tog vi cykeln till Yoump. Bara en sådan sak att cykla, slippa slita på Benzen och spara in bränsle är ju guld! Vardagsmotion och spara pengar, det gillar jag. 

På Yoump var det spänd förväntan innan vi fick gå in i hallen och avverka våran timme. Jag hade egentligen ingen aning om Alfons skulle gilla det eller inte, var lite orolig över att han var för ung. Men han for omkring som en tok nästan hela tiden, blev sjöblöt i svett och gillade det! Superkul att se honom så glad och det var kul att själv studsa omkring på studsmattorna. Jag är dock för feg för att göra annat än att bara hoppa upp och ned. 

Några bilder:

Efter vår timme på Yoump så tog vi cykeln till en park i stan där Alfons fick äta matsäck: 

Efter matsäcken så cyklade vi till affären för att handla lite mat. Alfons satte in sina händer under tröjan på mig:

På eftermiddagen var det mycket regn (såklart), så vi var inne en del, men vi hann ut en stund mellan skurarna för lite lek. 

Just när jag skulle gå till sängs så vaknade Alfons och var ledsen, så jag tog in honom till mig direkt. Mysigt att sova bredvid honom, även om han far omkring som en virvelvind när han sover. 

Idag så ska jag vara med grabbarna till cirka klockan 14,00, därefter ska dom lämnas hos sin mamma. Jag själv ska försöka beta av ett intervallpass löpning på bana och asfalt. Får se hur kroppen reagerar på denna långa vila sedan i söndags eftermiddag, det kan ju slå lite hur som helst det. 

Vi hörs!

Nu kommer ni bli förvånade.

Matpaus

Munkpaus

Lekpaus

- Under gårdagens träningspass så var jag så trött att jag vid 3-4 tillfällen stannade och bara kollade mig omkring. Oförmögen att åka vidare. Ibland är man sliten alltså. 

- Jag gick till sängs klockan 20,30 igår. Var helt slut. Sov tills Alfons kom in klockan 06,44. En gång vaknade jag under natten och det var klockan 23, kissnödig och törstig. I övrigt en bra natt rent sömnmässigt. Välbehövligt! 

- Klev ur Oasmia idag helt. Har mått dåligt över det bolaget ett tag nu och med insynssälj så kändes det inte bra. Köpte istället lika delar av: Evolution gaming, Sinch och Embracer. Känns både bra och dåligt. Hade en tro på att Oasmia skulle göra mig rejält kapitalstark. Men det är farligt att förlita sig helt på ett bolag, gifta sig med aktien och det är lätt att bli förblindad då. Nu får det vara slut på förhoppningsbolag, eller läkemedelsbolag i alla fall. Bättre att vara långsiktig och inte hoppas på snabba cash. Får se hur det går då. Jag gick inte heller med förlust, så det var ju i alla fall något positivt. Men vad dum jag var som inte sålde i mars när aktien stod i 11 under en kort stund, lätt att vara efterklok och lätt att bli girig. 

- Vilodag idag. Vad har vi då på schemat? Cykla med Boris, handla lite matsäck, cykla till Båtstad och bada. Något sådant har jag tänkt mig. Behöver inte vara mer komplicerat än så. 

_____

Ska jag försöka avsluta med något positivt då. Saker som är bra i livet:

- Alfons. Solklar etta. Mitt allt. 

- Lägenheten. Trivs i min bostadsrätt. Bra storlek på den, bra område, har allt jag behöver och så vidare. 

- Boris. En trogen vän. 

- Träningen. Kan nästan träna hur mycket jag vill och den har flutit på bra på sistone. 

- Semester. Att i flera veckor ha betald semester är något jag inte ofta upplevt. 

- Ekonomi. Trots fadäsen i Oasmia så har jag ändå haft helt okej år på börsen genom åren och har en god förmåga att spara. Jag har även ett hyfsat kapital investerat på börsen och pengar så jag klarar mig. 

- Singel. Jag vet att detta låter motsägelsefullt. Men innan jag fick reda på det här nya så trivdes jag ändå rätt så bra med det livet och tyckte att det mesta fungerade bra. Jag hoppas att det återgår dit igen inom kort. Mer vill jag inte skriva nu, får bara fan då. 

Det fanns ändå en del positiva bitar i mitt liv. Jag vet att mycket handlar om inställning också. Jag har väl en förkärlek till att se allt negativt och som problem istället för möjligheter. Men radar jag upp det som ovan så märker jag att det inte är helt nattsvart ändå. Jag vet också att man ska fokusera på saker man kan påverka, lättare sagt än gjort dock. Vi får kriga vidare och ta en dag i taget. 

Lite bilder, lite tankar, lite funderingar

Den älskade Alfons är här nu.

Njuter i solskenet, magiskt väder!

Boris spanar ut från balkongen. 

Nattkissning av Boris. 

Hej på er. 

Igår kom äntligen Alfons och Boris hit igen. Lätt att sakna dessa två härliga herrar. Vi hade en mysig kväll hemma bara. Jag har lite dålig fantasi vad vi ska hitta på, men något kul för Alfons får det ju försöka bli. Lite svårt när jag har Boris med också, för han måste ju få sin motion också. Men något skoj ska vi nog lösa. Kanske kan bli en cykeltur för att kolla efter grävmaskiner, traktorer och andra spännande tingestar. Vi får även passa på att ta en del turer till sommarstugan under sommarledigheten. 

Jag får många pekpinnar kring hur jag skriver här, vad jag lägger ut och så vidare. Det har jag fått från och till i alla år. En grej jag har med denna bloggen är att jag försöker återspegla de känslor och tankar jag har. Inte linda in det i bomull, vad det än gäller. Det fungerar som en ventil för mig och som en dagbok. Visst borde kanske vissa saker tonas ned en aning såklart. Men jag fungerar såhär. 

Vad gäller bloggen så har den genom åren genererat mig mycket både prylar och intäkter. Så den kommer fortsätta flyta på som nu, i med- och motgång. 

Senare i eftermiddag kommer min mamma hit och tar hand om grabbarna så att jag kan träna en sväng. Jag tror att jag ska försöka träna lite mindre denna vecka. Anledningen till det är att jag troligen kommer åka iväg på ett träningsläger nästa vecka, mitt första läger på år och dagar. Det är seriöst nu! 

Jag ska försöka plita ner några rader i anteckningar och jobba efter dessa. Tänker typ följande punkter:

- Bra saker, i mitt liv...

- Tacksam över...

- Mål, att jobba emot...

- Saker att jobba med, som behöver bättras...

Får se om det kan vara något bra. Men jag tycker ändå jag står starkare än förr. Ja, jag är fortsatt bitter och tjurig. Jag fastnar i en del dåliga tankemönster. Men i övrigt så håller jag ju bra rutiner och gör saker som är bra för kroppen. Det hade ju varit värre om jag fastnar i destruktiva mönster som bröt ner kroppen. Tids nog så ska det nog vända. Nog med svammel för nu. 

Sista dagen innan semester. Raderat allt. Inte värd vatten.

Alfons ville prova min utstyrsel igår, med löparlinne  skor och strumpor 

En stunds lek vid sportfältet 

Tittar på röjsåg genom fönstret 

Hej på er. 

Under gårdagskvällen så hade vi ett trevligt event med jobbet. Det var lekar, grillning, trevligt häng och jag fuskade även då med en liten efterrätt. Inte bra. Men ibland får man väl fuska lite. Rädd för att det kan bli lite efterrätt imorgon på midsommar också. 

När jag kom hem på kvällen så satt jag i en timme helt maniskt och raderade varenda bild+film i telefonen från de fyra senaste åren där Alfons mamma var med. Jag var helt skoningslös och tog bort bilder från Alfons födsel, dopet och så vidare. Över 500 bilder rök. Raderade och blockade personen överallt på sociala medier också. Har även fått några smycken av personen genom åren med gravyr på, även dessa slipade jag bort under gårdagen. Vi hade även ett delat album på icloud med 7-800 bilder på Alfons och Boris, även det raderade jag. 

Jag är fortsatt otroligt arg, ledsen och besviken. Känner jag mig själv rätt så kommer jag under en väldigt lång tid framöver vara oerhört vrång och sätta mig på tvären vad gäller allting. 

En tanke som slagit mig är att låta mamman ha Alfons alla helger i sommar, så att den nya personen inte kan vara där. Jag har bett om att Alfons+Boris inte ska få träffa detta nya *pip* men inte fått något svar på det. 

Trodde inte jag skulle reagera såhär, hade inga känslor kvar, åtminstone inte vad jag märkt av. Men det känns riktigt piss alltså. Är väl något inuti mig som blir förstört, självkänsla/självförtroende och så vidare. Känner mig utbytt och inte värd vatten. 

Nog om det för nu. 

Idag slutar jag vid lunch. Då blir det att åka hem, byta om och staka i tre timmar. Känner mig inte supermotiverad just nu. Trött och seg i kroppen. Men det är bara att ta tjuren vid hornen och kriga vidare.