Säsongssammanfattning 2016/2017

Tjenare vänner!

Tänkte dela med mig av lite tankar och göra en sammanfattning av den just gångna skidsäsongen. Detta är nog min bästa säsong hittills i karriären, i alla fall om vi tittar på endast långlopp, vilket jag de senaste två åren satsat på. Tidigare bra säsongen är 2006/2007, där jag tog poäng i alla Sverigecup-tävlingar, utom ett 15 kilometerslopp i skate, samt blev 14:e på SM-femmilen, bland annat. En annan riktigt bra säsong är 2012/2013, där var höjdpunkten bronset på SM-stafetten och 8:e-platsen på SM-sprinten, mer om den säsongen hittar ni här.

Ska vi börja då?! Och som ni kanske redan förstår så stakade jag enbart alla klassiska lopp?!

November

Jag drog upp till Bruksvallarna några dagar innan tävlingarna. Syftet med den resan var att få bra träning på snö, men också att köra en tävling. Premiären för min del blev 15 kilometer klassiskt, där blev jag 83:a. Ett lopp som varken kändes dåligt eller bra, det var ett stabilt lopp där jag märkte att grunden fanns där, men den där sista farten saknades. Jag lyckades placera mig på den övre halvan i alla fall, vilket jag året innan misslyckades med.

Helgen efter Bruksvallarna så väntade Sverigecup uppe på Idre fjäll, precis som helgen innan så åkte jag dit någon dag innan för att få några fler skidmil och ytterligare en tävling. Denna gång blev det 15 kilometer skate. Placerade mig på en 48:e plats av drygt hundra deltagare. Det kändes också stabilt, bättre än tävlingen helgen innan, så det kändes att formen gick åt rätt håll.

December

Jag inledde mitt tävlande i december med att sedvanligt köra björnjakten i Älvdalen. Som vanligt så kördes det 10 kilometer skate på lördagen, där blev jag nia och på söndagen körde vi jaktstart, 10 kilometer klassiskt, där blev jag femma på etappen och femma totalt. Den första tävlingen för året som gick riktigt bra! 

   

En vecka senare så stod jag på startlinjen på Järnaspelen i Dala-Järna. Här var tanken först att få ett 15-kilometerslopp, men snöbristen gjorde arrangörerna tvungna att korta ner tävlingen till en sprint. Inte fel det heller, speciellt inte när det bjöds på så bra motstånd som den tidigare VM-åkaren och SM-medaljören i sprint: Jens Eriksson. Efter en bra prolog där jag blev delad etta med Jens så vann jag sedan min semifinal och blev därefter tvåa, slagen av Jens. Ett skapligt lopp, tyckte inte tekniken satt till hundra i stakningen, annars så var jag rätt nöjd.

Jag avslutade sedan december med två stycken träningsrace. Det första var Grönklitts julmarathon, där blev jag missnöjd åtta och det andra var ett tio kilometer långt skaterace med DSA på nyårsafton, där blev jag tvåa efter VM-åkaren Karl-Johan Westberg, riktigt bra känsla i detta loppet.

Januari

Det nya året inleddes med kanske säsongens bästa långlopp när jag blev åtta på AXA ski marathon. Det hade kunnat sluta ännu bättre om jag inte ramlat på en isfläck uppför(!) och tappat andraklungan jag låg i, tillsammans med Jerry Ahrlin, Gabriel Thorn och Andreas Svensson. Men känslan och skidorna var riktigt bra i detta lopp! 

Den 14:e januari så blev jag tvåa i premiärupplagan av Skistart Ski Marathon, slagen av norrmanen Vinjar Skogsholm som senare blev topp-25 på Marcialonga. Var i bra slag här och drog upp en långspurt med nästan en kilometer kvar, fick stryk med under en halvsekund, men slog både Kalle Gräfnings och Gabriel Thorn, inga dåliga skalper. 

Med Skistart i bakgrunden och brillor från samma gäng så är man aldrig fel ute

Redan dagen efter Skistart Ski Marathon så stod jag på startlinjen igen, denna gång i Bergebo. Nu var det 10 kilometer klassiskt som gällde. Här lyckades jag bli fyra i ett starkt startfält. Trots att jag var rejält sliten sedan långloppet dagen innan.

Efter de två succéhelgerna så hade jag goda förhoppningar om att upprepa fjolårssegern i Grotfallsrundan, tyvärr så hade jag slitits med en krånglande mage under hela veckan innan. Hade alla magsjukesymptom, förutom att jag spytt. Jag var tveksam till start, men valde ändå att åka dit. Väl där så lyckades jag med en heroisk insats mentalt att hänga med Peo Svahn och Axel Bergsten tills det var två kilometer kvar, blev ändå trea med en bedrövlig känsla och kraftlöshet.

På onsdagen tre dagar efter Grotfallsrundan och med en fortsatt krånglande mage så drog jag ner till Stockholm och Täbys konstsnöspår för att försvara förra årets DM-guld. Jag lyckades med den bedriften och tyckte att jag fick till ett bra lopp, trots att jag inte kände mig helt pigg innan. 

Jag avslutade tävlandet i januari med att vinna Sixten Jernberg Memorial Race i Lima. Ett lopp över cirka 50 kilometer, fördelat på två varv och med en rejäl dödsbacke på cirka två kilometer per varv, samt en galen uppförsbacke innan målgången. Jag var fortsatt inte helt kry i magen, slet väldigt under loppet och inför målgång så var vi en klunga på sex personer, trodde aldrig att det skulle gå vägen. Men jag drog i rätt hög fart in emot den sista backen inför målgång, blev passerad av Axel Bergsten, lyckades hänga med honom över krönet och glida om honom in i mål som en supernöjd vinnare!

Februari

Från första helgen i februari och ytterligare två helger fram så skulle ett av vinterns stora mål avgöras, nämligen: Skistart Ski Challenge. Det första loppet av dessa tre var Wadköpingsloppet i Örebro. Ett stabilt och bra lopp av mig. Känslan var helt okej. Dock så var det ett speciellt lopp med 13 varv runt en tre kilometer lång slinga. På sista varvet så hade Kalle Gräfnings nästan avgjort, när han sedan faller på eget bevåg, jag kommer förbi honom upp i täten med Robin Bryntesson i ryggen, väljer då att släppa förbi Robin inför sista utförsbacken in emot mål, dumt beslut då jag blev ifrångliden och således gick i mål som tvåa.

Andra helgen i februari så väntade det en långresa ner till Ulricehamn för att köra Västgötaloppet. Fem varv på en riktigt fin åttakilometersslinga. På detta lopp så kände jag att det finns lite ork och jävlaranamma i mig. Valde fel skidpar innan start (visade det sig under loppet) och fick slita som ett djur, folk bakom mig sköt på mig rejält och de framför försvann iväg, i varje utförsbacke. Ändå så lyckades jag slita mig in på en andraplats efter vasalopps-22:an Andreas Svensson. Nöjd med den insatsen!

Sista loppet i Skistart Ski Challenge var det anrika Skinnarloppet som jag åkte för första gången. Efter ett inledande varv på tre kilometer där mina skidor inte gick jättebra och jag fick slita hund, så började dom därefter gå bättre och kroppen svarade skapligt. Dock inte tillräckligt bra när Bill Impola och Peo Svahn får en lucka i början på det första av de två längre varven. Men av någon anledning så hade jag inte riktigt kämparglöden att ens försöka gå med dom, hamnade istället i en klunga tillsammans med Dan Moberg och Senare Robin Bryntesson. Vi höll ihop till målgången, jag lyckades inte utmana Robin om tredjeplatsen, men kom in på en skaplig fjärdeplats och säkrade med det totalsegern i långloppscupen! 

Februaris sista tävling blev kortvasan, där jag slutade på tredje plats, ljusår bakom Anton Karlsson och Anders Solin. Hade på lite känn att en förkylning var på ingång strax innan start. Fick gå på rött i första backen när Anton tryckte på och vi blev tre killar loss där framme, jag hängde med i totalt fem kilometer och åkte resterande del av loppet själv. Känslan var inte alls bra och senare på kvällen bröt en förkylning med halsont ut. 

Mars

Första söndagen i mars innebar för åttonde året i rad att jag stod på startlinjen till Vasaloppet, uppe i Berga by. Efter en fin säsong så hade jag förhoppningar om att knipa min andra topp 50-placering. Men dels så blev jag förkyld efter kortvasan och dessutom så är det någonting som låser sig mentalt för mig på detta skitskidlopp. Slet som ett djur uppför första backen, kroppen svarade inte alls, det låste sig och krampade i ländryggen så jag inte fick luft, låg med damtäten uppe på myrarna och körde allt jag hade för att bara orka hänga med klungan. Tappade den klungan upp emot Risberg, min dricka hade frusit under första milen, jag stannade till i Risberg och sa till pappa att jag troligen kommer bryta, men tänkte att jag måste fortsätta åka ett tag till. Blev ikappåkt av en stor klunga som jag släppte och ytterligare en stor klunga som jag med nöd och näppe lyckades hänga med över kontrollen i Evertsberg. Innan Oxberg så kastade jag mitt bälte som fortfarande var fruset, var rätt uppgiven men hade bestämt mig för att gå i mål. Lyckades plocka några placeringar in mot mål och på just målrakan så passerade jag damsegrarinnan Britta Norgren, kom i mål som en mycket besviken 104:a, första gången utanför topp-100.

Helgen efter Vasaloppet så var det nypremiär för det gamla loppet vid namn Raiden, eller Idreraiden som det hette i år. En tvådagarstävling på totalt tio mils skidåkning. Första dagen 58 kilometer klassisk skidåkning från Lövåsen, via Grövelsjön, tillbaka till Lövåsen och målgång nere i Idre by. Känslan var okej och vi blev snabbt två stycken som segern skulle handla om, mig och Jonathan Hedbys. Med två mil kvar så ramlar Jonathan, jag frågar om allt gick okej och fortsatte sedan åka på i samma takt, när jag såg att han var på benen en bit bakom mig så bestämde jag mig för att försöka öka en aning och hålla avståndet in i mål, det lyckades jag med och kunde glida i mål som etta på den första etappen.

Dag två på Raiden så väntade det 42 kilometer skate, från idre Fjäll ner till Särna. Jag tog ledningen direkt och gick ut i tröskelfart. Efter några kilometer så var det bara jag och min bror Jonatan kvar. Målet för dagen var att dels försöka bevaka segern, men också att hjälpa honom att dra. Så vi rullade på i bra tröskelfart ända ner till tre mil ungefär, då började Jonatan bli sliten, så vi fick sakta ner farten en aning, för att han skulle orka med, kändes ändå rätt skönt och omotiverande för mig at mata på det som fanns. Med några hundra meter kvar till mål så ökar jag farten en aning och kan återigen vinna, både etappen och totalt!

Efter Vasaloppet är det svårt att finna motivation till tävling, så jag brukar vilja tävla, för att ha något att träna för. Den 18:e mars så ställde jag därför upp i Lilla-SS hemma i Falun, 10 kilometer skate. Tre stycken med i H21 bara, de två andra startade framför mig. Jag öppnade onödigt hårt och var ikapp redan efter tre kilometer, fick slita för det resten av loppet. Lyckades dock vinna H21. Kul med en seger.

April

De två sista tävlingarna för säsongen blev Grönklittsjakten, första helgen i april. Dag ett så stod det "15" kilometer skate på programmet, tre varv på en bana som mätte 4,3 kilometer enligt min klocka. Efter ett skapligt förstavarv så upplevde jag det som att skidorna "dog", hade inte riktigt motivationen till att ta ut mig mer heller. Efteråt så visade det sig att skidorna "dött" för de flesta då vi bjöds på ett väderomslag. Jag blev i nionde man på etappen.

Dag två i Grönklittsjakten var lite mer "min kopp av te", två varv på samma bana som dagen innan, men denna gång klassiskt stil, eller snarare stakning. Jag gick ut rätt hårt och plockade totalt fyra personer. Hade riktigt grymma skidor och en bra känsla i kroppen. Lyckades vinna etappen och bli femte man totalt, en bra avslutning på säsongen alltså!

Tack till alla inblandade, ingen nämnd och ingen glömd. Utan er är inte min skidsatsning möjlig! Nu snart startar jag upp ett nytt träningsår!

Gym med tillhörande skidpass i fint sällskap

Det här är ju inte jag?! Det är Johannes Ringsby i sina nya "Radar EV-bricker". Vi snackade hål i huvudet på varandra om Oakleys och annat trevligt under den dryga halvtimmen vi åkte tillsammans

Efter att ha snackat allvar med mig själv om att jag bör träna så fick jag till ett bra pass idag! Så dålig motivation har jag ju inte, det är bara lite jobbigare att ge sig ut nu, men väl i träningskläderna så gick det ypperligt. 

Jag började med att köra ett gympass som följer:

Bänkpress: 2 x 3, 85 kilo + 1 x 95 kilo + 1 x 90 kilo (misslyckades med 95 på den andra ettan)

Enbenspress i maskin: 2 x 3, 141 kilo + 2 x 1, 150 kilo

Latsdrag: 2 x 3, 95 kilo + 2 x 1, 105 kilo

Magchrunches i maskin: 4 x 6, 91 kilo

Tricepspress med hantlar: 2 x 3, 17,5 kilo + 2 x 1, 20 kilo

TRX-programmet: 1,5 varv (Alltså ett helt set per övning, plus ett extra varv med hälften av repetitionerna)

Efter gymet så tog jag mitt pick och pack, drog upp till Lugnet och körde ett fint skidpass där. Hade förutom sällskap av ovan nämnda Ringsby också: Oskar Svensson, Simon Andersson och Jesper Nyström. En sjukare trio som i vintras tog SM-guldet i stafett. Jag hade fullt upp med att inte tjata på grabbarna om autografer, och försökte istället fokusera på min åkning, men det är inte lätt när man blir så pass starstrucked som jag idag!! 

Totalt så åkte jag i 2,15 timmar, lika bra när man ändå håller på. 

Några bilder:

Oskar, Simon och Jesper

Simon hälsar att han har ännu mindre underhudsfett än vanligt, mycket på grund av att han nu har följande åkommor: galna ko-sjukan, salmonella och "allt"

Hänger mig

Mäktig solnedgång. För er som har huvudet på skaft så ser ni att jag är vänd åt fel håll på elljusspåret. Helgens Lilla-SS går nämligen i denna riktningen

100%-helg - hektiskt - skimateria +ANNAT

 

I brist på dagsaktuella blöder så får ni en ett år och två dagar gammal bild. Det är från starten av Grotfallsrundan  där jag lyckades med att både sopa hem starten och spurten, vann även Stockholms-DM dagen innan. 100%-helg, såna har man alldeles för få utav. I år kommer jag dessvärre missa DM, vilket gör att jag också missar chansen att få följa med på höstens träningsläger med Stockholms skidförbund. Surt. Men jag satsar ju på långlopp, så det är bara att acceptera läget. 

Gårdagen var ganska hektisk, efter träningen så drog jag direkt till grannkommunen. Väl där så passade jag på att stanna till på Hemköp i Tjärna Ängar för att hämta ut ett paket åt Amanda. Fullt med folk i förbutiken, otrevliga, kaxiga och hotfulla personer. Riktigt otrevligt att vara där inne faktiskt. Känsliga punkter det här och många håller inte med mig i frågan. Men de personer inne där hette ju inte Andersson eller Svensson. Segregationen när den är som bäst. Jag fick efter långt väntande ut paketet i alla fall. 

Efter paketuthämtning drog jag vidare till bostaden i grannkommunen för att skotta av tomten, borsta av trappor och bil nummer två. Vidare in i huset för tillagning av middag; bacon och blodpudding. Jag är ingen sosse som köper blodpudding för att det är billigt, utan för att jag tycker det är gott. Lägg till lite stevia-lingonsylt och ovispad grädde så smakar det himmelskt! 

När middagen var inmundigad så var det dags för datorarbete; bloggen skriver ju inte sig självt. Något stressande ibland faktiskt. Men vad gör jag inte för er, mina kära läsare?! Förutom gårdagens inlägg så lade jag också upp en logga till skimateria, som kliver in som samarbetspartner med undertecknad. Jag har börjat testa deras produkter en del på träning och även tävling. Vet också att flera elitåkare och de i skiktet under använder sig av produkterna. Spännande, minst sagt! Ni vet väl att ni kan köpa skimaterias produkter på skistart?

Det är skönt när jag har mycket att göra, men ibland kan jag bli lite väl stressad för bara små saker. På det måste jag försöka träna och bli bättre med. Idag är det ju som vanligt jobb, därefter ska jag träna ett lugnt klassiskt pass och sedan hem till grannkommunen för att packa helgens väska. Åker ju till Långberget imorgon direkt efter jobbet. Så det ligger på även idag. 

Film från AXA Ski Marathon 2017

En fin film skapad av Tom William Productions från gårdagens Axa Ski Marathon

Smart konditionsträning

Min konkurrent och kompis Erik Wickström har återigen släppt en bok, denna gång om konditionsträning. Snäll som han är så skickade han ett exemplar till mig, som tack för det så får du en shout-out här på bloggen.

Såhär skriver Erik om boken:

"Många motionärer vill prestera bra, men kan sällan avsätta speciellt mycket tid för träning. Då gäller det att träna rätt, vilket bland annat innebär att inte härma eliten. I den nya boken Smart konditionsträning av Erik Wickström står den vanlige motionären i centrum. Följer du råden i boken kommer du att göra framsteg utan att behöva öka träningsdosen.”

Boken kostar 299 kr och finns att beställa på www.smartkonditionstraning.se

Foto: Luca Mara

Med i tidningen "Stark" + dagen

I senaste numret av Tidningen Stark så kan ni bland annat se en intervju av undertecknad. Kul att man blir uppmärksammad. 

Idag har vi ätit Caesarsallad till lunch på Ikea, vi har städat i Amandas hus, gjort ett försök till att bygga egna TRX-band (gick sådär) och gått en hundpromenad på åtta kilometer. Bra vilodag!

Imorgon ska jag åter försöka röra på mitt trötta arsel! 

Walk idiot, walk

En bättre update, med bilder och text

Starten för Engelbrektsstafetten 2016, 43 lag till start enligt speakern, här har ni de riktiga resultaten från gårdagen, vårat lag Sågmyra SK kom på en godkänd nionde plats

Hej hej.

Det var ett tag sedan sist. Jag har varit dålig på att uppdatera på slutet, men jag ska skärpa mig. Nej just ja, nu var det inte någon annan skidåkares blogg ni läste, det var ju min. En av få grejer jag är duktig på är väl just att uppdatera denna blogg, mitt barn. 

Vi drog ju hastigt och lustigt till Norrköping igår, så långt är ni ju med. Starten på stafetten gick klockan 12, 40 minuter senare satte jag i bilen redo för avfärd, nysprungen och nyduschad. Blev nästan förvånad själv över min effektivitet där. Vi hamnade ju sedan i Norrköping, där huvudmålet var att kolla på Amandas bror som tävlade i Tricking-SM. Det var kul att kolla på, dom var riktigt duktiga vill jag lova. Det slutade med en fjärdeplats för brodern. Efter den tävlingen så gick vi en runda i Norrköping, kollade av stadsmiljön en aning. Oerhört fin stad måste jag säga. Speciellt med älven "Motala ström" som rinner igenom staden och ända ut till Östersjön. Man förstår ju att folk tidigt bosatte sig vid eller i närheten av vatten. Även om dom förr mer gjorde det av praktiska skäl och idag snarare av mer estetiska. Nu har jag svamlat iväg känner jag. Vi avslutade stadsbesöket med en middag, därefter styrdes kosan hemåt Borlänge igen. 

Hemma i Borlänge klockan 22, då blev det en timmes hundpromenad. Kvällen och dagen avslutades sedan med lite godisätande (förlåt, men jag är ju bara människa) och film. När jag la mig i sängen så tyckte jag mig känna flera lymfkörtlar i båda ljumskarna. Man blir ju livrädd och tror att alla "knölar" är cancer. Ska nog ringa vårdcentralen till veckan. Om jag hinner, hade tänkt träna 20 timmar kommande vecka.

Idag blev jag väckt av Amanda strax efter klockan 09 då studsade hon omkring i träningskläder och var skitglad för hon skulle få åka rullskidor med sin pappa. Tänk om man själv skulle studsa av glädje inför varje rullskidpass. Det hade varit en syn det. Kul i alla fall att jag kan inspirera henne till att prova. Hon åkte sex kilometer utan att vurpa på sin första tur, det var imponerande måste jag säga! 

Dagens planer är väl i det mesta att snickra. Sen kanske vi ska iväg till Säter för att kolla in mentalvårdsmuseet, sådant är spännande. 

Jag avslutar inlägget med lite bilder från gårdagen:  

Cirka två sekunder efter startskottet och dödsrusningen från folket runt om mig. Efter min målgång så kom killen med nummer 20 fram till mig och frågade om jag kände igen honom. Det gjorde jag givetvis, det var en gammal löparkonkurrent sedan friidrottstiden Johan Arnqvist. Skoj, inte träffat honom på drygt tio år, fick dock stryk av Johan igår med 1,22 min

Drygt en kilometer kvar till målet, här ventileras det friskt, nära 200 i puls

Efter min målgång så träffar jag på Peter "kungen av Düsseldorf" Larsson. Här har han precis berömt min solbränna, deff och "steekighet", mäktigt

Foton: Marcus Johnsson

Amanda agerade semesterbildsfotograf åt turisterna igår

 Fina parker och miljöer

Vildmarksleden - 36 kilometer - 4,15 h

Jag och Jimmie i "Fänriksbo fäbod"

Årets andra löpning runt vildmarksleden (ni hittar karta till leden här och mer information här) är nu avbockad. Blir nog tufft att klara tio, som jag hade satt som mål i våras. Tur att jag inte satsar på löpning då. Grymt bra träning är det dock och det blir så mycket roligare när det är sådana här fina sträckningar och även i trevligt sällskap. Dagens sällskap var Jimmie Johnsson och Mikael Sandgren. 

Klockan 07,45 så hämtade Jimmie upp mig i Britsarvet, därefter styrde vi kosan mot campingen nedanför slalombackarna i Bjursås. Här startar och slutar vi alltid turen, men det går ju givetvis att hoppa på den i princip var man vill. Ombyteskläder var med också, då vi direkt efter avslutad löpning tog ett bad. Kallt som tusan i vattnet. 

Vi sprang hela turen i ett lugnt tempo, stannade varje halvtimme ungefär, grabbarna skulle pissa och jag passade på att ta kort. Banan är väldigt fint markerad och bra skött, så det är inga problem att hitta runt den. Dock så är det ju på vissa sträckor ganska svårsprunget med myr, steniga stigar och så vidare som hör skogen till, så man tassar ju inte direkt runt den där banan på 6 minuter/kilometer-tempo utan att ta i. Idag gick det dock lite fortare än när jag och Adam Larsson sprang vändan i snålblåst och regn den 14:e maj.

Kände mig pigg i kroppen hela passet. Inga problem med att energin skulle ta slut, drack två liter sportdryck under passet. Efter ungefär 3,45 h så började benen och framförallt höftböjarna värka och bli lite trötta, men det var aldrig någon större fara. 

Vi tog oss runt med rullande klocka på 4,15 h, då tog vi oss 35,74 km, plockade 945 höjdmeter och min snittpuls landade på 131 slag per minut. Bra pass helt klart! Dunkat in 9,15 timmars träning på två dagar, inte fy skam!

Bilder:

Förväntansfulla killar innan 

Pisstopp nummer ett, Hambergsstugan, strax innan Andersbo

Fint vid Andersbotjärn

Passerat Sörskog, mot Flymyrskojan. Vägen ni ser är "Knubbvägen"

Banans högsta punkt, "Fänriksberget" 505 meter över havet. Första gången på turen som jag varit upp dit. Det är en avstickare på cirka åtta-tio minuter, upp och vända bara

Fänriksbo fäbod

Den obligatoriska bilden från "Ärtknubben", mäktig utsikt, Jimmie pekar mot slalombackarna och målet. Sjön ni ser är "Fjällgrycken"

Fina bilder från helgens två tävlingsdagar

Inte många hundra meter kvar till mål här, under gårdagens åtta kilometer långa toughrace. 

Foto: Lina Börjes

Det var väl ett tjat från mig om helgens lerfest hela tiden. Antar att ni inte läst någonstans på mina sociala medier i helgen om att jag tävlat? Nej, tänkte väl det. Vi tar några till bilder då. Det var nämligen så att den starke falucyklisten Niclas Brus taggade mig i ett gäng snygga bilder från fredagens supersprint på facebook:

Kvartsfinalen, dessa hinder var inte alltför lätta att hålla balansen på, och man var tvungen att ta sig över hela stocken, annars börja om

Fortfarande kvartsfinal, inte långt från mål

Semifinal

Även här semifinal

Oklart vilket lopp dessa två senaste bilder är ifrån, troligen finalen och strax innan målgång

__________

Igår kväll så mailade Lina Börjes mig tio stycken fina bilder från gårdagens långa lopp. Lina intervjuade(?) och fotade mig på JSM 2003 nere i Huskvarna, efter min silvermedalj, det börjar bli några år sedan nu. Förutom bilderna på mig nedan så finns ett antal ytterligare bilder här och här. 

Detta hinder var lite läskigt faktiskt, en tunnel i jord, när man kröp in i den så var det becksvart, det på grund av en sväng mitt i, rolig idé. Strax efter detta hinder blev det rullgardin ner för mig, trött som skräcken

Här är jag ute på någon äng och yrar

Detta hinder var inga problem att forcera, det användes båda dagarna, men att gå från att som jag forcera det, till att ta sig över det snabbt som dom bästa gör, där är det stor skillnad

I princip det sista hindret innan mål, därefter var det bara en spånhög och en stock att ta sig över innan den efterlängtade mållinjen

Avslutningsvis en mobilfilm från lördagens lopp, filmat av Amanda: