3 timmar stakning

Tjena tjena. 

Det var visst ingen skidprofil-träning idag och jag var ju ändå där så det var lika bra att köra själv. 

Innan passet var jag rätt orolig på förhållandena då det hade kommit nysnö och var kring nollan. Men otroligt nog var det nypackat. Elljusfemman, ner till Medväga och Igeltjärnsvägen var åkbar. Men det kändes som att det töade bort under tiden jag åkte och snötäcktet är väldigt tunt. Det går ju tyvärr inte att styra vädret idag heller, så förhållandena var så bra det gick att få till med förutsättningarna. Konstsnön på stadion kommer nog bli rätt bra. 

Under den första timmen så gick det ändå hyfsat lätt i den packade snön. Men därefter blev det allt blötare och tyngre. På mina tre timmar hann jag 36,8 kilometer, så ni kan nog ana att det gick rätt tungt. Typ fem kilometer längre än gårdagens två timmar skate. Sjukt hur det kan skilja från dag till dag. 

Var lite halvseg och trött idag. Men det går jag vara emellanåt. Bara att kämpa på. I eftermiddag så tänkte jag springa en kortis med stavar också. Måste bli snabb och smal igen. 

Skejta på, hej och hå

Godkväll kamrater.

Idag har jag spenderat sen eftermiddag, samt tidig kväll fram och tillbaka på ett 450 meter långt konstsnöspår i Bergebo. Visst lät det trevligt?! Det var det också. Eller i alla fall helt okej. Lyssnade på lite olika poddar och tiden sprang (nåväl) iväg. 

De goda nyheterna är att kanonerna sprutade enligt uppgift i Bergebo igår och även idag. Pratade med en av spårgubbarna (livrädd att han skulle känna igen mig och mina tidigare sågningar) och han sa att dom förhoppningsvis skulle få ihop en rundslinga någon gång kring jul. Det låter ju bra! Dessutom så ska Igeltjärnsvägen vara åkbar för klassiskt. 

Jag tog med mig pannlampa idag, men den behövdes inte då det var upplyst av elljus. Mysigt ändå. Mot slutet så bjöds det på snö också, men temperaturen gick från ett antal minus till typ nollan. Det här galna pendlandet i temperatur fortsätter. Trist. 

Hann med två timmar på sekunden, 31,73 kilometer och 625 höjdmeter. Snittpulsen landade på 116 slag/minut. Imorgon tänkte jag försöka staka och kanske även köra ett kortare löppass på eftermiddagen. 

Tillbaks på noll och ingenting

Trots nya pjäxor från Alpina och de nya Fischer DP Sprint så blev det ändå pannkaka av dagens insats. Måste ändå säga att jag är sjukt nöjd med pjäxorna och servicen från Alpina! Jag har beställt ett par som inte kommit än, så då fick jag låna två par andra så länge. Dessutom till bättre pris än det gamla märket jag använt. Så får man nöjda kunder! 

Vad ska jag säga om dagen? Jag öppnade det jag kunde och körde det jag hade loppet igenom. Men det svarade inte som jag ville. Hade inget riktigt tryck i stakningen och det mesta gick tungt. Besviken, less och uppgiven. Men vi har väl varit med om denna historia i Älvdalen förut: ”Världens sämsta skidåkare”, ”dags att lägga av” och så vidare. Jag har trott det varit kört då, men ändå kommit tillbaka. Så det borde nog gå även denna gång. Bara att bita ihop, tro på det jag gör och kämpa vidare. Hade varit värre om det känts bra idag och jag varit ljusår efter. Nu kändes det ju röv. Dessutom så har jag ju gjort ett bra lopp i Orsa för inte alltför längesedan. Så än finns det nog hopp. Dags att ta tag i sockerförbudet igen och dubbeltröskel. Start imorgon (hade dock ändå planerat in dubbeltröskel imorgon redan innan helgen).

Här är resultatet, skratta inte åt min insats tack:

Halvseg sjua

Tjena tjena. 

Ingen höjdare idag, men inte heller någon katastrof. Skateformen var som bekant inte någon höjdare och tekniken lämnar en del att önska. Men kroppen var inte heller riktigt på topp, dels hade jag inget riktigt tempo och inte heller någon bra ork. Hamnade i någon halvseg fart som jag försökte hålla så gott jag kunde. Tyckte jag hade oroväckande hög puls innan och under loppet. Plus att jag kände dubbelslag under loppet och känner nu efteråt lite smärta i bröstet när jag andas in. Förhoppningsvis är det bara mentalt och psykiskt. 

Imorgon ska jag försöka mata ikapp lite slashasar framför. Det ska förhoppningsvis gå, bara hjärtat fortsätter slå så. 

Nåväl, skönt att inte vara alltför bitter åtminstone och fint att få ett race i kroppen! 

Stak/skate/stak/skate, premiär i Bergebo

Tja tja. 

Nu har jag precis betat av ett pass uppe i Bergebo. Första för säsongen faktiskt. Jag var osäker på förhållandena och snöläget. Men det visade sig vara helt okej med tanke på omständigheterna. Jag fann snabbt en sträcka där jag åkte fram och tillbaka. Ett sådant ”varv” tog cirka 3,5 minuter och var 900 meter långt. Konstsnö på huvuddelen vid stadion och bort till under tunneln, sedan natursnö med lite is ner till Igeltjärnsvägen där jag vände. 

Jag körde ett upplägg om 30 minuter vardera i följande åksätt: stakning - skate - stakning - skate. Det fungerade väldigt bra och det var skönt att få åka lite skate också. Imorgon väntar nämligen Björnjakten i Älvdalen. 

Fick ihop 2 timmar, 29,9 kilometer och 525 höjdmeter i alla fall. Sämre start på fredagar kan man ju ha!

Som en liten fredagspresent så kan jag erbjuda er 15% rabatt på KAQ-sortimentet om ni anger koden: ”Adde15”. 

Det blev visst tre timmar

Mina Jawbreaker var i det närmsta helt igensnöade den sista halvtimmen. Envist så hade jag dom ändå på mig, då det snöade i sidled och jag ville inte få ont i ögonen. 

Med hela det här projektet att ta sig till Falun med Alfons, slita på Benzen och lägga en halv förmögenhet på bränsle så är det ju lika bra att träna när man väl gör det. Jag har ju inte varit jättesjuk, bara småkrasslig. Så jag behövde träna. Dessutom så blir det med stor sannolikhet ingen skidåkning i veckan heller. 

Tanken var först att köra skate och stakning i typ 1,30-2 timmar. Men vem försöker jag lura egentligen. Jag visste väl ändå innerst inne att det skulle landa på tre timmar innan det var över. Dessutom så lär det ju bli en del löpning i veckan, så jag bestämde mig ganska snabbt för att enbart staka. 

Till en början var det uppehåll och gick ganska lätt där i spåren. Enda lilla problemet under den första halvan av passet var att jag frös om händerna och fötterna. Annars tyckte jag det flöt på bra. Jag blev positivt överraskad att dom hade förlängt spåret till lite drygt två kilometer, så det var kul! 

Under den sista timmen så tilltog snöandet alltmer och jag började så smått ledsna ur. Men när jag kommit så långt var det bara att bita ihop och fortsätta. 

Jag åkte lugnt och fint under hela passet. Tyckte inte det kändes som om jag hade vilat i sex dagar, det var ju positivt. Till slut blev det då som sagt tre timmar, 45 kilometer exakt och 890 höjdmeter. Snittpulsen landade på 115. 

Skönt att vara igång igen, nu blickar vi framåt!

51 kilometer stakning

Hej och hå. 

Lite skillnad på väder och före idag mot förra söndagens miserabla pass. Idag bjöds det på hela nio minusgrader när jag startade passet och stenhårda spår. Spåren höll fint hela passet och det var galet härligt att få känna på fina förhållanden för en gångs skull. 

På tal om förhållanden så har jag blivit så bekväm med mina träningspass hemma i källaren. Det är ju alltid detsamma oavsett väder ute. Så som det känns nu kommer jag nog köra så mycket som möjligt av mina intervallpass där framöver och kanske även i vinter. Distanspass ska jag försöka köra oftast i Skräddarbacken. Det för att jag oftast blir besviken på spåren i Bergebo. Men också för att spara tid såklart, blir mycket enklare och smidigare att bara jogga hemifrån upp till spåren en dryg kilometer bort. 

Åter till dagens pass. 

Jag hade bestämt mig innan för att inte stanna någon gång under hela passet. Har fått för mig att det blir så jobbigt mentalt om jag stannar och ska börja åka igen. OCD-person som jag är.. Dessvärre blev jag kissnödig redan efter en halvtimme, så jag avstod dricka under hela passet och klarade mig bra. 

Idag var det aldrig kämpigt mentalt, tyckte faktiskt det var rätt okej hela tiden. Kul kanske är fel ord att använda när jag snurrade 45 varv utan stopp, men det var inte långt därifrån faktiskt. 

Åkte lugnt och avslappnat hela passet. Försökte tänka på tekniken och stressade inte. Märkte ganska tidigt att jag skulle klara av att åka 50 kilometer på mina tre timmar, det var en härlig känsla. Så jag åkte mest och räknade under passets gång. Tror jag kanske har fått en liten mer mental styrka av mina pass nere i källaren, jag går in i ett mode och bara kör. Kanske uppfattas som lite otrevlig när jag knappt pratar med någon i spåret, men jag vill bara fokusera och beta av träningen. 

Det enda lilla extra för dagen var när jag med 30 minuter kvar av passet lade in totalt tio impulser om 18 stavtag, start varannan minut. 

Passet landade på 3 timmar på sekunden (såklart), 51,22 kilometer och 1110 höjdmeter. Finemang. Denna vecka slutade då på 11,25 timmar, 1,55 av dessa var intervall och jag fick även till ett bra styrkepass. Träningsperiod nummer 8 av 13 är nu också lagd till handlingarna och de fyra senaste veckorna landade på 44,20 timmar (9,40 timmar AIII eller högre). Bra period med andra ord!

Nöjd 9:a i tufft startfält!

Premiären i box och ett riktigt fint kvitto på att jag är på rätt väg! Jag är sjukt nöjd med dagen och insatsen. 

I starten blev det lite småhets, men jag kom fram fint och hängde med täten i nästan tre av 15 varv. Att jag släppte de sex framför mig var helt enkelt att jag blev ifrånåkt. Här var jag rädd att jag skulle bli ett rundningsmärke, men kroppen var fortsatt alert och jag hamnade i en andraklunga tillsammans med Jimmie Johnsson. Vi hade ett fint samarbete och likvärdiga skidor under hela loppet. 

Kroppen min var pigg, tekniken kändes okej och jag hade aldrig några djupa svackor under loppet. Kul! Efter tio varv så började jag få lite kramp i höger triceps, men det hindrade mig inte nämnvärt. Med några varv kvar så kom Nils Persson ikapp mig och Jimmie så vi bildade en trio som hjälptes åt med dragjobbet. 

På sista varvet så försökte jag mig på ett ryck i långbacken med drygt en kilometer kvar, det resulterade tyvärr inte i annat än att jag blev trött och rökt inför spurten. Nåväl, jag var med in i rygg på herrarna framför mig och gled i mål som nöjd nia!

Ungefärlig resultatlista från mitt huvud:

1 Oskar Kardin 1,36,??

2 Max Novak

3 Øivind Moen Fjeld 

4 Andreas Holmberg

5 Emil Persson?

6 Tom Fahlén

7 Nils Persson

8 Jimmie Johnsson

9 Adam Steen 1,41,31

Kul kul, nu är det bara att blicka framåt och fortsätta jobba!

Jogg till skidspåret och sen skate+stak

Visst gick det att åka skidor även idag på elljusspåret i Skräddarbacken. På sina ställen var det lite skit och sten framme. Men som sagt full åkbart! Hoppas vädret slår om och blir kallare nu igen, samt att vi får lite snöfall. 

Jag sprang upp till spåret, åkte sedan 9,5 varv där uppe och sprang sedan hem. Vartannat varv blev skate och vartannat stakning. Lugn och fin åkning bara. Totalt var jag ute och vinglade i två timmar och på den tiden hann jag med att samla 26,7 kilometer + 590 höjdmeter. 

Jag hann även med att testa min nya pannlampa som infriade alla högt ställda förväntningar, blev så till mig att jag gjorde en film som ni kan få se här:

Längdskidspremiären avklarad!

Ja hallå ja! 

Så var då årets, eller åtminstone säsongens skidpremiär avklarad. Skönt att ha den gjord i början av november, utan att ha varit på något hetsigt konstsnöspår bland hurtbullar och vingelpellar. 

Planen för dagen var att åka längdskidor skate och sedan skarva med Skierg för att få ihop de planerade tre timmarna. Men det flöt på så fint så jag bestämde mig efter cirka en timme att fortsätta nöta runt på elljusspåret. 

Jag började med att springa upp med skidor och stavar i händerna. Det gav mig tio minuters träning. Sedan satte jag på mig min skateutrustning och började åka skidor. Trots att jag inte åkt på säkert ett halvårs tid så satt skären direkt. Det har ju blivit några timmar genom åren, så konstigt vore väl annars.

Efter att ha åkt det första varvet så tänkte jag att jag stakar det kommande bara för att få in känslan lite. Ville inte att detta pass skulle slita så mycket och jag var rädd att stakningen skulle slita. Men det kändes rätt kontrollerat och lätt, så jag bestämde mig för att köra skate vartannat varv och stak vartannat. Rolig omväxling både för kropp och knopp dessutom. 

Under passets gång så lade jag in 10 spurter om 15 stavtag vardera. Funkade okej i alla fall. 

Det var helt okej förhållanden där uppe på elljusspåret + runt fotbollsplanen vid Skräddarbacksskolan. Totalt blev ett varv cirka 2,9 kilometer och jag brände av 12,5 stycken. Fin-fint! 

Vis av erfarenhet att dessa lugna distanspass emellanåt kan göra mig sliten, speciellt efter tuffa pass dagen/dagarna innan så drack jag sportdryck idag. Tyckte det hjälpte mig från att bli trött och kroppen kändes rätt bra hela passet igenom. 

Avslutade med att springa hem. Då det är medlut så lyckades jag snitta en bit under 4,30 min/km. Fick med det ihop exakt tre timmar, 38,56 kilometer och 805 höjdmeter. Fint pass! Man märker direkt att längdskidor (oftast) går betydligt tyngre än rullskidor, speciellt på sådan här halvtung natursnö. Så jag förespråkar att man kör på så tungt rull man kan när det kommer till rullskidor. 

Denna veckas träningsmängd landade på 11,25 timmar. Av dessa så var 2,35 i intervall-intensitet. Inte illa pinkat!

Vårskidåkning i sol på fjället, ganska oslagbart

Sedan igår kväll befinner vi oss uppe i Hemfjällstangen. Alfons är inte i 100 form, han har sovit dålig i någon dag, varit lite småsnuvig och inte ätit speciellt mycket. Så nattens sömn blev rätt sönderhackad och vi är nog lite småslitna allihopa. Min rygg värker mer än de senaste veckorna också, kanske på grund av gårdagens tuffa löpbandsintervaller. Men nu var det nog med det negativa. 

På förmiddagen har vi tagit en tur uppe på fjället till Hemfjällsstugan. Amanda fick ta Alfons i pulka dit, så jag fick åka lite på egen hand. Sedan tog jag honom på hemvägen. Skramlade ihop 80 minuter och 18 kilometer stakning i alla fall. Fint väder och fina spår. Kallsnö överallt faktiskt! Lite synd att det inte var skare bara, men man kan inte få allt här i världen. 

Nu är det slut (för i år)!

Tjena!

Nu så kan vi väl lägga skidsäsongen 2018/2019 till handlingarna, min 25:e säsong i rad... 

Idag blev det parstafett tillsammans med Rasmus Andersson som bekant. Vi körde i herrar motion för Malungs IF och vi startade samtidigt som ett stort gäng juniorer. Totalt var vi 43 lag till start och vårt lag som var sent anmälda startade sist av allihopa. Rasmus körde sträcka 1,3 och 5, medan jag körde de andra. Det blev ju som det blev på den korta och ganska smala banan, jag har ingen aning om vad vi kom totalt, eller i vår klass. Men jobbigt var det och stum blev jag. Fy satan alltså! det blev mest en stressad och hetsig åkning. Enligt pulsklockan så var sträckan typ 700 meter och det gick att bli galet stum på den sträckan också! Det kändes varken bra eller dåligt.

För att få till lite mer tid i högintensiv zon så blev det 2 x 10 minuter tröskel med Måns Sunesson och Oskar Lundqvist efteråt. Det kändes okej för att vara skate! 

En fin och bra träningshelg blev det med två race, helt perfekt. Nu får vi se hur träningen ser ut framöver, men jag kan tänka mig att det blir lite variation mellan löpning, styrka och lite SkiErg. Kanske att jag försöker mig på en sväng till Gyllbergen nästa helg, kanske.. 

Seger Lilla SS 2019

Vi börjar med bilder och en film från dagen:

Efter morgonens promenad där solen stundtals sken och temperaturen stod stabilt på tolv plusgrader så tyckte jag att det var en bra idé att klippa av armar och ben på en gammal tävlingsdräkt. Det var det väl fortfarande kan jag tycka, dock inte att tävla i den i 4-5 plusgrader och spöregn. Men dum som jag är så tog jag inte med mig någon lång dräkt dit, så jag fick vackert stå mitt kast. Efter en cirka timmeslång uppvärmning som höll på att få mig att missa starten så kom jag iväg med IFK Moras Gabriel Strid. Planen innan var att jag skulle försöka hänga med honom och om det kändes bra försöka mata på lite mer på andra varvet (vi körde 2 x 5 kilometer). Planen sket sig direkt och jag gick upp i spets, tycker att jag körde kontrollerat och hårt.  In mot varvningen så får jag en lucka på Gabriel och jag ser att Måns Sunesson som startade 30 sekunder före mig hade åkt fel i varvningsspåret och tappat rejält på det. Jag lyckas gå förbi både honom och den en minuter före mig startande Emil Johansson i backarna på andra varvet (Emil lyckas dock komma ikapp mig igen och slå mig i spurten). På toppen av andra varvet så ser jag att Gabriel är nära mig bakom, men inte alltför nära och jag lyckas mata på det jag har ända in i mål. Jag har inte sett några resultat, men jag är ganska säker på att jag vann dagens race.  Det kändes ändå helt okej idag och trots att det var riktigt blött så var ändå spåren förhållandevis lättrörda och hårda. Lite skillnad mot de spår jag brukar träna i...  Enligt min nya Polar-klocka så var loppet idag 8,92 kilometer, jag såg på Måns Sunessons Strava att han hade 9,52. 600 meters felmarginal är fan inte okej och nu ska Polar få ett riktigt gnälligt mail kan jag lova!! Övriga siffror från racet enligt klockan är: 24,46 minuter 181 snittpuls 187 maxpuls 200 höjdmeter Fin genomkörare!
Edit 19.58. Resultatlista finns nu här: https://idrottonline.se/FaluIKSkidklubb-Skidor/globalassets/falu-ik-skidklubb---skidor-lilla-skidspelen-2019/dokument/resultat_lor.pdf

Inte många skidpass kvar nu + PollenOptimal

Tjena!

Idag blev det sista skidpasset med skidprofilen, nästa vecka väntar det löpning. 

För min del så blev det totalt två timmar klassiskt med mina skinsskidor. Idag hade jag varken fäste eller glid, en perfekt kombination.. Jag åkte mest runt och tog det lugnt för att försöka få lite blodgenomströmning i kroppen. Märkte att jag var lite seg och sliten från de två senaste träningspassen. Hoppas på att vara piggare imorgon när jag ska tävla Lilla SS. 

Snön har försvunnit väldigt snabbt här i Bergebo och jag tror inte det kommer vara åkbart många dagar till. Nu kunde jag dock åka både Igeltjärnsvägen och ner till Vargliden, men det var mycket is på sina ställen. När snön är borta så blir det nog någon vecka med lite övergångsträning kan jag tänka mig, där jag försöker både återhämta mig lite och komma igång med löpningen på ett bra sätt. Vi får se hur länge jag väntar med rullskidor, förhoppningsvis ganska länge..! 

Igår fick jag hem ett paket från min samarbetspartner Helhetshälsa  Jag gillar deras produkter och jag inbillar mig att dom fått mig att hålla mig friskare. På översta bilden ser ni de tillskott jag använder, tar dock inte alla varje dag. På den nedre bilden ser ni deras nya produkt ”PollenOptimal”!

Gått en hård kamp i skidspåret mot både yttre och inre omständigheter!

Tjenare.

I morse gick jag upp kring klockan 06,30 när Alfons väckte mig. Därefter gick jag och våndades hela morgonen inför dagens träningspass. Jag såg nämligen att temperaturen tidigt låg på 4-5 plusgrader och att solen sken. I bilen på väg mot Bergebo så var jag nära att vända hemåt flera gånger, inte alls sugen på att träna. Vet inte vad det är med mig alltså, men jag har det lite kämpigt att ta mig ut på och även att genomföra träningspass nu. Kanske ska jag bara bita ihop och "rida ut stormen". Eller så får jag väl köra pass där jag bara kör efter känsla och smyger in lite högre fart här och där. Vi får se. Tanken har slagit mig att kanske tävla Lilla SS nästa helg, 10 kilometer skate och eventuellt Grönklittsjakten 6-7 april också. Men vi får se, velar kring det också. Drygt att åka iväg på tävlingar, men samtidigt skönt att ha något mål att träna emot. Lär väl bestämma mig under de kommande dagarna. 

Det är inte bara de inre omständigheterna såsom trött knopp & kropp som jag slåss emot. Det tycks ständigt också vara de yttre omständigheterna som ska gå mig emot. Idag var det inte bara ett riktigt syltföre i spåren, det bjöds också på en utomjordisk motvind! I vissa vindbyar var jag rädd att de omkringliggande husen skulle blåsa sönder. Det enda jag inte var orolig att skulle blåsa iväg var mina skidor som låg i spåret, dom sög och gick så tungt att de hade legat kvar där även efter ett världskrig.

För att jag skulle klara av att ens genomföra dagens pass så bestämde jag mig innan för att dela upp det mellan klassiskt och skate. Jag värmde upp en kvart klassiskt och sedan en kvart skate. Sedan var tanken att köra 6 x 10 minuter tröskel, varannan klassiskt och varannan skate. Med lugn och metodisk åkning, utan att stressa alltför mycket, mer för att få ventilera hjärta & lungor. Det blev något längre, typ 10-11 minuter per intervall. På de klassiska intervallerna körde jag en variant där jag körde hela konstsnöspåret ett varv (inklusive hela stadion) + ett kortare varv är jag direkt efter viadukten svängde vänster. På skateintervallerna körde jag två var på konstsnöspåret minus stadion. 

Mina klassiska skidor gick rejält tungt då jag åkte med skinsskidorna. Skateskidorna gick "bara" tungt. Efter uppvärmingen så klädde jag av mig så mycket jag tordes och satte sedan igång med intervallerna. Det blev som jag nämnt 6 x cirka 10-11 minuter. Det gick tyngre och tyngre passet igenom, både för att det blev blötare i spåren såklart, men också för att skidorna blev allt mer skitiga. 

Upplägget blev att jag först körde en klassisk intervall, slog av precis innan jag kom tillbaka till skateutrustningen, bytte skidor och stavar, drack en skvätt och körde sedan en skateintervall. Vilan mellan varje intervall blev en minut. Snittfarten på de klassiska intervallerna låg på strax över, eller strax under 15 km/h och på skateintervallerna hade jag 17,2 - 17,5 km/h. Inga världsmästarhastigheter idag direkt. Men pulsen låg i alla fall en bra bit över 160 på de tuffare partierna och jag maxade pulsen på 171 idag. Bra kämpat hur som helst! 

Imorgon blir det en ny strid mot både de yttre och inte omständigheterna!  

Två timmar skate på blandade underlag + mycket annat

God förmiddag kära vänner, hoppas ni haft en lika fin morgon som mig!

Här bjöds vi på en strålande sol och fem minusgrader till en början, men nu börjar temperaturen leta sig uppåt över nollan. Jag började dagen med att träna med skidprofilen. Startade mitt pass redan klockan 07,20 för att få lite extra tid i träningsdagboken, det gäller att försöka nyttja dagen på bästa sätt. Jag åkte uppe i Bergebo idag, med tanke på gårdagens rejäla töväder och nattens minusgrader så går det ju inte begära att det ska vara lätt att åka skidor i den ganska isiga hinnan. Dessutom så har undertecknad en rejäl träningsvärk från gårdagens gymsession. Så det måste ha sett riktigt roligt ut när jag stapplade runt på skidspåren. Det var riktigt läskigt utför. Jag började med ett varv runt den kuperade elljusfemman, men jag insåg snabbt att det inte skulle fungera att åka där hela passet utan någon vurpa. 

Efter mitt första pass på femman så såg jag att spårgubbarna var ute med skotern och rev upp skatebädden på bland annat Igeltjärnsvägen och konstsnöspåret. Så jag fortsatte rutten bort längs Igeltjärnsvägen och mot Vargliden. Jag märkte snabbt att det var en ganska så åkbar skare på sina ställen, så jag åkte lite på spåret och lite i terrängen bredvid. Ganska roligt att få åka skare igen måste jag lova. Då passets syfte mest var att få ett lugnt återhämtningspass så var det bara att gneta på lugnt. Som det brukar vara för mig när jag har rejäl träningsvärk så var pulsen väldigt låg, idag var inget undantag. 

Totalt skramlade jag ihop 27 kilometer på de två timmarna. Ett lagom lugnt pass och en fin start på dagen. Sedvanligt under dessa fredagar (om jag ej har tävling dagen efter) var att träna på fastande mage.  Övriga fysiska aktiviteter på denna dag blir en promenad på min rast senare under dagen. Jag har fortsatt hålla i traditionen med en rask promenad under varje dag jag jobbar, brukar få till 3-5 kilometer ungefär. Perfekt för att få lite luft och för att få bränna lite kalorier som den matälskare jag är! 

När jag var klar med passet så såg jag detta fina omnämnande på twitter:

 Petrusko är en väldigt inspirerande spar- och aktieperson för mig som jag följer både på twitter och på hans blogg. Så det är kul för mig att kunna inspirera honom och kanske några andra också. När det kommer till mig så kanske jag får lite utbrott ibland och visar upp ett omoget språk. Det får jag be om ursäkt för, jag har lite lätt tourettes eller någon annan bokstavskombination kan jag tänka mig, i alla fall i stressade situationer, tävling- eller tränings-tillfällen eller när jag irriterar mig på något. Oftast är jag inte så i verkligheten, utan jag är ganska lugn och tillbakadragen för det mesta. 

När det kommer till investeringar för egen del så har jag i dagarna sålt av hela mitt innehav i Lendify. Mest för att jag tröttnat på det och tycker det är roligare med börsen och aktier. För pengarna från Lendify så betade jag av lånet på värdepapper ytterligare. För kommande utdelningar och alla intäkter framöver kommer jag fortsätta beta av lånet under året. Med största sannolikhet kommer jag ha betalat av det när året är slut, vilket känns skönt. Börsen har gått bra för mig på slutet och jag är i år upp drygt 12% på mina innehav. För framtiden är jag försiktigt positiv och försöker inte göra några stora beslut, jag ligger lugnt kvar i minna innehav. De största innehaven jag har nu är i följande storleksordning: Investor, Castellum, Industrivärden, Swedbank och Latour. Egentligen är nog det smartaste på sikt att investera i billiga indexfonder, typ ”Avanza Zero” och ”Avanza Global”, men det är inte riktigt lika roligt som aktier. Sen kan det kanske också vara smart att få med lite småbolag och tillväxtmarknader. 

Jag har även skiftat mellan olika banker för min buffert till de som erbjuder bäst ränta. För närvarande har jag Nordax som erbjuder 0,95%, fria uttag och insättningsgaranti. 

Nog om börs. 

Avslutningsvis så vill jag visa upp Amandas senaste kreation när det kommer till att göra mäktiga efterrätter:

Denna goda skapelse ska vi få äta ikväll då vi firar Alfons mormor som fyller år imorgon! Hon är den nya tårtgeneralen Amanda!

Avslutningsvis vill jag tipsa er om lån utan uc!

Första loppet med fäste på 4-5 år. The story

Från det ena arrangemanget till det andra. Jag passade på att kolla de sista loppen på svenska skidspelen efter mitt eget lopp på "En riktig femmil".

Nu är jag äntligen hemma igen. Det blev en lång dag det här. Men en fin och rolig dag som jag också är nöjd med. Jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig på dagens tävling, har ju som sagt inte tävlat med fäste på år och dagar. Visste inte heller om skidorna skulle fungera bra. Jag åkte på Briko Maplus BP1 som glidvalla. På fästzonen hade jag starts skarklister blandat med black magic från samma fabrikant. En specialvariant signerat min pappa. Dock så kan det ha varit lite för mycket vinter där uppe i Sörskog, då det var minus tre grader och kallsnö. Fästet var kanon, det frös aldrig i, men jag hade nog lite för dåligt glid. 

Jag startade på slutet av det rejäla fältet på drygt 100 anmälda. Jag tycker att jag öppnade så hårt jag kunde, men det var lite ovant och svåråkt att åka med fäste, samt med skoterdragna spår. Dock så var det klart över förväntan fina spår. Men det gick lite småtungt och stavfästet var sisådär, som det är ute i skogen sådär. Jag nyttjade det hela som så att jag använde benen så mycket jag bara kunde, även på platsen, tyckte det gick fortast och var energieffektivast. 

Efter 8-9 kilometer så kommer Simon ikapp mig, han startade hela tre(!) minuter bakom mig. Jag som tyckte jag öppnade ganska hårt. Här tänkte jag vika av banan och dra hem. Men då jag tröståt ett kilo lösgodis igår efter den galna elräkningen så var det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta oavsett resultat. Dessutom så kändes ändå kroppen bra och Simon berättade att han öppnat "järnet". Simon smiter förbi mig, åker och snicksnackar med mig, medan jag har fullt upp att gå med, stundtals ligger jag på "ironman-rulle" (på rulle med rejäl lucka), sådär håller vi på fram och tillbaka till varvningen (totalt tre varv á 17 kilometer). Då säger jag åt honom att han inte behöver vänta på mig mer. Här tänker jag att jag kommer vara 10-15 minuter efter honom i mål. 

Ungefär i varvningen så kommer jag ikapp Robert Eriksson med en minut och han är ju en bra åkare, så jag tänkte att det ändå kunde gå okej, bara jag körde på det jag hade. Jag fick även påminna mig om att Simon är en klassåkare med ett antal fina världscuplopp på meritlistan. En annan är ju en vanlig syltrygg. Kroppen fortsatte att kännas bra och jag fick besked på mitten av det andra varvet om att jag troligen låg på andraplatsen. Jag tyckte att tekniken kändes skapligt och jag orkade verkligen köra på bra, speciellt uppför. Jäklar vad jag saknat att diagonala i "hög" fart! 

Någonstans ute på det sista varvet så såg jag även Mikael Sandgren (startade två minuter före) och Anders Böhlmark (startade 3,5 minuter före) som båda slog mig på Vasaloppet. Jag passerar dom i en av de tuffaste backarna på banan och säger: "häng på så kanske ni får en bra tid".  Det känns bra hela vägen in i mål och jag orkar köra på utan varken kramp eller en trött känsla. Det var helt klart långt över förväntan! Varvtiderna enligt Strava blev: 53,13 - 54,15 - 55,18. 

När jag också är "bara" sju minuter efter Simon, som var ikapp mig redan efter åtta kilometer så får det ändå anses som ett stabilt lopp som gav mersmak inför framtiden. Tack till David Holmström och övriga i arrangörsstaben för ett riktigt fint arrangemang. Skönt med ett lite mer avslappnat sådant såhär i slutet av säsongen. Jag kommer garanterat att köra även nästa år! 

Tvåa på en riktig femmil

Morning sk8

Hej kamrater!

Äntligen fredag och äntligen ett förmiddagspass avklarat. Morgonen bjöd på ett träningspass med skidprofilen uppe i Bergebo. Efter att natten varit kall med minusgrader så var spåren fina och ganska snabba. Skönt med lite mer lättåkt, då det känns som om jag ständigt åkt i bedrövliga väderförhållanden den senaste tiden. 

Dagens pass blev ett lugnt sådant på 75 minuter och 18,7 kilometer. Jag hann med tre hela varv och ett lite kortare runt den fina, kuperade elljusfemman. 

Nu väntar några timmar jobb och i eftermiddag blir det lugnt inför morgondagens ”En riktig femmil”. Vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig där, målet är att få ett fint träningspass och hoppas på att skidorna med framförallt fästet är okej. Troligen lär det bli burkvalla när prognosen skvallrar om nederbörd och en temperatur kring nollan. Men vem vet, kanske ruggskidor kan funka? 

Vi hörs!

Närmare att avbryta ett pass har jag sällan varit

Godkväll där ute i stugorna.

Av någon anledning så gick jag och våndades inför dagens pass mer eller mindre hela dagen. Ibland är det så för mig. Detta pass var nog mycket på grund av att jag skulle behöva snurra ett antal varv runt elljusspåret i Skräddarbacken, inget fel på det spåret så klart, men det hade ju varit skönare med lite längre bana än cirka 2,5 kilometer. Jag oroade mig också för att inte ha åkbara skidor och vilket val av skidor jag skulle göra. Det slutade med att jag valde mina Twin skin, eftersom att temperaturen visade fyra plusgrader när jag gav mig av.  

Jag joggade upp till Skräddarbackens elljusspår, löpningen dit brukar ta cirka 9-10 minuter och hem cirka 6. minuter, om det inte är alltför halt. Det är ganska exakt 1,3 kilometer dit, nästan bara backe. När jag ställde mig på skidorna och gav mig iväg på det första varvet så hade jag varken glid eller fäste. Under hela det första varvet så var jag närmare än någonsin att ge upp passet. Jag hade verkligen ingen lust att träna och jag satte verkligen mitt psyke på prov här. I mitten av detta första var så tog jag bilderna ovan, jag tyckte dom blev rätt så snygga och den lilla positiva kicken fick hela mitt pass att vända. Därefter så började spåren frysa ihop något och det gick lättare, (men långt ifrån lätt). Även kroppen började kännas helt okej och jag hittade en teknik så att skidorna bet bra uppför. Så den sista halvtimmen av passet var faktiskt ganska njutbar, skönt att avsluta på ett positivt sätt!

Passet blev 24,1 kilometer långt, jag höll på i två timmar med löpningen inräknat och jag klämde till med 475 höjdmeter.

Tack för idag!