Invigt nya fyrorna i fint sällskap + En liten "teknikfilm"

Det blev en tvåtimmarstur i gott sällskap på mina nya Elpex Team 610 med fyror. Jag gillar ju modellen som tusan, men jag upplevde inte fyrorna som tungrullade alls, kanske är det jag som är stark? Tycker inte dom gick tyngre än mina andra med fyror bak och treor fram. Det ska förvisso inte skilja så mycket när de lättare hjulen sitter fram, men de andra har gått en säsong också. Jag kan ha haft en rätt bra dag rent känslomässigt idag också, så det namn ju spela in en aning. 

På dagens tur så var Amanda och Alfons med på cykel, det var trevligt. Under den första timmen var det uppehåll, sedan började regnet ösa ner, det var mindre trevligt. Vi åkte en tur till Lennheden och tillbaka, fina vyer däromkring. Totalt blev det två timmar, 32,5 kilometer och futtiga 155 höjdmeter. Enbart stakning givetvis. Måste bege mig upp till Skräddarbacken snart för att få in lite höjdmeter på kontot också. 

Jag bad Amanda filma mig också:

Här försöker jag trycka på lite hårdare. Men jag vet, det ser lite vingligt och kantigt ut. Vet inte heller varför jag åker fram med det vänstra benet hela tiden, det är något jag jämt gör på rullskidor och tror jag även gör det ofta på skidor. Kanske har jag olika långa ben? Eller så är jag bara helt sned och krokig hela jag. 
Kroppen kändes rätt bra idag som sagt och det var skönt!

Sista jobbdagen..!

Han var lite trött igår förmiddag den gode Alfons. Han bara lade sig vid dörren och låg där. Skönt nog så mår han mycket bättre nu igen, efter en tids förkylning. Nu sover han bra och äter igen. Skönt för oss allihopa. Han blir bara mer och mer rolig också. Lär sig nya ord och saker hela tiden. Igår så sa han ”mmm gött” när han åt sin middag. Kommer bli en rolig tid framöver känner jag. 

Denna morgon började jag med att skjutsa Alfons till dagiset, i bil denna gång. Därefter åkte jag hem, parkerade Benzen i garaget och cyklade till jobbet för den sista dagen i jobb för denna termin. Imorgon återstår endast skolavslutning. Det har blivit några skolavslutningar nu i jobbet och dom är alltid väldigt fina, samt känslosamma. Jag tvivlar på att det skulle bli annorlunda i år. 

När det kommer till träning idag så håller jag det öppet. Antingen kör jag ett lätt distanspass stakning på mina nya rullskidor, eller så vilar jag. Jag kan tillåta mig att vila då passet igår gick så bra och då jag fått till två riktigt tuffa pass i rad. Så vi får se helt enkelt! 

Vi hörs senare! 

Himlen brann igår kväll, riktigt snyggt!

Tufft pass med löpband och styrka. Gick det bra tro?!

Efter att ha varit nere i dödsriket med Hades och vänt, med bedrövlig känsla, vilodagar, tröttheten från helvetet och andra åkommor så var det idag dags för ett test av kroppen. Jag gick runt i hemmet och våndades hela dagen inför passet: 

- Hade jag inte lite ont i halsen? 

- Skulle jag inte vila idag ändå, jag var ju trött från styrkan igår? 

- Fan, gör det inte lite ont i hälsenan, vaden, knät? 

- Men usch vad trött jag är, det här kommer aldrig gå. Nej, jag testar på en lägre nivå på bandet än vad jag tänkt. 

Det rullade på en del orosmoln, som ni kanske kan se ovan. När det sedan var dags för träning så svalde jag två stycken 200 mg koffeintabletter för att få fart på hjärtat och sedan satte jag av med apostlahästarna ner till gymet. Löpningen dit blev ganska exakt 11 minuter i 4,12 min/km-tempo. Det kändes faktiskt rätt bra, eller okej åtminstone. Stod utanför lokalen en stund, nervös-stretchade och tänjde lite. Gick in, tog ett litet toabesök bara för att. Därefter tog jag de cirka 20 ångestladdade trappstegen upp till gymet och gick med något osäkra steg fram till löpbandet. Jag knöt på mig mina Hoka Tracer 2 (dessa skor är riktigt fina alltså, och funkade klockrent att springa löpbandsintervaller i) som jag inte använt sedan Lidingöloppet i höstas, startade bandet och sedan körde jag igång mina intervaller:

- 10 min @ 18,5 km/h, 1%, 170 snittpuls

4 min vila

- 2 x 5 min @ 19 km/h, 1%, 173 och 177 snittpuls

2,30 min vila mellan femmorna och efter sista femman

- 3 x 3,20 min @ 19,3 km/h, 1%, 175 snittpuls på alla(!)

2,35, 2,50, och 2 min vila

- 1,40 min @ 10,5 km/h, 15%, 163 snittpuls

1 min vila

- 1,40 min @ 12 km/h, 10,5%, 170 snittpuls

1,30 min vila

- 1,40 min @ 16 km/h, 5,5%, 164 snittpuls

Jag tyckte det kändes väldigt kontrollerat och bra till en början idag. Blev rejält trött på den första 3,20 min-intervallen, vaknade till lite igen på de andra två och blev sedan sjukt stum på de sista kortare uppförsintervallerna. Inför den sista 3,20 min-intervallen så insåg jag att jag skulle klara det och känslan var en obeskrivlig lättnad, samt glädje. Man kan äta gott, dricka gott, vila, må bra på många sätt. Men att ta sig igenom hårda träningspass på ett sätt man planerat innan är oslagbart! Trots att jag var helt slut efter sista intervallen så var lyckan att känna att jag är tillbaka igen sjukt skön!! Nu tänker jag att jag kan låta mig ta en vilodag under veckan och köra lite på känsla, då det blivit två tuffa dagar i rad med träning. Det blir även Ludvika stadslopp, 10 kilometer löpning på lördag. 

Efter intervallerna så betade jag av de styrkeövningar jag hade kvar för veckan också:

Bänkpress: 10x50 - 6x60 - 4x70 + 3x10 @ 67,5 kilo

Lutande rodd: 10x30 - 6x40 - 4x50 + 3x10 @ 52,5

TRX: övning 2, 5, 6 och rodd (övningar från mitt gamla program som jag länkat otaliga gånger).

När styrkan var klar så bestämde jag mig för att springa hem i en hög ”flytfart”, där jag försökte springa fort utan att ta i alltför mycket. Det slutade med 10,05 minuter i 3,50 min/km-fart. Snyggt! 

Hela passet avslutades sedan med totalt 400 tåhävningar!

Nya rullskidor från Elpex, status och klubbyte till vintern

Igår så fick jag en efterlängtad avi från postnord. Det var ett paket från Elpex. Paketet innehöll två par nya Team 610-rullskidor. Det bjuds på en ny, snyggare design i år på dessa för mig favoritskidor. Vita är årets färg, till skillnad från tidigare då dom var blåa. För övrigt ska det inte skilja något. Jag tycker att denna modell är riktigt bra och det är uteslutande den jag använt mig av under de senaste åren. 

På dessa par så blev det en uppsättning med treor och en med fyror. Först tänkte jag göra om treorna till 3-4, men sen bestämde jag mig för att låta dom vara som dom är. Jag har ju mina gamla med 3-4:or på, så det går ju att använda dom vid behov. Skönt med två nya rena uppsättningar av treor av fyror, då kan jag växla mellan dessa för att få lite variation. Skulle det vara någon som är intresserad av ett par av mina äldre rullskidor så skulle det vara möjligt att kunna köpa ett par, hör av er i sådana fall. 

_____

Jag vaknade upp i morse och var rejält trött igen. Denna gång var tröttheten lite annorlunda än den senaste tiden i alla fall, mer sovtrött och sliten i musklerna från gårdagens gym. Tanken är att köra löpband i eftermiddag, då kommer min mamma hit och leker med Alfons. Hoppas kroppen svarar bra på det passet, eller åtminstone att jag kan känna att det går att springa sig trött på ett vettigt sätt! 

_____

De senaste fyra åren har jag representerar AXA SC i skidspåret. Som det verkar nu så blir det ingen fortsättning där då de troligen kommer omorganisera och inte kan stötta mig personligen mer. Inga hard feelings mellan oss, utan en öppen dialog. Jag är väldigt glad över den stöttningen jag fått där genom åren. Nu väntar det en liten jakt på en ny klubb för mig. Jag har varit i kontakt med två klubbar och funderar lite hur jag ska göra. Någon läsare som kanske kan komma med något tips på ytterligare klubb eller erbjudande för mig? 

Betat av ett gäng 10:or på gymet

Tjenixen!

Så har jag åter avverkat ett gympass nere på Actic Maserhallen. Jag stakade med rullskidorna ner dit i sakta gemak. Väl inne i gymet så hann jag bara lägga på uppvärmningsvikterna på stången, innan brandlarmet gick och alla blev tvungna att utrymma lokalen. Vad som hade hänt vet jag inte, men efter en kvart ungefär så fick vi återgå till gymet. Var lite orolig ett tag att det skulle bli långvarigt och att jag inte skulle hinna klar med träningen innan Amanda började jobbet, men jag hann med nöd och näppe. 

Dessa styrkepass är något som lätt kan göra mig stressig när man liksom aldrig blir klar. För att det ska vara effektivt så gäller det ju att man vilar rejält mellan seten och då drar det gärna ut på tiden. Därför har jag ju minskat ner gymandet i år med typ ett halvt pass per period, vilket jag tror kan vara skönt och mindre stressande. Jag vill dock inte ge upp styrketräningen helt, för jag tror det kan vara givande i mitt idrottande och dessutom så ska jag inte hymla med att jag vill försöka få till en hyfsat vältränad kropp också. 

Det jag idag körde på gymet var:

Marklyft: (uppvärmning: 10 x 80 - 6 x 90 - 4 x 110 kilo) 3 x 10 @ 115 kilo

Knäböj: (uppvärmning: 10 x 50 - 6 x 60 - 4 x 80 kilo) 3 x 10 @ 85 kilo

Frivändningar: (uppvärmning: 10 x 40 - 6 x 50 - 4 x 60 kilo) 3 x 10 @ 62,5 kilo

Chins: 10 x 10, start varje minut 

TRX: fyra övningar, tre set, 8-16 repetitioner

På hemvägen så åkte jag en omväg runt sportfältet, längs rutten körde jag 10 spurter á 25 stavtag för att försöka få upp lite speed och även hitta träffen i stakningen. Spurterna kändes inte bra, men bättre än tidigare i år. 

Jag får precis som vanligt tankar om att jag är så långt efter i träningen, att jag inte kört tillräckligt med hårda pass på rullskidorna och så vidare. Men jag har ju haft ett lite mer fokus på löpningen nu en tid och sen in i sommaren är tanken att få till mer bra pass på rullskidorna. Så det borde inte vara någon fara ändå, är ingen stress än känner jag. Dessutom hade jag ju en period nyss med förkylning och tröttheten från helvetet. Jag tar det i min takt och försöker känna lugnet. 

Kroppen kändes riktigt seg idag till en början. Men jag drar mig till minnes mina styrkepass förra året där jag kände precis samma sak även då. Tröttheten och segheten släppte ju längre in i passet jag kom idag, precis som förra året. Min teori är att jag är lite nervös inför de tunga lyften och liksom ”stänger av” musklerna/kroppen inför dessa. När jag sedan kommer igång och märker att det funkar bra så släpper tröttheten allt eftersom. Jag bjuder lite på mina konstiga hjärnspöken och tänker att någon kanske kan ha nytta av det, om inte det så får ni väl något att skratta åt. 

Imorgon hoppas jag på en ännu bättre kropp då det står löpbandsintervaller på schemat!

Klipp dig och skaffa ett jobb

Ja, jag har blivit klippt igår. Okej, det kanske är lite färgat också. Var trött på mitt längre hår, så jag bad Amanda klippa mig. Nu kanske jag ser något mer representativ ut ett tag. Så nyklippt och med ett nytt jobb på ingång till hösten, eller nytt jobb är kanske att ta i, men ny skola och delvis en ny tjänst då jag även ska vara lite idrottslärare. Spännande tider. Har ju dock varit inne på det många gånger om att ta tag i min civila karriär för att få lite mer snurr på intäkterna och på så vis kunna fylla på min ändå hyfsat fina aktieportfölj. En aktieporfölj som delar ut närmare en fjärdedel av min årsinkomst! Men men, var sak har sin tid och detta jobb passar skapligt bra ihop med familjelivet, samt träningen. 

Kroppen känns piggare idag, inte helt okej, men klart bättre. Det går åt rätt håll! Planen med träningen idag är att köra gym, för att fortsätta det upplägget enligt planen. Imorgon tänkte jag ställa mig på löpbandet för att se om det är totalt godnatt, eller om det ändå är under kontroll. Får försöka fortsätta intala mig själv om att det viktiga är att få till det bra passen, sen får timmarna stå lite till sidan. Jag tror inte att min uthållighet blir sämre med åren, så länge jag håller i och tränar bra pass kontinuerligt. Måste lära mig att inte stressa upp mig om allt inte går enligt plan, lättare sagt än gjort det kanske, men det ska nog gå. 

Igår var vi ut på en trevlig skogspromenad hela familjen. Mysigt att hänga lite i skogen och båda grabbarna gillar det mycket:

Hörs senare!

En liten stak-comeback

Direkt efter mitt förra blogginlägg så blev jag kontaktad av min kompis Måns Sunesson. Även han hade inte hunnit ta sig ut på träning ännu, prefekt tänkte jag, skönt med sällskap. Vi möttes vid Lindans bystuga, tog oss sedan ut på en tur bortåt åkrarna längs Nybroberget, Hovgården och Övre Svärdsjö. 

Egentligen så har jag redan nämnt det som var positivt med passet, nämligen sällskapet. Resten var om inte en plåga, så åtminstone slitsamt. Det var konstant blåsigt, mestadels rakt emot, men även sidvind och (hör & häpna) lite medvind. Det var blött på vägbanan och vi bjöds även på en del regnande. Skoj med träning. 

Kroppen var inte speciellt pigg. Var mest seg och trött. Pulsen låg strax över 100 på slutet, men jag var ändå rätt ansträngd och småless. Ibland undrar jag varför jag ens håller på med detta? Dagar som denna så har jag nog inte bättre svar än att jag mår ännu sämre om jag inte är ute och rör mig. Men som tur är så brukar det finnas bättre dagar någon gång emellanåt, typ två-tre per decennium. 

Turen blev för mig 2,30 timmar och 40,5 kilometer lång. Jag körde med fyrorna bak och treorna fram. På ett pass med så växlande väder mellan sol och regn så funkade mina Oakley Jawbreaker med fotokromatisk lins perfekt, skönt att slippa byta brillor och låta själva linsen ändra sig efter rådande väder. 

Försöker kravla mig upp från botten

Hej vänner. 

Medan resten av idrotts-Sverige tävlar i löpning, rullskidor, eller alternativt stakar 100 kilometerspass så  hänger jag här. Utan vettig träning på flera dagar och är bara allmänt trött och less. Kanske är det vara lättja och lathet? Jag känner mig ju inte sjuk på något sätt, bara så jäkla kraftlös i armar, ben och kropp. Blir dessutom sjukt stressad av alla andras bravader i tävling och träning. Min uteblivna träning gör inte saken bättre. Men vi får se, kanske ger jag träningen ett försök idag. Jag vet ju att det är lätt att bara fortsätta i ett bra mönster med träning dag efter dag när jag är inne i det. Likaså är det kämpigt att börja om efter någon dags vila, då kan jag lätt känna att jag lika gärna kan fortsätta skippa träningen då det ändå inte är någon idé. Ständigt dessa hjärnspöken som jag trilskas med. När jag väl bestämt mig för att skippa träning så har jag ändå svårt att vara i nuet och fokusera på andra saker. Jag mår som allra bäst mentalt om jag först har fått stökat av träningen så tidigt det vara går på dagen, därefter kan jag mer fokuserat och inlevelsefullt engagera mig i andra aktiviteter. Sjukt ändå när man är en trött gammal skidåkare på gräsrotsnivå, men stundtals tänker som en världselitsidrottare. Kanske försöker jag ändå ge mig ut på ett pass idag.. 

Igår så skippade jag ju som bekant träningen i alla fall. Istället lekte vi lite ute i trädgården och fixade med lite småsaker. Vi åkte även till en närliggande glasskiosk och köpte varsin glass. Ja, faktum är att jag i dessa tider med dålig känsla i kroppen väljer att skippa sockerförbudet. Jag låter mig äta det jag är sugen på, för att åtminstone få uppleva en kortvarig njutning. Efter glassen åkte vi till affären för inhandling av mat och givetvis godis. Senare så begav vi oss också iväg till en kompis för att hälsa på. Boris fick då leka med en hund av samma ras och Alfons fick titta på ankorna, eller ”Vankorna” som han själv säger. 

Nu ska jag försöka vakna till, äta och sedan ska jag uppbringa all kraft jag har till att ge mig ut på en rullskidstur. Kanske blir jag piggare när jag väl är ute. Om inte så tvärstannar jag, slänger rullskidorna i diket och liftar hem med första, bästa bil. Jag har ju varit nere och sänkt många gånger förr, trott att jag aldrig skulle kunna prestera ens på min nivå, men ändå kommit tillbaka. Så detta är nog bara ett litet hack i skivan, någon dag utan träning i det stora hela spelar nog ingen roll alls. 

Helt förstörd

Tjena. 

Jag vaknade till så pass igår att jag kunde göra några ryck med tvätt och städning inne. Samt en vända ute där vi bland annat satte upp en tvättlina. Jag var dock aldrig så pass pigg att jag skulle orka träna. 

Inatt sov jag helt okej. Men jag är ändå helt svag och orkeslös i kroppen. Inte sovtrött riktigt, bara helt slut. Så var det med den träningen och försöket till att bli snabb. Bara att ge upp. Lär med största sannolikhet inte bli någon träning idag.

Tröttheten ifrån helvetet

Alfons var nöjd över sin nya cykelsits. 

Sommarklädd kille. 

Tjenare bloggvänner.

Hoppas allt är bra med er. Här ligger jag själv nästan livlös i soffan och är så sjukt trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag blev väckt klockan 06,45 i morse av Amanda som ville att jag skulle ta hand om Alfons så hon kunde få sova lite efter en sömnlös natt. Det har även varit ganska dålig sömn för mig de senaste nätterna, både på grund av en sjuk och gnällig Alfons, men också på grund av dödsvärmen som vägrade släppa långt in på kvällen/natten. Hela familjen är nog ganska slitna just nu. I onsdags fick jag hämta Alfons tidigare från dagiset då han varit hängig där. Därefter har han varit väldigt dålig på att äta och sova. Han hade även 38 grader i feber igår. Amanda har också varit småsjuk och hängig. Själv lyckades jag bli frisk från mitt halsonda efter tre dagar, som bekant. 

Denna morgon har jag lyckats få i Alfons några tuggor frukost, gett honom alvedon och just lagt honom. Skönt med en liten andningspaus för mig. Har druckit fyra stora koppar med kaffe, men är ändå galet trött. Både sömnmässigt och seg i kroppen. Planen är att träna rullskidor idag, men vi får se om jag orkar helt enkelt. Trots att jag bestämt mig för att träna mindre i år så är jag ändå väldigt stressad över de uteblivna timmarna och även från de saknade bra intervallpassen på slutet. Nåväl, jag har varit i samma sits många gånger förut och brukar alltid lyckas att komma tillbaka. Det blir väl än mer stressande av att jag för en tid sedan hade en väldigt god löpform och numer bara är seg. Kanske lyssnar jag på kroppen och vilar idag. Det återstår att se. 

Efter löpningen igår så var jag sjukt överhettad, så jag tog mitt premiärbad för året i Stångtjärn, uppfriskande. Hela familjen var med och hängde där ett tag, det var mysigt. Boris badade litegrannn och Alfons plaskade med fötterna i vattnet. När vi sedan kom hem så fixade vi lite ute i trädgården. Jag sådde lite gräsfrön på ställen där det behövdes och sedan installerade jag en cykelsits på Amandas cykel. Det kan ju vara lite smidigare att ta den, istället för att hänga på cykelvagnen. 

Vi hörs kanske lite senare, ska försöka vila lite nu!