Fyra timmar stak med två stavbyten och ett rullskidbyte

Det blev ett trevligt gäng (häng?) idag: jag, Adam Larsson, Måns Sunesson och Oskar Lundqvist. 

Jag började med att åka en minut för att inse att jag tagit mina skatestavar. Tänkte åka med ett annat par stavar idag för att spara på mina Leki-spetsar nämligen. Det var första vändan tillbaka hem. Jag och Måns drog iväg från mig och mötte sen upp de andra killarna omkring sportfältet. Jag hade börjat få gubbpuls och ville få tuffare belastning så jag beordrade hem oss igen för att byta bort mina rullskidor som jag igår satte nya treor bak på och som det sitter fräscha fyror fram på, dessa kommer jag köra de flesta intervallpassen på, åtminstone om jag inte kör själv. Jag bytte till mina helt nya skidor med fyror bak och treor fram. Vi tog oss därefter upp till toppen av Skräddarbacken och jag ångrade genast mitt beslut om att ta tyngre rull.. Jag var ju sliten sedan gårdagens löptävling såklart, därav låg puls. Kände att jag hade tagit mig vatten över huvudet, men det var bara att kämpa på ändå! 

Vidare fortsatte turen mot Alderbäcken och vi tänkte ta oss bort mot Gustafs. Vi körde ett block med tio impulser, jag hann sju innan jag körde in spetsen på vänsterstaven i holken och tvingades avbryta. Det var bara att bita i det sura äpplet, sätta vänsterstaven på höger och vice versa för att kunna åka med den trasiga holken i vägkanten och vända hemöver för en tredje gång och ta mina stavar med dom bra holkarna från Leki! 

Inget Gustafs, utan vi tog oss mot Trollebo, Baggbo, Spraxkya, Alderbäcken och Åselby. Efter Åselby slog vi till med ett nytt impulsblock på tio impulser á 15 stavtag, 15 stavtags vila. Kändes piss hela passet fram hit, men någonstans efter fem impulser så vaknade jag magiskt nog till och blev piggare och piggare resten av passet. Kanske för att jag under en av pauserna hemma (minns ej vilken) åt fyra majskakor med smör och att jag efter tre timmar tog en energikaka. Det var välbehövligt med energi under passet idag. 

Tungfört på grund av både nya rullskidor och en genomvåt vägbana. Men jag kommer försöka köra mina distanspass på dessa rullskidor med fyror bak och treor fram. Trots att dom var helt nya så var min känsla att dessa rullade lite lättare än mina tre(!) år gamla med fyror både fram och bak. Det blir kanske ett lite bättre släpp i skidan med treor fram, men störst skillnad gör det så klart beroende på vilka hjul du har bak. Dessutom så kan rullmotståndet skilja från år till år, jag inbillar mig att hjulen från två-tre år tillbaka i tiden har börjat rulla lite lättare, åtminstone tvåor och treor. 

Vi var ute i fyra timmar idag, kom endast 57,8 kilometer (förlåt Ski Team Skåne och Stockholms Rullskidklubb) och plockade 335 meter. 

Mot slutet av passet blev jag sjukt sugen på pannkakor och det fick jag då hjälp med att fixa från Amanda, tack för det!

Å så på’t igen

Alfons var ganska trött igår efter tävlingen och måttligt imponerad över att behöva handla på Willys på hemvägen. Men det gick ju bra ändå till slut. 

Jag gick med stödstrumpor från direkt efter loppet igår och ända tills jag la mig i sängen. Allt för att försöka få vader som fungerar idag. Jag brukar även sova med ”sleeves” över vaderna, tycker det är skönt och att det hjälper återhämtningen. Att sova över åtta timmar hade också hjälpt återhämtningen, men vi har ju Alfons emellan oss och då blir det inte alltid så. Nattens skörd blev 6,56 h. 

Fortfarande har jag inte vågat väga (haha) mig efter Mallorca-ätar-resan. Försöker skippa sockret ett tag till, fram till midsommar där det vankas både det ena och det andra. Sedan har jag öppnat upp för att få äta godis helgen efter och sedan en gång i veckan. Det är ju en plan kan jag tycka! 

Nu strax ska jag bege mig ut i gott sällskap för en staktur med mina Borlänge-kompisar. Som vanligt är det pissregn ute, har inte än kunnat skönja några flaggor eller vimplar som står rätt ut, men har för den delen inte kollat heller. Skulle vi sätta upp flaggor runt huset så skulle varenda jävel peka rätt emot mig! 

Såhär såg det ut i starten igår:

Trea Ludvika Stadslopp och DM-mästare

Tjena!

Det gick över förväntan idag. Som vanligt kändes det tungt på uppvärmningen, jag sprang lätt i cirka 20 minuter, lade sen in en tre minuter lång tröskelintervall och därefter 10 kortare farthöjningar på 20 steg vardera. Värmde upp i mina Hoka Napoli-skor, grym känsla i dom. Sprang sedan i ett par gamla Salomon-sense på tävlingen, mina Hoka Tracer har ej kommit än. 

Efter cirka 500 meter kom det en gnaska rejäl uppförsbacke, följt av en lika nedförsbacke. Därefter bjöds det på mycket motvind och en till backe uppför Lyviksberget omkring kilometer fyra (40 höjdmeter). Ganska tidigt i loppet hamnade jag som trea, släppte täten någonstans mellan två och tre kilometer. Därefter så kändes det rätt okej fram till cirka 6-7 kilometer. Gnetade på i en okej fart, några sekunder bakom loppets tvåa. Tog in lite grann faktiskt och trodde att jag skulle ha en chans att plocka honom. Dock så tvärdog jag med två kilometer kvar och var ritkigt nära att stanna. Jag var där som närmast bara 4-5 sekunder bakom, men sedan gled han ifrån mig igen. De sista minuterna blev en rejäl kamp och ni som tävlat emot mig vet hur mycket jag kan flåsa ibland, det låter som om jag är på väg att dö. Usch. Men grymt bra träning och känslan när man får gå i mål är obetalbar. Specielllt om det gått lite bättre och man orkat plågat sig bra. Skar mållinjen som en trött och nöjd trea!

Banan var inte speciellt snabb skulle jag påstå med de två backarna, en del kurvor och dagens rejäla vind (såklart mestadels sidvind och motvind, som vanligt för mig). Jag skulle tippa på att Blodomloppet-banan hörni Borlänge är cirka 30-45 sekunder snabbare ungefär. Där sprang jag förra året på 34,59  tror dagens resultat var motsvarande.  Under hela loppet så visade kilometerskyltarna lite för kort, men när jag passersde mållinjen så visade klockan 9,97 kilometer, jag hade en så pass sinnesnärvaro att jag fortsatte 30 meter till, halvhukande i någon riktig gubbposition för att få ihop 10 kilometer exakt! 

Efteråt visade det sig att jag vunnit DM, 10 kilometer landsväg. Mäktigt. Jag representerar ju som ni vet Sågmyra SK i löpning och har så gjort i cirka tio års tid, en riktigt bra klubb som jag trivs bra i! 

Kilometertider och stigning/fallhöjd per kilometer:

Ludvika Stadslopp idag (King Of China är kvar)

Igår så hämtade jag ut ett par nya Elpex-skidor  dessa ska jag ha fyror bak på och treor fram. Så nu har jag en armada av skidor att välja mellan, perfekt! Fick också med ett par skatehjul att sätta på mina nya stommar, det kommer väl bli några pass skate i sommar misstänker jag. 

Jag har just varit ute på en 15 minuter morgonjogg. Jäklar vad skönt att gå upp före alla i huset och ge sig ut klockan 06,55 i färd med att försöka väcka upp kroppen. Idag ska jag nämligen tävla Ludvika Stadslopp, 10 kilometer asfalt. Detta är min första tävling sedan hjärtmuskelinflammationen i februari, spännande. 

Min kompis Simon Andersson befinner sig nu i Kina för att tävla löpning och skidor sprint där under de kommande dagarna. Han fick följande mottagande på flygplatsen i Peking:

King Of China är inte bortglömd direkt! 

Två lugna timmar klassiskt, (inkl skryt och klagande)

Vräker ut i diagonalen som om det inte fanns någon morgondag. En tidigare favoritväxel för mig som gammal medeldistanslöpare med min ganska korta och springande stil, numer något jag alltför sällan ägnar mig åt. Det är lätt att bli nostalgisk när jag tänker tillbaka på min tid som skaplig medeldistanslöpare på svensk juniorniv, då jag kunde ”jogga” mig igenom försöksheaten på 800 meter på JSM (en medalj på 1500 m) och Skol-SM (tre medaljer), på tider omkring två minuter (1,56,22 i personligt rekord). Dock var jag ritkigt bedrövlig i sprint på skidor på den tiden, jag gick aldrig vidare från någon prolog som junior. Det är först som äldre senior som jag vid någon enstaka gång åkt skapligt i just sprint (8:a på SM 2013, bland annat). Troligen var jag för klen i överkroppen när jag var yngre. Nu har jag skrutit nog. 

Idag var jag inte i någon SM-form, det kan vi konstatera. Var sjukt trött och hungrig efter fönsterputsandet. Jag åt lunch och gav mig sen av på en två timmar lång och lugn klassisk tur i Skräddarbacken. Mestadelen av passet var jag trött, seg och omotiverad, det var först under de sista 20 minuterna när jag visste att målet var nära som det började kännas lite bättre. Troligen bara inbillning, både den dåliga känslan till en början och den något bättre mot slutet. Jag körde på Elpex-fyror idag och hann hela 29 kilometer och klättrade 390 meter under mina två timmar. 

Jag börjar inlägget med att skryta och avslutar med att gnälla: dom som jobbar med vägarna här i Borlänge måste vara absolut sämst i hela Sverige, kanske världen. Föregående år och även fortfarande så är det en massa asfaltsbitar upprivna (för fiber antar jag), främst i Skräddarbacken där jag åker mest. Många är inte lagade än. Sopningen av gruset var under all kritik och det tog ända in i juni innan dom var klara. Jag vet inte om det är samma folk som håller på med allt detta och kommande & avslutande klagande, men någon måste ju stå till svars. I eftermiddags så helt utan förvarning för de boende så har dom spärrat av vägen och grävt av den precis vid oss, fredag eftermiddag! Det går inte att ta sig förbi avspärrningen ens gående.. Jag vet inte hur många bilar som fått lov att vända vid oss. Dom jobbade där en kortis och tog sen helg, hur fin får man vara?! Dom kunde väl ha informerat oss först och kanske börjat en måndagsmorgon eller något i den stilen. Slashasar. Gör om gör rätt, sådana här problem har jag inte upplevt i Falun någonsin!

Börjar sommarlovet med jobb

Nej jag har inte tvingat Amanda att färga mitt hår.. Ja, hon tycker inte att killar ska färga sitt hår. Ja, jag går med keps idag.. Nej, jag tyckte inte mitt hår blev för mörkt..

Den glade lille skiten Alfons. 

Coolast i stan. 

Tjena bloggvänner. 

Uppgång imorse, frukost och sedan direkt iväg på ett litet fönsterputsjobb. Fint att börja ledigheten med lite arbete. Jag blir väl här några timmar, lika bra att få det gjort. Därefter så blir det ett lugnt pass klassiskt, ska ju springa Ludvika stadslopp imorgon, nervöst! 

Jag känner av lite i magmusklerna från gårdagens stakintervaller, då vet man att det tog. Jag har börjat spåna på att eventuellt planera lite träning efter de tre löptävlingarna; Ludvika, Orsa och Toughrace. Den planen tänkte jag som så att jag kör något 14 dagarsblock där jag kanske en vecka endast kör stakpass utan styrka, en vecka med 2-3 styrkepass och en vecka med 3-4 stakintervaller. Hur det blir sen rent praktiskt återstår att se, men tanken är att bryta lite mönster och testa lite nya saker vad gäller träning, komma ur komfortzonen liksom. Heja Adam!

Skolavslutningsintervaller på stakning (långt inlägg)

Traditionsenligt så stakade jag idag, likt jag gjorde efter skolavslutningen 2016 och skolavslutningen 2017. En fin tradition, minst sagt!  Vad som är en mindre fin tradition är något jag glömt nämna vid mina senaste meteorologiska betraktelser under de senaste dagarna och det är DEN STÄNDIGA MOTVINDEN. Vilken riktning jag än åkte mot idag så hade jag rak motvind. För att få lite stöd för mina antaganden så kollade jag efter flaggor & vimplar och mycket riktigt, varenda jävel stad rakt emot min näsa. Inte undra på att jag är en vindallergiker när jag sedan befinner mig i grupp på tävling, samt träning. Nåväl, jag gjorde ett ganska lyckat pass ur den synvinkeln att jag inte tappade huvudet helt när de värsta vindbyarna satte in. Ett steg i rätt riktning. 

Jag började och avslutade passet med att ta mig upp till toppen av Skräddarbacken, för att få lite extra tid och höjdmeter. Däremellan så körde jag stakintervaller omkring området Alderbäcken - Täkt - Lindan. Lätt kupering, delvis böljande och en jävulsk motvind. Totalt skrapade jag ihop 45 minuter effektiv tid, fördelat på följande:

- 3 x 5 minuter AIII, 1 minuts vila mellan varje. 19,3 - 25,6 - 23,4 i snittfart och 160 - 163 - 166 i snittpuls

- 2 minuter vila

- 10 minuter 40"-20". 169 snittpuls.

- 2 minuter vila

- 10 minuter AIII. 23,2 snittfart. 169 snittpuls.

- 2 minuter vila

- 10 minuter 10"-20". 173 snittpuls.

 Jag tänkte börja det hela med 15 minuter rätt av, men tänkte att det är lättare att få bra puls och fart om jag delade upp kvarten i tre delar. Min filosofi som jag tänkt leva efter nu är att göra mer av det jag ogillar, alltså jobbiga saker och mindre av det som kanske inte är lika jobbigt, exempelvis att staka i 4-5 timmar lugnt, även om jag ska försöka få till något sådant pass också. Istället ska jag försöka köra mer hårdare pass, såsom att lyfta tungt och köra kortare, hårdare intervaller. Det tror jag ger mig bäst, speciellt nät jag blir äldre och kanske tappar dessa delar till fördel för uthålligheten som jag ändå anser mig ha en hyfsat bra naturlig förutsättning för. 

Idag kände jag på uppvärmingen att jag var skapligt pigg, musklerna kändes inte sega/trötta och pulsen var på en högre och bättre nivå. Jag gillar inte när jag är seg och knappt kommer upp i 120, nu hade jag närmare 140 uppför, det brukar tyda på att jag är pigg. Redan på den andra 40 sekunders-intervallen i 40"-20"-blocket hade jag kört mig riktigt stum och pulsen hade börjat krypa över 170, ett bra tecken! Resten av intervallerna så höll jag mig oftast över 170 (en bra riktgräns för mig), trots att det var rätt platt och att jag var ensam. 

Det absolut värsta under hela passet var det sista blocket med 10"-20"-intervaller. Där är det 10 sekunders maximal insats, idag körde jag hela 18 stavtag per intervall, vanligen brukar jag ha 15-16 ungefär, ett bra tecken då jag här försöker få upp lite frekvens och få upp lite speed. Toppade pulsen på 181 mot slutet av blocket, riktigt högt för att vara 10 sekunder långt och med dubbel vila. Bra kämpat Adam.

Jag var ute i två timmar exakt, kom 33,85 kilometer och plockade 375 höjdmeter. Jag åker ju med Leki-stavar sedan mitten av förra sommaren, som ni vet. Jag har inte kört alla stakpass med dom, men nästan. Sedan jag fick mina stavar så har jag använt samma rullskidsholkar till dom (Leki Rollertip Fin Vario) och jag har inte slipat dom än, helt sjukt bra! Nu börjar dom kanske behöva slipas, men att dom håller så länge är helt fantastiskt i en djungel där jag kan tycka det är svårt att hitta bra spetsar. Jag brukar försöka använda dom så länge det går innan jag börjar slipa dom också, för då brukar härdningen i dom bli sämre och det kräver en mer frekvent slipning. Dessutom så är jag sjukt dålig på att slipa spetsarna. Har ni något bra tips där? Jag använder en dremel från Biltema, med en diamantslip från Clas-Ohlson.

Fin skolavslutning

Då har jag varit med på ytterligare en skolavslutning. Den första på detta jobbet och denna skolan. Alltid lika vackert och rörande! Dagar som denna gör jobbet på skolan värt. Så fint att sjunga ”Den blomstertid nu kommer” och ”Du gamla du fria”, med flera. 

Nu väntar en efterlängtad ledighet, innan jag den 22:a augusti går på jobbet igen, samma skola, samma klass och samma elev. Rutiner och inga stora förändringar, det trivs jag med! 

Nu till något annat. Fy fan för er som klagade på värmen förut, nu ser ni vad ni ställt till med: svensk sommar i sitt esse, gråmulet och småkyligt. Besvikelse. Bara att gilla läget och göra jobbet som skidåkare ändå. Idag väntar stakintervaller, hörs efter det!

Längsta löppasset för året

Ja, den enda fördelen med att det aldrig är sol i Sverige (vi har nog haft våran sommar nu är jag rädd, nu väntar ett halvår med regn och pissväder) är att jag törs ge mig ut i skogen på löpning, utan att vara rädd för ormar. Jag inbillar mig att dom inte är framme lika mycket när det är kallt, blött, regn och pissväder. Nu väntar som sagt en sommar med nyss nämna väder och nästa fredag vänder det för att bli mörkare igen. Men vi ska väl inte vara så negativa nu, det var en väldigt angenäm löptur jag var ute på tillsammans med vår hund Boss. 

Idag så var jag så pass wild and crazy att jag sprang i både orienteringsbyxor och med mina Inov8 x-talon 212 en farlig kombo på stigarna. Benen och kroppen kändes bra i nästan två timmar, inte så konstigt då det tidigare längsta löppasset för året legat på cirka 1,30 timmar/15 kilometer. Ett välbehövligt pass för kommande löptävlingar och för den allmänna härdningen av kroppen, få träningstyper är så effektiva som just löpning! 

Turen jag sprang var: Hyttbro - Halla fäbodar - Trons fäbodar - Snickarbodarna - Muskboberget - Åkersmyran - Tjärnaberget. En lagom tur på 25 kilometer (endast fem kilometer från skamgränsen på 30), 2,30 timmar och 600 höjdmeter. 

Imorgon tar vi skolavslutning och efter det firar vi med stakintervaller, heja!

Dagen före skolavslutningen

Näst sista dagen av jobb på ett tag nu. Eller ja, jag ska putsa fönster på fredag. Annars blir det ledigt ända till 22:a augusti. Välbehövligt och skönt. Är lite sliten nu, det blev dåligt med sömn även i natt, Alfons har varit gnällig på nätterna nu ett tag, kämpigt. Innan han började gnälla i natt så låg jag mest och väntade på det, kunde inte koppla av. Bara att försöka bita ihop, det vänder snart. 

Vi hade en fin dag igår jag och Alfons. Förutom matlagning (omelett till lunch och köttfärsbiffar till middag) så gick vi två promenader på totalt 12 kilometer och satte ihop en ny joggingvagn vi fått hem. Jag har också beställt en ny landsvägscykel här i veckan, den längtar jag efter. Tanken är att antingen sälja min gamla, eller ge den till Amanda. Ibland får man tillåta sig själv att köpa något kul. 

Lite sliten i musklerna sedan gårdagens gym. Idag väntar det ett lugnt distanspass på 2,30 timmar. Antingen skaterull (om det inte är blött) eller löpning. Skönt. 

Tre fina bilder från gårdagen, plus den nya joggingvagnen: