Tre roliga timmar

Adam Larsson - Jag - Måns Sunesson

Tjenare.

Nya träningstimmar är avverkade. Till vilken nytta kan man fråga sig? Svaret på den frågan kanske vi aldrig får... 

Vi åkte bort till Lennheden idag, fina vägar längs med Dalälven. Men lite väl mycket löv, så troligen sista vändan där för året. Jag var rätt seg, trött och osugen på att träna under i princip hela passet idag. Enda gången jag tände till var när vi halvvägs in i träningen slog till med tio impulser á 20 stavtag, där kändes det riktigt lamt till en början, men rätt så bra på slutet. 

Hade en bedrövligt låg snittpuls på 103, men så kan det ju vara ibland. Vi var i alla fall ute i tre långa timmar och hade roligt. 

Nu efter träningen så har jag tvättat Benzen och sedan ställt in den i garaget, sköna känsla!

Lördags-svammel

Mina två fina

Hej mina vänner. 

Lördag och bara någon dag ledig ytterligare, till jag på tisdag återgår till jobbet igen. Ja ja, det ska väl gå det med. Bara att bita ihop. Har ju fått en fin tid ledig och en fin period med träning både i sommar och nu. Troligen blir jag ju ledig vecka 44 också. Så det borde inte gå någon nöd på mig! Behöver ju jobba också, så det trillar in deg. Igår så såg vi till att spara lite pengar genom att gå till Willys, handla billiga varor på extrapris, använda en medhavd tygkasse och stannade till på hemvägen för att ta upp två pantburkar. Pengar ska sparas! 

Nu ska jag ta ett litet stakpass med mina träningskombattanter och imorgon blir det Hackmora bergslopp. Mäktigt!

Ett fint löppass - och ormjäveln låg kvar!

Stannar till vid Bjusan och tittar ut över det stilla vattnet. Andades en sekund och tänkte över livet. Trivs rätt bra ändå, mycket har hänt de senaste två åren och det mesta åt det positiva hållet

Jag tog en ny, nästan exakt samma löprunda som jag sprang med Adam Larsson i onsdags. Skillnaden idag mot då var att jag sprang en extra backe upp till Snickarbodarna (500 meter, 60 höjdmeter) och sprang totalt 25 minuter snabbare. Förlåt Adam, men jag måste ju få hålla AI-puls. 

Inatt så låg jag helt seriöst och var orolig över den där ormen vi såg. Funderade på att åka rullskidor istället, för att slippa råka på orm(en). Jag frågade till och med Amanda om hon trodde att ormen skulle ligga kvar, men hon lovade dyrt och heligt att den fan skulle vara flera kilometer bort. Jo hej, när jag sprang förbi orm-platsen så låg det aset där idag igen, med huvudet mot stigen, men på höger sida denna gång. Lika levande som senast. Kolsvart och äcklig. Hur är det ens möjligt?! Den jäveln har fått smak på människokött, det ger jag mig fan på. Min ormfobi är inte av denna värld. Jag skrek lika högt denna gång, som sist.

Kolla på de två bilderna nedan, pulskurvan från mina löppass, de två cirklarna runt pulstoppen påvisar tillfället då jag träffar på mördardjuret:

I onsdags

Idag

Förutom debaclet med nyss nämnda möte så var det ett fint och bra löppass. Totalt 2,40 timmar, 575 höjdmeter och 25 kilometer exakt. Kroppen kändes bra och benen börjar bli mer vana vid löpningen. Det är (förutom alla jävla ormar) så fruktansvärt härligt att springa i skogen, bästa träningsformen skulle jag nästan säga. Speciellt här omkring Tjärnaberget och Muskboberget, maken till fina vändor är svåra att hitta. Men såklart har dom väl finare och tuffare vändor i Skåne, Torsby och Göteborg... Bättre bloggare också.  

Boss är helt utom sig av lycka när han får komma med ut och springa. Han står och skriker/ylar vid dörren i flera minuter innan. Sen drar han iväg som ett skott till en början, innan jag släpper honom lös och han får kuta fritt.

Myrpassager är inget någon av oss gillar. Boss sjunker ner med sina smala tassar och jag gillar inte att bli blöt/skitig.

Ny cykelvagn till Alfons

Igår så var vi till paketuthämtningsstället för att hämta hem denna mäktiga cykelvagn. Det är en Active från Nordic cab. Tog inte lång tid alls att fälla upp den, man behövde inte montera annat än hjulen, enkel att förstå sig på och ganska så snygg. Inuti den såg det riktigt mysigt ut också, en sådan hade jag velat åkt i som barn. Ska bli riktigt skoj att få testa den framöver. Förutom cykelvagn så kan vi med hjälp av tillbehören vi fick med använda den som vanlig barnvagn, joggingvagn och även som skidvagn!

Nu ska jag ut och springa med Boss!

Ångestintervaller x 10

"Klasskillnad"

Foto; Måns Sunesson

Idag var det tufft. Visste ju redan innan hur jävla ont det skulle göra. Sjukt det där egentligen. Vanligen så glömmer man (iaf jag) bort mellan gångerna hur jävla jobbigt det är att köra riktigt hårt. Man förtränger det liksom. Just efteråt är känslan så sjukt skön och jag känner en stor lättnad. Efter några timmar så brukar det dyka upp ett konstigt sug till att vilja prestera igen och göra det bättre. Sen ju närmre man kommer nästa tuffa pass, desto mer ångest och tvivlan känner jag. 

Idag var det ren och skär ångest i detta ögonblick, precis innan första intervallen:

Adam Larsson tänker fan inte bjuda något Boråsföretag på gratisreklam på sitt vätskebälte

Nåväl. Jag hade med mig Måns och Adam idag. Visserligen skejtade Adam, jag stakade (såklart) och Måns använde helkropp lite drygt hälften, men vi peppade varandra bra. Det som är så härligt när vi har ett sådant här välfungerande team här i Borlänge, alla peppar alla och vi ställer verkligen upp på varandra. Grymt! Ingen är allergisk för att ta vind på näsan heller.

Något som jag tycker kan göra ångesten värre är när man kör som idag: upp- och nedför samma backe. Vilket oftast blir lite längre vila och man hinner fundera än längre på hur jobbigt och roligt detta egentligen är. Nog gnällt, vi tog oss igenom passet med bravur.

Såhär körde vi:

Fem block av: 4 minuter A3+ - 2 minuter vila - 1 minut max

- På fyraminutrarna så kom jag mellan 1,21 och 1,26 kilometer, plockade 40 höjdmeter och snittade 18,2 till 18,8 km/h. 

- På enminutrarna så kom jag mellan 340 och 370 meter, plockade 10 höjdmeter och snittade 20,3 till 21,7.

Fick verkligen veta att jag lever idag. Bra pass och bra skalle!

Söta

Han är söt den här lilla jäkeln vi fått hem till oss alltså. Även Amanda är rätt så söt:

På insidan av badrumsskåpet så satte hon upp dessa ”rivlappar” i slutet av graviditeten. Igår så sprang hon en kilometer faktiskt (tror dock hon inte får det egentligen, med risk för framfall osv). Påhittigt och gulligt i alla fall. 

Snart ska jag ut på ett intervallpass igen med rullskidor och stakning som fokus. Tror inte jag kommer vara eller känna mig riktigt lika söt som de två jag nämnde nyss. 

Snabbt och effektivt på gymet

Efter dagens första pass så åt jag lunch och tog det lite lugnt. Sedan så åkte vi till BVC för vikt- och längdkontroll av Alfons. Väl hemma igen så åkte jag ner på gymet för att bränna av följande:

Chins med chrunch 3 x 8

Enbensknäböj 3 x 5, 60 kilo

”Stakning” på knä i cablecross 3 x 6, 73 kilo

Magchrunches i cablecross 3 x 6, 109 kilo

Bänkpress 3 x 5, 77,5 kilo

Latsdrag 3 x 5, 82 kilo

Stakkast med medicinboll 3 x 8, 10 kilo

TRX-styrka i 20 minuter 

Bra pass som tog där det skulle. Pratade även med chefen på Actic Maserhallen om att jag ska hålla en liten genomgång på SkiErg där under oktober för medlemmarna. Det gäller ju att ställa upp när jag får chansen att träna där!

Tre timmar löpning med ormträff

Tja!

Hade bestämt med Adam Larsson att vi skulle springa från mig klockan 08,30 imorse. Vaknade klockan 03,00 av att Alfons skrek, så jag gick upp och fixade mjölkersättning åt honom. Nästa gång jag vaknade så var klockan 08,07. Hann ändå med att både koka, samt äta ägg och byta om till klockan slog 08,31. Snyggt. 

Tillsammans med Boss så sprang vi iväg, upp över Tjärnaberget, Bjusan, Halla Fäbodar, Trons fäbodar, Snickarbodarna och tillbaka igen över Muskboberget. Innan Muskboberget så försökte vi oss på en Photoshoot, gick sådär först:

Därefter fick jag till ett gäng suddiga bilder (högst upp i inlägget). Hade ej ro i kroppen till att göra fler försök då Adam inte stannar sin pulsklocka och jag gör det. Skillnaden i tid mellan oss blir så stor då. 
På väg upp till Muskboberget så skriker jag till det högsta jag kan när jag ser en äcklig jävla ormjävel som ligger precis på/bredvid stigen. Troligen en huggorm då den var helt svart, snokar brukar ju ha två prickar bakom nacken. Usch vad livrädd jag är för ormar alltså. Trodde inte dom var framme den här tiden på året, speciellt inte när det är molnigt och lite regn i luften. 
När vi nästan var hemma så ropade en uppskattningsvis elvaårig tjej på oss i skogen, hon hade orientering med skolan och hade kommit vilse. Vi lotsade då henne ner till bebyggelsen igen. Skönt att fylla på karmakontot lite. 
Totalt skramlade vi ihop 3,05 timmar. I eftermiddag så tänkte jag köra ett pass på gymet. 

En timme tröskelstak med impulser

Nöjda killar efter avklarad långintervall. Jag kör den fotokromatiska linsen, med Radar EV-bågen. Linsen är riktigt nice och ändrar färg efter rådande förhållanden, från helt klar vid dimma, till mörk vid solsken.

På dagens pass var vi fyra personer: jag, Adam Larsson, Jonatan Palander och Måns Sunesson. Jonatan och Måns kom med bil till mig, vi tog oss sedan med rullskidor bort till Adam. Efter en uppvärmning på drygt 40 minuter så var vi ute i Brusala och skulle dunka igång vår långa tröskelintervall. Planen var en timme, med en impuls och byte av person i front var sjätte minut. Vi började med att åka in vid Vallmora, därefter ut till Smedsbo och riksväg 293, sedan bort till Gamla Berget i Falun där vi vände och slutligen gick vi i mål i Smedsbo. Bra pass och bra känsla. Här är siffrorna från tröskeldraget:

1,00,00 timmar, 22,16 kilometer, 230 höjdmeter, 167 snittpuls, 181 maxpuls, 22,16 km/h snitthastighet

Verkade fungera bra med ersättning

Inte så trött som jag ser ut faktiskt. Har mest nackspärr, blir en lite annan sovposition med Alfons bredvid vid huvudhöjd i babynestet. De senaste kvällarna så har vi lagt oss typ klockan 21-22, för att få en någorlunda lång totalsömn åtminstone, har väl funkat rätt bra för mig och lite mindre bra för Amanda. Vi gav Alfons Sempers modersmjölksersättning igår och lite inatt. Tycker att han var lite lugnare under gårdagen i alla fall, så vi testar vidare med både ersättning och mjölk. Tack för alla tips ni kommer med. Det märks att folk blir mer engagerade när barn är inblandade, mitt idrottande däremot verkar ju dom flesta skita i, men så kan det väl vara. Klart att våra kära barn är viktiga. 

Jag ska strax ut på ett rullskidpass med sällskap. Planen är en lång tröskel. Fint så. Återkommer efter det. Och kolla gärna in min till salu-sida!