Seger dag ett i Raiden

 

 

 

 

Det var slitsamt det där. 58 kilometer tar ut sin rätt. Men vilken dag och vilka fina vyer vi bjöds på! Skidpropaganda när jag idag sopade hem mitt åttonde långlopp i karriären. 

Vi blev snabbt tre personer i klungan, den slutliga tvåan Jonathan Hedbys var lite mer sugen att hålla fart än mig i början. Dessutom låg min bror med oss i närmare sju kilometer, innan han dessvärre fick ge sig. Efter sju kilometer bjöds det på ett spurtpris som jag tog hem. Därefter så turades vi om att dra i ett lagom tempo, vi hade jämförbara skidor, jag åkte på mina Fischer double poling. Kroppen kändes väl sådär, varken bra eller dålig, men dock mycket bättre än Vasaloppet, så det var ju skönt. 

Jag hade en väldigt hög puls idag, det var lite märkligt, men så kan det vara ibland. Kanske höjden? Eller inte. 

Spåren var väl lite sisådär på sina ställen och likaså ganska bristfällig skyltning, vi höll på åka fel minst en gång. Men vad gör det en dag som denna?! Det var ju dessutom fina miljöer och soligt som skräcken som sagt. Kan tycka att det är jobbigt mentalt att inte känna till hur banan går, men jag höll hela tiden koll på distansen via min gps-klocka, det är en skön trygghet. 

Med cirka två mil kvar så råkade Hedbys tyvärr ramla i en utförsbacke. Jag frågade om allt var okej och fortsatte sedan åka i ungefär samma takt. När jag vände mig om och såg att han var uppe och på banan igen så gasade jag på lite mer. Höll en fart omkring tröskeln, så att jag kunde öka ifall han skulle komma ikapp igen. Men det gjorde han inte som tur är för mig. 

Kul att få vinna ett lopp igen. Nu är jag dock helt jävla slut och ligger utslagen i soffan. Blir spännande att se hur jag ska orka skejta 42 kilometer imorgon.. 

Siffror från klockan:

2,37,51 timmar

58,19 kilometer

171 snittpuls

187 maxpuls

550 höjdmeter

Towards raiden

 

Tjo!

Raiden, raider. Minns ni när twix-chokladen hette raider? Det gör jag. Sidospår. Skidspår idag; Lövåsen - Idre, 58 kilometer med start klockan 10,00 vid Lövåsgården. Solen lyser som aldrig förr, minusgrader och molnfritt. Ser ut att bli en bra dag!

Ett galet fint pass (ej skämt)

 

 

Det är inte ofta jag säger det, men idag var det kul att åka skidor. Det klart trevligaste passet på hela vintern. Kanske det enda trevliga? Jag är inte ens ironisk. 

- Det var rälsspår och skidorna flög fram 

- Månen lyste så klart att jag kunde åka utan pannlampa och ändå se klockan 

- Snirklade mig fram längs fjällbäckar runt fjället och bitvis på den röd-gula 18 kilometersslingan

Tränade i en timme helt utan måsten och jag bara njöt. Sjukt skönt!

Imorgon kör vi raiden; 58 kilometer stakning, start klockan 10!

Idre fjäll idag och joggingvagn

 

 

Jag och Jone passade på att kolla på åkarna under nattvasan, här ifrån vägövergången halvvägs upp i första backen 

Fredagsfeeling?! Helg igen alltså och skidsäsongen håller i sig. Idre raiden imorgon och söndag för min del. Spännande lopp, helt klart. 

Efter jobbet så drar vi uppåt mot Idre fjäll där vi ska spendera helgen. Fint att få komma iväg lite igen, förhoppningsvis till en något mindre ångestfylld resa än den förra helgen. Tänkte att jag skulle försöka köra ett väldigt kort och lätt pass där uppe ikväll, bara för att få röra på mig och få igång systemen lite. 

Väskan är packad och jag är redo för avfärd! Hörs senare! 

Har börjat fundera lite på det här med barnvagn, joggingvagn och så vidare. Vad har vi på joggingvagn  Skulle nog behövt en sådan. Kan vi lösa sponsring på en dito?

Skateintervaller

Betade av ett intervallpass idag, mest för att ha det gjort. Jag lyckas alltid pricka århundradets sämsta före när jag ska köra intervaller, idag var inget undantag. Jag har nog aldrig någonsin åkt i tyngre före, inte bara för att det var tre plusgrader, det låg blöt nysnö i spåret dessutom. Tror det hade glidit lättare på en oklippt och blöt gräsmatta. Då fattar ni kanske?! Det tvärhögg som om jag hade rödklister under hela skidan. Behöver kanske inte säga att jag blev less? "Såhär kan det vara på en världscup", det citatet har man ju hört förr, men det vete fan och dessutom så ska jag inte åka någon världscup, så då har man all rätt i världen att bli less på förhållandena.

Tre intervaller betades i alla fall av, trots rejält träningsvärk så fick jag i alla fall upp pulsen till bra nivåer, det var ju åtminstone bra. Dessutom så kändes kroppen skapligt pigg ändå. Under uppvärmningen så körde jag först fem stycken impulser i tapetklistret, därefter följande intervaller:

- 15 minuter, 4,90 kilometer, 170 snittpuls, 178 maxpuls, 95 höjdmeter

- 10 minuter, 3,24 kilometer, 167 snittpuls, 174 maxpuls, 60 höjdmeter

- 5 minuter, 1,80 kilometer, 164 snittpuls, 172 maxpuls, 30 höjdmeter

Vilan mellan intervallerna var fem minuter. Ett lagom pass.

Blivit så fet att det dryper av mig

 

Gårdagens middag; sötpotatis, halloumi, hamburgare, bacon, ost, grönkål och bearnaisesås. Inte undra på att man blivit fet. 

Vägde in på 74 kilo idag, trots fasta i två dagar och skippande av frukost igår. Inte ändrat något knappt, men ändå har jag gått upp i vikt på slutet. Börjar få panik. Allt och alla svar i livet kan härledas till vikten på vågen; form, mående, fin eller ful och så vidare. Nu måste jag ta till krafttag mot den här feta lekamen jag släpar runt på. Så här kan vi inte fortsätta i alla fall. Känner mig lite svullen i magen och allmänt plufsig. Jag får fortsätta i min utslagna väg så vänder det nog snart. Hoppas på många givande toalettbesök och en dalande viktkurva igen. Det vi dock kan konstatera är att det är kosten och inte träningen som gör dig smal. Som jag sa till Linus Larsson igår när han påpekade att jag eventuellt gått lite för hårt med fastan och således tappat formen: "Det är väl fan så mycket viktigare att vara deff och lätt, än att vara i form och vara pigg!"

Jävlar i min låda vilken träningsvärk jag har idag, kanon!! Min bål vägrar lyda hjärnans signaler, perfekt att jag lade in ett lite tuffare pass igår. Snart får jag lägga av med maxstyrkan också, det kanske kan göra sitt till vikten. 

Idag så tänkte jag dra till med ett rätt så lätt tröskelintervallpass på skateskidorna  för att få igång på hjärta och lungor igen. 

Kanske hör jag av mig ikväll?!

Tränat i fyra timmar

Fick träna i solnedgången med iOla Nyberg och Linus Larsson idag

Efter rättegång och därefter lunch så var det dags för det första träningspasset sedan misären mellan Sälen och Mora. Tänkte att jag lika gärna kunde träna på idag när jag var klar efter lunch, så efter mitt maxstyrkepass så körde jag tre set (kört ett set under hela säsongen) på mitt TRX-program och därefter blev det tre timmar stakning uppe på Lugnet. 

Styrkan gick rätt så bra faktiskt, även om TRX:en var sjukt jobbiga med de två ytterligare seten. Skidåkningen kändes väl sisådär, men det hade kommit mycket nysnö, spåren var precis nydragna och det var galet löst för stavarna. Men jag brydde mig inte så mycket om varken det eller den låga farten, planen var ju ett riktigt lugnt pass. 

Vikterna på maxstyrkan:

- Bänkpress: 3 x 85 kilo + 1 x 95 kilo

- Enbenspress i maskin: 3 x 141 kilo + 1 x 150 

- Magchrunches i maskin: 2 x 5, 91 kilo

- Latsdrag: 3 x 95 kilo + 1 x 105 kilo

- Tricepspress med hantlar: 3 x 17,5 kilo + 1 x 20 kilo

In the court

 

Massage och vilodag igår. 

Rättegång idag. Från när jag blev utsatt för misshandeln förra året. Från en mycket fin en. 

Ledig resten av dagen! Efter rättegången väntar styrka och sedermera stakning. Träningen lär ju göras trots att Vasaloppet är avklarat. 

Raiden i helgen och kommande(?) Vasalopp

 

 

I helgen ska jag ställa upp i något spännande. Den gamla klassikern Raiden är tillbaka! En tvådagarstävling med jaktstart:

- Dag ett, 58 kilometer klassiskt: Grövelsjön - Idre by

- Dag två, 42 kilometer skate: Idre fjäll - Särna

Ett roligt upplägg kan jag känna. Jag var lite sugen på detta loppet tidigare under säsongen, men jag ville avvakta tills efter Vasaloppet för att se hur pass peppad jag skulle vara. Glädjande nog så är jag sugen på att tävla, så jag slängde iväg en anmälan igår. Planen är att bo uppe på Idre fjäll, bokade en stuga där idag. Det blir jag, min bror Jonatan och kanske Amanda som åker upp. Någon av er kanske vill vara med som support ifall inte min gravid-Amanda har kraft att följa med? 

Vi slänger in ytterligare en vilodag för säkerhets skull idag. Kan vara välbehövligt, framförallt mentalt efter Vasaloppet. Så får jag smyga igång med lite träning imorgon igen, det känns som en bra plan. 

Har så smått börjat fundera på träningsupplägg inför nästa år, egentligen inget konkret. Men jag vill ju göra några små förändringar, även om det fungerat bra i stort så gäller det ju att ändra några saker för att försöka utvecklas än mer. Nu vet jag ju inte alls hur det blir efter augusti och barnafödande. Träningen får nog stå tillbaka en del då, men fram tills dess är det fullt blås som gäller, därefter verkligen skala av träningen och bara köra bra och viktiga nyckelpass. Tror det upplägget blir bra ändå. Med detta träningsår på planerade 700 timmar i ryggen så tror jag att jag har en fin grund att stå på. Sen är det ju såklart svårt att spekulera i timmar till nästa år, timmarna är ju inte allt heller, men en fingervisning på hur väl man gjort jobbet är det ju åtminstone. Tror det blir bra faktiskt, spännande med nya och mer viktiga uppdrag här i livet! 

Lite detaljer jag funderat kring inför nästa år för att bli lite bättre (OBS, inget bestämt eller spikat):

För att prestera bättre i Vasaloppet:

- 1-2 tävlingsfria helger i början/mitten av februari. Träna på hårdare under en period för att få en formtopp mot Vasaloppet. Dessutom för att få återhämta mig mentalt. 

- Staka lite mer på tyngre rullskidor; 4:or eller 4-3:or. 

- Några fler stakpass under vintern, både långpass och intervaller. 

- Utveckla min stakning på platten, för att slita mindre uppe på myrarna. 

Detta hoppas jag kan kan hjälpa mig att få en bättre lokal kapacitet i stakningen och på så sätt kunna staka med högre puls och närmare mitt maximala syreupptag. Dessutom så måste jag försöka få bort hjärnspöket kring Vasaloppet, alltså att avdramatisera hela spektaklet. Där tror jag en bebis kan vara ett steg i den riktningen, men i övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska lösa den frågan. Än. Några lösryckta och ej helt genomtänka idéer, men jag har sått några frön i huvudet som till slut ska bli en bra träningsplan. 

Mitt Vasalopp 2017

 

Sliter som ett as på myrarna tillsammans med damtäten. Väldigt ogodkänt insats

Placeringsraden på mina åtta Vasalopp (2010-2017):

63:a - 74:a - 86:a - 74:a - 92:a - 48:a - 73:a - 104:a

Förstörde alltså min "fina" trend på tvåsiffriga placeringar. Nästan det jag är mest missnöjd med. Fy fan alltså. Mycket bedrövliga tankar som for igenom huvudet igår. Hur jag skulle bli hånad av alla på sociala medier och så vidare. Var jävligt nära på att bryta bara för det också. Men är ändå glad att jag bet ihop och vände den sjukt dåliga trenden en aning i alla fall. Något som är rätt "skrämmande" nu efteråt är att lättnaden för att Vasaloppet är avklarat är större än besvikelsen över att jag misslyckades fatalt. Mycket talar för att det där loppet är ett stort hjärnspöke för mig. Jag har ju i princip underpresterat alla år här. 

Utan att skryta för mycket så är det ju en del åkare på placeringar 20(+) - 60 som jag slår/slagit på "vanliga" långlopp. Jag vet ju att Vasaloppet är mer än dubbelt så långt som de vanliga skidmarathon-loppen jag åker under vintrarna, och många brukar inte klara av den långa distansen fullt ut, men just där tycker jag inte skon klämmer för egen del, eftersom att jag i princip alltid avslutar bra och plockar placeringar på Vasaloppets slutskede. Och just distansen tycker inte jag är speciellt jobbig, missförstå mig rätt här.

Jag fick en rätt dålig start igår, från mitt spår långt till vänster i färdriktningen. Kom in i backen och det var tjockt med folk åt alla håll. Försökte intala mig att det var bra och att jag istället fick spara krafter, ju längre in i backen jag kom så kändes det bara sämre och sämre, trots att jag inte hade fritt spår före sista halvan. Så jag tror inte att jag kunnat åka fortare även om jag fått en bättre start, surt. Plockade några platser på slutet av backen och kunde ansluta till en liten grupp framför strax efter toppen. Redan några meter in i backen så började min ländrygg att krampa, jag hade ju känt tendenser till kramp i några dagar innan, men trodde det mest var nervositet (vilket det säkerligen var också). Ryggen krampade ihop totalt och ju djupare jag andades, desto värre blev krampen. Trist. 

Uppe på myrarna efter backen så hade jag förhoppningen att kunna plocka placeringar och att ryggen skulle bli bättre. Jag plockade faktiskt några placeringar, och kom in i en större grupp, men ryggen fortsatte krampa och jag fick slita för varje meter jag åkte, trots att jag låg i rygg och trots att skidorna gick bra. Åkte på skateskidor igår, för första gången denna säsong, anledningen till det är så enkel att dessa skidor gled bättre än de klassiska. Vi brukar testa vallatoppningar på skateskidorna nämligen, och sen visade det sig så att de kändes lenare när vi testade dom mot de klassiska. 

Jag hängde i så gott jag kunde på myrarna, ner till Mångsbodarna, Tennäng och nästan hela vägen upp till Risberg så låg jag med min klunga. Men det var inte mer heller. Eller i vissa väldigt korta sekvenser så kändes det bättre och jag började tänka att jag skulle upp och bomba i klungan för att gå ikapp framförvarande åkare, hann knappt tänka klart den tanken före den dåliga känslan kom tillbaka. Hade liksom inget tryck alls i musklerna, allt var på halvfart. Hade ingen kramp förutom i ryggen, inte ansträngd alls i flåset, men det fanns ingenting att åka fort med. 

Pappa stod och langade dricka strax innan Risberg, så jag stannade till där en kortis och tänkte bryta. Min dricka hade frusit i slangen, så jag kunde inte nyttja den (drack totalt 6-7 gånger bara under hela loppet). Jag tog beslutet att fortsätta loppet ändå, men bara för att ta mig i mål, i backarna efter Risberg mot Evertsberg så stod jag nästan still, tog mig med nöd och näppe upp. Just innan Evertsberg så kom en klunga med 90% knytnumnerlappar (led 1 och bakåt) ikapp mig, lyckades hänga med dessa igenom kontrollen och ner mot Vasslan. Låg dock sist i klungan i utförsbackarna och tappade mot de främsta i klungan då vissa är oerhört bedrövliga på utförskörningar såhär långt ner i leden. 

I backarna upp efter Vasslan så fick jag upp farten en aning och började plocka lite placeringar. Hamnade i en okej klunga och fick bra draghjälp. Efter Hökberg så fick jag höra att vi var drygt 1,5 minut efter damtäten, kändes sådär. Men vi fortsatte vår jakt och plockade folk med lägre startnummer. Det gav en liten nytändning. Började känna att jag utan problem kunde åka med min klunga, men så fort det blev en fartökning så släppte jag. I de korta backar som finns längs spåret så slet jag oerhört, där brukar annars min styrka vara. 

Det flöt på förbi Läde, Krångåsen och Eldris. När vi närmade oss Hemus med tre kilometer kvar så hörde jag helikoptern som följde damtäten, trodde dock aldrig att jag skulle hinna ifatt. I Moraparken med 1,5 kilometer kvar så låg jag 35 sekunder efter Britta. Med en fin avslutning så lyckades jag precis passera henne på upploppet, innan hon slog av för att ta segerkransen. Viktigt det i alla fall. Behöll sviten med att inte få stryk av en dam, även om det är en ganska dålig tröst efter ett mycket mediokert lopp. 

Jag är rätt besviken efter loppet. Besviken att kroppen inte svarade som jag vill. Tror det är mycket mentalt. Jag tror också att alla tävlingar och resor i samband med jobbet har gjort mig rätt så sliten mentalt. Det har varit svårt att ladda om. Men jag lyckades ju med årets stora mål att vinna långloppscupen. Vill jag åka bättre på Vasan så tror jag att jag behöver lägga in en träningsperiod med eller utan tävlingar i februari på cirka två veckor, med mer stakning dessutom, för att få en ny formtopp inför första söndagen i mars. Dessutom så måste jag lära mig att inte bli så stressad och uppjagad inför just Vasaloppet. 

Idag gick ju solen upp ändå, jag känner mig väldigt harmonisk och lugn över att Vasaloppet är avklarat. Kroppen känns inte alls trött eller seg. Men efter att ha gått på "halvfart" i nästan 90 kilometer så borde jag ju inte bli så sliten. Nu blickar vi framåt. Jag har ju stora saker på G i augusti och dessförinnan ska jag avsluta en skidsäsong, ett träningsår och även dunka in nya träningstimmar!!