Fick träna med Kalle Gräfnings och
Lars Suther idag, det brukar jag ju tycka är kul. Att få träna med likasinnade och tomtjåla om allt mellan himmel och jord. Två timmar idag, runt femtonkilometern, VC-banorna och elljusspåret, i bitvis en decimeter nysnö. Det var inget jag la särskilt stor vikt vid, jag hade huvudet på helt andra ställen..
Brukar ju vara rätt öppen här på bloggen, och så även AFK, så jag kan väl lika gärna fortsätta med det.
Har ju haft ju lite kämpigt i perioder fram och tillbaka. Det är väl klart att mycket ligger hos mig, men det blir mer utlöst av en person än av annat. Denna personen har jag inte pratat med på fyra månader, inte hört av mig ett dugg till denne, och således byggt upp vad jag trodde var en stark mur. Det tog ett samtal för drygt en vecka sedan, och så var allt raserat igen. Nu har jag åter blivit lovad guld och gröna skogar, men på en distans av X antal mil och i ett annat land, på en obestämd tid, troligen år(atal?). Problemet är att jag ej önskar varken det långa tidsspannet, eller den tidsrymden. Men samtidigt så känner jag ju att känslorna är minst lika starka nu som förr. Det har jag även fått hört att detsamma gäller motparten också, angående känslorna. Men jag tvivlar och vet ej hur jag ska förhålla mig till denna minst sagt jobbiga situation, som kanske inte ens egentligen borde vara jobbig om jag har/får ett annat synsätt på det hela?!
Det enda jag vet är att jag under en period innan och efter Kina varit glad och mått bra. Och verkligen njutit av ensamheten. Dock trängt bort och rymt ifrån tankarna på personen i fråga. Nu är det som sagt upprivet igen och det enda jag kan tänka på är det jag tidigare rymt i från.
Förstår inte riktigt vad jag lider av, men något allvarligt bör det ju vara.
Vi avslutar väl med något positivt:
- Kändes rätt bra i kroppen idag, bara lite trött i skuldrorna.
- Hade ändå bitvis kul med Kalle och Suther. Speciellt åt mycket av det roliga Suther berättar om.
- Skidorna gick lätt.
- Hade i morse gått ner två kilo sedan början av veckan.
