Birken 2016 och träning framöver

Drog en liten bläddring i det gedigna fotoarkivet jag samlat på mig i mobilen. Denna bild är tagen cirka 15 minuter innan startskottet för Birkebeinerrennet 2016. Första och enda gången jag åkte det loppet, plats 67 slutade det kalaset på!

Idag är det en ny dag i jobbandets tecken. Jag cyklade imorse till jobbet och för första gången på en tid så var det ett till största delen fint underlag på vägen. Kanske börjar det bli vår nu! Den är efterlängtad i alla fall. 

När det kommer till träning denna veckan och kanske även ett antal veckor framöver så tänker jag att jag försöker träna på efter känsla. Jag försöker hålla igång så bra jag kan, åka lite skidor och försöka smyga igång löpningen också. Ska försöka få till intervaller, framförallt på löpning och sedan lite underhållande styrka. Resten får bli lite efter känsla, väder och smak. Jag får tillåta mig själv att kanske ta det lite lugnare nu några veckor, men jag känner mig själv alltför väl och vet hur det kommet bli, troligen kommer jag träna på som vanligt ändå. Som det ser ut nu så blir det dock inga mer skidtävlingar denna säsong, skönt att få varva ner lite och slippa resandet. 

Dagens träning blir något av följande: löpbandsintervaller, styrka eller skidor distans!

Vilodag och andra saker

Från morgonens frukostbatalj. Om ni undrar vad han äter så är det en variant på pannkaka/omelett där vi har blandat ihop och steker: ett ägg, en halv banan, lite havregryn och några blåbär. En ganska nyttig, enkel och god frukost. 

Efter de två löpdagarna så trodde jag att benen skulle vara mer ömma än vad dom är. Faktum är att jag inte känner någonting i dom, skönt. Jag gick förvisso med stödstrumpor hela dagen igår efter träningen, det kan ju ha snabbat på återhämtningen en aning. Annars så inbillar jag mig ändå att jag är i en okej fas rent löpmässigt inför våren och sommaren. Jag tänker att jag ju fått något litet pass på löpbandet, men framförallt ett antal löpningar till och från gymet, där jag har sprungit i sub 4,30 min/km-fart. Det har nog gjort att "förtvinandet" av löpmusklerna gått långsammare än om jag bara åkt skidor under vintern. Sen är jag ju också helt övertygad om att du inte blir bättre på att springa om du joggar i "skidåkartempo" på distanspassen, det är bra för hjärta/lungor, mitokondriebildandet och hela den biten, men du blir inte bättre av att springa fort. För att bli det så gäller det att stå på lite mer när man springer. Tanken är att jag ska försöka få till lite sådana pass sen i sommar, bara mina ben och min kropp håller. Jag hade ju en jäkligt härlig känsla i löpningen under hösten och dessutom tyckte och tycker jag det är riktigt kul att springa! Du får ju en väldigt bra träning för syreupptaget och dessutom så tror jag att man blir lite mer "tight" av att springa, så det ska jag verkligen hålla i!

Idag så är grabbarna i huset hemma. Vi är lediga från jobb, dagis och träning. Det känns superskönt at bara få vara hemma och ta det lugnt, det behövs emellanåt. Inget speciellt är planerat heller, det enda vi har att sköta är tillagningen av middag tills Amanda slutat jobbet ikväll. Idag kommer det bjudas på lax, samt rotsaker i ugnen. Fint det! Tanken är nu att åter försöka få till en period där vi inte äter socker på ett tag, vi har ju börjat med en sådan period ett antal gånger nu i vinter, men bara lyckats hålla den över veckodagarna, för att misslyckas i det närmsta kapitalt till helgen igen. Nåväl, det är inte hela världen det heller, gott med godis ju.. 

Vi hörs kamrater!

Nya strapatser med barnvagn och snökaoz + viktig teknikdetalj i stakningen

Tjena tjena mittbena!

Ny vecka, ny måndag, nytt snökaoz, nytt löppass med barnvagn. Dock ingen ny vända, utan exakt samma rutt som igår. Vändan är i stort ett varv runt Skräddarbacken på cirka sex kilometer och sedan Blodomloppets milbana baklänges. Idag hade dom lata plogbilsförarna tagit sig ut i alla fall, så det var en aning mer lättsprunget än igår, vilket var en fröjd. Kroppen var ungefär lika pigg som igår, något mindre sprutt i benen av förklarliga skäl, då jag är ovan att springa. Det kan tyckas onödigt och dumt att träna likadant två dagar i rad, men för att allt i livspusslet ska fungera efter bästa sätt denna vecka så fick det bli så. 

Jag noterade både igår och idag att min Polar Vantage V visar lite för kort distans, precis som på femmilen i lördags alltså. Idag så mätte jag varvet runt milbanan jag nämnde ovan och det blev 9,64 kilometer på klockan. Alltså 360 meter för kort, vilket blir 3,6%, det är fan inte okej Polar. Ni får ta och skärpa till er med denna klocka. Det känns som att dom stressade ut denna modell, troligen för att dom haft det gamla flaggskeppet V800 som bästa modell i flera år. Mellan dagens och gårdagens löptur så diffade den dock bara 40 meter och det känns ju ändå okej på 16,5 kilometers löpning. Igår tog rundan 1,40, idag 1,31,30, förbättringen berodde till största del på att det rullade lättare. 

Teknikdetalj i stakningen

Kommande stycke kan tyckas vara orelevant till inlägget kanske och det är det nog. Men det händer att man funderar en del på en träningstur som nyss beskriven. Jag har i ett antal år tyckt att min stakning rent tekniskt inte är så bra, men jag har inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är. Jag borde ju såklart ha filmat mig mer och jobbat på den biten. Men när jag såg mig själv på TV under Vasaloppet så insåg jag en sak och en nyckel som jag ska försöka jobba med:

Tidigare så har jag försökt komma fram med stavarna, för att få ett bra häng och tryck över dom. Grejen är den att jag har sträckt fram armar/händer för långt, vilket gjort att vinkeln mellan över- och underarm blivit för stor. I och med detta så blir det att jag viker fram överkroppen innan stavarna sätts i, jag "tappar" höften en aning och blir mer sittande i min åkning. Nu har jag kommit på (hoppas att jag har rätt) att jag ska försöka minska ner vinkeln mellan över- och underarm. Sikta på att få fram stavarna nere vid trugan, samtidigt få upp händer mot huvud och fram med armbågar. På det sättet så får jag fram stavarna ändå, men samtidigt så får jag händer/armar närmare kroppen och jag kan ändå sätta i stavarna vertikalt, vilket man gärna eftersträvar i stakningen. Det känns som om jag har hittat en nyckel med det jag ovan försökt beskriva. Jag tror detta kan få mig mer upprätt i åkningen och att jag får bra hjälp med kroppsvikten över stavarna. Hur länge man än åkt skidor så finns det alltid tekniska detaljer att jobba med!

100 min löpning med barnvagn i blöt nysnö

Tänk att det ska vara ett sådant busväder varenda gång jag ska röra på mig. Jag gick igenom veckan i huvudet och kunde konstatera att det endast var bra före på två pass denna veckan: klassiskt i tisdags och skate i fredags. Det blir svårt att få några respektabla kilometermängder med sådana förhållanden, men som alltid är det bara att konstatera att vädret inte är någon faktor man rår på. 

När jag stack ut på dagens löptur så var det runt nollan, när jag kom hem så stod temperaturen på plus två grader. Under hela passet så kräksnöade det och inte någonstans hade man plogat. Man kan nog lätt tro att jag var irriterad, men det var jag faktiskt inte. Det ska dock sägas att det var sjukt tungsprunget i det 4-5 centimeter tjocka blötsnölagret som låg på cykelbanorna. Jag gnetade på så gott jag kunde, men lyckades inte klara mig under sex minuter per kilometer ens, illa. Dock så sprang jag först en vända i Skräddarbacken på fem kilometer, vilket gjorde att det förutom tungt underlag även var en fin kupering. Efter vändan i Skräddarbacken så sprang jag Blodomloppets milbana baklänges. Totalt så fick jag ihop 1,40 timmar och 16,5 kilometer. Kroppen kändes rätt så lätt och jag hade heller inte några speciella men från gårdagens femmil, förutom lite ömma ljumskar/höftböjare. Jag sprang i mina Icebug, vilket känns trygg och skönt i detta snölandskap. 

Nu ska jag och Alfons äta lunch. Sedan blir det skidlektion. 

Mysmorgon innan fysförmiddag

God söndag vänner och bekanta!

Inatt när jag var upp för att gubbpissa så värkte det i vaderna som av träningsvärk. Det har dock försvunnit nu. Mina ljumskar värker en aning, men inte speciellt mycket konstigt nog. Kanske för att jag hade så pass bra fäste och även för att det lite lösare föret gjorde att man blev tvungen att ”smyga” fram lite mer i sin åkning. Annars så kanske mina klassiska pass på slutet har gjort sitt till också. Jag är glad att jag ”hittat tillbaka” till den klassiska skidåkningen denna vinter med riktigt vallade klassiska skidor, det kommer jag köra mer av nästa år också. För det är ju både härligt (vid rätt valla) och bra träning! I övrigt så känner jag mig inte speciellt sliten sedan gårdagen, men jag var ju pigg hela loppet och åkte i en för mig jämn och hård fart/intensitet, utan att gå över rött. 

Jag har läst lie recensioner på nätet om min Polar Vantage V-klocka och då har jag noterat att GPS:en ibland ska vara lite sämre. Igår så hade jag 48,87 km på min klocka, medan Simon på sin V800 hade 49,74 km. Lustigkurrar kan bespara mig med kommentarer om att jag åkt kortare. Men då banan såg ut som följer:

Så kanske klockan inte hängde med riktigt överallt. Polar ska ha bytt GPS-chip på dessa klockor kontra de nyare. Men jag hoppas dom fixar till det med kommande uppdateringar av mjukvaran. Annars är jag nöjd med klockan, även om jag saknar vissa funktioner från den gamla V800. Men det kommer förhoppningsvis framöver. 

Idag så snöar det satan ute igen, kan inte vintern släppa taget nu tack? Planen är att jag ska springa en sväng med Alfons i vagnen nu på förmiddagen. I eftermiddag så ska jag ha en skidlektion, det blir en bra dag!

Första loppet med fäste på 4-5 år. The story

Från det ena arrangemanget till det andra. Jag passade på att kolla de sista loppen på svenska skidspelen efter mitt eget lopp på "En riktig femmil".

Nu är jag äntligen hemma igen. Det blev en lång dag det här. Men en fin och rolig dag som jag också är nöjd med. Jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig på dagens tävling, har ju som sagt inte tävlat med fäste på år och dagar. Visste inte heller om skidorna skulle fungera bra. Jag åkte på Briko Maplus BP1 som glidvalla. På fästzonen hade jag starts skarklister blandat med black magic från samma fabrikant. En specialvariant signerat min pappa. Dock så kan det ha varit lite för mycket vinter där uppe i Sörskog, då det var minus tre grader och kallsnö. Fästet var kanon, det frös aldrig i, men jag hade nog lite för dåligt glid. 

Jag startade på slutet av det rejäla fältet på drygt 100 anmälda. Jag tycker att jag öppnade så hårt jag kunde, men det var lite ovant och svåråkt att åka med fäste, samt med skoterdragna spår. Dock så var det klart över förväntan fina spår. Men det gick lite småtungt och stavfästet var sisådär, som det är ute i skogen sådär. Jag nyttjade det hela som så att jag använde benen så mycket jag bara kunde, även på platsen, tyckte det gick fortast och var energieffektivast. 

Efter 8-9 kilometer så kommer Simon ikapp mig, han startade hela tre(!) minuter bakom mig. Jag som tyckte jag öppnade ganska hårt. Här tänkte jag vika av banan och dra hem. Men då jag tröståt ett kilo lösgodis igår efter den galna elräkningen så var det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta oavsett resultat. Dessutom så kändes ändå kroppen bra och Simon berättade att han öppnat "järnet". Simon smiter förbi mig, åker och snicksnackar med mig, medan jag har fullt upp att gå med, stundtals ligger jag på "ironman-rulle" (på rulle med rejäl lucka), sådär håller vi på fram och tillbaka till varvningen (totalt tre varv á 17 kilometer). Då säger jag åt honom att han inte behöver vänta på mig mer. Här tänker jag att jag kommer vara 10-15 minuter efter honom i mål. 

Ungefär i varvningen så kommer jag ikapp Robert Eriksson med en minut och han är ju en bra åkare, så jag tänkte att det ändå kunde gå okej, bara jag körde på det jag hade. Jag fick även påminna mig om att Simon är en klassåkare med ett antal fina världscuplopp på meritlistan. En annan är ju en vanlig syltrygg. Kroppen fortsatte att kännas bra och jag fick besked på mitten av det andra varvet om att jag troligen låg på andraplatsen. Jag tyckte att tekniken kändes skapligt och jag orkade verkligen köra på bra, speciellt uppför. Jäklar vad jag saknat att diagonala i "hög" fart! 

Någonstans ute på det sista varvet så såg jag även Mikael Sandgren (startade två minuter före) och Anders Böhlmark (startade 3,5 minuter före) som båda slog mig på Vasaloppet. Jag passerar dom i en av de tuffaste backarna på banan och säger: "häng på så kanske ni får en bra tid".  Det känns bra hela vägen in i mål och jag orkar köra på utan varken kramp eller en trött känsla. Det var helt klart långt över förväntan! Varvtiderna enligt Strava blev: 53,13 - 54,15 - 55,18. 

När jag också är "bara" sju minuter efter Simon, som var ikapp mig redan efter åtta kilometer så får det ändå anses som ett stabilt lopp som gav mersmak inför framtiden. Tack till David Holmström och övriga i arrangörsstaben för ett riktigt fint arrangemang. Skönt med ett lite mer avslappnat sådant såhär i slutet av säsongen. Jag kommer garanterat att köra även nästa år! 

Tvåa på en riktig femmil

Borlänge-F*tt-Energi

Vi börjar inlägget med det mest positiva. Bilden ovan. Nu till helvetet: 

 (Varning för mycket svordomar och pubertalt språkbruk. Ber om ursäkt för det, men jag är så satans förbannad!) 

 Jag som är så in i helvete jävla noga med att stänga av varenda lampa och annat här i hushållet har gått från en elräkning på typ 2000, till 4000 förra månaden och 5000(!!!) denna månad, FEM JÄVLA TUSEN!! Hur i hela jävla helvete kan det vara så förbannat dyrt?! Kul när man får 7000 i lön från jobbet jag har, alltså drygt 70% går till denna satans elräkning. Det ska tilläggas att i denna elräkning från Borlänge Energi så ingår allt ifrån vatten, internet, sophämtning och annat skit. Denna enskilda elräkning får ju för fan hela jävla bolaget att gå runt! Kan ju inte finnas ett hushåll i hela denna stad med dyrare elräkning i alla fall. Sen ska dom skryta över förnybara energikällor, jag skiter fullständigt i det, jag vill ha energi från kärnkraft, kolkraft eller vad fan som helst som är billigt! Det där med grön energi och sådant trams kan dom lura på vänsterblivna folk som tror på den bluffen. Jag har tittat på att försöka byta till annan elleverantör, men det är helt omöjligt att tyda både elräkningen från aktuella elbolaget till att fatta priset på ett nytt bolag och jämföra det med befintligt avtal. 

Vi har en värmepump nere som har slagit av sig och betett sig konstigt en tid. Det har stått något i stil med ”pressostat låg” eller liknande. Det är en IVT med 10-15 år på nacken. Kan vara det eländet som spökar också. Men va fan, inte ska man få 5000 i elräkning när man slår av allt i elväg så fort jag får chansen. Det är något lurendrejeri på g alltså. Inte nog med det, det enda som gick att tyda från elräkningen var att dom ska höja elpriset ytterligare från den 1:a april, där kan vi snacka aprilskämt. Att dom ens har mage alltså!! 

 Såhär ser den satans elräkningen ut i alla fall och jag tar gärna emot swishningar på 0761664997, annars går jag ikull ekonomiskt alltså och det är inget skämt: 

Jag som denna veckan har pendlat mellan jävligt dåligt humör och normaldåligt humör. Hade ändå en fin känsla inför helgen, tills jag öppnade kuvertet ifrån helvetet!!

Morning sk8

Hej kamrater!

Äntligen fredag och äntligen ett förmiddagspass avklarat. Morgonen bjöd på ett träningspass med skidprofilen uppe i Bergebo. Efter att natten varit kall med minusgrader så var spåren fina och ganska snabba. Skönt med lite mer lättåkt, då det känns som om jag ständigt åkt i bedrövliga väderförhållanden den senaste tiden. 

Dagens pass blev ett lugnt sådant på 75 minuter och 18,7 kilometer. Jag hann med tre hela varv och ett lite kortare runt den fina, kuperade elljusfemman. 

Nu väntar några timmar jobb och i eftermiddag blir det lugnt inför morgondagens ”En riktig femmil”. Vet inte riktigt vad jag kan förvänta mig där, målet är att få ett fint träningspass och hoppas på att skidorna med framförallt fästet är okej. Troligen lär det bli burkvalla när prognosen skvallrar om nederbörd och en temperatur kring nollan. Men vem vet, kanske ruggskidor kan funka? 

Vi hörs!

Närmare att avbryta ett pass har jag sällan varit

Godkväll där ute i stugorna.

Av någon anledning så gick jag och våndades inför dagens pass mer eller mindre hela dagen. Ibland är det så för mig. Detta pass var nog mycket på grund av att jag skulle behöva snurra ett antal varv runt elljusspåret i Skräddarbacken, inget fel på det spåret så klart, men det hade ju varit skönare med lite längre bana än cirka 2,5 kilometer. Jag oroade mig också för att inte ha åkbara skidor och vilket val av skidor jag skulle göra. Det slutade med att jag valde mina Twin skin, eftersom att temperaturen visade fyra plusgrader när jag gav mig av.  

Jag joggade upp till Skräddarbackens elljusspår, löpningen dit brukar ta cirka 9-10 minuter och hem cirka 6. minuter, om det inte är alltför halt. Det är ganska exakt 1,3 kilometer dit, nästan bara backe. När jag ställde mig på skidorna och gav mig iväg på det första varvet så hade jag varken glid eller fäste. Under hela det första varvet så var jag närmare än någonsin att ge upp passet. Jag hade verkligen ingen lust att träna och jag satte verkligen mitt psyke på prov här. I mitten av detta första var så tog jag bilderna ovan, jag tyckte dom blev rätt så snygga och den lilla positiva kicken fick hela mitt pass att vända. Därefter så började spåren frysa ihop något och det gick lättare, (men långt ifrån lätt). Även kroppen började kännas helt okej och jag hittade en teknik så att skidorna bet bra uppför. Så den sista halvtimmen av passet var faktiskt ganska njutbar, skönt att avsluta på ett positivt sätt!

Passet blev 24,1 kilometer långt, jag höll på i två timmar med löpningen inräknat och jag klämde till med 475 höjdmeter.

Tack för idag!