Sommarlovspojken är här. Det känns ju inte helt fel med lov. Även om det mest ansvarstagande hade varit att jobba lite, för att få in lite deg. Men men. Man kan ju inte gör allting rätt, jämt. Dyker det upp något så ska jag nog försöka jobba någon vecka i alla fall. Måste ju kunna handla aktier, det kan ju bli lite svårt med noll i inkomst under två månader.. Fast samtidigt så får jag mer tid över till att träna, något jag kan behöva nu innan jag ska bli pappa. Så det allra bästa hade ju varit någon sponsor över sommaren.
Idag så har jag tagit en skön långfrukost med omelett och kaffe. Ska strax ge mig av för att köra lite kortare stakintervaller. Därefter så bär det av till Valsan för kalas hos Simon Anderssons bror Emil, det blir nog trevligt!
Har jag kommit in i träningen igen månntro? Ja, just nu i alla fall, men det kan vända igen är jag rädd, fast det är väl bäst att passa på nu när det funkar igen,
På dagens träningspass hade jag förstaklassigt sällskap i form av Amanda på cykel, trevligt! Blev lite slitsamt åt henne. Men det är ändå imponerande att hänga med när hon är höggravid. Vi körde följande vända:
Stakning på Elpex 4-3:or: 50,42 kilometer, tre timmar och 420 höjdmeter
Kändes väl helt okej idag måste jag säga, men min puls är så jävla låg från och till, fattar inte varför, tränar ju knappt, så jag borde inte kunna vara sliten.
Efter finvändan på rullskidorna så blev det ett TRX-program, för första gången på drygt två veckor. Det var inte alltför härligt, känner mig rätt svag och omotiverad där fortsatt. Kanske ska köra programmet oftare, men med färre sets och repetitioner, för att inte vara för "nervös" inför det?!
En liten kort film som Amanda gjorde sig skyldig till idag:
Då var årets skolavslutning avklarad. Minst lika fin som förra året. I år var jag dock förberedd med solglasögon för att inte skylta alltför mycket med rödsprängda ögon, det ska erkännas att det kom en och annan tår. Det är en väldigt vacker dag skolavslutningen, men samtidigt blir man (i alla fall jag) påmind om livets bräcklighet, att allt har ett slut och att det inte är särskilt kul med avslut. Men men, livet har sin gång. Kommer nog bli bra på nya skolan också! Tack för den här tiden.
När jag springer bana/asfalt så brukar jag använda ett par gamla Salomon Sense, funkar riktigt bra till det faktiskt, jag tycker inte dessa är trailskor, som dom menar på.. Där funkar inov8 x-talon 212 bättre
God afton!
Idag har jag haft en fin jobbdag först och främst: "provskolavslutning" och fotbollsmatch med lärarna mot eleverna i årskurs 6 (seger med 4-1). Efter jobbet så blev det ett riktigt bra och jobbigt löpintervallpass, det kan jag garantera er!
Efter en jogg på 15 minuter upp till skidstadion på Lugnet så körde jag ett tio minuter långt 40"-20"-block, runt elljusspåret. Jäkligt seg i musklerna, regnet började falla och jag hade väl inte alltför goda tankar om ett bra pass. Tog mig sedan halvt haltandes ner till friidrottsbanan där jag till min stora glädje såg Mikael Sandgren där på banan, han frågade om jag ville köra intervaller med honom, mitt i sin 2000 meter långa intervall, visserligen ville jag det och passade först på att hänga med honom på hans sista tusing på 3:20. Därefter så körde vi följande:
Första blocket
1200 meter-3,57 min - 168 snittpuls - 177 maxpuls
2 min vila
800 meter - 2,30 min - 171 snittpuls - 182 maxpuls
1 min vila
400 meter - 69 sek - 171 snittpuls - 184 maxpuls
Andra blocket
1200 meter- 3,59 min - 172 snittpuls - 181 maxpuls
2 min vila
800 meter - 2,29 min - 174 snittpuls - 183 maxpuls
1 min vila
400 meter - 68 sek - 171 snittpuls - 184 maxpuls
Tredje blocket
1200 meter - 3,54 min - 175 snittpuls - 183 maxpuls
2 min vila
800 meter - 2,26 min - 176 snittpuls - 186 maxpuls
1 min vila
400 meter - 67 sek - 176 snittpuls - 187 maxpuls
Helt okej tider ändå och kroppen svarade skapligt bra. Fanns nog någon ytterligare procent att ta ut om det skulle behövas. Tre minuter vila hade jag mellan blocken. Tack Mikael Sandgren för att du dök upp och räddade min dag, nu vänder det får vi hoppas!
Äntligen tog jag tag i livet igen och lyckades efter mycket om & men att masa mig ut på ett stakpass. Ett pass som utan att överdriva kändes riktigt dåligt hela tiden, pulsen var sjukt låg, jag var svag muskulärt och inte alls inspirerad. Något, något bättre sista halvtimmen. Får försöka bita ihop och blicka framåt, det borde vända. Riktigt fet och svag nu, vilket ni ser på bilden ovan.. Det var väl egentligen bara mina Oakleys som kunde hålla någon form av klass idag.
Följande vända kördes idag: Britsarvet - Bergsgården - Österå - Rostberg - Toftbyn - Sundborn - Skuggarvet - Lugnet - Sjulsarvsbacken - Britsarvet. Totalt tre timmar, 48 kilometer och nästan 500 höjdmeter, enbart stakning på 4-3:or.
För drygt två år sedan så åkte jag en av mina få rullskidtävlingar i livet: "Dalarullen", även då var jag ett sänke..
Onsdag, skolavslutningen närmar sig med stormsteg nu. Solen lyser, det är varmt och vet ni, det börjar kännas lite lättare. Jag kanske är lite mer sugen på att träna igen, kanske och bara lite, men det känns som om det går åt rätt håll. Idag har jag i alla fall packat med mig träningskläder, så jag måste väl ut på rullskidorna en repa efter jobbet kring klockan 14,30 någon gång. Usch.. Men jag behöver nog bara en spark i baken och komma igång igen bara. Behövde nog också en tvådagars vila. Har ju tränat mer mängd de senaste veckorna än under hela säsongen, så det är inte konstigt man kanske blivit lite sliten. Hoppas jag får lite mer sug att träna nu när lediga dagar kommer.
Mycket av tiden på dagarna går åt till att läsa på Twitter och bloggar kring hur jag ska få min aktieportfölj att växa mer och mer. Jag försöker bygga upp en pengamaskin här med cirka 25% billiga indexfonder och 75% aktier (utdelningsaktier/investmentbolag), planen och förhoppningen är att dunka ihop fina avkastningar inom ett antal år. Försöker spara undan drygt 50% av min "lön". Hoppas jag hittar något vettigt i sommar, jobb eller sponsring, så jag kan fortsätta spara även då.
På fredag är det som jag nämnt skolavslutning. Börjar kännas rätt tungt. Jag är rätt blödig ändå. Kommer bli tufft att lämna min elev, klassen och skolan alltså. Jag gillar inte avsked, usch. Sen är jag lite nervös för att börja på ett nytt jobb/en ny skola också. Hur ska det gå?!
Det är segt nu. Jag borde vara väldigt glad nu med sommarlov i antågande, bra träning tidigare, har en baby på ingång och bästa tjejen. Men de senaste dagarna har det varit segt och jag har inte haft någon riktig energi och inget sug efter att träna överhuvudtaget. Jag har försökt hålla mig från att äta onyttigt, men faller först dit med något litet och sedan ger jag upp och svullar i mig allt som kommer i min väg. Lite så funkar allt här i livet för mig; allt eller inget - svart eller vitt. Går inte allt klockrent och enligt plan så ger jag upp. Och just nu är jag väldigt osugen att träna, vet inte hur jag ska vända det och troligen blir det vila även idag.. Då får jag ju direkt för mig att jag tappar allt och att jag lika gärna kan ge upp allt kring träningen. Fint psyke man har, trots att jag tävlat i drygt 20 år.. Nej, det ska bli rätt skönt när babyn föds och där jag tror att jag får ett nytt perspektiv på livet och den här ganska obetydliga idrotten får stå tillbaka för viktigare saker.
Snart slutar jag här på skolan och det känns vemodigt. Tycker inte om avsked.. Känns tråkigt att skiljas från min elev och även klassen. Man bygger ju upp en relation på drygt ett års tid. Blir nog någon tår i ögat på fredag på skolavslutningen...
Har inte orkat tagit tag i att varken göra en träningsplan eller fixat nya stavar från lördagens stavbrott. Skiten ligger bara i min otvättade bil. Borde fundera på vad för pass och vilken styrka jag ska köra, men jag har inte motivation, driv eller hungern. Hoppas det vänder snart, ingen idé att tvinga sig själv till att träna i alla fall. Det här regniga pissvädret gör ju inte saken bättre heller. Har idag inlett ett nytt försök till någon form av fasta, hoppas klara minst 24 timmar, men det är nog tveksamt som det känns nu...
Jag var glad innan lördagens rullskidsgalej i Norrtälje i alla fall, bakluckeloppis i Benzen?!
Foto: Ronny Larsson
Tja tja.
Kan vi lägga det här loppet från i lördags bakom oss nu och blicka framåt? Är nog en liten svacka mentalt bara. Inte varit riktigt sugen på att träna hårda pass och jag sväller upp i alla riktningar. Det går väl upp och ner som med allt annat, bara att kämpa på och jobba vidare. Det är inte nu jag ska vara smal eller i form.
Igår så tränade jag föregående veckas sista träningspass; tre timmar löpning (24,4 kilometer) med Adam Larsson. Vi sprang en fin vända runt berget/bergen i Bergebo. Riktigt fint och ett skapligt bra väder också. Vi hade även sällskap av favorit-hunden Boss:
Efter löpningen så var vi hem till mina föräldrar på fika, samt träning inför vad som komma skall:
Idag ska jag vila. Småvärk i kroppen både här och där. Fick ju ihop 18,30 timmar förra veckan och har 47,30 timmar de senaste tre veckorna. Förutom jobb så ska vi till barnmorskan i eftermiddag, det är dagens göromål!
Planen med gårdagen var egentligen att springa ett halvmarathon i skogarna i Gagnef. Men Jag är ju kompis med David Holmström som arrangerade galejet nere i Norrtälje och jag vill ju ställa upp på folk jag gillar, så det blev en resa ner till ankarstaden istället.
Jag har inte åkt så många rullskidlopp tidigare och de lopp jag åkt har haft lånerull till elitskidåkarna, förstår ju att det är svårt att få till, men det är det enda rättvisa, förutom tävlingsrull/fria rull. Arrangemanget, banan och allting runt om igår var väldigt trevligt, bra och fint. Men jag är så fruktansvärt dåligt tränad och värdelös nu att jag inte riktigt vet hur fortsättningen ska bli. Jag kände mig lika fet och långsam igår som jag är och som ni kan se på bilderna.
En kilometer efter starten så var det ett spurtpris, jag försökte aldrig ens ta det, direkt efter så började Simon mata på rätt friskt, fick ligga på det jag hade för att gå med honom som tvåa. Med oss i rygg var ett helt koppel med snabba stockholms-elitåkare, som jag aldrig sett eller hört talas om förr.. Simon ligger väl på i någon kilometer, innan han saktar ner en aning, därefter väntade några kilometer med rätt lugnt tempo innan Simon dunkar på satan igen och får en lucka. Jag försöker jaga några kilometer med lyckas inte jaga ikapp, folk står bakom mig och petar/rullar bara, jag matar på allt jag kan med mina ORIGINAL elpex två. Man vill ju gärna tro att folk vill tävla på samma villkor och även dom kör med original-grejer, så jag antar väl att dom gjorde det, man såg ju vilka fullblodselitåkare man hade omkring sig i den städade och välorganiserade klungan som jagade Simon...
Efter en stund när jag försökt jaga Simon på egen hand så försöker jag få upp lite andra, jag blev helt slut av det försöket, kroppen är inte i sitt bästa skick, inte återhämtningen heller. Får slita satan bara för att gå med i rygg på klungan på platten och utför, tappar till och med i suget utför, trots min övervikt. Efter ungefär 14 kilometer så började jag ändå känna att kroppen återhämtade sig lite bättre, hann tänka den tanken och staka två stavtag till, innan någon fin kille körde på min stav så den gick rätt av, kul. Stort tack till Fredrik Hedbys/Team Hedbys som följde med på cykel och gav mig en ny stav direkt. Jag lyckades jaga ikapp klungan ganska direkt, åkte med i ett par kilometer ungefär, blev trött, släppte och blev less.
Fortsatte åka på det jag hade, men var helt förstörd muskulärt och lyckades inte få upp pulsen något mer. Det kom ikapp åkare efter åkare. En person hade av spetsen när han precis kommit ikapp mig, han lyckades åka lika fort som mig med en spets... Ytterligare gäng passerade mig som om vi skulle ha mötts, det var folk som man skulle kunna köra ifrån på vintern utan stavar, inspirerande läge. Lyckades i alla fall hänga med en klunga de sista 7-8 kilometrarna in i mål. Eller egentligen gick jag inte i mål helt, stannade innan mållinjen, kastade min hela stav i en buske, gick åt sidan och kastade iväg rullskidorna så långt jag kunde. Lugnade dock ned mig en aning när jag fick en folköl av David Holmström strax därefter. Tack för det och tack för en fin tävling! Förlåt för mitt beteende och förlåt för att jag är en av världens sämsta och fetaste rullskidåkare. Nu har jag inga nya stavrör heller, så jag kanske slipper träna i fortsättningen, om jag har tur?! Det är också jätteroligt när man blir hånad av sörlänningarna på facebook så fort man åker dåligt, speciellt i en sport man inte satsar på. Mitt självförtroende behövde inte detta, hade varit bättre med en löptävling där jag vet att jag är värdelös, här har man fortsatt någon form av idé att man kan prestera, men dom dagarna är nog förbi även på rullskidor och skidor.
Siffrorna från min klocka:
1,48,38 timmar
42,85 kilometer
172 snittpuls
188 maxpuls
310 höjdmeter
Bilder och bonusfilm:
Foton: Amanda Welander
Här är en film på Simon Andersson i utbrytning, han låter hälsa följande: "Jag kände mig pigg när jag åkte själv, det var inspirerande att se hur fort dom andra körde. Bifoga filmen för att se hur sjukt snabbt de som slog mig åkte"
