söndag, mars 05, 2017

Besviken 104:a, det sämsta Vasalopp jag gjort.

 
 
104:a Vasaloppet 2017. Jag tränar inte 700 timmar per år för att komma 104:a... Har haft en bedrövlig känsla idag, kroppen var inte med alls på noterna, hade kramp i ryggen från första backen, fick inte luft och kunde inte ta ut mig. Första halvan av loppet var total katastrof, jag överdriver inte om jag säger att jag knappt tog mig uppför backarna mellan Risberg och Evertsberg. Andra halvan av loppet var något mer positiv när jag bland annat plockade 38 personer från Evertsberg. Tyvärr så missade jag topp-100 med elva sekunder, det grämer mig något oerhört. Men med en stor skopa tur så slog jag i alla fall första dam; med 1,5 kilometer kvar så låg jag 35 sekunder bakom, men jag hade fått korn på henne så jag matade allt jag hade in. 

Känns rätt tomt och tråkigt nu. Har ju haft en säsong där jag nästan helt klarat mig från ryggproblem, och gjort några halvskapliga lopp. Men just Vasaloppet lyckas jag aldrig åka bra i, snöpligt. Jag hade stora funderingar att bryta strax innan Risberg, stannade till och pratade med pappa samtidigt som jag fick dricka av honom. Men jag valde ändå att fortsätta, tänkte först bara åka i mål, men när jag började plocka lite folk spring jag i alla fall lite nytändning. Enda anledningen till att jag inte bröt är att jag blivit så jävla fet de senaste dagarna av allt ätande och dessutom så måste jag ju få ihop timmarna jag planerat. 

Tack för alla hejarop och så vidare! Jag gjorde det jag kunde idag i alla fall och det räckte inte längre denna dag. 

Siffror från klockan:

4,20,30 timmar
90,23 kilometer
154 snittpuls (brutalt lågt, trots att jag är utvilad)
186 maxpuls
860 höjdmeter

Det är nära nu

 
En sista måltid. Som om man inte ätit nog

Man vaknar av klockan och tänker: "nej, det är inte sant, det kan inte vara sant". Men det är sant, och nu är helvetet nära. Jag tror inte det är längden som är det jag fruktar mest, det är att det är så många bra med. Och all hets runt omkring. Om några timmar är detta spektakel äntligen över, för denna gången. 

Nu väntar en bilfärd mot Sälen, där vi på vägen ska välja ut tävlingsskidorna. 

Hej på en stund. 

lördag, mars 04, 2017

Testat, tränat, nervat

 
 
 
 

Testat skidor i Mångsbodarna idag, förhoppningsvis har vi fått fram lite svar. Därefter så åkte vi cirka nio kilometer mot Smågan och tillbaka. Under passet så körde vi mina vanliga intervaller dagen innan tävling:

- 10 minuter tröskel

- 5 min 10"-20"

Kändes väl sisådär. Kom upp skapligt i puls i alla fall. Det var rätt mycket nysnö och fallande snö i spåren. Det snöar än här i Oxberg, tre minusgrader och cirka en decimeter nysnö i spåren nu. Hoppas arrangörerna plogar bort den snö som fallit. 

Nu väntar middag och ett glas rödvin för (mot?) nerverna. 

Hörs!
 

Skidtest i fäders spår

 
Såhär ser jag alltså ut imorgon; nummer 73 i det 93:e Vasaloppet. Starten går som vanligt klockan 08,00

Nu är vi på väg ut i spåret för att dels testa skidor, men också träna ett litet pass. Jag vill inte dega ihop helt, måste försöka hålla kroppen någorlunda pigg och alert. 

Hej på en stund! 
 

fredag, mars 03, 2017

Lugnare i leden

 
Lugnat ner mig en aning nu. Varit här i Oxberg några timmar, testat skidor, ätit lunch, vilat. Skönt. Just nu känns det rätt lugnt och avslappnat i alla fall. Det är ett jävla stressat psyke man har alltså.. Psykskalle. 

Nu väntar det uthämtning av nummerlappar och dylikt. Vi hörs väl av imorgon. Då kan pendeln ha svängt till psyk igen. Vem vet. 

På väg mot mitt sista Vasalopp

 
Ändrat inlägg. Får tydligen inte skriva vad man vill i det här jävla PK-Sverige. 

Nu är jag på väg mot Oxberg och förhoppningsvis mitt sista Vasalopp. Som det känns just nu är jag inte alls sugen att åka det där loppet mer. Dels för att jag inte på sju lopp fått till ett toppenlopp med skidor och kropp, alltid något som strulat. Sen tycker jag stressen och hetsen innan inte alls är värt det. Jag mår bara dåligt och är irriterad. 

Sen hade jag gärna haft seriösa åkare runt mig som vill samma som mig; åka så fort som möjligt. 

Ser nu fram emot två riktigt ångestfyllda och ensamma dagar i Oxberg. Kul. 

torsdag, mars 02, 2017

Lättpass


Tja!

Dagen till ära så blev det ett väldigt lugnt skatepass på 90 minuter tillsammans med Kalle Gräfnings. Ett varv runt milbanan, ett varv runt sprintbanan och några varv runt elljusspåret blev skörden. Skönt att köra lugnt och även rätt så kort, behöver väl all energi jag kan få nu tänker jag. Kändes okej i kroppen under passet. 

Håller på packa mina saker inför morgondagens tidiga avfärd mot Oxberg. Där uppe blir det enbart skidtester imorgon, ingen riktig träning. 

Roija

 
Igår blev det tacos och lite Roija-vin för att lugna nerverna inför söndagens aber. Det kan behövas ibland. Idag väntar följande; kort träning, kolla skid-VM, packa väskan. Ett sådant program borde ju även jag behärska utan problem. 

Hörs senare!

onsdag, mars 01, 2017

Mjölksyrafyllda stakintervaller


Jesper "Jassenys" Nyström verkar ha en bra manager!


Den här nyheten jag släppte idag om att vi blir tre till hösten verkar ha fått rätt bra genomslagskraft. Planen var att droppa det efter Vasaloppet, men Amanda ville släppa det idag så jag hakade på. Det ska bli riktigt kul och spännande. Samtidigt så känns det väldigt nervöst, men det ska nog gå bra, vi är ju inte dom enda genom tiderna som väntat barn direkt. Jag kommer nog få många möjligheter att återkomma till det ämnet här på bloggen, innan det i slutet av augusti är dags för nedsläpp. Planen är dock att fortsätta åka skidor, givetvis, får försöka träna på bra fram tills dess och därefter så får vi ta det för vad det är. Tror det kan vara bra för mig att få en lite mer avslappnad syn till skidåkningen. 

Jag tränade ju idag också. Typiskt att det skulle falla blöt nysnö just när jag skulle träna hårda och snabba intervaller. Gick rövigt tungt, bitvis så högg det, trots att jag hade skateskidor och det var sjukt löst för stavarna. Ingen succé, höll på tappa humöret både fyra och tolv gånger, men allt eftersom intervallerna betades av så började det kännas bättre och bättre, vilket gjorde att humöret gick tillbaka till dåligt bara. Fick dessutom en del hejarrop av skidåkarkompisar där, samt åka en sväng med Peter Larsson och Brian Mckeever, det gjorde min dag!

Efter en uppvärmning på drygt 30 minuter lugn stakning, inklusive sex stycken stegringar upp till maxfart så var det dags för intervallerna. Körde följande:

- sex minuter tröskelintensitet

- tre block á 3 + 2 + 1 minuter AIII+ (maxinsats), tre minuters vila mellan varje intervall

- sex minuter tröskelintensitet

Lyckades med dagens insats; att dra på mig rejält med mjölksyra och att bli riktigt trött. Farten kanske inte var så hög, men det var omöjligt i dagens före. Kom upp helt okej i puls i alla fall, trots att jag hade träningsvärk sedan gårdagens gympass, så det var skönt. Nu blir det lugnt fram till söndagens Fasaloppet. 

1 + 1 =

 
Det blir lite annat att tänka på i höst.