Visar inlägg med etikett Tävling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tävling. Visa alla inlägg

måndag, februari 03, 2020

Anmäld till Vasaloppet och veckans plan!



Tjena!

Snabba svängar här. Anmälde mig till Vasaloppet i fredags och Orsa Grönklitt Ski Marathon igår. Frågan är om det blir någon mer tävling denna skidsäsong? Inte på grund av kroppen, utan snarare väderläget. Tanken har varit att köra Bessemmerloppet och En riktig femmil. Men vi får avvakta och se om vädret tillåter det! Annars är det väl bara att nöta på som vanligt med träningen och sen komma in i löpningen. Men som tidigare nämnt är det ganska kämpigt för motivationen att träna på utan tävlingar i sikte. En dag och en vecka i taget. 

Denna vecka så är min plan att köra lite mindre och lite lättare. Det får bli så nu. Det blev endast 8,40 timmar förra veckan, även denna lär bli under 10 timmar. Men det får bli så. Timmarna är inte allt. Måste försöka lyssna på kroppen. Så idag har jag gym på programmet. Istället för att springa dit så tar jag cykeln och sen kör jag lite lugnare vad gäller de pulshöjande aktiviteterna på gymet. Därefter så ska jag på massage i eftermiddag. 

Imorgon vilar jag och sen på onsdag kör jag Skierg igen. Så får vi se hur kroppen reagerar, känns och fungerar. 

lördag, februari 01, 2020

Dåligt lopp, kropp, skidor, hjärtfel? - men ändå succé!









Målet med resan förutom att försöka åka fort i skidspåret var att få träffa idolen Jens Burman! Det sistnämnda lyckades vi med i alla fall, så det var ju inte en helt bortkastad resa ändå. 

Om vi tar lite om loppet då:

Fint lopp och fin bana. Kul att köra på en lång slinga om 45 (46,3) kilometer! Det kändes okej till en början, låg med fint och ett tag kändes det bra. Men ganska snart så märkte jag att skidorna inte gled så bra som jag ville. Låg i rygg på Micke Boberg och släppte i varje utförsbacke. I en lång sådan efter drygt 10 kilometer så flög dom ifrån mig och jag var chanslös att hänga på. Därefter hamnade jag i en andra- eller tredjeklunga på cirka 10 personer. Hade fullt upp att hänga med även där, men bet mig fast ändå. 

Någonstans halvvägs så upplever jag att mitt hjärta hoppar och far. Dunkar till konstigt och slår ojämnt liksom. Känner också lite lätt smärta över bröstet emellanåt. Pulsen var också väldigt låg under i princip hela loppet. Har känt detta lite från och till under en tid. Så jag ger mig fan på att jag har dragit på mig en ny hjärtmuskelinflammation.. Det vore inte så kul. Borde kanske kolla upp det. Men jag känner inte något annat som trötthet, yrsel, strålningar ut i armen. Enda jag känner är dubbelslag. Idag hade jag bara en dålig dag i kroppen och kände mig inte tillräckligt stark. Plus att skidorna sög. 

Lyckades kriga mig in på en niondeplats i alla fall. Det var det bästa jag kunde göra idag. 

Siffror från klockan:

2,13,05 timmar
46,33 kilometer 
157 medelpuls 
174 maxpuls 
414 höjdmeter
521 fallmeter (mål längre ner än start)

Efter tävlingen åkte vi hem till Jens Burman på ett studiebesök och det var riktigt trevligt. Hans youtube-kanal är en stor favorit hos mig och den kan jag rekommendera!
_____

Till sist en hälsning från Niklas Lundmark som blivit av med ett par skidor idag:




Under dagens Åsarna ski Marathon tog någon mina Madshus Redline plus 210cm(kännetecken: en svart prick framför bindningen). Skulle hemskt gärna ha tillbaka dom. Jag har istället vad som antagligen är dina skidor, då det var det enda paret som låg kvar i fållan efter start. Skidorna var placerade framme i H21-fållan.

lördag, januari 25, 2020

Otroligt besviken, delad tvåa!



Blev så förbannad att jag stampade sönder priset. 







Fy fan vad less jag blir. Hade jag vunnit så hade jag fått 1000 NOK för seger + 5000 NOK för banrekordet. Istället kammade jag hem noll och ingenting. Jag är så less, arg och irriterad att jag inte vet vad jag ska skriva och jag lär väl få ångra halva detta inlägget sen. Men jag ska försöka sansa mig så gott jag kan.. 

Det var ett fint lopp i alla fall och jag kände mig skapligt stark hela loppet. 

Det var en halvhård start och en del uppför i början. Kände mig stark där. Sedan blev det lite halvhård körning på flacken mellan 10 och 15 kilometer. Tyckte jag fick slita någon gång emellanåt då. Vid cirka 17 kilometer så dök det upp ett spurtpris som jag inte visste om innan. Det började köras bland en massa norrmän då, jag lär dom gå iväg ett tag innan jag sedan tog upp jakten. Från spurtpriset där och säkert 15 kilometer därefter så låg jag bara och bombade i spets med Markus Jönsson i rygg. Hade bra kropp och bra skidor. Vi hade lucka bakåt och det kändes fint. 

Med någon kilometer kvar så kommer vinnaren ikapp oss. Jag fegar lite utför och får några meter fram. Men jag lyckas ta ikapp det igen och passerar honom med 500 meter kvar. Kändes som att jag hade det under kontroll, men i sista kurvan blir jag prejad och missar de stavtag jag behöver för att sopa hem det. Delad tvåa och jag får en jävla ful träpokal som jag efteråt stampar sönder. Jag är så arg att jag skakar. Fy fan så less jag är! 

Det positiva är att kroppen verkar funka bra i alla fall. Siffror från klockan

1,30,40 timmar 
36,17 kilometer
165 medelpuls
185 maxpuls 
465 höjdmeter

Pisslopp, pissdag, pissliv! Nu är det dags att växla upp, det här är rent utav bedrövligt!!!!



lördag, januari 18, 2020

Femma idag, väldigt nöjd!











Foto: Jonatan Steen 




Så jävla skönt att äntligen få till ett bra lopp och bevisa för mig själv att jag fortfarande kan åka skidor fort. Som jag misstänkte så var det skidorna som tidigare gjort att jag inte kunde hänga med. Idag hade jag bra lagg på Atomic med vitt belag! 

Kom iväg bra i starten, såg hela tiden att ligga långt upp i klungan för att undvika alla jävla vingelpellar. Jag blir tokig när folk som inte hör hemma där framme ska upp och hetsa så fort dom får chansen. Håll er lugna för fan! Klarade mig dock från incidenter och blev aldrig arg under hela loppet. Bra fokus! 

Förstod att det skulle bli trångt uppför mot Hökberg, så jag låg typ femma där och hela vägen upp var väldigt komfortabelt. Vi åkte sedan två kilometer ytterligare förbi kontrollen innan vi vände sedan. Tillbaka i Hökberg så var det spurtpris, då blev det lite hårdkörning, jag hamnade lite bakom och fick jaga satan tillsammans med Gustaf Berglund. Det var egentligen enda gången under hela loppet som jag behövde gå på rött. Riktigt bra känsla idag och fantastiska skidor!

In mot målgången var jag lite feg och passiv. Ledde faktiskt med cirka två kilometer kvar, men sedan släppte jag en liten lucka till de fyra första. Nåväl, en väldigt bra insats ändå och fin känsla loppet igenom. Kul! 

Lite siffror från loppet och klockan:

1,39,06 timmar 
38,50 kilometer 
165 snittpuls
185 maxpuls 
315 höjdmeter 



söndag, januari 05, 2020

19:e och nattsvart



Adam Steen, placering 19, på tiden 1,40,15. Det är inte för detta jag håller på.. Förra året kom jag väl på plats 40-50 ungefär. Så med tanke på det så var det ju ”bra”. 

Nej jag är väldigt besviken och ledsen. Tillbaka igen där jag tvivlar på min egen förmåga och så vidare. Less. 

Kände redan i starten att jag inte hade konkurrenskraftigt material. Släppte varenda framförvarande åkare. Fick maxa på flacken och släppte folk hela tiden. Men då det ibland gick lugnt i tätklungan så lyckades jag hänga med täten i nästan 15 kilometer i alla fall. 

Efter det så hamnade jag ensam och bestämde mig för att köra på så bra jag kunde hela loppet. Det lyckades jag med och jag får vara nöjd med det. Inte en enda gång på loppet så var jag flåsig eller riktigt trött, utan det var materialet som satte stopp. Trist. 

Stod mellan spåren under de tre sista milen av loppet. Åkte själv mellan 18 och typ 38 kilometer. Sen kom en riktig motionsklunga på typ 15 personer ikapp mig. Bestämde mig för att spöa alla dom åtminstone och lyckades med det. Även det var bra. Så, bra insats, men bedrövligt långt efter. Cirka fem minuter bakom vinnaren. Inte kul, men vad gör man. Bara att blicka framåt och försöka ta nya tag. Men jag kanske är slut som skidåkare och för gammal nu?! 

Hade glömt pulsbandet också så klart, så jag vet inte någon puls. Här har ni resultaten. Varsågod att håna mig, Sveriges sämsta skidåkare. 

tisdag, december 17, 2019

Craft Ski Marathon, 5 januari 2020



Tjenare!

En tävling som ligger mig varmt om hjärtat är Craft Ski Marathon i Orsa Grönklitt (tidigare Axa och med målet att köra på Lugnet i Falun). För egen del så har jag haft lite blandade resultat på loppet, vissa gånger har det gått bra, medan de två senaste åren har gått käpprätt åt fanders. Det är dock inte loppets fel. Bortser vi från dåliga resultat så är det ett fint lopp. 

Loppet arrangeras av min löparklubb Sågmyra SK tillsammans med min kompis och (gamla) träningskompis Martin Holmstrand. Banan brukar ofta vara fin och en ”riktig” långloppsbana med långa flacka partier, men även en del backar. Jag tycker banan passar alla åkare från motionär till elit. I Orsa Grönklitt så brukar dom också vara duktiga på att få till bra spår och fina förhållanden. Något som på vissa platser annars kan vara lite sådär. 

Då loppet ligger så pass tidigt på säsongen så brukar det ofta locka många åkare. Både duktiga elitåkare och mer motionsåkare. Det blir en härlig blandning. Loppet är det första i långloppscupen (Skistart Ski Challenge) och är i år även en så kallad ”challenger” till Visma Ski Classics. 

Jag tänker åka loppet, jag hoppas även du gör det!
_____

Tisdag och vilodag idag. Skönt efter tre dagar med tuffare träning. Nu hoppas jag kroppen återhämtar sig fint och att formen är på gång. Kommer försöka träna på så mycket jag kan under denna vecka och kanske även under jullovet. Det för att få en fin grund inför säsongen. Som det ser ut nu så blir det kanske ingen tävling innan Craft Ski Marathon den 5:e. Kanske någon träningstävling. Det visar sig. 

Några dagars jobb kvar innan julledigheten på fredag. Det ser jag fram emot. 

söndag, december 15, 2019

Tillbaks på noll och ingenting






Trots nya pjäxor från Alpina och de nya Fischer DP Sprint så blev det ändå pannkaka av dagens insats. Måste ändå säga att jag är sjukt nöjd med pjäxorna och servicen från Alpina! Jag har beställt ett par som inte kommit än, så då fick jag låna två par andra så länge. Dessutom till bättre pris än det gamla märket jag använt. Så får man nöjda kunder! 

Vad ska jag säga om dagen? Jag öppnade det jag kunde och körde det jag hade loppet igenom. Men det svarade inte som jag ville. Hade inget riktigt tryck i stakningen och det mesta gick tungt. Besviken, less och uppgiven. Men vi har väl varit med om denna historia i Älvdalen förut: ”Världens sämsta skidåkare”, ”dags att lägga av” och så vidare. Jag har trott det varit kört då, men ändå kommit tillbaka. Så det borde nog gå även denna gång. Bara att bita ihop, tro på det jag gör och kämpa vidare. Hade varit värre om det känts bra idag och jag varit ljusår efter. Nu kändes det ju röv. Dessutom så har jag ju gjort ett bra lopp i Orsa för inte alltför längesedan. Så än finns det nog hopp. Dags att ta tag i sockerförbudet igen och dubbeltröskel. Start imorgon (hade dock ändå planerat in dubbeltröskel imorgon redan innan helgen).

Här är resultatet, skratta inte åt min insats tack:



lördag, december 14, 2019

Halvseg sjua



Tjena tjena. 

Ingen höjdare idag, men inte heller någon katastrof. Skateformen var som bekant inte någon höjdare och tekniken lämnar en del att önska. Men kroppen var inte heller riktigt på topp, dels hade jag inget riktigt tempo och inte heller någon bra ork. Hamnade i någon halvseg fart som jag försökte hålla så gott jag kunde. Tyckte jag hade oroväckande hög puls innan och under loppet. Plus att jag kände dubbelslag under loppet och känner nu efteråt lite smärta i bröstet när jag andas in. Förhoppningsvis är det bara mentalt och psykiskt. 

Imorgon ska jag försöka mata ikapp lite slashasar framför. Det ska förhoppningsvis gå, bara hjärtat fortsätter slå så. 

Nåväl, skönt att inte vara alltför bitter åtminstone och fint att få ett race i kroppen! 

lördag, november 16, 2019

Nöjd 9:a i tufft startfält!





Premiären i box och ett riktigt fint kvitto på att jag är på rätt väg! Jag är sjukt nöjd med dagen och insatsen. 

I starten blev det lite småhets, men jag kom fram fint och hängde med täten i nästan tre av 15 varv. Att jag släppte de sex framför mig var helt enkelt att jag blev ifrånåkt. Här var jag rädd att jag skulle bli ett rundningsmärke, men kroppen var fortsatt alert och jag hamnade i en andraklunga tillsammans med Jimmie Johnsson. Vi hade ett fint samarbete och likvärdiga skidor under hela loppet. 

Kroppen min var pigg, tekniken kändes okej och jag hade aldrig några djupa svackor under loppet. Kul! Efter tio varv så började jag få lite kramp i höger triceps, men det hindrade mig inte nämnvärt. Med några varv kvar så kom Nils Persson ikapp mig och Jimmie så vi bildade en trio som hjälptes åt med dragjobbet. 

På sista varvet så försökte jag mig på ett ryck i långbacken med drygt en kilometer kvar, det resulterade tyvärr inte i annat än att jag blev trött och rökt inför spurten. Nåväl, jag var med in i rygg på herrarna framför mig och gled i mål som nöjd nia!

Ungefärlig resultatlista från mitt huvud:

1 Oskar Kardin 1,36,??
2 Max Novak
3 Øivind Moen Fjeld 
4 Andreas Holmberg
5 Emil Persson?
6 Tom Fahlén
7 Nils Persson
8 Jimmie Johnsson
9 Adam Steen 1,41,31

Kul kul, nu är det bara att blicka framåt och fortsätta jobba!

lördag, oktober 05, 2019

Tredjeplats och nytt pers i Hackmora







Hejsan!

Så var årets Hackmora avklarat. Tufft lopp och på många sätt jobbigare än att springa Lidingöloppet eller andra längre lopp. Här gäller det verkligen att ligga på från start. Idag var dock första gången jag kan minnas som jag kände mig rätt pigg på uppvärmningen, det var en väldigt annorlunda känsla. Jag hade liksom ställt in mig innan på att det skulle gå bra och jag tycker det funkade bra idag, kul. 

Jag värmde upp rätt bra i totalt 30 minuter. Mot slutet av uppvärmningen så körde jag först en treminutersintervall i tröskelfart (3,39 min/km och 156 i snittpuls) och därefter körde jag 10 x 20 steg lite snabbare, med 20 steg i vila. Det var en bra uppvärmning. Resten var lätt jogg. 

Kom iväg sådär i starten, många hetsiga juniorer som sprang om utanför stigen. Trots att tempot var rätt okej så har jag nog aldrig legat så dåligt till efter en kilometer när grusvägen började. Därefter stämde det rätt bra och jag plockade placeringar och även tid på täten. Mot slutet av grusvägen så var jag inte långt ifrån de tre främsta på en fjärdeplats med lucka bakåt. Här kände jag mig så pass säker på att inte tappa någon position, tyckte kroppen svarade bra och försökte öka för att komma ikapp någon mot slutet. Andreas Svensson som vann fick lucka, men jag insåg att jag hade chans på pallen då de två framför inte var långt före mig. Med 200 meter kvar så lyckas jag passera Henrik Fjellborg och säkra tredjeplatsen. Kollar på klockan och ser att jag har chans att slå mitt bara ett år gamla pers. Matar på det jag har in i mål och kan konstatera ett nytt personligt rekord på 12,43, som 35-åring! Jävligt nöjd med det och dessutom så anser jag ju mig själv som en riktigt dålig löpare uppför, även skidåkare för den delen. Backar på 1-2 minuter brukar vara mitt bästa. Så det var riktigt skönt att kunna slå pers igen.

Siffrorna från loppet blev: 2,89 kilometer, 12,43 minuter, 228 höjdmeter, 4,24 min/km snittempo, 174 snittpuls (väldigt lågt kan jag tycka), 188 maxpuls (även det lågt). Kul att få lite andra mätvärden på min Garmin 945, (som jag är väldigt nöjd med), nu kan jag få diverse löpdynamikvärden som steglängd, balans mellan höger och vänster ben, andningsfrekvens och så vidare. Har inte satt mig in i det tillräckligt ännu, men jag lär mig. 

Efter loppet så fick jag med mig Stefan Sunnerberg och Johan Öhrn på en till vända uppför backen. Då körde vi "bara" de två sista kilometrarna på: 10,00 minuter, 1,96 kilometer, 185 höjdmeter, 5,07 min/km snittfart, 162 snittpuls och 175 maxpuls. Kändes okej, men jag fick verkligen bita i för att gå med Stefan. Sprang därefter ner till bilen och sedan blev det fyra kilometer ytterligare bort till omklädningen, denna gång på asfalt. Ville få lite okej fart i benen också, så jag snittade dessa fyra kilometer på 3,59 min/km med en medelpuls på 154, det kändes väldigt komfortabelt och fint. Det gäller att passa på att träna lite när möjligheterna ges, så istället för att "bara" tävla strax under 13 minuter fick jag in nästan 30 minuter i högintensivt tempo + totalt nästan 20 kilometer (1,45 h). En bra tränings- och tävlingsdag alltså!

För att försöka utvecklas och bli bättre trots min ringa träningsmängd så försöker jag fortsatt att låta bli socker och istället äta bra mat så gott det går. Tror det bara är bra för mig om jag skulle kunna tappa lite vikt, får se hur det går med det. Enda "nackdelen" med min sockerfria period är att jag blir så galet hungrig och äter som en jävla häst. Men det kan väl ha att göra med att jag är väldigt aktiv i vardagarna + att jag alltid skippar frukosten också på dessa dagar. 

Har fortsatt funderat på det här med dubbeltröskel och tänker försöka testa det framöver. Ett pass skierg och ett pass löpband, cirka 20-40 minuter effektiv intervalltid per pass, antingen rakt av eller i intervaller. Det gäller väl bara att försöka hitta ett lagom tempo som blir hårt, men inte sliter. Tror det kan bli en hit! Kanske kan få in 1-2 sådana dagar under veckorna så då borde det ge resultat.

Vi hörs imorgon!

lördag, september 28, 2019

En femtiofyra och fyrtiotvå!!!!!



















Hej hej!

Nu är jag glad, nöjd och trött kan jag lova!

Jävlar vad kul att jag klarade mitt ganska höga mål på sub 1,55! 

Jag startade i ett lagom tempo och tyckte det kändes lätt i 3-4 kilometer ungefär. Sedan började det bli slitsamt. Jag vrickade till foten lätt vid 6-7 kilometer och tänkte att detta inte kommer gå bra. Vid passeringen efter drygt 7 kilometer där Amanda stod första gången så låg jag cirka 30 sekunder före fjolårets placering, men jag kände mig seg och hade bara typ 170-173 i puls. Bet ihop och passerade första milen på 36,26 (36,51 förra året). Försökte bara intala mig själv hela tiden att skita i alla andra och att hitta ett bra driv i löpningen. 

Sedan rullade det på fint över 15 kilometer på cirka 55,25 (56,00 förra året). Jag var halvtrött, men det kändes aldrig sämre och jag blev liksom inte tröttare. Kände mig pigg i backarna mellan 16 och 19 kilometer. Tog en Watt energy stack vid 18 kilometer och passerade sedan 20 kilometer på typ 1,15,20 (omkring 1,16,20 förra året). 

In på sista milen så kände jag mig inte något tröttare än efter sju kilometer och hade börjat få upp förhoppningar om att klara sub 1,55. Det rullade på fint hela vägen, visst det var jobbigt men ändå helt under kontroll hela vägen. Abborbacken kändes helt okej och sedan tycker jag att kroppen svarade fint hela vägen in i mål. Jävligt skön känsla att komma in på upploppet med marginal och fixa 1,54,42 och en 64:e plats! 

Sprang i mina Hoka Tracer 2 och det är fan en riktigt grym sko för Lidingöloppet måste jag säga. Inga krampkänningar någon gång och en stabil insats även om det inte kändes toppenbra. Andra milen gick på 38,20 och den sista på 39,15. Sista 240 meterna som är utöver 30 km gick på 38,6. Fin spurt där. 

Tack för idag!

fredag, september 27, 2019

Dags för årets löparhöjdpunkt imorgon; Lidingöloppet



Hej från Kista!

Nu befinner jag och Amanda oss på hotellet i Kista. Resan ner gick bra och vi drog direkt till Lidingö för att hämta ut nummerlappen på Lidingövallen. Jag har startnummer 24 och startar klockan 12,30 i startgrupp 1A. Spännande och roligt! 

Förra året var första gången jag sprang hela Lidingöloppet. Jag sprang som ungdom många gånger med en femteplats som bäst som trettonåring. Sprang även den sista milen som junior på tiden 35,37 och kom då på en 12-13:e plats. 

Det som nu är skönt med hela detta evenemang för min del är att jag inte tävlar för någon placering, faktum är att jag nästan helt skiter i vilken plats jag kommer på, även om det så klart är lite roligt att bli topp 100. Jag bryr mig mer om tiden och där har jag väl tre mål: det första är att gå under två timmar, det andra är att slå förra årets tid på 1,57,40 och det sista målet är att kunna komma under 1,55. Kan bli tufft med det sista målet, men jag ska ge det ett försök. Behöver springa cirka 2,5% snabbare, eller ungefär en minut per mil. Tänker att jag öppnar ungefär som förra året, men att jag kanske har lite mer kvar i benen i år mot slutet. Vi kan alltid hoppas! Förra året dog benen omkring 20 kilometer och den sista milen gick på 41 minuter. I år har jag kört minst åtta stycken pass på över 30 kilometer, hoppas det räcker!

Det ska i alla fall bli roligt att springa, jag hoppas mina ben och min kropp är på bra humör imorgon. Det är ett helt annan nervositet än Vasaloppet. Imorgon kommer jag ju gå ut i tröskelfart och behöver inte bry mig om de runt mig på samma sätt som Vasaloppet där det är fullt blås från start!

Vi hörs!

torsdag, september 26, 2019

Följande klubb kommer jag representera i vinter



Från min seger i Sixten Jernberg memorial 2017, efter att ha glidit förbi Axel Bergsten in i mål. Ett fint ögonblick och en bra dag. Minns att kroppen inte kändes på topp, men att vi just fått reda på att vi skulle få tillökning till den hösten!



Här har vi då mitt avtal, eller ja, en liten del av det med min nya klubb till vintern, alltså Team Ormsalva Athletic Club. Jag har tidigare tävlat för Ormsalva på Vasaloppet 2015, ni kanske minns hur det slutade? 48:e plats i mål, direkt därefter möte med jury då jag hade för stor reklam på benet och riskerade diskning. Det hela gick väl och slutade med böter. Det var tider det! 

Det känns skönt att åter få representera en dalaklubb, då jag själv är bördig från trakten. Det har varit några fina år med AXA Sports Club och det är inga hard feelings mellan oss. Axa hade inte möjligheten att hjälpa mig på samma sätt längre, jag hade fått täck kvar för dom, men väljer nu alltså Ormsalva istället. Det ska bli spännande och roligt! Tack för att jag fick den möjligheten och tack för de fina åren hos Axa. 
_____

Idag väntar sista dagens arbete för denna vecka. Imorgon har jag tagit ledigt, då vi åker till Stockholm. Planen för dagen är ett lite lättare stakintervallpass och imorgon ett kortare pass stakning distans. 

Vi hörs senare!

söndag, september 15, 2019

Trea och nytt pers på Träflasklöpet!









Foton: Jimmie Johnsson

Tjena!

Det gick ju vägen ändå, trots en seg känsla innan. Men jag känner igen mönstret från förr och det har ju gått tidigare. Men att springa i typ tröskelfart funkar ju helt okej. 

Målet och planen för dagen var att springa ungefär som i fjol. Hade inga förhoppningar om att slå fjolårets tid, men se det gjorde jag! Jag hamnade ganska tidigt i en andraklunga med Linus Larsson och Hendrik Sjölund. Ettan Magnus Lindberg och tvåan Pontus Nordström segnade iväg tidigt. Jag drog hela tiden vår klunga, förutom mellan kilometer ett och två när Linus var uppe och körde på det mer stigliknande ställena. 

Jag hade lite tider i huvudet från fjolåret, men då min Polar Vantage V visar lite kortare än V800 så trodde jag att jag låg efter från fjolåret. Efter fem kilometer passerade jag på cirka 18,30 min, hade 18,18 förra året. Sedan flöt det på fint. Det var rejäl vind idag så mellan kilometer 6 och 8 ungefär blåste det stundtals storm, motvind. Jag försökte tänka att jag ständigt tränar i vind och att det nu borde passa mig. Jag fick då också en lucka bak och låg sedan resten av loppet ensam. I varvningen så hade jag 32,36 minuter på 8,88 kilometer (förra året 33,06). Fram tills dess så hade jag halvt mentalt gett upp och tänkte skylla den jag trodde dåliga tiden på vinden. Men när jag hade halvminuten bättre tid än i fjol så fick jag upp ångan och blev mer positiv. 

De flesta tre kilometrarna på varvet är rätt tungsprungna både till terräng och underlag. Jag tänkte bara att rulla på i lagom takt, ”vila” uppför och släppa på utför. Räknade ut att jag kunde tappa två minuter på andra varvet och ändå slå fjolårets tid. Tyckte jag kände mig stabilt pigg, även om det såklart var jobbigt. 

Hela det andra varvet rullade på fint och jag passerade 15 kilometer under 56 minuter, vilket för mig är bra., kanske bland det bästa jag gjort. Minns att jag hade 56,00 på Lidingöloppet i fjol. 

Med en kilometer kvar så märkte jag att jag med en snabb avslutning kunde gå under 1,06. Det gick dock inte vägen, men jag rullade in på 1,06,02. Nöjd med det! Benen kändes okej och vaderna var det inga problem med, det får jag vara glad över. Andra varvet gick på 33,26 min på 8,93 km (34,12 förra året).

Sprang i mina Tracer 2, dessa sprang jag även Lidingöloppet med i fjol och tänker även springa med dom i år! Fin och skön sko. Pulsbandet dog givetvis på min Polar-klocka, så inga tillförlitliga pulsvärden, skitgrejer. Längtar efter min Garmin nu! 

Här är siffror från loppet:

 





torsdag, augusti 22, 2019

Lite från gårdagen och lite annat



Sista 400 metrarna gick igår i 2,54 min/km-fart och pulsen peakade på 197. Så nog tog jag i allt..
Foto: Feetingkebab

Tjena. 

Vi börjar lite kort med lite mer från gårdagen.

Resultat:



Ni hittar komplett resultatlista här.

Jag tycker det är perfekt att drämma av ett ytterligare varv runt älven ganska nära inpå målgången. Då är man ju redan uppvärmd, full med adrenalin och har dessutom lätt att komma upp i puls. Det andra varvet gick ju i 3,42 min/km-fart och det kändes ganska kontrollerat. Perfekt för att få upp lite hårdhet i benen. Måste få lite bra känsla i dessa farter inför Lidingöloppet, vilket jag tycker är på god väg. Sen hade jag behövt mer fart och kortare intervaller för att det ska gå bättre på dessa kortare och snabbare lopp. Det är en sjuk skillnad att springa i 3,10-3,20-fart, mot cirka 3,35-3,45-fart, tycker jag i alla fall.

Efter målgången på varv två igår så blev det först en lugn kilometer gå/jogg och därefter 300 tåhävningar för vadernas skull. Direkt därefter satte jag på mig kompressionsstrumpor och sedan sov jag också med kompressions-calfes. Tycker återhämtningen blir lite bättre av det, inbillning eller inte. 

Idag känns inte vaderna så dåliga alls och det är jag glad över. Jobb som vanligt, men mitt i arbetandet så ska jag iväg på ett lunchmöte inför vinterns klubbyte, spännande! I eftermiddag väntar sedan ett nytt dödsstyrkepass, usch. Bara att blicka framåt och beta av pass, efter pass. 

onsdag, augusti 21, 2019

Tvåa på Älven Runt







Sjukt gubbsteg på mig där.. Inte någon riktigt spänst... 

Det blev en hård fight med ”Bossel”-Jimmie Johnsson om segern idag. Kul att få utmana Jimmie för en gångs skull. 

Kände på uppvärmningen att benen inte riktigt var helt återhämtade sedan lördagens Vasakvartetten. Kändes okej, men inte helt 100. Vaderna värkte något. Men det funkade helt okej. Körde ett varv lugnt som uppvärmning, sedan 2 minuter i 3,30 min/km-fart och därefter 10 x 20 steg med 20 stegs joggvila. På sådana här kortare lopp är uppvärmningen ändå ganska viktig, så man kommer in i andra andningen och inte spränger sig när väl tävlingen startar. 

Jimmie drog de första två kilometrarna ungefär. Dessa gick på 3,12 och 3,19. Sedan gick jag upp och drog de kommande två kilometrarna som gick på 3,24 och 3,31. Det kändes okej, men jag hade inte riktigt den fina känslan som i våras. Men det var nog till stor del för de 24 hårda kilometrarna i lördags och inte alls den där dåliga känslan som jag haft de föregående veckorna. Det är jag väldigt tacksam för. 

Med några hundra meter kvar försökte jag mig på ett ryck, Jimmie orkade hänga på och kunde sedan kontra på mitt ryck. Då fick jag tyvärr släppa några meter och var uppskattningsvis fem sekunder efter i mål. Det var jag som sagt ändå nöjd med! 

Siffrorna från racet enligt min pulsklocka:



Någon minut därefter så körde jag och Linus Larsson ett varv ytterligare i ”Tröskel+-fart”. Det tog 16,40 minuter (3,42 min/km, 174 snittpris). Det kändes kontrollerat och bra! En fin dag helt enkelt. 

På tävlingen sprang jag i mina Hoka Evo Carbon och i allt annat sprang jag i mina Napali 2.