Lite funderingar kring gym och så ett par gamla klenoder

Tre bilder på mini-mannen från måndagens pappaledighet får inleda torsdagens inlägg. 

Idag bjuds vi återigen på ett ruskigt tråkväder med regn och 3-4 plusgrader. Det hindrade dock inte mig och Alfons från att åter cykla till dagiset. Skramlade in en ny 15 kilometers cykling innan jobbet och kan glatt konstatera att veckans cykelpendling blir totalt cirka 80 kilometer och fyra timmar. Kampen mot fetman fortskrider. 

Jag har en riktigt härlig träningsvärk i stora delar av kroppen idag. Det är nästan det som är det allra härligaste med mina styrkepass, jag gillar nämligen att få träningsvärk. Som jag skrev igår så har jag endast två av dessa tuffare styrkepass kvar. Sedan kommer jag gå över till lite lättare varianter som jag kört de senaste åren. Tanken är dock att emellanåt lägga in något pass där jag med få repetitioner kör ganska tungt, typ 90% av den vikten jag avslutade 2:orna på, för att underhålla den styrkan jag byggt upp. Sen får vi se till kommande år vad jag ska köra rent styrkemässigt, det är ju ändå den största tidstjuven i mitt ganska pressade tidsschema, så jag kanske kommer att modifiera passen ännu mer framöver, för att få mer tid över till annat och annan träning. För hur som helst är det ju ändå inte helt avgörande vad jag klarar i de olika övningarna, känns ändå mer viktigt att få till bra och tuffa konditionspass. Även om såklart styrkan är viktig. Men i mitt liv med lite annat än bara träning så gäller det ju att försöka optimera på bästa sätt. 

I måndags grävde jag fram mina gamla spikskor hemma hos mina föräldrar:

Dessa sköningar är från 2003 och dom vägde in på 180 gram. Jag har sprungit 800 på 1,56,22 och 1500 på 4,01,02 i dessa. Det är mina personliga rekord. Senast jag använde dom var på hösten 2006 då vi hade ett 3000-test med gamla skidhögskolan på Kvarnsvedens IP i Borlänge. Då sprang jag också till mig ett pers på 9,01. Det är med andra ord ett par riktiga succé-skor. Får se om dessa kommer användas något mer, eventuellt vid något banpass någon gång. Fina minnen i alla fall, vissa saker har ju den förmågan att bringa fram gamla minnen. 

Planen när det kommer till träning idag är att köra ett lugnare distanspass stakning. Tänkte testa att använda sportdryck i vätskebältet idag. Det för att se om jag kan undvika att bli så trött som jag brukar bli mot slutet av liknande pass på eftermiddagen och efter en tuff träning dagen innan. Värt att prova åtminstone. 

Träningssammanfattning för året 2018-2019

Igår så fick jag ett par nya Hoka One One Evo Carbon Rocket, ska bli spännande att testa dessa skönheter! Tanken är att dessa ska användas på asfalt och endast tävling. Vi svängde förbi "The Running Company" ute i Hosjö, Falun igår efter påsklunchen i Staberg. Ett bra initiativ av Erik Desmeules som är mannen bakom Hoka i Sverige. 

Säsongen 2018-2019 i träning:

Idag är sista dagen på detta träningsår och eftersom att jag ska vila idag så kan jag sammanfatta redan idag. Planen var att gå ner lite i träniignsmängd, men att samtidigt behålla och kanske även öka det högintensivt arbetet en aning. Tycker jag lyckades rätt bra med det och känner mig inte sämre än tidigare år, snarare bättre. Men sen är det ju små marginaler i skidåkningen när det kommer till tävlingar och då även det materiella. Planen framöver är att fortsätta försöka optimera träningen, dra ner lite ytterligare på mängden och fortsätta jobba med att få till bra pass istället för bara timmar. 

Detta träningsår landade på 589 timmar prick. Det minsta jag haft på säkert tio års tid. Tur då att timmarna inte är allt. Dessa 589 timmar är fördelade på: 

AI: 439,40

AII: 10,15

AIII: 73,29

Tävlingstid (AIII+): 35,26 

Styrka: 30,10

Såhär har de senaste åren sett ut träning:

2012-2013: 598,02 h - 13% A3< - 5% styrka

2013-2014: 656,12 h - 11% A3< - 6% styrka

2014-2015: 658,28 h - 11% A3< - 4% styrka

2015-2016: 627,14 h - 12% A3< - 4% styrka

2016-2017: 706,01 h - 14% A3< - 4% styrka

2017-2018: 620,45 h - 13% A3< - 5% styrka 

2018-2019: 589,00 h - 18% A3< - 5% styrka 

Tanken inför kommande träningsår är att jag ska sikta på cirka 500 timmar, tillåta mig själv att ha två vilodagar i veckan istället för en. Allt för att försöka vara bättre återhämtad inför passen då totalbelastningen runt om sliter. Jag ska försöka fortsätta jobba med att hitta en bättre teknik i stakningen också. Tror inte att jag kommer bli sämre av att "bara" träna 500 timmar, det gäller att försöka fylla dom med bra grejer bara. 

Löpningen är något jag vill försöka fokusera på att bli bra på i sommar. Jag kanske slänger in lite cykelpass någon gång för att få till lite mängd, sedan blir det ju givetvis rullskidor och SkiErg. Är väldigt glad över att jag har min SkiErg som gör att jag på ett snabbt och effektivt sätt kan få till riktigt bra pass som är väldigt nära stakningen när det kommer till rörelsemönster. 

Styrka kommer jag fortsätta med, det blir en del skivstång med basövningar och sedan TRX-band. Tror det är viktigt att vara allmänt stark, men utan att överdriva. 

Kommer troligen försöka få till 14 dagarsblock, precis som under förra året. Där den ena veckan är mer stakbetonad och den andra mer allmän.

Här nedan har ni lite osorterade tankar som jag plitat ner i min iPhones anteckningar:

Stakvecka:

- 3 h - 50 km - kan vara ett ”Vasapass” och då ta bort ett intervallpass

- 60-75 min tröskel med impulser 

- Intervall backe, kanske skierg

- Intervall platt, kanske skierg 

- Lugnt pass?

Normalvecka:

- 3 h löp - 30 km

- Styrka 1 pass (basövningar+chins+trx(3x4 övn)+spurter)? + TRX (3x4övn) ett pass + 1 pass löpband + lite basövningar + Ev TRX

- Löpintervall backe, band, eller elghufs 

- Stakintervaller eller skierg 

- Lugnt pass?

Få med:

- Impulser 

- Stegring av något slag?

- Periodisering? 

- Plan?

- Två st tvåveckorsblock, där en är hårdare och en lugnare?

- Styrka? Trx + basövningar + chins (fixa stång hemma?) 

Något i den stilen. Sen får vi se hur utfallet blir. Men jag tänker att jag har en liten grovplan och sedan tränar jag efter känsla och lust. Det viktiga är ändå att det blir av någon form av träning och att jag inte är rädd för att bli trött emellanåt!

Under kommande dagar så tänker jag eventuellt komma med en liten sammanfattning av tävlingssäsongen också. 

Mitt Vasalopp 2019

Jag är inte bara ful och en bedrövlig skidåkare, jag är fet också.

Jag hade en väldigt fin support hemma på Vasaloppet och när det var som tyngst så tänkte jag mycket på dom. Kanske det som gjorde att jag tog mig framåt och sedan i mål.

Dagen innan loppet så var jag inte speciellt nervös faktiskt, det brukar jag vanligtvis vara, så det var faktiskt ganska skönt att slippa vara det. Enda gången det märktes att jag var lite nervös var när jag skulle sova de sista fyra nätterna inför loppet och hade galet hög puls, samt sjukt svårt att somna. Förutom det så hade jag väl inte den bästa uppladdningen med en magsjuka och en rejäl vägg på Bessemmerloppet två veckor innan. Därefter en förkylning som förstörde lite av uppladdningen. Visst, jag kanske blev lite pigg i musklerna av lite extra vila, men helst hade jag ju velat följa träningsplanen. Svårt att göra något åt det nu dock.

På morgonen in mot loppet så stegrade nervositeten i takt med att starten närmade sig. Vi hade två alternativ på skidor som vi testade, båda gick snarlikt, så jag valde alternativet med Maplus Med-pulver  vilket passade prognosen bättre. 

Loppet då

Jag fick för första gången en bra backe och en backe där jag avslappnat kunde gå med täten upp på uppskattningsvis en plats kring 40-50. Väl uppe på myrarna så hade jag bestämt mig för att ligga längre fram om jag hade möjlighet till det och det hade jag. Låg ganska långt fram och faktiskt först en gång efter cirka 7-8 kilometer, men såklart fick det inte synas i TV-sändningen. Därefter kändes det billigt och kontrollerat för mig att ligga skapligt högt upp i klungan. Här hade jag förhoppning om ett bra lopp. In mot kontrollen i Mångsbodarna så blev jag dock lite för feg och passiv, vilket resulterade i att jag tappade många onödiga placeringar när folk kom från alla håll, det tappet fortsatte ned mot Tennäng och sedan var täten ett minne blott, klantskalle. 

Redan i Tennäng efter cirka 30 kilometer hade jag en första krampkänning i triceps + mage och i backarna upp emot Risberg fick jag slita, trots att det gick väldigt lugnt och att jag fastnat långt bak i klungan. Här började jag förstå att det skulle bli bra mycket mer slitsamt än vad jag först trott. 

Efter kontrollen i Risberg så öppnade det upp sig lite och jag hamnade i en ganska bra jagande klunga med bland annat Bob Impola och Oskar Niord. Men jag märkte att jag fick slita rejält för att gå med i rygg, framförallt på platten och utför. Medan det gick bättre uppför. Visst var jag ganska trött, men skidorna började gå sämre också, trist nog och troligen på grund av fel skidpar. Här har jag och min bror egentligen bara oss själva att skylla då vi är alldeles för dåliga på att testa ut skidor. Vi har säkert närmare 50 skidpar hemma, men på grund av dåligt testande så har vi för dålig koll. 

Jag lyckades trots allt gå med klungan som åkte ganska fort igenom kontrollen i Evertsberg och även utför ner mot vägundergången i Vasslan där det är väldigt lättåkt. Trots att jag ständigt tappade retfulla metrar utför mot alla jag åkte med, trots att jag låg i suget. Så den egentligen ganska sköna biten mellan Evertsberg och Vasslan blev allt annat än återhämtande. Därefter bär det av uppåt i tre etapper som avslutas med Lundbäcksbackarna och sedan ytterligare en backe innan kontrollen i Oxberg. Här får jag ändå säga att jag förhållandevis lätt gick med den slutliga 39:an Oskar Niord och 56:an Michael Boberg uppför dessa backar. Men så fort det blev utför och flackt så fick jag slita som ett as. 

In mot Gopshus med 25 kilometer kvar så går snöret till klungan och jag får höra att jag endast är 3-4 minuter bakom täten. Jag krigar på fortsatt och tar mig vidare mot Hökberg och genom kontrollen där. Här är enda gången på hela loppet som jag hör en placering och det är när en åkare framför mig passerar som åkare nummer 68:a. Jag får släppa fler åkare och sliter verkligen järnet. På rakorna efter Hökberg med cirka 17 kilometer kvar så ”dör” jag rejält, här trodde jag faktiskt inte att jag skulle ta mig i mål. Varenda meter härifrån och in var ren & skär plåga, utan att överdriva det minsta. 

Precis innan Eldris så kommer Erik ”superhurtbullen” Wickström och Britta Norgren (första Vasaloppet med tjejdäng, kul) ikapp mig. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter här och jag håller nästan på att börja gråta resten av vägen in i mål. Både Erik och Britta, samt alla andra åkare som passerar mig de sista 15 kilometrarna är som om vi hade mötts, det var inte direkt feststämning där. Genom kontrollen i Eldris berättar dom att vi är 10 minuter efter täten, i mål blev det just under 17, snabb kille.. Jag får ändå klappa mig på axeln att jag slet hela vägen in i mål, även om jag med nöd och näppe tog mig uppför de sista backarna från Eldris och in. Jag har aldrig åkt ett jobbigare skidlopp och jag hoppas verkligen att jag slipper göra det igen också!

Från Hökberg där enda gången jag fick höra vad jag ungefär låg och in i mål så fokuserade jag på att klara topp-100. Det tyckte jag där och då var ett bra mål och något jag skulle vara nöjd med. Speciellt med tanke på hur jävla trött jag var, samt hur jag slet med skidorna. 

Nu efteråt är jag faktiskt jävligt missnöjd. Jag ville mer och jag vet att jag kan. Men samtidigt är det så sjukt jävla tråkigt att aldrig få till ett bra Vasalopp. Det gör såklart att jag tvivlar på mig själv, speciellt nu när det egentligen inte känts bra på ett enda lopp i vinter. Eller jo, på de korta traditionella har det känts bra, men inte på något långlopp. Jag vet inte riktigt vad jag ska ändra på heller. Tycker jag tränar helt okej och gör så mycket jag kan rätt, ändå går det (nästan) bara dåligt. Jag offrar ju inte en massa i livet och tränar väldigt hårt för att bli 83:a i Vasaloppet. Men jag klarade ändå delvis av mitt mål att kämpa hela vägen in i mål, utan att tappa humöret, det var ju bra. 

Inför nästa säsong så kan jag redan nu säga att jag kommer köra vidare med skidor och långlopp. Men som det känns just nu så är jag inte så sugen på att börja träna mycket rullskidor direkt, utan mer sugen på att springa. Kanske gör det inte så mycket, kanske gör det det. Men jag tror det lär visa sig och det kan även ändra sig. En annan tanke är att träna en dag mindre i veckan, så jag får två vilodagar och mer tid med familjen. Så tanken är att försöka förfina träningsmetoderna än mer, jag tror innerst inne att det går att prestera ändå, även om jag också tvivlar på min förmåga när jag åker så jävla rövigt som årets Vasalopp. Men jag ska försöka analysera mina styrkor och svagheter, även fundera ut vad jag ska lägga vikt vid för att kunna prestera så bra jag kan på långlopp. 

Det roligaste med hela Vasaloppet var dels början som kändes bra. Men även allt småsnack med kingar som: Andreas Nygaard, Anders Aukland, Joar Thele, Magnus Vesterheim, Øysten Pettersen, Ilya ”Kjell Nordström” Chernusov, Anton Karlsson, Emil Persson, Oskar Kardin, Andreas Holmberg, Simen Østensen, med flera. Kul att dom flesta av dessa vet vem jag är i all fall, även om dom säkert skrattar bakom min rygg över hur kass jag är!

Nu får jag deppa några dagar och även ta ett antal vilodagar, för att sedan försöka samla ihop resterna av mig själv och kanske köra någon mer tävling innan vintern är slut. 

Raden av placeringar i Vasaloppet är nu:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)

2011 - 78:a, + 23,46

2012 - 86:a (3,58,51, min bästa tid), + 20,10

2013 - 74:a, + 22,04

2014 - 92:a, + 7,27

2015 - 48:a, + 30,04

2016 - 73:a, + 8,55

2017 - 104:a, + 22,20

2018 - DNS

2019 - 83:a, + 16,54

Två lopp kvar att bli topp-100 för att få ihop tio stycken!

Kommande tävlingar

Tjenare!

Lördag idag och på schemat när det gäller träning så står det ett lugnt klassiskt pass på 1,30 - 2 timmar. Jag ska nämligen tävla imorgon, så då vill jag försöka bli lite pigg. Tävlingar ja, jag ska lista lite lopp som jag tänkt köra framöver:

- Norrbärke Ski Marathon Imorgon den 27:e januari. 2010 åkte jag loppet och kom 5:a, ett fint lopp vill jag minnas!

- Evertsbergsrennet den 2:a februari. Detta lopp har jag dels vunnit 2013, men även kommit både tvåa och trea på. Originalbanan är riktigt fin, med en del åkning på Vasaloppsspåret.

- Grotfallsrundan den 3:e februari. Detta lopp går i Grängesberg, till stora delar på en golfbana, det brukar vara ett fint lopp med en fin bansträckning. Vann detta lopp 2016.

- Orsa Grönklitt Ski Marathon den 9:e februari. Ett fint lopp med fin bana och ofta gott motstånd. Lyckades bli trea förra året!

- Bergebo Ski Marathon den 10:e februari. Detta lopp är en av favoriterna faktiskt. Det brukar vara ett mycket trevligt lopp med en fin bana som bjuder på lite mer gammaldags skidåkning stundtals. Jag vann loppet förra året och har vunnit det totalt tre gånger (även 2013 och 2015). I år så får ni bjuda upp till dans, så att jag inte vinner ett fjärde år!!

Om det blir alla dessa lopp eller inte återstår att se, men jag är sugen på en helg med dubbla långlopp i alla fall, skönt att slippa träna och att då köra tävlingar istället!

Gamla tider och dagens grejer

Hittade två gamla resultatlistor från Orsakajt’n. På den tiden kunde jag springa rätt fort. 2002 när jag vann så var jag 18 år och nästan i min storhetstid som löpare, åtminstone medeldistansare. Jag hade hört innan att de två skidåkarna/orienterarna skulle vara starka, så jag la mig helt enkelt i rygg och gick ifrån på slutet. 

Det andra loppet 2005 så sprang jag i motionsklassen. Jag ville helt enkelt inte springa 15 kilometer då. Feg som man är. 

Det har som bekant blivit några ytterligare tävlingar på midsommarafton där i Orsa och fler lär det bli. 

Inatt så fick jag äntligen till en natt med över åtta timmars sömn (8,20). Jag lät alla fönster som stod mot solen vara stängda med neddragna gardiner under dagen, när sedan temperaturen mot kvällningen gick ner mot 20 plusgrader så öppnade jag alla fönster i huset, det gav resultat och jag använde till och med täcket för första gången på veckor! Skönt att få känna mig utvilad, det vill jag lova! 

Vad har vi på agendan idag då? Jo, tanken är att åka till tippen med lite skräp, givetvis gå en promenad, fasta till middagen och eventuellt plocka hjortron med Alfons morfar!

TBT Marcialonga 2007

Hittade bilderna ovan när vi städade ur min lägenhet. Dom är från Marcialonga år 2007. Det året var det lite snö, så loppet var förkortat till drygt 50 kilometer. Jag hade varit i Italien för att åka student-OS på OS-banorna i Turin från året innan. En mäktig resa och faktiskt en av få gånger jag tävlat utomlands. Jag var där tillsammans med skidhögskolan dalarna, som hade tagit ut mig till uppdraget. 

Just Marcialonga var lite speciellt. Jag minns att jag och Lars Suther stod i en inhägnad fålla längst fram, där väntade vi utan överdragskläderna i över en timme. Jag minns att jag lite i smyg pinkade in revir i ett hörn. När starten gått så fick jag, Lars och alla andra flera hundra springa i cirka 100 meter med utrustningen i händerna, sätta på oss grejerna vid starten och sedan åka iväg. 

Vi hade ingen som langade åt oss, så jag hade en gel med mig instoppad i vardera arm på tävlingsdräkten och drack 2-3 gånger av funktionärerna. Jimmie Johnsson som också var med på resan ville varken åka Marcialonga, eller vara med i bilen till tävlingen, han var kvar på hotellet som jag minns det. De som jag kommer ihåg att åkte från vårt gäng var förutom jag och Lars, Martin Johansson och Gustav Hall. Tror att dessa herrar fick stå bland eliten i starten. 

Under loppet så turades jag och Suther om att dra, mest Suther faktiskt. En enda gång blev vi omkörda under tävlingen och det var i början på den beryktade målbacken när en Italienare skejtade ifrån oss. Jag minns att jag då gick förbi Suther som i samma sekund sa något i stil med: ”hejdå, vi ses i mål”. I målbacken så passerade jag bland annat Niklas Jacobsson från IFK Mora som såg rätt väggad ut. Jag kom i mål som 32:a och 10:e svensk, en bra placering. Resultaten hittar ni här. 

Det om det. Skönt med två dagars vila har det varit. Idag är det tillbaka till verkligheten. Denna gång blir det ett tufft SkiErg pass på drygt två timmar. Kommer krävas bra fokus och vilja, men det ska nog gå vägen!

Trippelseger och min sparstrategi +ANNAT

Snubblade över denna bild igår, i samband med följande artikel på Längd.se: Trippel för Falun Borlänge i Bergebo ski marathon. Bilden är tagen efter Bergebo ski marathon 2010. Jag kom tvåa, slagen av Jimmie Johnsson i spurten, trea var Mikael Östberg. Ett mäktigare lopp. Detta var min första pallplacering på ett långlopp och det var väl någonstans efter detta som jag insåg att jag borde satsa mer på långlopp. Men det tog ända till säsongen 2015-2016 innan jag satsade fullt ut på det. Dessförinnan höll jag på och harvade omkring på Sverigecuper. Det ska jag ju förvisso göra i helgen också.. 

Min aktieportfölj

Fick en kommentar här på bloggen igår angående mina aktier och min sparstrategi, med mera. Jag försöker undvara 25-50% av de pengar som kommer in till aktieportföljen.  Planen i stort är ju buy and hold. Men ibland kan det kanske ske lite försäljning och ändringar. Mina tre största innehav i portföljen är: Castellum, Investor och Industrivärden, i nämnd ordning. Dessa tre bolag upptar totalt 40% av min portfölj. Resten är diverse svenska och några amerikanska bolag. Köper nästan bara utdelningsaktier på Large cap. Andra stora poster och aktier jag gillar i portföljen är: Autoliv, Telia, Swedbank och Axfood. När jag handlar aktier så fyller jag på lite på känsla. Använder mig inte av speciella nyckeltal eller så. 

Får jag lägenheten såld (vilket jag såklart borde få), länk till lägenhetens försäljning här, så är planen att pytsa in pengar i portföljen under en lång tid, för att undvika att handla aktier på toppar. 

Målet i framtiden är att helt eller delvis kunna leva på utdelning. Kanske ett tufft mål, men man måste ju få drömma, eller hur? 

Resten av veckan 

Jävlar med snö det kommit och kommer. Svårt som fan att cykla. Cykeln skär och kränger iväg i den lösa snön, och det är galet tungrullat. Stackars Amanda har fått det kämpigt med snöskottning och barnpassningen. Jag får lite dåligt samvete som är på jobbet och sen ska träna. Men det är tyvärr så, jag har ju mål med skidåkningen också och på ett sätt så är det lite av mitt yrke. Det ska nog bli bättre framöver när Alfons magknip lugnar ner sig. 

Imorgon så åker vi till Idre Fjäll. Där blir det skidåkning och häng i stugan. Ska bli skönt att få komma iväg lite. Efter dagens planerade träning så måste jag packa väskan och sedan försöka städa rent i huset. Det är mycket att stå i, bara att kämpa på. 

Träningssammanfattning 2016/2017

Ärtknubben, Bjursås. Längs Vildmarksleden, tillsammans med Adam Larsson i början av maj

Ja kära vänner, igår fick ni säsongssammanfattningen rent tävlingsmässigt, idag så tänkte jag ta er igenom träningsåret. Kanske inte fullt lika innehållsmässigt, men med siffror och en rad bilder. Det kanske duger det med?! 

Den 25:e april så startade jag igång mitt träningsår för säsongen 206/2017. Ett träningsår på 13 stycken perioder á fyra veckor. Detta året skulle visa sig bli mitt bästa någonsin, i alla fall till antalet timmar, men resultaten visar att även de följt någotsånär samma kurva. Antalet timmar och hård träning är inte allt, men det är en fingervisning på bra träning. Det är just bra träning som är det viktiga och i det receptet så anser jag att det även ligger ingredienser såsom återhämtning, balans i kosten och så vidare. Just med kosten och återhämtningen så har jag gjort en del skillnader mot föregående år, men det kommer jag till.

När jag skrev ner en plan inför förra året så var det mest en grovplan med timmar per period och sedan lite "förhållningsregler" att hålla mig till. Jag visste att jag skulle jobba regelbundet 70-75% på skolan jag fortfarande är på. Så jag valde medvetet bort alla former av dubbelpass, dels för att det skulle bli för mycket stress, också för att jag aldrig gillat att träna dubbelpass, dessutom så har jag ju mitt fokus på långlopp och tycker således att ett långt och/eller bra pass lämpar sig bättre. Jag hade en plan om att tappa några kilo, så jag valde helt bort gymträningen till fördel för TRX-band under hela träningssäsongen, det tycker jag har gett mig mer än tillräcklig styrka, för det var inte styrkan på gymet som var min svaghet gentemot andra. Jag valde också att i princip bara träna löpning och rullskidor stakning, sen blev det väl såklart något pass på cykeln och även något skatepass på rullskidorna, men i stort sett så körde jag vartannat pass löpning och vartannat pass stakning. Det tycker jag ger en fullkomlig bas för att utvecklas i helhet.

Att endast köra ett pass per dag gav mig bättre återhämtning. Jag laborerade en del med kosten (och gör det fortfarande), korttidsfasta på 16-45 timmar har fungerat bra och jag körde mer eller mindre alla långpass med endast tre kokta ägg i magen. På de hårda passen så drack jag sportdryck och i vissa undantagsfall så blev det en gel eller en energikaka, men bara när jag körde de så kallade "vasapassen", alltså när vi börjar köra intervaller efter ett antal timmar lugn åkning.

Jag gick upp fem centimeter i stavlängd, till precis den tillåtna 83%-regeln, från spets till reminfästning. Mätt med pjäxor på. Hade jag fått ha längre stavar så tror jag inte att jag haft det, denna längden passar mig bra. 

Till en början så körde jag mycket lugna pass för att vänja mig, därefter så lade jag in en del längre tröskelintervaller och när jag närmade mig säsong så blev passen kortare, likaså intervallerna. Med kortare intervaller så blev dessa tuffare och med längre vila. Allt för att komma i så bra form som möjligt och tåla den tuffa farten. Tycker jag lyckades rätt bra med det mesta under detta träningsår, jag var i princip inte sjuk alls och formen var övervägande god. Jag kände verkligen att jag har tagit ett steg, blivit hårdare i kropp & psyke och även flyttat barriärer kring vad jag trodde var möjligt träningsmässigt. Jag valde medvetet bort "dåliga" pass, alltså träning bara för tränandets skull, istället så försökte jag ha ett syfte med varje pass och verkligen göra något vettigt eller uttänkt. Visst, det blev kanske inte alltid så, men ofta. Hade jag inget syfte med passet så kunde jag ju lika gärna vila, det ger nog mer.

Det går ju alltid att göra saker bättre och det finns väl vissa brister att åtgärda. Rent teknikmässigt så finns det ju saker att jobba med, såsom att filma mig och försöka hitta nycklar i tekniken. Dock så tänker jag nästan hela tiden under träningspassen på tekniken, försöker kolla mig i skuggan och så vidare. Jag känner att "träffen" i stakningen blivit bättre, men det finns att jobba på. 

Nedan följer nu en del statistik för det gångna året:

Period 1: 52,05 timmar

Period 2: 56,25 timmar

Period 3: 58,43 timmar

Period 4: 74,47 timmar

Period 5: 63:55 timmar

Period 6: 70,00 timmar

Period 7: 65,40 timmar

Period 8: 60,00 timmar

Period 9: 48,15 timmar

Period 10: 46,33 timmar

Period 11: 36,55 timmar

Period 12: 48,45 timmar

Period 13: 23,58 timmar

Totalt: 706,01 timmar

Dessa timmar är fördelat på:

AI: 573,10 timmar

AII: 4,00 timmar

AIII-AIII+: 99,26 timmar

Styrka: 29,25 timmar 

Min pulsklocka (polar V800) har jag använt till i princip alla pass, med undantag för styrketräning, uppvärmning/nedvarvning och eventuellt något till undantag. Den har registrerat följande under det gångna året:

330 träningspass

667,36 timmar

9523,9 kilometer

Jag är väldigt nöjd med genomförandet, måste försöka ge mig själv en klapp på axeln för ett väl genomfört träningsår. Det ger en bra grund till framtiden. En framtid som från och med september kommer bli rätt oviss hur mycket jag kommer kunna träna. Men jag ska försöka köra på hårt dit, sen får jag ta det som det kommer, får jag bara in viss kontinuitet och så mycket kvalitet det bara går i träningen så tror och hoppas jag att det inte blir någon nackdel för min del! Förhoppningen är att jag ska få en mer avslappnad syn på träning. 

Nu ska jag njuta av den sista helgen i viloperioden, på måndag drar vi igång så smått igen. 

Tack alla för träningssällskap, påhejanden, grattishälsningar, hjälp, stöd, sponsring och så vidare. Precis som igår; ingen nämnd och ingen glömd. Ni är guld värda allihop som står på min sida!

Avslutar med lite osorterade bilder från träningsåret:

  

Från ett av de första rullskidspassen förra året, längs riksväg 293

Från lägret i Italien tillsammans med Stockholms skidförbund

Ett höstpass skate på fyra timmar, tillsammans med Simon Andersson och Jocke Lindstedt

Stakintervaller i Skräddarbacken 

Skatepass på den utlagda snön på Lugnet i oktober

Träning i Bruksvallarna, på fjället, november

Sagolika vyer uppe på Idre fjäll i december

Ett skatepass på Lugnet tillsammans med David Holmström, i början av januari

Ett av många maxstyrkepass under tävlingssäsongen

Ett stakpass i solnedgången på Lugnet, ute på 15 kilometersspåret, januari månad

Dagen före Skinnarloppet, väckningspass på Lugnet

Nervös uppe på myrarna, dagen innan Vasaloppet

Solskenspass i Bergebo, skateintervaller i slutet av mars

Skidor i kortärmat på Lugnet, i april

Ett av de första passen på träningsåret, landsvägscykel, i Toftbyn

Ett av otaliga TRX-pass under föregående sommar

Tough race sweden i Dalsjö, Borlänge under juli månad

Vasapass, drickapaus någonstans utanför Svärdsjö, med bland annat Rikard Tynell, Mikael Sandgren och Jimmie Johnsson

Engelbrektsstafetten i juli, startsträckan för Sågmyra SK

Femtimmars stakpass med Mikael Sandgren, i augusti

Vasapass med Jimmie Johnsson: 30 x 1 minut max + ett drag uppför sjulsarvsbacken + tröskel runt Varpan, 13 kilometer, augusti

Stavgångsintervaller i Romme alpin, med Andreas Holmberg och Mikael Sandgren, augusti

Seger i Mudlife OCR, Älvdalen, augusti, sista hindret: rampen

Avåkning upp till Stångtjärn, efter ett tufft intervallpass med DSA uppe omkring Sjulsarvet och Högbo, 3 x 20 minuter, DSA skejtade och jag stakade med i rygg på tvåor, i augusti

Ett av många löppass i skogarna ovanför Skräddarbacken, i augusti

Blickar ut över Länsan, på toppen av Muskboberget, september

Stakning uppför Sjulsarvsbacken i september

Adam Larsson och jag på samma ställen som ovan: Muskboberget, september

Löpning i Italien, oktober

Säsongssammanfattning 2016/2017

Tjenare vänner!

Tänkte dela med mig av lite tankar och göra en sammanfattning av den just gångna skidsäsongen. Detta är nog min bästa säsong hittills i karriären, i alla fall om vi tittar på endast långlopp, vilket jag de senaste två åren satsat på. Tidigare bra säsongen är 2006/2007, där jag tog poäng i alla Sverigecup-tävlingar, utom ett 15 kilometerslopp i skate, samt blev 14:e på SM-femmilen, bland annat. En annan riktigt bra säsong är 2012/2013, där var höjdpunkten bronset på SM-stafetten och 8:e-platsen på SM-sprinten, mer om den säsongen hittar ni här.

Ska vi börja då?! Och som ni kanske redan förstår så stakade jag enbart alla klassiska lopp?!

November

Jag drog upp till Bruksvallarna några dagar innan tävlingarna. Syftet med den resan var att få bra träning på snö, men också att köra en tävling. Premiären för min del blev 15 kilometer klassiskt, där blev jag 83:a. Ett lopp som varken kändes dåligt eller bra, det var ett stabilt lopp där jag märkte att grunden fanns där, men den där sista farten saknades. Jag lyckades placera mig på den övre halvan i alla fall, vilket jag året innan misslyckades med.

Helgen efter Bruksvallarna så väntade Sverigecup uppe på Idre fjäll, precis som helgen innan så åkte jag dit någon dag innan för att få några fler skidmil och ytterligare en tävling. Denna gång blev det 15 kilometer skate. Placerade mig på en 48:e plats av drygt hundra deltagare. Det kändes också stabilt, bättre än tävlingen helgen innan, så det kändes att formen gick åt rätt håll.

December

Jag inledde mitt tävlande i december med att sedvanligt köra björnjakten i Älvdalen. Som vanligt så kördes det 10 kilometer skate på lördagen, där blev jag nia och på söndagen körde vi jaktstart, 10 kilometer klassiskt, där blev jag femma på etappen och femma totalt. Den första tävlingen för året som gick riktigt bra! 

   

En vecka senare så stod jag på startlinjen på Järnaspelen i Dala-Järna. Här var tanken först att få ett 15-kilometerslopp, men snöbristen gjorde arrangörerna tvungna att korta ner tävlingen till en sprint. Inte fel det heller, speciellt inte när det bjöds på så bra motstånd som den tidigare VM-åkaren och SM-medaljören i sprint: Jens Eriksson. Efter en bra prolog där jag blev delad etta med Jens så vann jag sedan min semifinal och blev därefter tvåa, slagen av Jens. Ett skapligt lopp, tyckte inte tekniken satt till hundra i stakningen, annars så var jag rätt nöjd.

Jag avslutade sedan december med två stycken träningsrace. Det första var Grönklitts julmarathon, där blev jag missnöjd åtta och det andra var ett tio kilometer långt skaterace med DSA på nyårsafton, där blev jag tvåa efter VM-åkaren Karl-Johan Westberg, riktigt bra känsla i detta loppet.

Januari

Det nya året inleddes med kanske säsongens bästa långlopp när jag blev åtta på AXA ski marathon. Det hade kunnat sluta ännu bättre om jag inte ramlat på en isfläck uppför(!) och tappat andraklungan jag låg i, tillsammans med Jerry Ahrlin, Gabriel Thorn och Andreas Svensson. Men känslan och skidorna var riktigt bra i detta lopp! 

Den 14:e januari så blev jag tvåa i premiärupplagan av Skistart Ski Marathon, slagen av norrmanen Vinjar Skogsholm som senare blev topp-25 på Marcialonga. Var i bra slag här och drog upp en långspurt med nästan en kilometer kvar, fick stryk med under en halvsekund, men slog både Kalle Gräfnings och Gabriel Thorn, inga dåliga skalper. 

Med Skistart i bakgrunden och brillor från samma gäng så är man aldrig fel ute

Redan dagen efter Skistart Ski Marathon så stod jag på startlinjen igen, denna gång i Bergebo. Nu var det 10 kilometer klassiskt som gällde. Här lyckades jag bli fyra i ett starkt startfält. Trots att jag var rejält sliten sedan långloppet dagen innan.

Efter de två succéhelgerna så hade jag goda förhoppningar om att upprepa fjolårssegern i Grotfallsrundan, tyvärr så hade jag slitits med en krånglande mage under hela veckan innan. Hade alla magsjukesymptom, förutom att jag spytt. Jag var tveksam till start, men valde ändå att åka dit. Väl där så lyckades jag med en heroisk insats mentalt att hänga med Peo Svahn och Axel Bergsten tills det var två kilometer kvar, blev ändå trea med en bedrövlig känsla och kraftlöshet.

På onsdagen tre dagar efter Grotfallsrundan och med en fortsatt krånglande mage så drog jag ner till Stockholm och Täbys konstsnöspår för att försvara förra årets DM-guld. Jag lyckades med den bedriften och tyckte att jag fick till ett bra lopp, trots att jag inte kände mig helt pigg innan. 

Jag avslutade tävlandet i januari med att vinna Sixten Jernberg Memorial Race i Lima. Ett lopp över cirka 50 kilometer, fördelat på två varv och med en rejäl dödsbacke på cirka två kilometer per varv, samt en galen uppförsbacke innan målgången. Jag var fortsatt inte helt kry i magen, slet väldigt under loppet och inför målgång så var vi en klunga på sex personer, trodde aldrig att det skulle gå vägen. Men jag drog i rätt hög fart in emot den sista backen inför målgång, blev passerad av Axel Bergsten, lyckades hänga med honom över krönet och glida om honom in i mål som en supernöjd vinnare!

Februari

Från första helgen i februari och ytterligare två helger fram så skulle ett av vinterns stora mål avgöras, nämligen: Skistart Ski Challenge. Det första loppet av dessa tre var Wadköpingsloppet i Örebro. Ett stabilt och bra lopp av mig. Känslan var helt okej. Dock så var det ett speciellt lopp med 13 varv runt en tre kilometer lång slinga. På sista varvet så hade Kalle Gräfnings nästan avgjort, när han sedan faller på eget bevåg, jag kommer förbi honom upp i täten med Robin Bryntesson i ryggen, väljer då att släppa förbi Robin inför sista utförsbacken in emot mål, dumt beslut då jag blev ifrångliden och således gick i mål som tvåa.

Andra helgen i februari så väntade det en långresa ner till Ulricehamn för att köra Västgötaloppet. Fem varv på en riktigt fin åttakilometersslinga. På detta lopp så kände jag att det finns lite ork och jävlaranamma i mig. Valde fel skidpar innan start (visade det sig under loppet) och fick slita som ett djur, folk bakom mig sköt på mig rejält och de framför försvann iväg, i varje utförsbacke. Ändå så lyckades jag slita mig in på en andraplats efter vasalopps-22:an Andreas Svensson. Nöjd med den insatsen!

Sista loppet i Skistart Ski Challenge var det anrika Skinnarloppet som jag åkte för första gången. Efter ett inledande varv på tre kilometer där mina skidor inte gick jättebra och jag fick slita hund, så började dom därefter gå bättre och kroppen svarade skapligt. Dock inte tillräckligt bra när Bill Impola och Peo Svahn får en lucka i början på det första av de två längre varven. Men av någon anledning så hade jag inte riktigt kämparglöden att ens försöka gå med dom, hamnade istället i en klunga tillsammans med Dan Moberg och Senare Robin Bryntesson. Vi höll ihop till målgången, jag lyckades inte utmana Robin om tredjeplatsen, men kom in på en skaplig fjärdeplats och säkrade med det totalsegern i långloppscupen! 

Februaris sista tävling blev kortvasan, där jag slutade på tredje plats, ljusår bakom Anton Karlsson och Anders Solin. Hade på lite känn att en förkylning var på ingång strax innan start. Fick gå på rött i första backen när Anton tryckte på och vi blev tre killar loss där framme, jag hängde med i totalt fem kilometer och åkte resterande del av loppet själv. Känslan var inte alls bra och senare på kvällen bröt en förkylning med halsont ut. 

Mars

Första söndagen i mars innebar för åttonde året i rad att jag stod på startlinjen till Vasaloppet, uppe i Berga by. Efter en fin säsong så hade jag förhoppningar om att knipa min andra topp 50-placering. Men dels så blev jag förkyld efter kortvasan och dessutom så är det någonting som låser sig mentalt för mig på detta skitskidlopp. Slet som ett djur uppför första backen, kroppen svarade inte alls, det låste sig och krampade i ländryggen så jag inte fick luft, låg med damtäten uppe på myrarna och körde allt jag hade för att bara orka hänga med klungan. Tappade den klungan upp emot Risberg, min dricka hade frusit under första milen, jag stannade till i Risberg och sa till pappa att jag troligen kommer bryta, men tänkte att jag måste fortsätta åka ett tag till. Blev ikappåkt av en stor klunga som jag släppte och ytterligare en stor klunga som jag med nöd och näppe lyckades hänga med över kontrollen i Evertsberg. Innan Oxberg så kastade jag mitt bälte som fortfarande var fruset, var rätt uppgiven men hade bestämt mig för att gå i mål. Lyckades plocka några placeringar in mot mål och på just målrakan så passerade jag damsegrarinnan Britta Norgren, kom i mål som en mycket besviken 104:a, första gången utanför topp-100.

Helgen efter Vasaloppet så var det nypremiär för det gamla loppet vid namn Raiden, eller Idreraiden som det hette i år. En tvådagarstävling på totalt tio mils skidåkning. Första dagen 58 kilometer klassisk skidåkning från Lövåsen, via Grövelsjön, tillbaka till Lövåsen och målgång nere i Idre by. Känslan var okej och vi blev snabbt två stycken som segern skulle handla om, mig och Jonathan Hedbys. Med två mil kvar så ramlar Jonathan, jag frågar om allt gick okej och fortsatte sedan åka på i samma takt, när jag såg att han var på benen en bit bakom mig så bestämde jag mig för att försöka öka en aning och hålla avståndet in i mål, det lyckades jag med och kunde glida i mål som etta på den första etappen.

Dag två på Raiden så väntade det 42 kilometer skate, från idre Fjäll ner till Särna. Jag tog ledningen direkt och gick ut i tröskelfart. Efter några kilometer så var det bara jag och min bror Jonatan kvar. Målet för dagen var att dels försöka bevaka segern, men också att hjälpa honom att dra. Så vi rullade på i bra tröskelfart ända ner till tre mil ungefär, då började Jonatan bli sliten, så vi fick sakta ner farten en aning, för att han skulle orka med, kändes ändå rätt skönt och omotiverande för mig at mata på det som fanns. Med några hundra meter kvar till mål så ökar jag farten en aning och kan återigen vinna, både etappen och totalt!

Efter Vasaloppet är det svårt att finna motivation till tävling, så jag brukar vilja tävla, för att ha något att träna för. Den 18:e mars så ställde jag därför upp i Lilla-SS hemma i Falun, 10 kilometer skate. Tre stycken med i H21 bara, de två andra startade framför mig. Jag öppnade onödigt hårt och var ikapp redan efter tre kilometer, fick slita för det resten av loppet. Lyckades dock vinna H21. Kul med en seger.

April

De två sista tävlingarna för säsongen blev Grönklittsjakten, första helgen i april. Dag ett så stod det "15" kilometer skate på programmet, tre varv på en bana som mätte 4,3 kilometer enligt min klocka. Efter ett skapligt förstavarv så upplevde jag det som att skidorna "dog", hade inte riktigt motivationen till att ta ut mig mer heller. Efteråt så visade det sig att skidorna "dött" för de flesta då vi bjöds på ett väderomslag. Jag blev i nionde man på etappen.

Dag två i Grönklittsjakten var lite mer "min kopp av te", två varv på samma bana som dagen innan, men denna gång klassiskt stil, eller snarare stakning. Jag gick ut rätt hårt och plockade totalt fyra personer. Hade riktigt grymma skidor och en bra känsla i kroppen. Lyckades vinna etappen och bli femte man totalt, en bra avslutning på säsongen alltså!

Tack till alla inblandade, ingen nämnd och ingen glömd. Utan er är inte min skidsatsning möjlig! Nu snart startar jag upp ett nytt träningsår!