En fin julafton med ett ganska spännande paket..

Innan vi gick iväg på julfirandet igår så försökte vi ta några bilder med själutlösaren på mobilen, med blandade resultat. Ni fick se hur vi såg ut i alla fall.

Vi var hos Amandas släkt igår för julfirande, julmat, paketöppning och allt där till. Idag så ska vi till mina föräldrar för en ny omgång.. Det där med vikten får bli ett senare problem. Jag tänker att det kanske är bäst att bara köra på med livets galenskaper och så går det upp ena stunden och ner en annan. Att hålla på oroa sig för att bli fet är bara jobbigt. Jag har ju gjort jobbet rent träningsmässigt och det är ju det allra viktigaste. I samband med dagens julfirande hos mina föräldrar, eller strax innan det då, så ska vi testa ett gäng tävlingsskidor nere på Lugnet och jag ska försöka få till ett kortare skidpass i alla fall. Det får räcka så idag, även om jag känner mig helt okej i kroppen igen. Men dels så ska Amanda försöka hinna med ett pass och sen så måste jag ju försöka få till ett julfirande med familjen också. Vad vuxen jag låter...

Jag fick ett väldigt spännande paket av Amanda igår. Hon hade snackat upp det där paketet och pratat om det under några dagar så jag var lite nervös inför hela den där paketöppnargrejen. Det ska tilläggas att jag är rätt så höjdrädd, så jag hade mina misstankar om att det var någon form av fallskärmshoppning. Ni kan ju kolla på filmen hur det såg ut:

På lappen/hälsningen så hade Amanda skrivit:  "God jul. Här ska du få hoppa för alla gånger du smyganmält mig på tävlingar. Nu får du sitta på potta, din lilla råtta!" Det kommer bli minst sagt spännande denna tandemskärmflygning som kommer utspela sig i Åre. Men jag tror det kan vara en ganska så häftig upplevelse också. Tack för det!

Tvåa på testracet!

Nu bjuder jag åter på ett filmklipp, denna gång filmat av Emma Eriksson

Hejsan!

Efter äntligen en god natts sömn (9,20 timmar) så packade jag ihop mina saker och tog med mig Alfons för en tur till Falun. Jag lämnade honom hos mina föräldrar och åkte sedan till Lugnet för att delta i en träningstävling med DSA. 

Jag hann med en uppvärmning på 30 minuter, bland annat innehållandes en tre minuter lång intervall, samt tio stycken kortare fartökningar. Därefter var det dags för race: intervallstart, sju varv runt en bana som mätte 2,15 kilometer. Givetvis stakade jag. 

Kroppen svarade bra och jag orkade plåga mig mycket under hela loppet, vilket jag är nöjd med. Jag vill inte lägga ut någon resultatlista från loppet men jag kom tvåa utav de 13 deltagarna som gick i mål. Kul att det går åt rätt håll! 

Siffrorna från racet blev: 40,59 minuter, 14,97 kilometer, 174 snittpuls, 181 maxpuls, 370 höjdmeter och 21,9 km/h snittfart. 

Jag tävlade på ett par nya stakskidor som jag tycker surfade på rätt fint. Om några dagar ska vi göra ett skidtest mellan lite olika aktuella skidpar för att se vilka som går och inte, spännande!

Jag avslutar med ett filmklipp från slutet av dagens längsta backe:

30 impulser på VM i tungfört

Foto: David "Indianen" Holmström

Goder afton.

Så har jag åter lagt några varv runt konstsnöslingan på Lugnet i Falun. Det blev dock inte lika många varv som jag trodde innan, det då snön vräkte ner och gjorde föret galet tungt. Jag får vara glad att jag inte hade en femmil på under tre timmar, eller intervaller planerade idag, för du fick inte en meter gratis. 

Dagens pass blev ett lugnt stakpass på 2,15 timmar, med 30 impulser på 25 stavtag inlagda längs vägen. Jag körde impulserna i tre block om tio stycken vardera, idag körde jag två minuter mellan de tio impulserna per block, sedan hade jag lite längre vila mellan blocken. Ett helt okej upplägg. Passet varade i 2,15 timmar och jag kom endast 29,7 kilometer på den tiden. 

Nu är jag ganska sliten och trött, så det ska bli skönt med en vilodag imorgon! 

David Holmström lyckades fånga mig på film också, kanske någon som är sugen att kolla:

En timme AIII med impulser

En suddig bild från ett filmklipp som kommer längre ner i inlägget

Tjenare!

Det träningspass som idag genomfördes var totalt 90 minuter stakning på Lugnet i Falun. Den första och sista kvarten var lugn åkning, medan timmen i mitten var hård. Då jag var rätt otaggad innan, samt sovit väldigt dåligt de senaste dagarna så dubblade jag min koffeindos inför passet, det verkade göra susen då jag faktiskt kände mig helt okej stark och även fick en riktigt hög puls! 

Jag hann med att köra sju stycken varv på konstsnöslingan, plus cirka 100 meter ut på det åttonde varvet. Som vanligt så körde jag en impuls på 12 stavtag var sjätte minut. Tror dessa pass ger bra hårdhet inför långloppen. På det näst sista varvet så lyckades också min gamle träningskompanjon Kalle Gräfnings att filma mig. Som ni kommer se i filmklippet så är det inte någon bländande teknik jag besitter direkt, jag fäller överkroppen för tidigt och missar lite tryck och kraft där. Det finns säkert en rad andra fel också, men jag gör så gott jag kan. 

Givetvis så var det lite halvtaskiga väderförhållanden, som vanligt när jag ska köra intervall, men trots att det var nollgradigt och att det var nysnö i spåren, (men ingen motvind, hör och häpna) så lyckades jag hålla mig på rätt sida om Ski Team Skånes och Stockholms rullskidsklubbs skamgräns på AI-pass: 20 km/h, vackert så!

Siffrorna enligt min pulsklocka blev således:

60 minuter, 20,06 kilometer, 370 höjdmeter, 370 fallmeter, 175 snittpuls, 184 maxpuls, 20,0 km/h snittfart

Bra pass och bra genomförande. Nu på eftermiddagen så har jag handlat klart och slagit in alla julklappar, galet rekord för mig som annars brukar lösa det den 22-23 december ungefär, även jag blir vuxen. 

Och så filmen då förstås:

Make Anton Karlssons vlogg great again +ANNAT

Alfons hade det roligt i det bacillfyllda bollhavet på Leos lekland igår

Hej på er kamrater.

Sömn

Inatt så kasserade jag in 9,25 timmars värdefull sömn, det var värt sin vikt i guld det! Något slag högre i puls än vanligt under natten, så jag var nog lite sliten. Jag tycker det är perfekt att använda min Apple Watch till vardags, men kanske framförallt till sömn och sömnspårning. Jag får ju också se  pulsen, den är dock totalt värdelös att visa vettig puls när jag rör mig, men i vila så tycker jag den visar ganska okej siffror. Förutom puls så mäter den "hjärtfrekvensvariabiliteten", där har jag dock inte riktigt förstått vad som är bra eller mindre bra siffror.  En annan rolig detalj med pulsen på klockan är att den varnar när pulsen varit under 40 slag/minut (under en period av tio minuter tror jag). Målet är att ha så många sådana varningar som möjligt när jag vaknar. Inatt hade jag bara en sådan varning, då pulsen som sagt var några slag högre än normalt. 

Nässköljning

Jag är mer eller mindre ständigt täppt i näsan, speciellt under vinterhalvåret och mot kvällarna. Nästan alltid bara en näsborre i taget. Jag har ju varit lite dum och kört en "minipuff" med vanlig nässpray i ena näsborren dag ett, sedan den andra dag två och så vidare. Ett inte hållbart agerande förstår jag ju. Så jag har för några dagar sedan börjat med att skölja näsan med en nässköljare. Jag blandar i salt och även en liten del bikarbonat i det kroppstempererade vattnet. Hoppas jag får bra effekt av detta och slipper vara täppt i näsan framöver. 

Snö

Jag vaknade upp till ett snötäckt landskap utanför fönstret, en plusgrad och fortsatt lätt snöande. Enligt väderprognoserna igår så kunde det ju komma upp emot 20 millimeter nederbörd idag, det tillsammans med min lediga vecka gjorde att jag valde att ta vilodag idag. Känns som ett smart val nu när jag blickar ut genom fönstret. Nu hoppas jag på två utfall från detta snöfallet: det första är att snön ligger kvar ända till i vår och det så snabbt som möjligt blir åkbart på skidor. Det andra är att snön försvinner snabbt, innan dom hinner sanda, så att det åtminstone är åkbart med rullskidor igen . Mardrömmen är att dom hinner sanda och snön försvinner, så ingenting är möjligt att träna med skidor/rullskidor på fötterna. 

Vloggar

Jag kollar på några skidbloggar varje vecka, där min favorit är Jens Burman. Jag följer även Anton Karlsson, förlåt mig, men den har inte riktigt levererat lika bra som Jens. Tills igår:

  

Nu tyckte jag att den var mer sevärd och det var inte bara för att jag dök upp i några sekunder och förpestade den. Anton är en jävligt schysst och seriös kille som jag tror kommer åka riktigt fort i vinter. Jag tyckte han verkade lite kaxig förut, men det är han absolut inte!  En vlogg som tappat lite tycker jag är Johannes Høsflot Klæbos, det har blivit lite för mycket flams och för lite träning i den, men det kanske blir bättre nu inför och under säsong. För den som är intresserad så har även landslagsåkaren Anna Dyvik en ganska nystartad vlogg som är helt okej! Jag personligen gillar mest träningssnack, siffror från intervaller och träningsklipp i vloggarna, men alla gillar ju olika. Tanken har ju slagit även mig att starta en vlogg, men jag vet inte riktigt om jag har tiden till det, eller orken till att lära mig redigering och så vidare. Dessutom så lär jag ju ha en bra kamera och även en drönare då, för att få till allt. Men vem vet i framtiden?! Kanske kan sluta jobba och börja vlogga istället? 
Börsen Börsen lever sitt eget liv också, sjuka både upp- och nedgångar. Jag ligger fullinvesterad och avvaktar lugnt i båten. Igår gick OMXS30 bra och mina svenska innehav var upp över 2% ett tag, det svalnade dock under dagen och slutade på strax över 1%, vilket ändå är okej. Sedan när de amerikanska börserna öppnade så gick mina USA-innehav dåligt nästan allihopa. Min favoritaktie Amnazon har tappat totalt 26% på någon vecka, den är alltså i bear-market nu. Skit också. Men jag ska som sagt sitta lugn i båten och bara ta det lugnt. Jag har bara investerat pengar som jag har avsatt för börsen, jag har en buffert också som inte är menad att vara där. Om 5-10 år så tror jag att dessa oroligheter är bortglömda.
Övrigt Idag så blir det väl inte så mycket knop gjorda tänker jag, eller ja, inte vad det gäller träning då. Jag ska försöka fixa med tvätten och andra uppgifter här hemma. Kanske jag ska byta till vinterdäck på min pendlarcykel också. Denna dag bjuder också på fasta fram till middagen. Höjdpunkten på dagen för mig brukar vara middagen när vi sitter framför TV:n och kollar Netflix, det brukar dock alltid ta en jävla tid att hitta något att kolla på. Är det någon som har något tips på vettig serie eller film?

150 minuter stakning och Amanda stakar på film

Halloj!

Igår kväll så var vi på en släktträff med Amandas släkt, mycket trevligt, även om sådana tillställningar ofta inbjuder till ett för mig ohälsosamt ätande av snacks, mat och efterrätter. Idag har jag då valt att fasta hela dagen fram till kvällningen, lika bra det om jag inte ska svälla ut fullständigt. Ikväll ska vi dessutom hem till mina föräldrar för att äta middag + tårta för att fira min bror som strax fyller år. Som gjort för fetbuk på mig, därav fastande dag både idag och imorgon under vilodagen. 

Jag började dagen med att följa Amanda och hennes pappa på deras rullskidvända. Jag cyklade och  Alfons i cykelvagnen, Amanda åkte på mina Elpex med fyror fram och treor bak. Hon har fått rätt bra träff i åkningen måste jag säga, det är inte många tips och nycklar att jobba med som jag gett henne. I princip bara att hon ska starta stavtaget med en hög höft och att jobba mer med magen än armarna. Kolla själva:

Hör av dig till mig om du vill förbättra din skid- eller rullskidteknik så ska vi nog lösa det!
Efter Amandas tur på cirka en timme så bytte jag om direkt och gav mig av på rullskidorna. För min del blev det Elpexfyrorna bak och treorna fram. Försökte rulla på i skaplig takt, ett tempo i min värld som är lite högre än lugnt. Jag åkte en halvtimme i Skräddarbacken först för att få lite höjdmeter, därefter så blev det en längre vända runt Floda, Spraxkya och Alderbäcken. Passet avslutades med en till halvtimme i Skräddarbacken. Bra pass och helt okej känsla. Dock är det rätt trist att åka distans fortsatt, bara att släppa dom tankarna och göra jobbet. Idag lyssnade jag på "Vägen till din första miljon" i ljudboksappen under tiden jag åkte. En bra och informativ bok, men för mig som ändå är något mer insatt i aktier och sparande så tycker jag att den är lite väl grundläggande, det mesta boken tog upp var jag redan bekant med.
Passet blev 2,30 timmar i tid, 41 kilometer långt, jag fick ihop 430 höjdmeter och snittpulsen landade på 117. 

60 min tröskel - en kilometer längre än senast

Solsken ute och ändå tränade jag i t-shirt idag, tänk att man alltid ska behöva frysa i detta land.

Idag blev det samma upplägg som för drygt två veckor sedan alltså 60 minuter stakning tröskel, med impuls var 6:e minut, samma uppställning (Adam x 2) och samma rullskidor (Elpex med fyror bak och treor fram). Skillnaden då mot nu var att det regnade satan då, idag var det uppehåll. Fan vad tiden går fort alltså, jag blir deprimerad. Den bästa tiden på året är i slutet av maj, sen är resten ett rent helvete med mörker och kyla. Sidospår. Kämpa Adam.

På uppvärmningen så kändes det sämre och sämre idag, väldigt låg puls och allmänt trött. Hade inga höga förhoppningar om att kunna åka fort idag. När sedan Adam sa att han kunde börja dra så blev jag glad. Vi körde alltså 60 minuter i ett svep, med totalt tio impulser á 12 stavtag. Start i Medväga, ut till riksväg 293, in förbi Vallmora, ut i Smedsbo, bort mot infarten till Aspeboda, vändning vid trafikplatsen strax innan Aspebodainfarten, tillbaka genom Smedsbom, utför Brusalabacken och sedan målgång mellan Bomsarvet och Medväga.  

Jag kände ganska tidigt idag att kroppen ändå var med på noterna och att den var villig att ta i. Trots att jag inte kände mig pigg så kände jag mig ändå skapligt stark. Jag förstår om det låter konstigt. Efter 12 minuter så gick jag upp i spets och det svarade rätt så bra. Jag kunde nöta på i rätt bra tempo och jag märkte på tiden att jag var snabbare än senast. Visserligen går det lättare när det är torr asfalt, men ändå. När jag passerade "målet" från förra gången så hade jag lite drygt tre minuter kvar, det var en skön känsla. Det blev ett bra pass och jag tycker ändå att grundstyrkan och orken finns där någonstans, det gäller bara att jag vågar tro på det jag gör, trots min ringa träningsmängd. 

Siffror från tröskeldraget:

60 minuter, 21,82 kilometer, 162 snittpuls, 178 maxpuls, 21,8 km/h snittfart,  205 höjdmeter och 185 fallmeter

Glad i hågen så åkte jag hemåt och var nöjd över ett väl genomfört pass, tills jag kom till övergången där Mats Knuts Väg korsar Plogstigen. Trots att jag vet att det är grus där så blir jag lika jävla irriterad varenda gång:

Ett av flera grusavsnitt som jag stör mig satan på i Borlänge. Här är det NCC, med deras personal som sitter i någon barack och gäspar hela dagarna. I över ett års tid så har det sett ut såhär. Hur jävla svårt kan det vara att asfaltera denna lilla bit?!? Jag åker omvägar med cykeln för att slippa denna stenkross. Jag har mailat om denna och om andra ställen, men får aldrig några vettiga svar. Sådana här dåliga arbeten har jag inte upplevt i Falun. Tur att jag har Skanska i min aktieportfölj och inte tröttluvorna på NCC.

För att avsluta i lite mer positiv anda så bjuder jag på en film på Alfons skratt som jag nämnde tidigare idag, kul att jag lyckades få det på film:

2,30 timmar löpning med Amanda

Det här är Amanda, hon är den enda jag känner som har med sig toalettpapper ut i skogen för att snyta sig med. Hon kan nämligen inte göra "sportsnytningar" som hon kallar det för. Innovativt!

Jag trodde dagens pass skulle innebära en del bråk mellan oss, att Amanda skulle bli less, trött och arg. Men det gick klockrent! Vi sprang i skogarna här omkring i 2,30 och på den tiden hann vi 21,25 kilometer, med 440 höjdmeter. Kul och fint pass! Kul att jämföra pulsvärden också, Amanda har en Suunto spartan som hon gillar. Min snittpuls var rätt låg idag, 107 slag/minut, Amanda hade 155. Det skiljde mest i uppförsbackarna, uppför Muskboberget så bjuds det på 10% stigning i över en halv kilometer, där hade jag strax under 120 och Amanda hade 170. Imponerande måste jag säga. Min högsta puls för dagen (129) fick jag strax efter Muskboberget när jag såg en huggorm som låg på stigen, jag skrek som en stucken gris och Amanda skrek likadant bara för att jag skrek. Måste ha sett och låtit ganska roligt. 

Hela passet gick bra, förutom några små och en lite värre vurpa för Amanda. Ungefär halvvägs in i passet så halkar hon på, eller springer in i en rot på något sätt så att hon vrickar till foten framåt/bakåt, ungefär. Då var jag lite orolig ett tag när hon sa att hon inte kunde röra den. Men efter någon minut så var hon på språng igen med bestämda kliv för att klara av dagens mål på 21,1 kilometer, ett halvmarathon alltså. 

Snyggt jobbat och ett skönt ursköljningspass för mig. Med oss på turen hade vi även Boss som tyckte det var skönt att få röra sig lite fritt. 

Här är ett litet filmklipp från dagen också:

Kämpar vidare i livet

Från en gårdagens promenader

Välkomna till min blogg, till en ny vecka och till en ny dag med kanonväder!

Idag är det min och Alfons dag. Amanda jobbar till klockan 19. Vi ska bland annat ut på en promenad, handla på Willys, handla på Biltema till Alfons farfar och åka till Falun. Min plan är att fasta hela dagen, för jag åt galet mycket middag igår igen, jag hade nämligen gjort tacos, livsfarligt gott! Vi köpte för en tid sedan ett kilo vegofärs (sojafärs tror jag det var) och den brukar vi blanda ut med den vanliga köttfärsen, vi har även testat att bara äta den till tacos och det smakar ingen skillnad alls faktiskt. En liten parentes sådär. 

Nu har jag inte tid med att blogga mer, men jag avslutar med några bilder och en film:

Alfons och jag tog en promenad till mormor och morfar för att hämta automovern (vi delar den med dom, tre dagar vardera ungefär, fungerar klockrent). Alfons somnade direkt i bärselen.

Smart att ta gräsklipparen i barnvagnen va?! Allt för att slippa starta Benzen.

Ett riktigt Taikon-lass. Det gav en del blickar från nyfikna personer. Inte undra på det när vi kommer gåendes med en till synes stulen gräsklippare.

Vräkte i mig nio sådana här igår, skäms Adam!

Alfons är högt och lågt nu mer.

Älskade unge.


Spännande pryl den där automovern.

Gympa med Adam

Lutande rodd

Först och främst, jag har fixat en rabattkod åt er hos WearColour, förhoppningsvis är ni lika snåla som mig och då kommer denna väl till pass. Ni får nämligen 20% rabatt på alla köp om ni anger koden: SS18Adam20 . Varsågoda!!

Idag har jag krämat ur kroppen igen. Fan, det tar aldrig slut!! 

Knäppte på mig mina Elpex-fyror och stakade ner till Actic Maserhallen. Där körde jag ett gäng 12:or, vilket är helt enligt planen denna första träningsperiod. Här har ni facit:

- A. Uppvärmningsövningar med skivstång: 10 kickstöt - 10 lutande rodd - 10 overhead squats

- B. Frivändningar 3 x 12, 50 kilo - Bänkpress 3 x 12, 65 kilo - Lutande rodd 3 x 12, 45 kilo

- C. Magchrunches i cablecross 3 x 12, 86 kilo - Tricepspress i cablecross (se bild nedan) 3 x 12, 50 kilo

- D. Chins 10 x 8, start varje minut

- E. TRX-styrka. Övning 2 i mitt gamla program (se film nedan) 3 x 12 - Övning 5 i mitt gamla program 3 x 18 - Övning 6 i mitt gamla program 3 x 20 - Liggande rodd/latsdrag 3 x 10

Jag var ganska trött efter detta, usch. Trodde detta programmet skulle vara lättare än det jag körde förra veckan, men tji fick jag. Dessutom så var jag inte klar här, utan det var dags för 10 stycken spurter á 25 stavtag i lätt uppförsbacke i Skräddarbacken, fy fan. Jag accelererade som en ubåt och långsamt gick det, men jag blev tröttare än innan åtminstone, nu kämpar vi vidare!

Avslutar med en film från en TRX-övning, testa denna:

Mina Vasalopp hittills i karriären - kanske blir det fler?!

Minns ni denna goding som vår vän Kristoffer Lindgren fixade dagen innan Vasaloppet 2016?!

Stegar på med fäste(!) i backen innan Oxberg på mitt premiärlopp 2010. Minns att jag svor och skrek när klungan bakom mig kom ikapp lagom till kontrollen, redan då var jag less på Vasaloppet, klungor och motionärer i närheten av mig på tävlingar!

Fan vad jag ältar och tjatar om det här Vasaloppet ändå. Jag skulle ju inte bry mig om det och försöka fokusera på annat. Men det är inte så lätt att undvika det då allt och alla pratar om denna Vasaloppsvecka. Jag är dock inte alltför nere att missa det, jag kommer få fler chanser. 2010 så åkte jag mitt första lopp, då minns jag att det var oerhört långt och jobbigt. Det var min värsta upplevelse just ur den synpunkten att det aldrig tog slut, andra år har jag ju såklart också slitit och haft det jobbigt som fan, men inte på det sättet som första året. Jag visste ju vad som komma skulle om man säger så. Många år så har jag också haft en positiv trend på slutet där jag plockat folk. Dock så står jag fast vid att jag aldrig åkt ett riktigt bra lopp, vissa år har skidorna gått sådär, andra år kroppen som strejkat och alla(?) år har huvudet inte varit med mig. Jag sätter som mål nu till er mina läsare att någon gång få till ett perfekt, eller nästintill perfekt Vasalopp och då ska jag försöka styra träningen ditåt och försöka förfina det efter min bästa förmåga. Det borde väl ändå gå?! 

Mina tidigare Vasalopp, (klicka på länken för blogginlägget om loppet):

2010 - 63:a

2011 - 78:a

2012 - 86:a (enda gången under fyra timmar)

2013 - 74:a

2014 - 92:a

2015 - 48:a (enda gången under den ständiga målsättningen "topp-50")

2016 - 73:a

2017 - 104:a (förstörde sviten och målsättningen på topp-100 tio år i rad...)

2018 - DNS  

2019 - ?

Jag vill ju så gärna tro på att det kommer gå att fortsätta åka skidor fort och samtidigt leva som jag nu gör med jobb och familj. Jag tror jag har fysiken, skallen och motivationen till att fixa det. Eller är det bara jag som nu bygger upp ett luftslott i skallen som en liten airbag eller ett skydd på att allt är kört?! Vi ska ge det en chans i alla fall. Misslyckas jag så är väl inte det hela världen heller, jag har ju min kära familj i alla fall och dessutom så mår jag väldigt bra av att träna. 

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr."

Allt och inget

Sju härliga minusgrader imorse när jag tuggade iväg på cykeln mot mitt dagsverke 

Vi kan börja inlägget med en liten dansfilm med Alfons och mig från gårdagen:

Kul att han gillar Bruce!

Idag var det lite småkyligt på väg till jobbet, skönt att vakna till på det sättet. Fick äntligen sova bra inatt, nästan nio timmar. Vi gick och lade oss klockan 21 igår kväll, skönt som fan. Även om det var lite jobbigt att missa VM-kvalmatchen mellan Sverige och Italien. Jag vaknade till klockan 02 inatt och var tvungen att kolla mobilen för att se om Sverige klarade att kvala till VM, vilket dom till min stora glädje gjorde!! 

Igår så stod det klart att jag troligen kommer sälja min lägenhet i Falun inom någon månad. Har pratat med en mäklarkompis och fått ett bra pris, så jag kommer använda mig av honom. Trots att jag först tänkte sälja den själv. Förhoppningsvis får jag drygt en miljon för lägenheten och kan lägga en fin peng på börsen, det blir perfekt för framtiden! Kanske investerar några tusenlappar på Lendify också. Vi får se.

Efter mitt jobb idag så ska jag troligen inhandla dubbdäck till pendlarcykeln. Därefter så blir det löpbandsintervaller, kämpa Adam!

Tre timmar löpning med ormträff

Tja!

Hade bestämt med Adam Larsson att vi skulle springa från mig klockan 08,30 imorse. Vaknade klockan 03,00 av att Alfons skrek, så jag gick upp och fixade mjölkersättning åt honom. Nästa gång jag vaknade så var klockan 08,07. Hann ändå med att både koka, samt äta ägg och byta om till klockan slog 08,31. Snyggt. 

Tillsammans med Boss så sprang vi iväg, upp över Tjärnaberget, Bjusan, Halla Fäbodar, Trons fäbodar, Snickarbodarna och tillbaka igen över Muskboberget. Innan Muskboberget så försökte vi oss på en Photoshoot, gick sådär först:

Därefter fick jag till ett gäng suddiga bilder (högst upp i inlägget). Hade ej ro i kroppen till att göra fler försök då Adam inte stannar sin pulsklocka och jag gör det. Skillnaden i tid mellan oss blir så stor då. 
På väg upp till Muskboberget så skriker jag till det högsta jag kan när jag ser en äcklig jävla ormjävel som ligger precis på/bredvid stigen. Troligen en huggorm då den var helt svart, snokar brukar ju ha två prickar bakom nacken. Usch vad livrädd jag är för ormar alltså. Trodde inte dom var framme den här tiden på året, speciellt inte när det är molnigt och lite regn i luften. 
När vi nästan var hemma så ropade en uppskattningsvis elvaårig tjej på oss i skogen, hon hade orientering med skolan och hade kommit vilse. Vi lotsade då henne ner till bebyggelsen igen. Skönt att fylla på karmakontot lite. 
Totalt skramlade vi ihop 3,05 timmar. I eftermiddag så tänkte jag köra ett pass på gymet. 

Bra träningsrace!

Suddigare än såhär blir det inte, hade ingen bild från racet, så jag screenshotade i en film som jag fick av Emma Eriksson

Vi kan bara ta en liten snabb "dra åt helvete" först:

- Till dig som kommenterar på bloggen om att jag bara kan åka sakta, att jag var så dålig på rullskidsloppet i Norrtälje, och så vidare. Jag hade förutom Simon Andersson och möjligen Hedbys, sämst rull där nere. Hur skulle jag annars ens få stryk av otränade folk som inte är i närheten av mig på vintern?! 

- Folk som kommenterar kaxigt på mina facebook-inlägg och än värre såna som gillar dessa kommentarer, men aldrig gillar något annat jag lägger upp. Tacka vet jag folk i och från Borlänge, där är man trevlig och snäll. 

Nu kanske jag lugnat ner mig lite. 

Idag blev det ett "riktigt" rullskidsrace med riktiga skidåkare och vettigt rull. Tre varv runt Varpan, inklusive den rätt så tuffa backen upp till väg 50. 

Det blev ganska tidigt en grupp om fem personer: Jag, Jimmie Johnsson, Simon Andersson, Rikard Tynell och Jens Eriksson. Vi turades om att dra allihopa, i en bra marschfart. Bitvis fick jag slita, men mestadels kändes det rätt så bra. 

På slutet av andra varvet och i början av det tredje så började Rikard dunka på med några av sina patenterade ryck, fick kliva upp rejält på rött ett tag, men lyckades gå med. I den långa backen (1,2 km, 50 höjdmeter, 4%) på sista varvet så kliver Simon på friskt, han får med sig Jimmie, strax där bakom så kommer Rikard, Jens och sedan jag, alla med lucka emellan. Efter utförskörningarna på platten så lyckas jag först komma ikapp Jens, vi (mest han) hjälps åt att sedan komma ikapp Rikard, vilket vi till slut gör. Därefter så hade jag inte så mycket mer i mina armar, men jag slet mig med till cirka 6-7 kilometer kvar, då blev det godnatt. Jag bet ihop det jag kunde in i mål i alla fall, lyckades hålla en bra puls och tappade inte ljusår i alla fall. Här är resultatet:

1:a Jimmie Johnsson

2:a Simon Andersson, i rygg på Jimmie

3:a Jens Eriksson, strax under minuten efter

4:a Rikard Tynell, i rygg på Jens

5:a Adam Steen, 1,56 efter Simon och cirka minuten efter Jens

6:a och 7:a Blev Ronny Wedin och Mikael Sandgren, har inga tider på dessa herrar

Jag är rätt nöjd med min insats idag, bättre känsla än tidigare rullskidslopp, lite mer power i överkroppen, det känns faktiskt bra. Elpex-treor hade jag och jag skulle säga att vi fem i täten hade jämförbart rull.

Siffrorna från min klocka:

2,02,49 timmar

49,45 kilometer

173 snittpuls

188 maxpuls

305 höjdmeter

24,2 km/h snittfart

Snitthastighet per varv:

1:a - 24,5 km/h

2:a - 24,4 km/h

3:e - 23,6 km/h

Filmen från Emma Eriksson, i backen på sista varvet när jag just släppt de andra:


Strava:

En femmil stak + TRX

Helkittad med kläder från Swix idag, både korta tights och kortärmad tröja

Tja folkens!

Har jag kommit in i träningen igen månntro? Ja, just nu i alla fall, men det kan vända igen är jag rädd, fast det är väl bäst att passa på nu när det funkar igen,

På dagens träningspass hade jag förstaklassigt sällskap i form av Amanda på cykel, trevligt! Blev lite slitsamt åt henne. Men det är ändå imponerande att hänga med när hon är höggravid. Vi körde följande vända: 

Stakning på Elpex 4-3:or: 50,42 kilometer, tre timmar och 420 höjdmeter

Kändes väl helt okej idag måste jag säga, men min puls är så jävla låg från och till, fattar inte varför, tränar ju knappt, så jag borde inte kunna vara sliten. 

Efter finvändan på rullskidorna så blev det ett TRX-program, för första gången på drygt två veckor. Det var inte alltför härligt, känner mig rätt svag och omotiverad där fortsatt. Kanske ska köra programmet oftare, men med färre sets och repetitioner, för att inte vara för "nervös" inför det?!

En liten kort film som Amanda gjorde sig skyldig till idag:

Snart helg

Teknikfilmning

Hej hej.

Ny dag, nya möjligheter, Jag hade ingen lämplig bild idag, så ni får en liten film från gårdagen. Gjorde ett litet tafatt försök att filma min teknik, gick sådär. Men jag har tänkt att jag ska ta lite hjälp med att filma mig när jag åker rullskidor i sommar för att försöka hitta saker i tekniken att jobba med. Det är ju perfekt att ha någon med sig som cyklar och filmar samtidigt. Oavsett nivå så kan ju alla hitta saker i tekniken som går att finslipa. Det är ju egentligen ett ganska "enkelt" ingrepp för att kunna åka fortare och mer energisparande. 

Det finns ju nycklar i tekniken att jobba emot. Men man ska också komma ihåg att bara för att en person åker "perfekt" så kanske inte den tekniken passar en annan. Man har ju också sitt egna rörelsemönster. Dock så kan man ju som sagt behöva jobba mot vissa saker, såsom hög höft, vinklar i armbågar, hitta träffen och så vidare. 

Säsongssammanfattning 2016/2017

Tjenare vänner!

Tänkte dela med mig av lite tankar och göra en sammanfattning av den just gångna skidsäsongen. Detta är nog min bästa säsong hittills i karriären, i alla fall om vi tittar på endast långlopp, vilket jag de senaste två åren satsat på. Tidigare bra säsongen är 2006/2007, där jag tog poäng i alla Sverigecup-tävlingar, utom ett 15 kilometerslopp i skate, samt blev 14:e på SM-femmilen, bland annat. En annan riktigt bra säsong är 2012/2013, där var höjdpunkten bronset på SM-stafetten och 8:e-platsen på SM-sprinten, mer om den säsongen hittar ni här.

Ska vi börja då?! Och som ni kanske redan förstår så stakade jag enbart alla klassiska lopp?!

November

Jag drog upp till Bruksvallarna några dagar innan tävlingarna. Syftet med den resan var att få bra träning på snö, men också att köra en tävling. Premiären för min del blev 15 kilometer klassiskt, där blev jag 83:a. Ett lopp som varken kändes dåligt eller bra, det var ett stabilt lopp där jag märkte att grunden fanns där, men den där sista farten saknades. Jag lyckades placera mig på den övre halvan i alla fall, vilket jag året innan misslyckades med.

Helgen efter Bruksvallarna så väntade Sverigecup uppe på Idre fjäll, precis som helgen innan så åkte jag dit någon dag innan för att få några fler skidmil och ytterligare en tävling. Denna gång blev det 15 kilometer skate. Placerade mig på en 48:e plats av drygt hundra deltagare. Det kändes också stabilt, bättre än tävlingen helgen innan, så det kändes att formen gick åt rätt håll.

December

Jag inledde mitt tävlande i december med att sedvanligt köra björnjakten i Älvdalen. Som vanligt så kördes det 10 kilometer skate på lördagen, där blev jag nia och på söndagen körde vi jaktstart, 10 kilometer klassiskt, där blev jag femma på etappen och femma totalt. Den första tävlingen för året som gick riktigt bra! 

   

En vecka senare så stod jag på startlinjen på Järnaspelen i Dala-Järna. Här var tanken först att få ett 15-kilometerslopp, men snöbristen gjorde arrangörerna tvungna att korta ner tävlingen till en sprint. Inte fel det heller, speciellt inte när det bjöds på så bra motstånd som den tidigare VM-åkaren och SM-medaljören i sprint: Jens Eriksson. Efter en bra prolog där jag blev delad etta med Jens så vann jag sedan min semifinal och blev därefter tvåa, slagen av Jens. Ett skapligt lopp, tyckte inte tekniken satt till hundra i stakningen, annars så var jag rätt nöjd.

Jag avslutade sedan december med två stycken träningsrace. Det första var Grönklitts julmarathon, där blev jag missnöjd åtta och det andra var ett tio kilometer långt skaterace med DSA på nyårsafton, där blev jag tvåa efter VM-åkaren Karl-Johan Westberg, riktigt bra känsla i detta loppet.

Januari

Det nya året inleddes med kanske säsongens bästa långlopp när jag blev åtta på AXA ski marathon. Det hade kunnat sluta ännu bättre om jag inte ramlat på en isfläck uppför(!) och tappat andraklungan jag låg i, tillsammans med Jerry Ahrlin, Gabriel Thorn och Andreas Svensson. Men känslan och skidorna var riktigt bra i detta lopp! 

Den 14:e januari så blev jag tvåa i premiärupplagan av Skistart Ski Marathon, slagen av norrmanen Vinjar Skogsholm som senare blev topp-25 på Marcialonga. Var i bra slag här och drog upp en långspurt med nästan en kilometer kvar, fick stryk med under en halvsekund, men slog både Kalle Gräfnings och Gabriel Thorn, inga dåliga skalper. 

Med Skistart i bakgrunden och brillor från samma gäng så är man aldrig fel ute

Redan dagen efter Skistart Ski Marathon så stod jag på startlinjen igen, denna gång i Bergebo. Nu var det 10 kilometer klassiskt som gällde. Här lyckades jag bli fyra i ett starkt startfält. Trots att jag var rejält sliten sedan långloppet dagen innan.

Efter de två succéhelgerna så hade jag goda förhoppningar om att upprepa fjolårssegern i Grotfallsrundan, tyvärr så hade jag slitits med en krånglande mage under hela veckan innan. Hade alla magsjukesymptom, förutom att jag spytt. Jag var tveksam till start, men valde ändå att åka dit. Väl där så lyckades jag med en heroisk insats mentalt att hänga med Peo Svahn och Axel Bergsten tills det var två kilometer kvar, blev ändå trea med en bedrövlig känsla och kraftlöshet.

På onsdagen tre dagar efter Grotfallsrundan och med en fortsatt krånglande mage så drog jag ner till Stockholm och Täbys konstsnöspår för att försvara förra årets DM-guld. Jag lyckades med den bedriften och tyckte att jag fick till ett bra lopp, trots att jag inte kände mig helt pigg innan. 

Jag avslutade tävlandet i januari med att vinna Sixten Jernberg Memorial Race i Lima. Ett lopp över cirka 50 kilometer, fördelat på två varv och med en rejäl dödsbacke på cirka två kilometer per varv, samt en galen uppförsbacke innan målgången. Jag var fortsatt inte helt kry i magen, slet väldigt under loppet och inför målgång så var vi en klunga på sex personer, trodde aldrig att det skulle gå vägen. Men jag drog i rätt hög fart in emot den sista backen inför målgång, blev passerad av Axel Bergsten, lyckades hänga med honom över krönet och glida om honom in i mål som en supernöjd vinnare!

Februari

Från första helgen i februari och ytterligare två helger fram så skulle ett av vinterns stora mål avgöras, nämligen: Skistart Ski Challenge. Det första loppet av dessa tre var Wadköpingsloppet i Örebro. Ett stabilt och bra lopp av mig. Känslan var helt okej. Dock så var det ett speciellt lopp med 13 varv runt en tre kilometer lång slinga. På sista varvet så hade Kalle Gräfnings nästan avgjort, när han sedan faller på eget bevåg, jag kommer förbi honom upp i täten med Robin Bryntesson i ryggen, väljer då att släppa förbi Robin inför sista utförsbacken in emot mål, dumt beslut då jag blev ifrångliden och således gick i mål som tvåa.

Andra helgen i februari så väntade det en långresa ner till Ulricehamn för att köra Västgötaloppet. Fem varv på en riktigt fin åttakilometersslinga. På detta lopp så kände jag att det finns lite ork och jävlaranamma i mig. Valde fel skidpar innan start (visade det sig under loppet) och fick slita som ett djur, folk bakom mig sköt på mig rejält och de framför försvann iväg, i varje utförsbacke. Ändå så lyckades jag slita mig in på en andraplats efter vasalopps-22:an Andreas Svensson. Nöjd med den insatsen!

Sista loppet i Skistart Ski Challenge var det anrika Skinnarloppet som jag åkte för första gången. Efter ett inledande varv på tre kilometer där mina skidor inte gick jättebra och jag fick slita hund, så började dom därefter gå bättre och kroppen svarade skapligt. Dock inte tillräckligt bra när Bill Impola och Peo Svahn får en lucka i början på det första av de två längre varven. Men av någon anledning så hade jag inte riktigt kämparglöden att ens försöka gå med dom, hamnade istället i en klunga tillsammans med Dan Moberg och Senare Robin Bryntesson. Vi höll ihop till målgången, jag lyckades inte utmana Robin om tredjeplatsen, men kom in på en skaplig fjärdeplats och säkrade med det totalsegern i långloppscupen! 

Februaris sista tävling blev kortvasan, där jag slutade på tredje plats, ljusår bakom Anton Karlsson och Anders Solin. Hade på lite känn att en förkylning var på ingång strax innan start. Fick gå på rött i första backen när Anton tryckte på och vi blev tre killar loss där framme, jag hängde med i totalt fem kilometer och åkte resterande del av loppet själv. Känslan var inte alls bra och senare på kvällen bröt en förkylning med halsont ut. 

Mars

Första söndagen i mars innebar för åttonde året i rad att jag stod på startlinjen till Vasaloppet, uppe i Berga by. Efter en fin säsong så hade jag förhoppningar om att knipa min andra topp 50-placering. Men dels så blev jag förkyld efter kortvasan och dessutom så är det någonting som låser sig mentalt för mig på detta skitskidlopp. Slet som ett djur uppför första backen, kroppen svarade inte alls, det låste sig och krampade i ländryggen så jag inte fick luft, låg med damtäten uppe på myrarna och körde allt jag hade för att bara orka hänga med klungan. Tappade den klungan upp emot Risberg, min dricka hade frusit under första milen, jag stannade till i Risberg och sa till pappa att jag troligen kommer bryta, men tänkte att jag måste fortsätta åka ett tag till. Blev ikappåkt av en stor klunga som jag släppte och ytterligare en stor klunga som jag med nöd och näppe lyckades hänga med över kontrollen i Evertsberg. Innan Oxberg så kastade jag mitt bälte som fortfarande var fruset, var rätt uppgiven men hade bestämt mig för att gå i mål. Lyckades plocka några placeringar in mot mål och på just målrakan så passerade jag damsegrarinnan Britta Norgren, kom i mål som en mycket besviken 104:a, första gången utanför topp-100.

Helgen efter Vasaloppet så var det nypremiär för det gamla loppet vid namn Raiden, eller Idreraiden som det hette i år. En tvådagarstävling på totalt tio mils skidåkning. Första dagen 58 kilometer klassisk skidåkning från Lövåsen, via Grövelsjön, tillbaka till Lövåsen och målgång nere i Idre by. Känslan var okej och vi blev snabbt två stycken som segern skulle handla om, mig och Jonathan Hedbys. Med två mil kvar så ramlar Jonathan, jag frågar om allt gick okej och fortsatte sedan åka på i samma takt, när jag såg att han var på benen en bit bakom mig så bestämde jag mig för att försöka öka en aning och hålla avståndet in i mål, det lyckades jag med och kunde glida i mål som etta på den första etappen.

Dag två på Raiden så väntade det 42 kilometer skate, från idre Fjäll ner till Särna. Jag tog ledningen direkt och gick ut i tröskelfart. Efter några kilometer så var det bara jag och min bror Jonatan kvar. Målet för dagen var att dels försöka bevaka segern, men också att hjälpa honom att dra. Så vi rullade på i bra tröskelfart ända ner till tre mil ungefär, då började Jonatan bli sliten, så vi fick sakta ner farten en aning, för att han skulle orka med, kändes ändå rätt skönt och omotiverande för mig at mata på det som fanns. Med några hundra meter kvar till mål så ökar jag farten en aning och kan återigen vinna, både etappen och totalt!

Efter Vasaloppet är det svårt att finna motivation till tävling, så jag brukar vilja tävla, för att ha något att träna för. Den 18:e mars så ställde jag därför upp i Lilla-SS hemma i Falun, 10 kilometer skate. Tre stycken med i H21 bara, de två andra startade framför mig. Jag öppnade onödigt hårt och var ikapp redan efter tre kilometer, fick slita för det resten av loppet. Lyckades dock vinna H21. Kul med en seger.

April

De två sista tävlingarna för säsongen blev Grönklittsjakten, första helgen i april. Dag ett så stod det "15" kilometer skate på programmet, tre varv på en bana som mätte 4,3 kilometer enligt min klocka. Efter ett skapligt förstavarv så upplevde jag det som att skidorna "dog", hade inte riktigt motivationen till att ta ut mig mer heller. Efteråt så visade det sig att skidorna "dött" för de flesta då vi bjöds på ett väderomslag. Jag blev i nionde man på etappen.

Dag två i Grönklittsjakten var lite mer "min kopp av te", två varv på samma bana som dagen innan, men denna gång klassiskt stil, eller snarare stakning. Jag gick ut rätt hårt och plockade totalt fyra personer. Hade riktigt grymma skidor och en bra känsla i kroppen. Lyckades vinna etappen och bli femte man totalt, en bra avslutning på säsongen alltså!

Tack till alla inblandade, ingen nämnd och ingen glömd. Utan er är inte min skidsatsning möjlig! Nu snart startar jag upp ett nytt träningsår!

Film från Sixten och lite träning

Posera på bild med kranskullan efter tävlingar, det gör jag gärna mer ofta!

Hej mina vänner.

Börjar veckan med en ledig dag, skönt och välbehövligt. Passade på att ta ledigt när min elev inte skulle komma till skolan idag. Jag behöver ta det lugnt och varva ner lite. Superskönt med två planerade vilodagar. Igår avslutades den tionde av tretton träningsperioder för detta träningsåret. Skrapade ihop 46,5 timmar på de senaste fyra veckorna, fördelat på: 11 - 11,5 - 11 - 13 timmar. Tycker det är svårt att få till mer än 12-13 timmar under säsongen, blir lätt sliten då faktiskt. Kommande träningsperiod är planerad till 40 timmar och denna veckan så ska jag försöka hålla träningen under tio timmar, välbehövligt. Och som sagt två vilodagar nu!

Mikael Sandgrens mamma filmade målgången från lördagens Sixtern Jernberg Memorial Race, vilket ni kan se här under:

Känslan när jag närmade mig målet var att luckan var större än vad filmen visar, blev nästan nervös att jag inte skulle vinna när jag såg filmen i efterhand.